Spelas av: [Vintersaga]
Aktiv i:
Namn: Anahita Veit
Kön: Kvinna
Ålder: 25, född 1398 i tredje tidsåldern
Längd: 190 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gråa
Hårfärg: Svart
Födelseort: Iserion
Yrke: Högadel,
Folkslag: Människa
Lojalitet: Iserion
Civilstånd: Ogift
Biografi:
Anahita föddes in i en av Iserions främsta högadliga familjer, en släkt med adlig börd nästan lika gammal som tredje tidsåldern. Redan som barn utmärkte sig Anahita bland sina jämlikar, med en motorik som tillät henne att påbörja vapenträning redan vid fyra års ålder. Strid och krig blev till lek och tvärt om, med privata lärare och vapenmästare, och hon började formas för ledarskap innan hon ens var gammal nog att förstå vad det innebar.
Vid åtta års ålder upptäcktes hennes magiska förmågor, och hon installerades på Caras Idhrenin för att lära känna sin magiska sida. Även där började hon briljera, till stor del på grund av förmånerna hennes familj kunde säkra för henne. Utöver sina lektioner enligt läroplan, så kunde många framstående namn inom magi hyras för privata lektioner, och Anahita lärde sig magiska tekniker med en väldig iver, törstande att göra sin familj och sitt rike stolt.
Tack vare ytterst generösa bidrag till Caras Idhrenin tilläts Anahita hem under vissa säsonger på året där hon kunde delta på olika ceremonier i Iserion, och bidra till familjen vid behov, så som att närvara på möten, ge rådgivning och helt enkelt skugga sina äldre för att ta till sig så mycket av deras liv som möjligt.
Fjorton år gammal sattes hennes förmågor på prov för första gången, då hon registrerar sig i Iserions armé för att delta i kriget mot Nela’thaënas, ivrig att visa Iserion sitt värde. Bidraget liksom kriget blev kort däremot, och hon ärrades psykiskt av händelsen, då hon bevittnade den förödande massakern som följd av drakarnas närvaro. En ny bild av alverna skapas hos henne, och tar rot djupt i hennes identitet, skakad från det hon bevittnade i Nela’thaënas. Hon återvänder dock hem, och hyllas som överlevare av sin familj då hon som fjorton år begett sig ut i strid och trots drakar kommit hem utan mer än lite ytliga sår, men blodigt svärd.
Under åren som följde nederlaget i Nela’thaënas ökade hennes familjs inflytande, då hennes far var bland de ansvariga över säkerheten inom Iserions gränser, och var bland de styrande krafterna att ta kontroll över alvdistrikten med en järnhand. Den militära närvaron i Iserion ökade, och med den ökade hennes familjs befogenheter. Som följd av det aggressiva tyglandet av Iserions stadsalver förlorade hon sin bror Willem, nyligt utnämnd officer inom Iserions militär, och snart många andra namn bekanta till henne.
Trots detta och åter till studier i Caras Idhrenin börjar hon vänja sig med tanken att Iserion behöver henne, och hennes inlärning tar fart, med inriktning inom statsvetenskap, krigsföring och stridsmagi. Hon lejer privatlärare med mindre efterhållsamhet till våld och manipulativ magi, och börjar forma relationer som hon hoppas kommer till nytta någon gång i framtiden. Under perioderna hemma spenderar hon nästan all vaken tid vid sin fars sida och tar till sig av all hans kunskap inom politik och krig. Mer och mer av hennes tid spenderas hemma, gästad av privatlärare inom magi, och nära nutid spenderar hon mer tid hemma än i Caras Idhrenin.
I oktober 1420 marscherar Märehn in i Iserion, och 22 år gammal återvänder Anahita hem återigen för att ta upp svärd när hennes familj vägrar Märehn sin lojalitet. Väl befästade och med stöd från sitt följe från Caras Idhrenin håller Anahita med familj deras förläning mot alla försök att trakassera dem till underkastelse, på bekostnad av större delen av deras landsbygd, ödelagd av Märehns styrkor.
