- This topic has 69 replies, 3 voices, and was last updated 2 år, 10 månader sedan by
.
-
Anduin skrattade och såg mot henne. Han gillade henne allt mer på nåt sätt, sen var det väldigt trevligt med sällskap igen.
Skrattandes såg han emot henne
” Du är väldigt speciell du ” sa han och log mer mot henne medans han fixade allt annat.
Han såg mot henne när hon pustade ut och sjönk ner på bänken
” Ja det är en del, jag gör det både morgon och kväll, dock är jag såpass van vid det så tänker inte på hur mycket det är ” sa han
Han märkte sen att Axel vaknat och såg emot honom och gårdskatten
” Vi har fixat kvälls görat med djuren ” sa han lugnt och såg mot honom och små log
” Hon gillar dig, er båda faktiskt, sån där är hon aldrig med främlingar ” sa han och nickade mot katten som såg super nöjd ut i hans famn -
Dryaden höjde ett ögonbryn åt hans blick och ord.
‘Speciell?’ frågade hon och fnös till lite roat, hon såg inte direkt det så. Hon var ju bara… hon, han däremot hade varit väldigt givmild och snäll. Men hon log varmt, en varm nyans på kinderna efter springandet och bärandet. Då Axel plötsligt dök upp höjde hon blick och vinkade entusiastiskt med ena handen, hennes forna energi började komma tillbaka nu efter mat, dryck och jord under fötterna.
‘Inte konstigt att hon gillar Axel, de ser nästan likadana ut!’ sa hon lekfullt.
‘Se, jag fick nya kläder!’ påpekade hon åt Axel och gjorde en gest över den gröna klänningen hon hade på sig. Utan förvarning skuttade hon upp från sin sittplats.
‘Kan vi inte se oss omkring i skogen nu då djuren fått mat, snälla?’ frågade hon och tog tag i Anduins händer för att dra upp honom, nästan otåligt som ett barn.
‘Snälla, snälla? Jag har varit på ett skepp i flera veckor känns det som, jag längtar efter att känna mossa under fötterna! Du vill det med, eller hur Axel?’ frågade hon och vände blicken från Anduin till Axel. -
Axel hade aldrig haft svårt med kattdjur av uppenbara anledningar så det var inte konstigt att katten hälsade på honom på detta sättet. Han lät ett kattlikt ljud lämna honom vilket fick katten att om möjligt gnugga huvudet kraftigare mot honom och sedan lägga sig till rätta bakom hans nacke. Med baktassatna på ena axeln och framtassarna på den andra. “Jo de tenderar att gilla personer med liknande gener som jag. ” Flinade han lite roat där han försiktigt med sin pekfingerklo kliade katten under hakan. Han var inte lika vaksam efter sin tupplur då det bevisligen visat sig att man kunde ge Anduin någon form av tillförtroelse i alla fall vilket säkerligen även märktes på Axels mer avspända kroppshållning. Det och att han var betydligt mycket trevligare mot den andre mannen nu än innan.
Vid Wyn’s kommentar så visste han inte hur han skulle ta det men valde att ta det positiva då kattdjur i alla fall hade en viss egen elegans i sitt yttre och sättet som de rörde sig på. Sen visste han att han hade både öron, svans, klor och tänder likt en katt men de var ju helt olika färger trots allt! Han skrockade dock roat över hennes kommentar medan hon hoppade upp på fötterna efter sin påpekan om att hon fått nya kläder. “Vacker som alltid.” Sa han nöjt innan han fortsatte. “Måste vara betydligt bekvämare än min tröja dessutom.. på tal om det..” Han kikade ner på sin fortfarande bara överkropp. “.. Vart sprang den iväg?” Var kanske inte i det bästa skicket efter stormen men det var väll kanske mer hövligt än att spatsera omkring i bara byxor och kängor.
