Namn: Almithara Vastina
Ålder: Ca 50 år (hon har slutat räkna)
Hårfärg: Ljusrosa
Ögonfärg: Smaragdgröna
Ras: Hälften högalv, hälften skogsalv
Detta barn föddes i staden Dal’elath. Trots att hennes fader tillhörde högalver så hade han haft en affär med en skogsalv. Detta hade gjort att hennes moder fått gömma sig bland de mindre lyckligt lottade och föda deras dotter i ensamhet. De hade senare flyttat ut i skogen där Almithara levt ett relativt lugnt liv. Hon hade visat på vid tidig ålder fallenhet för magi men hennes moder hade gjort allt för att trycka tillbaka den då hon var rädd att förlora sin dotter om andra fick veta. De bodde i utkanten av en liten by med andra skogsalver men allt vändes upp och ned när Iserions soldater attackerade. Utan nåd hade de slaktat ett antal byar och bara låtit få barn överleva som de fängslade och tog med sig tillbaka till Iserion. De sålde henne till en hög adel vars namn var Voldimir Wraithfall, en man som utåt sätt var rätt oskyldig men som bakom skuggorna ofta styrde adeln likt dockor. Han hade skapat spioner och lönnmördare, Almithara blev inte ett undantag, speciellt då hon visade sig kunna gömma sig väldigt bra bland skuggorna med sin magi.
Som 20 åring började hon tränas, på sätt som knappt kan yppas i ord, gjorde allt för att ha sönder hennes djupaste inre och omforma henne till en blodtörstig mördare, utan sympati eller empati, något som Voldimir näst intill lyckades med. Hennes skicklighet var svår att mäta sig med, dödlig precision när hon arbetade och skaffade sig ett namn bland skuggorna, utförde de mest hemska dåden som få kunde förstå.
I 30 år arbetade hon för honom, lurade varje person att tro Voldimir var hennes dockmästare, att en valp aldrig skulle kunna bita tillbaka på den som födde henne. Det ingen riktigt visste var hur djupt hennes mörker verkligen sträckte, hur starkt hatet brann längst där nere och hur hon inget annat ville än att se Iserion brinna. I 5 år planerade hon noggrant sin kupp, planer som få kände till och ingen visste exakt utsträckningen på den.
Trots sitt sätt att inte riktigt kunna visa känslor hade hon ändå två pigor vid sin sida som kunde kallas det närmsta till familj. Sienna och Leora, de visade vänlighet när ingen annan ens vågade och för det hade dem hennes tacksamhet, en otroligt dyrbar sak att äga i Iserion.
Denna kvinna stoppar inte för något när hon väl bestämt sig för vad bytet är, döda, ljuga, förföra, manipulera, tortera, ja listan kan göras lång och inget är mildare än det andra. Många har fallit för hennes manipulation, trott att hon faktiskt ägde ett hjärta för att senare inse hur fel dem egentligen kunde vara. När man levt så länge i mörkret som hon gjort, sett människors djupaste rädslor och mörker var det inte längre svårt att manipulera känslor, forma dem till sitt förfogande och sätta upp ett ansikte de så desperat ville se.