- This topic has 2 replies, 1 voice, and was last updated 4 år, 7 månader sedan by
.
-
Kheelan RainePilen hade kommit från ingenstans, han var inte helt säker på vem det var som skjutit ens eller om de jagade honom eller inte. Granen han fallit rakt ner i hade dämpat det mesta i fallet även om han hade små rivsår och annat lite här och var. Dessutom skulle han få ett ordentligt blåmärke över högersidans revben.
Kheelan grimaserade illa och tog ena handen över den ömma sidan. De stora v
ita vingarna som hade ett lätt gyllene skimmer i fjädrarna, låg i obekväma ställningar medan han försökte kravla sig upp på alla fyra. Pilen satt igenom ena vingen och rakt ner i axeln på honom vilket gjorde det hela mer komplicerat, då den gått in från ryggen, han hade inte ens sett varifrån skottet kom.
Han tog sig upp till stående utan att röra axeln eller vingen allt för mycket, han tryckte armen emot den skadade sidan och försökte fälla ihop vingarna så gott han kunde. Både han och granen hade sett bättre dagar, då granen tappat en hel del grenar där han föll ner och han hade tappat några fjädrar, vissa lika stora som en underarm. Han var i och för sig tacksam över att den var just där han föll, även om han hade både grenar och barr i både vingar, hår och kläder.
Kheelan lyssnade för att höra om någon rörde sig mot honom. Han kunde inte höra vidare mycket då granen fortfarande vajade efter fallet och knastrade medan den rörde på sig. K
heelan tog det snabba beslutet att ta sig till säkrare marker medan han insåg att det skulle ta timmar innan han tog sig upp till bergen igen, då han landat nedanför trädgränsen.
Hans lagunblå ögon med svarta ögonvitor såg sig om medan han snubblade iväg ifrån den nu halvtrasiga granen som var flera meter hög. Skrapsåren i ansikte och armar brände, revbenen värkte och för att inte tala om pilen som gick genom vinge och axel. Han bet ihop och tog sig framåt och uppåt då skogen sluttade för att förbereda sig för det kommande berget.
Den skadade Eshimen insåg snabbt att det inte skulle gå att ta sig hem, och började istället leta efter ställen att gömma sig på. Efter ett tag hittade han något som såg ut som en grottöppning mellan två stenbock och hoppades på att den inte var bebodd. Det var den tack och lov inte.
Inte för att Kheelan vanligtvis trivdes i grottor, men det var bättre än att sitta ute i det öppna som skadad. Grottan var dessutom stor nog att inte få panik över att väggarna krympte emot honom. Grottöppningen var inte jättestor, men utrymmet inuti var betydligt större.
Kheelan hasade in och drog ihop den oskadade vingen så gott han kunde, medan den andra som fortfarande hade pilen i sig bara kunde dra ihop sig halvvägs, men det var tillräckligt för att kunna ta sig in halvkrypandes. Smärtan var nästan olidlig.
Han satte sig ner på den bortre väggen i grottan och stönade till av smärta. Kläderna vid hans axel var inte längre gröna, utan mer röda då det sakta rann blod från där pilen satt. Sen hur han skulle lyckas få ut den utan hjälp var han inte säker på. Dessutom började han känna sig lätt yr. Det här var inte precis en bra dag från början, den fortsatte ju knappast bättre.
-
Kheelan RaineDet var bara någonstans långt bort från dit han svävade i sinnet, som han noterade att hon tagit emot honom, att han däremot drogs in i tryggheten av grottan var ingenting han var med på, då mörkret och okontaktbarheten tagit honom. Så fortsatte han att vara ett bra tag framöver och var helt oviss om hur väl hon tagit hand om honom under tiden han förlorat medvetandet.
Kheelan hade varit okontaktbar i nästan ett dygn innan han äntligen började göra mer livstecken ifrån sig än bara andning och hjärtslag. Han hade konstant feber även om den gick upp och ned. Han gnydde av och till, om det till en början var en drömlös sömn, lätta gnyenden och suckanden som av smärta och troligen feber.