Vid hennes fråga om skogen så nickade han fortfarande roat åt hennes fråga innan den röda blicken fästes på Anduin. “Det är okej för min del, så vida då inte tänker annat?” Ja man visste ju inte, de var ju gäster här och kanske hade ungalven andra planer?
-
Anduin log lite och såg mot axel
” Det finns rena kläder, vatten för ett bad om du behöver, samt mat där inne om du vill ha, det finns både kött samt lite fisk, ta vad du känner du vill ha ” sa han och såg sen mot Wyn och log när han såg Wyns glädje och nickade lite medans hans händer mjukt kramade hennes och leendes växte på hans läppar
” Det kan vi göra, vill du med eller stannar du här? ” frågade han och såg mot Axel -
Ithilwyn log brett och ivrigt som ett barn som fått en önskan uppfylld, och skuttade upp för att på lätta nästan dansande fötter röra sig mot skogskanten som fanns över allt runt om stugan.
‘Kom nu slöfockar!’ tjöt hon över axeln, och försvann in bland träden i ett virrvarr av kjoltyg och fladdrande hår. Det kändes befriande att ha mossa och rötter under sina bara fötter igen snarare än skeppets däck, vattenstänk och gungande vågor. Så klart visste hon inte om eventuella faror lurade där ute eller inte, men just då var hon inte så bekymrad. Nej hon sprang och skrattade i okontrollerad glädje över att igen känna sig hemma och trygg i skogen – hennes uppdrag bortglömt åtminstone en stund. I en glänta stannade hon upp och inväntade de två andra, med solstrålarna som föll ned genom träden på henne och lyste upp hennes rödbruna hår.
‘Ni kommer aldrig hitta mig!’ tjöt hon, och något lurigt gömde hon sig bakom en mossklädd sten. -
Axel nickade åt Anduins erbjudanden då det helt klart var väldigt snällt av honom att erbjuda honom allt detta. Han skulle minsann tänka på det senare under dagen men nu ville han mest umgås om sanningen skulle fram. Axel hade ju sagt att han ville med ut men kanske hade Anduin missat det vilket fick honom att flina till lite men upprepade sig själv på ett sätt som tydde på att han inte märkt av det hela. “Självfallet.” sa han medan han kastade en blick på Anduin innan han började följa efter den glada Wyn. Vid hennes kommentar om att de var slöfockar så skrockade han till en aning och ökade takten för att följa med henne in i skogen, kastade en blick bakåt för att se då Anduin följde med.
Axel verkade inte bry sig otroligt mycket över att han befann sig med bar överkropp men om sanningen skulle fram så hade han ofta befunnit sig barbröstad en gång i tiden i Aldarskogen i den behagliga temperaturen där. Så det var inte direkt en ovan känsla trots att det var kyligare på just denna platsen.
Snart befann han sig i en glänta med Wyn som försvann in bakom en större mossklädd sten vilket fick honom att flina till innan han med hjälp av sin vindmagi hoppade upp på stenen för att kika ner mot Wyns gömställe. Med hans doftsinne så var det lättare att hitta henne just nu då hennes kläder hade en starkare doft än Wyns naturkamoflauge vilket talade om för honom ungefärligt vilken sten hon befann sig bakom. Efter ett par tittar bakom stenens kanter så såg han henne och sprack upp i sitt breda flin. “Jag antar att det är skönt att vara i skogen igen?” Undrade han trots att han redan visste vad svaret skulle vara. Svansen svepte bakom honom mest för att hålla balansen på topp innan den stannade i vinkeln som krävdes av situationen uppe på stenen.
-
Anduin kunde inte hjälpa det, utan log varmt mot henne när han såg vilken glädje som sprudlade i henne när han sa att det gick bra. Han förstod, att hon nog behövde det efter allt, likaväl som han själv gjorde då han ändå tänkt gå och leta örter och svamp då det börjat ta slut på det inne i stugan och det tog några dagar att torka det.