Januari 1422 när Märehns styrkor drar sig ur Iserion och Saskia tar tronen så återvänder Anahita till Caras Idhrenin för att officiellt avsluta sina studier, då det gjorts tydligt att hennes familj behöver henne hemma mer än hon behöver sina lektioner. Hon blir däremot kvar i Caras Idhrenin ett ytterligare år för att kunna klassificeras som fulländad, och för att stå till svars tillsammans med sitt följe för att ha brukat magi mot Märehns styrkor, en formalitet där hon och hennes följe slutligen beslutas att ha använt nödvändig kraft i självförsvar och till försvar av oskyldiga.
1423: Anahita avslutar sina studier officiellt och återvänder hem efter nyheten om hennes fars bortgång. Anahita svärs in som matriark över sin familj, och ärver huset i sin helhet. Hon bjuds in till ceremoni där hon ska överlåtas sin fars ämbete och ta över arbetet att tygla alvupproren inom Iserion.
Utseende:
Korpsvart hår, gråa ögon och en lång, muskulär kropp gör Anahita iögonfallande, nästan lika utmärkande som hennes kostsamt formanpassade svarta rustning med guldstiliserade detaljer.
Personlighet:
Uppfostrad som adelskvinna är hon oftast artig och tålmodig.
Kunskapsgirig, noggrann och viljestark är annars tre kärnegenskaper hos Anahita som styr hela hennes karaktär. Hon vet att det alltid finns en lärdom att ta från varje situation, även om lärdomen ibland inte är den bästa, och hon har som livsfilosofi att man aldrig får göra samma misstag två gånger, någonting som skulle tyda på svag karaktär och skulle kräva granskning för att kunna förlåtas.
Slarv och stress förklarar men ursäktar aldrig ett misslyckande, och Anahitas noggrannhet har tjänat henne väl inom problemlösning, inlärning och bemästrande av tekniker inom strid, politik eller socialt. Hon har ett nästan tvångsbesatt behov att alltid göra rätt när hon har förutsättningarna för det, och är inte nära förlåtelse om hon själv eller någon i hennes omgivning slarvar eller underpresterar som resultat av något annat än okunskap.
Viljestyrkan hos Anahita är enorm, och hon har beskrivits av familj och vänner som en naturkraft, då hon sällan till aldrig ger vika om hon anser att hon har rätt, eller där hennes vilja utmanas av någon annan. Detta har resulterat i att hon otaliga gånger fått stå till svars för utövat våld mot de som vågat ställa sig emot henne och hennes värderingar. Under slaget om deras hem under Märehns invasion var det i slutändan hennes viljestyrka som höll dem på bukt i två år, och för all sveda som hennes envishet orsakat de omkring henne så kan de inte annat än beundra hur ihärdig hon är när hon väl beslutar sig om någonting, och hur hårt hon slåss om hennes stolthet utmanas.
Familj:
Högadelsfamiljen Veit:
Fader: Helmer Veit (Född 1377, Avliden 1423)
Moder: Hana Veit (Född 1376, Avliden 1420)
Broder: Willem Veit (Född 1394, Avliden 1413)
Syster: Mira Veit (Född 1407)
Broder: Rolle Veit (Född 1410)
Övrig familj: Ospecificerad.
Egenskaper och förmågor:
Anahita är en viljestark och kompetent krigare, tränad sedan barnsben först med vapen och sedan även magi. Hon är högt kompetent inom krigsföring, då hon är förbered för en roll inom det militära efter att hennes studier avklarats, men även inom det politiska då hon är familjens äldste.
Bland hennes jämlikar beskrivs hennes viljestyrka bland hennes farligaste egenskaper, då hon inte låter sorg, smärta eller motstånd sakta ner henne. Hon är brett utbildad inom magi med kompetens inom många områden, men specialiserade sig under sina studier inom avsvärjelser och teleportering.
Svagheter:
Väldigt stolt och lite för medveten om just hur kompetent hon är, vilket gör att hon oftast blir sin egna värsta fiende. Hon underskattar lätt sin motståndare, men sällan mer än en gång.
Hon har väldigt starka åsikter om alver från Nela’thaënas, och ännu mer stadsalverna inom Iserion, och har svårt att hindra sig själv från att uttrycka dessa känslor öppet, enbart stoppad av hennes träning om hur en adelskvinna förväntas bete sig.