Spelas av: Amdir
Namn: Ëarmelindo Anarórë
Kön: Man
Ålder: ca 5000 år
Längd: 203 cm
Tyngd: 85 kg
Ögonfärg: Gröngyllene
Hårfärg: Gyllenblont långt hår
Födelseort: Estharon i Tarnaq
Folkslag: Högalv
Lojalitet: Nela’thaënas
Civilstånd: –
”Åt detta log Ëarmelindo bara och nickade. ’Givetvis, om du önskar så får du gärna komma med oss.’ Han hade en behaglig stämma, som var varken mörk eller ljus. Men alven själv tycktes utstråla en inre värme och ett inre ljus som var svårt att sätta fingret på. Han böjde huvudet lätt för Celírion i en hälsning, och Celírion log försiktigt men osäkert tillbaka. Den äldre alven fascinerade honom innerst inne, och han undrade hur gammal denne var för han kunde se i ljuset i Ëarmelindos ögon att han var mycket gammal.”
Biografi
Eärmelindo har sett hela alvernas resa från att födas i riket Tarnaq, till att ha lämnat det och grundat sitt egna rike i Nela’thaënas. Hans långa år har gjort honom till en väldigt respekterad medlem av det alviska samhället. Däremot har han alltid hållit avstånd från politiken, och inte varit en del av drottningens råd förutom då han blivit tillfrågad om sin åsikt i olika frågeställningar.
På grund av sina speciella förmågor att kunna läsa av folks känslor och sinnen har han istället utsetts till huvudstaden Dal’elaths beskyddare. De som vill gå in i staden måste träffa honom först, och han bedömer om de har ett rent hjärta och rena avsikter nog att stiga in i staden.
Eftersom han alltid haft naturen väldigt nära hjärtat har han också utsetts till huvudstadens trädgårdsmästare. Han överser och vägleder arbetet med att hålla stadens naturliga element, så som trädgårdar och parker i bästa möjliga skick, och allt han rör tycks blomstra och frodas.
Bakgrund
Ëarmelindo föddes som en av de första alverna i riket Tarnaq i första tidsåldern. Hans mor var en av väktarna från världsberget Alanthië som bosatt sig i huvudstaden Estharon och far var en av Tarnaqs historiker, en lärd och vis man.
Han älskade som barn och i sin ungdom att vandra omkring i Estharon och de omkringliggande städerna i det vackra riket, och speciellt fann han att han älskade naturen, skogar, ljus och hav. Med tiden lärde han sig att sköta naturen som få, och medan han lärde sig mycket av sin far låg hans hjärta i att sköta trädgårdarna i den vackra staden, samt att röra sig ute i naturen. Han blev en jägare, en vildmarksman, en trädgårdsmästare och mycket mer. Han lärde sig även att hantera vapen, men senare började han fokusera allt mer på det liv hans far även hade – kunskap och böcker.
Medan århundradena gick och de första alverna åldrades utan att dö blev klyftan mellan dem och människorna i Tarnaq allt större. Slutligen ledde detta till beväpnade konflikter bland de som ville förgöra eller jaga bort alverna ur riket. Detta våldsamma möte gjorde Ëarmelindo väldigt fundersam, tillbakadragen och konfunderad, men speciellt påverkades han eftersom han älskat en kvinna som dog i dessa våldsamheter mellan alver och människor. Det lämnade för evigt spår i honom. Han var bland de första som förespråkade att alverna skulle lämna Tarnaq, och följde alvernas ledare Thaldenir som senare blev deras kung i det nya skogsriket Nela’thaënas.
Med tiden utvecklade han även den mycket ovanliga förmågan med telepatisk kommunikation, en förmåga som uppenbarat sig främst bland ett fåtal av de äldsta alverna. Detta innebär att han kan tala i andras huvuden utan att använda sin röst, och har lätt för att läsa andras tankar och förstå folk samt deras avsikter.