Eshimen hade börjat darra medan svetten lackade så gott som överallt där bar hud syntes. Han kved till och öppnade sakta ögonen och möttes av ett starkt sken av elden som nu brann i grottan, röken tog sig ut i ett litet hål i stentaket mellan klippblocken. Den höga febern var ett faktum, vilket fick honom att dra ihop sig i en form av fosterställning. Blicken var glansig och trött.
Han svalde och blinkade några gånger innan han verkade hitta fokus med blicken. Hon… var kvar? Kheelan blinkade igen medan han skakade på grund av feberfrossa, vilket indikerade att febern inte hade hittat sitt max än. Han var törstig men trött, kanske hungrig? Han var inte säker, inte mer än att han skakade som ett asplöv i vinden.
-
Kheelan RaineKheelan hade bara tittat upp mot henne med när hon sagt sitt namn, han nickade och log lätt. Shaper’inn, vilket udda namn? Å andra sidan var han inte världens bästa att fråga om namn eller ha koll på dem alla gånger.
Han log igen, om än lätt trött. Hon verkade i alla fall ha hjärtat på rätta stället det kunde han inte säga något om, mer än att det var beundransvärt att hon faktiskt följde det istället för logiken. Tänk om han hade varit någon elak person som velat skada henne? Då hade hon troligen inte haft så mycket att sätta emot, inte vad han visste vill säga, då han inte hade en aning om vad hon var för något.
“Det uppskattas. Vi jagas av de som inte tror att vi är skrönor.. allt för vingarnas skull och en hel del annat trams som folk verkar gå på och tro att det är sant…”
Med “Vi” menade han naturligtvis hans ras som i mångt och mycket påstods bara vara skröna nu för tiden, något som så gott som bara fanns i sagor och sjömäns myter och legender, eller andra som rört sig i närheten av Järnbergen och som inte blivit tagna av Orker.
Kheelan såg något förvånad ut när hon tog över malandet av örter, men lät henne fortsätta, och blandade i fler av örterna över den platta stenen. Han öppnade väskan, lyfte ur en bok med virvlande bokmönster på som liknade blommor som inte riktigt såg till att tillhöra en man egentligen, och la den bredvid sig och asken med de resterande blå kristallerna i. Han grävde runt lite och fiskade upp en liten tygväska och la läderväskan åt sidan och verkade glömma att lägga tillbaka de andra sakerna.
Kheelan öppnade tygväskan och ställde fram den vid stenen med locket uppvikt. Den innehöll ett antal sårlindor att använda vid såromläggning, inklusive lite annat smått och gott för sårförband. När hon nämnde vatten sträckte han sig efter väskan igen och filten som var upprullad och fastspänd under den. Han knäppte loss den och rullade ut den, inuti fanns vad som såg ut som en bit kanvastyg som även var vaxat.
“Den är vattentät och kan få plats med ungefär 5 liter vatten i. Jag brukar använda den när jag fiskar med levande bete.”
Även den här vaxade kanvasväskan hade axelrem, då han hade det mesta antingen över axlarna eller runt midjan när det gällde flygandet. Ryggsäck skulle bara hamna i vägen för vingarna när han flög, så det var inget bra alternativ för Eshimer riktigt, i alla fall inte för honom och hans breda vingpar som han hittills inte haft helt utspända än, i alla fall inte sen hon träffat honom.
“Vi kan använda metallasken att göra brygder och dekokter i eller mat för den delen, det finns lite fler användbara saker i läderväskan om det skulle behövas, kryddor, salt och annat också”
Kheelan hasade iväg mot bergväggen lite halvt och hamnade ungefär en meter ifrån henne så han kunde luta sig med den friska axeln mot bergväggen för att avlasta både rygg och axlar en aning bättre än vad han gjorde när han satt upp utan ryggstöd. Han fällde ihop den friska vingen helt vilket gjorde den knappt synbar bakom honom när han lutade sig, även om nu den skadade vingen syntes mer än väl.
You must be logged in to reply to this topic.