Zerena befann sig på ön Nenna, och sökte efter den som hade amuletten som bar på magin från gudinnan Nenna.
För bara ett par dagar sedan när Zerenas mormors mor Theresia låg på sin dödsbädd gav hon Zerena en amulett och berättade att det var en av de tre amuletter som använts för att låsa in en skatt för flera hundra år sedan.
För att kunna finna och öppna skatten krävdes magi från alla de tre amuletterna. När skatten låstes gavs en amulett till en familj på varje ö med magin från den gud eller gudinna som de tillbad på ön.
Ingen visste dock längre vad skatten innehöll. Det hade fallit i glömska efter alla år. Ingen brydde sig särskilt mycket om att försöka finna den heller eftersom den var i säkerhet och de behövde helt enkelt inte oroa sig för att någon skulle stjäla den. De hade ju en del av nyckeln.

Men nu hade amuletterna börjat förtvina, vilket innebar att deras magi höll på att försvagas och skulle snart inte vara starka nog att låsa upp skatten.
Zerena ville inte att skatten skulle hamna i evig glömska, tänk om det fanns något viktigt där i? Kanske någon kunskap som bevarats eller någon hemlighet som Me’erfolket efter alla år glömt bort? Hon ville hitta skatten, men först var hon tvungen att hitta de andra två amuletterna, Nennas och Neurons.

På så vis hade hon till slut tagit sig till huset där hon stod. Hennes mormors mor hade gett henne lite uppgifter som hjälpt henne leta upp rätt familj på ön. Sedan hade hon ägnat hela dagen åt att knacka dörr. Ingen hade vetat något om någon amulett. Detta var ett av de sista husen hon hade på sin lista att besöka.

Zerena gick fram till dörren och knackade på, tog av sig sin kapphuva för att se en aning mer inbjudande ut. Nervöst och något förväntansfull stod hon och hoppades att någon ska öppna…