Hans blick gick från henne, och över på kattpojken. Han hade inte riktigt märkt om han ville med eller inte, så han väntade på svar innan han började gå efter flickan
– “Bäst att vi skyndar oss då ” sa han med ett lätt skratt då Wyn redan var inne bland träden
Han skrattade till lite till hennes kommentar, och ökade även han på sina steg samtidigt som han hastigt greppade en korg att ta med sig som stod vid sidan av skjulet dom passerade och väntade på att användas.Tyst såg han på kattpojkens ryggtavla när dom gick in i skogen, han försökte se vart Wyn försvunnit, men det var inte super lätt, men han kunde höra henens glada stämma och log för sig själv. Det var skönt att inte vara ensam för engång skull. Han lät henne hållas lite, samt hade ingen chans att ens försöka hitta henne innan kattpojken lyckats redan, han såg lite emot dom men hans blick gick sen till några träd som han gick bort till och plockade lite örter och la i korgen innan han gick bort till dom och kom således upp bakom Wyn från det håll han varit och log lätt. Han sneglade tyst mot kattpojken innan blicken gick till Wyn igen med ett lätt leende
-
Ithilwyn som krupit ihop i sittande ställning bakom stenen lade armarna runt sina ben i protest, och gjorde en grimas. Nog för att grimasen var rätt söt för det, lite barnslig och flickaktig så som dryaderna ofta var.
‘Inte rättvist, du har för skarpa sinnen!’ sa hon surt och la armarna i kors över bröstkorgen för att förtydliga, även om det var mest ett spel. Hon klev upp ur sitt gömställe och kikade över stenen i riktning mot Anduin. Men sedan skrattade hon till istället och grimasen försvann.
‘Det är skönt att känna mossa under fötterna snarare än träd, inget illa menat Axel.’ sa hon, trots allt visste hon att han hade ett nästan ohälsosamt kärt band till sitt skepp.
‘Så, vad finns det för spännande vi kan göra i skogen?’ undrade hon. ‘Någon favoritplats du vill dela med dig, Anduin? Vi har alla hört hur vackra era skogar är!’ -
Axel flinade ner mot Wyn där han funnit henne innan han satte sig till rätta på sin sten och vred sig om mot Anduin med ett roat ansikte. Han hörde Wyns ord och skakade på huvudet lite ursäktande. “Inget att be om ursäkt över, mer jag som behöver ursäkta mig då jag inte visste hur ett skepp skulle påverka dig.” Sa han ärligt och mötte sedan Anduins sneglande blick med ett höjt ögonbryn då han inte förstod sneglandet men han var inte sur denna gången utan flinade bara till innan hans egna blick föll tillbaka på Wyn som ställde sina frågor. Tekniskt sätt så behövde de kanske vandra vidare i sitt uppdrag men han ville inte förstöra hennes upptäckande av nya ting heller så kanske kunde de kombinera det hela? “Ja kanske vet du Anduin vart vi kan hitta en alv med hög magisk kunskap med? Vi letar efter ledtrådar till ett problem trots allt. Men, först så kan vi väll njuta lite av skogen, vad är din favorit plats?” Undrade han med och kastade en varm blick på Wyn, som sagt vem var han att förstöra för Wyn?
-
Anduin såg stilla på dom båda. Han log mjukt emot henne
– Den känslan är en härlig känsla svarade han med en lugn röst.
Han såg sig omkring lite smått vid hennes fråga
– Vad som helst, typ iallafall finns vissa saker man ska va försiktig med så man ej skadar sig, eller tex retar upp nåt ilsket djur men annars så är det rätt lugnt. Samt även se till så eventuella jägare vet att man rör sig där, så ingen olycka sker sa han
När hon frågade om en favorit plats så log han. Han hörde även vad Axel sa, och nickade mot honom
– Det finns ett vattenfall jag brukar gå till ibland sa han
– Sen angående nån hög magiker, så tror jag det kan finnas en, men jag vet inte om han kommer vara sugen på att hjälpa, men det skadar inte att prova sa han
You must be logged in to reply to this topic.