- This topic has 191 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 3 månader sedan by
.
-
Åt frågan blinkade Vésiva till, för att vara ärlig var det något hon själv aldrig tänkt på. Tala med djuren? Hon skakade lite på huvudet åt det hela och gjorde en gest framför sig.
“Men du är väl trollkarl? Brukar inte ni kunna tala i huvudet på en, eller något?” frågade Vésiva lite fundersamt och stack ner huvudet igen i vattnet och när hon väl kom upp glimrade fjällen på hennes ansikte och det blonda håret var nästan klistrat till kinderna och pannan.
-
Den gamle trollkarlen höjde en smula på ögonbryna. gav hon just honom tillåtelse att skicka tankar till henne? Han var inget vidare på det , men det var ju inte farlig i sig.
“Måste erkänna det inte är det jag är bäst på, kanske råkar jag se någon av dina tankar istället.” han log lite retsamt. “men vi får väl testa.”Xharin suckade lite tyst för sig själv och förvandlade sig sedan till troligen den konstigaste säl hon någonsin sett. Den var lång och slank(mer leopard säl typ) med mörk blank päls med ljust gråa ränder och några vita fläckar på bröstet och magen, samt den hade gula ögon som på en katt..
#Funkar det?# försökte han telepatiera och slank sedan ovigt ned i vattnet. -
Se hennes tankar? Vad fanns det egentligen att visa där – som hon inte sa. Kanske några minnen som hon ville hålla för sig själv, eller tricken som hon tog sig till för att nästan alltid vinna på Dunk! 23. Hon ryckte lite lätt på axlarna det var förstås ett senare problem.
Ett plaskt och sedan en okänd röst i huvudet – eller ja, det var väl Xharins röst men den ekade i huvudet. Hon såg sig omkring lite förvirrat först – som om hon tänkte det var ett skämt för att sedan skratta. Nästan lite nervöst.
“Det funkar!” sa hon, lite högt som om hon inte var säker på hur hon skulle svara honom.
-
Xharin som säl rullade lite med ögonen då hon skrattade, men vad gjorde det? Han såg med all säkerhet lustig ut just nu. Det var då inte helt lätt att få styr på alla fenor och konstigheter i början men snart simmade den väldigt märkliga sälen några varv runt henne precis som vilken säl som helst.
#Så bra, då ger vi oss av då#Det spelade ingen större roll hur hon svarade han kunde ändå ‘höra’ eller känna av hennes svar ändå, men just nu var han för ivrig och ville ge sig av längs med floden.
-
Lite entusiastiskt nickade hon på huvudet – igen lite överdrivet kanske. Men trots allt var det bättre att dölja sin rädsla och nervositet i det överdrivna glada anletet än att öppet visa det. Hon höll en jämn takt med trollkarlen och verkade utan någon större ansträgning följa med. Förstås var det väl inte märkligt – så som hon trivdes som fisken i vattnet. Det kalla vattnet, kändes inte ens mot hennes hud.
“Spännande!” försökte hon, lite oklart om det var henne själv eller Xharin som hon hade tänkt övertala.
-
Nog var det spännande alltid det höll han mer än gärna med om.
Sälen stannade till kort och tog luft och såg sig om, den såg ut att rysa lite.
#Vi är vid skogsbrynet# upplös Xharin kanske lite i onödan, måtte detta fungera som han tänkt sig. Träden borde väl inte bry sig om två vattenvarelser i floden? Han hade ju sett fiskar på vägen och de verkade inte tveka att simma förbi nu då han tog lite luft. Sedan dök han ned under ytan igen och fortsatte simma om än lite mer tveksamt än innan. -
Fast frågan var väl om det var lite för spännande för Vésivas smak. På gränsen till farligt, fast å andra sidan, om det skulle betala bra och ge henne möjlighet att ge Bläck ännu ett bra goda affärer…. Varför skulle hon inte ta den chansen? Hon skrattade lite lätt till, när hon var vid ytan och kunde själv känna en rysning när trollkarlen sa vart de var. Hon svalde till något. Osäker på vad hon riktigt skulle svara.
“Är du… säker?” frågade hon, även om hon förstås inte riktigt tvivlade på honom för att sedan lika tveksamt om inte vaksamt simma efter honom.
-
#Helt säker. Det skall nog gå bra.#
Xharin kände sig rätt osäker själv på att detta var en så bra idé som han tyckt från början.Han simmade vidare med sinnena på helspänn, särskilt då han tog sig till ytan för att ta luft. Han såg lite mot skogen men det var som en helt annan skog nu, fåglar kvittrade, löv susade. Den var inte helt tyst som då de gått i den förra gången; var det ett bra tecken eller? Skogen kanske lurades? Inte för det verkade så.
-
Trollkarlen verkade alldeles för säker på sin sak. Nästan som om hon själv blev lite ställd av det. Kanske det bara var löjligt att vara rädd för det som hände i gårdagen? Hon suckade lätt och ryckte på axlarna. Klart det skulle gå bra.
Hon simmade under ytan och drog sina händer över sitt ansikte för att svalka sig. För att vara ärligt var det skönt med lite ombyte av miljö. Vatten och att simma var det längesen hon hade gjort.
“Mer ljud åtminstone…!” utbrast hon med ett litet roat leende när hon lät sin nyfikna blick vandra över omgivningen, helt omedveten om roten som var på väg mot henne.
-
#Precis# Han kom inte längre än de före han såg roten eller rättare rötterna #Se upp# Trollkarlen svor ilsket för sig själv det var då själva Hel också att detta verkade omöjligt, han hade bra lust att bränna ner hela skogen nu. Men visste det skulle ta för mycket av hans energi och lämna honom helt hjälplös i månader. Nej tack.
Så med andra ord svor han och simmade tillbaka undan rötterna så fort den nu gick för en säl, han kanske borde valt något mindre?? Det hade nog inte hjälpt misstänkte han.
-
Se upp? Se upp för vad? Vésivas blick vandrade från sida till sida, men hon såg inte roten som så långsamt var på väg till henne. Istället ryckte hon lätt på axlarna och fortsatte sin väg framåt. Det var tills något greppade tag om hennes fena hårt.
“Aj…!” utbrast hon och försökte att krångla sig ur.
-
Det var nära mer än en gång att rötterna fick tag om honom men han lyckades komma undan precis, men det verkade inte hans vän göra då hon upptäckt faran för sent. Om en säl kunde sucka så var det det han gjorde då hon vart fast. Xharin vände om för att försöka hjälpa sin vän. Så han bet tag i roten som greppade henne, vilket fick den att släppa.
#Simma#
Lite onödig instruktion kanske man ändå, han kände sig stressad, särskildt då han nästan vart fast själv.
You must be logged in to reply to this topic.