Han har hållit sig utanför politiken i landet, och alltid varit en neutral part i konflikter som på diplomatisk väg försökt lösa problem som uppstått. Som trädgårdsmästare och väktare över huvudstaden Dal’elath är han en alv som är högt uppskattad och respekterad av de flesta.
Utseende
Han var lång, och stilig, med gyllene långt hår, gröna ögon, och var smal men samtidigt lätt muskulös. Den här dagen var han klädd i en vit och röd klädnad med gyllene broderier.
Personlighet
God, stolt, vänlig, rättvis, hjälpsam, omtänksam, mystisk, något frånvarande. Väldigt lugn och tålmodig, blir nästan aldrig arg.
Familj
Eärmelindo har ingen familj som längre lever.
‘Har du älskat någon, av hela ditt hjärta… Så mycket att du kunnat göra vad som helst för den personen?’ Frågade hon sakta, och utan att rodna förvånande nog. Men kanske var det av den anledningen att Estenniel så gärna ville veta, för hon var ändå säker på att Ëarmelindo gjort detta och samtidigt var hon lite road av sin egen fråga. Hon lätt precis som en kärlekskrankt ung flicka, som ställde frågan till sin bror eller annan nära bekant person. Samma fråga som många andra ställt äldre personer som Ëarmelindo.
Ëarmelindo suckade lätt över frågan, och satt stilla och tyst en stund och verkade försvinna till tider långt bort. Tystnaden varade länge, och värmen som alltid fanns om honom verkade försvinna och ersättas av något annat. Han såg bort, med en hand på bordet och den andra i sitt knä, där han satt.
’Ja. Länge sedan, men Tarnaqs mörka hand tog henne.’ Sade han, känslolöst och nästan bittert
Egenskaper och förmågor
Eärmelindo är en duktig magiker, och kan hantera vapen även om han värderar sina diplomatiska förmågor över vapenkonst. Han är en som kommer överens med de flesta, som har en slags lugnande aura runt omkring sig. Ëarmelindo är en av de äldsta alverna och kan således använda telepatisk kommunikation och tala till andra i deras sinnen, samt lätt läsa av folk och förstå deras sanna avsikter. Han kan även kommunicera med vissa djur och med naturen. Hans mer världsliga egenskaper är hans förmåga att sjunga och spela flöjt. Han är även väldigt välutbildad och intelligent.
Svagheter
Svagheter han har kan möjligen vara viljan att se det goda i allt. Således kan han tyckas lite blåögd och kanske för mild ibland. För det mesta är han lugn och tålmodig, men då han tappar humöret är han som en storm. På grund av sin ålder kan han också verka lite disträ och frånvarande.
”’Det räcker, Erdemir!’ Ëamelindo lät inte arg, eller förbannad, men allvarlig och hård och hans starka röst fick Erdemir att rycka till och nästan rygga tillbaka. Likaså fick de alla att ryckas ur sina tankar och alla vände de sin blick till alven som tog sig förbi alla där för att komma fram till hjärtat av uppståndelsen. I den stunden kände sig Erdemir väldigt liten där inför den ståtliga alven, och de gjorde alla andra där med. Ëarmelindos blick, som tycktes bära en inre flamma gick mellan Estenniel och Celírion, till Erdemir och sedan till de omkring honom, innan han såg på Erdemir igen.
’Ge er av nu, här finns inget mer att se.’ Och även om han talade lugnt, lydde folk honom, och började vandra därifrån och fortsätta med sitt. Erdemir stod kvar en stund och stirrade skräckslaget på Ëarmelindo, som om han sagt något till honom som ingen annan kunde höra, innan han långsamt vände sig om och hastigt vandrade därifrån. Det gick rykten i skolan om att Ëarmelindo hade kraften att tala till andra i deras sinne, utan att någon annan kunde höra. Och om han kunde det, skulle ingen annan få reda på vad han sagt eller visat till Erdemir om inte denne skulle berätta det en dag.”
Länkar till rollspelstrådar
TBA