Han hade nog med önskat att han kunnat teleportera dem en bit till, men det var omöjligt just nu. Så mycket magi hade han inte i sig och den föra hade tagit mycket kraft. Han behövde vila.
Xharin såg mot skogen igen den såg ut som en vanlig skog igen..
“Jag tror den gett upp för stunden min vän, men vi får väl försöka vila utan att somna helt enkelt.” han log blekt för det kändes inte enkelt alls just nu att inte somna.

“Det låter som en bra idee, min vän.” Xharin log blekt han sov gärna först även om han troligen inte skulle somna så hårt. Det skulle bli bättre än inget. Han lade sig ned så bekvämt det nu gick i gräset gäspade lite.
“Jag tror jag har en idee på det ..fast det bygger på om det finns en å eller flod genom skogen. Då kanske vi kan fixa en båt.. hrm eller något sånt” han var för trött för att tänka mer han somnade konstigt nog mitt i meningen det hade han i alla fall inte räknat med.

Xharin stördes lika snart av sin vän och stirrade nyvaket  på kartan innan han förstod vad det var. Han log blekt åt det, så han hade haft rätt, hade han inte vart så trött hade han nog gottat sig lite mer åt det.
“Det ser minsann så ut. Då behöver vi bara en.. Nä knappast du lär väl inte behöva en båt” Han kom på att hon inte var riktigt människa mitt i sin mening  “Får jag bara vila någon dag så kan jag nog förvandla mig till nått mer vattenlevande.” I alla fall borde han klara det.

Xharin gäspade lite, hon verkade i alla fall ha roligt, han undrade om han fått vila alls och sträckte lite på sig.
“Ja, jag simmar inget vidare så.” Vad för djur kunde han bli som klarade det? Ingen fisk de var uteslutet och för farligt, då man kunde fasta i former som inte var så intelligenta. Han kliade sig i skägget medan han funderade.
“Hrm en utter eller säl kanske?” Det kunde fungera.

Den gamle trollkarlen log vagt han hade kanske väntat sig ett annat svar av någon som bodde i vatten, hon borde väl veta vilket av djuren var bäst på att simma. Det var nog bättre att fråga för han var långt ifrån en expert på vattendjur. För han brydde sig knappast om utseende i detta fall.
“Förvisso, men vilket tror du är bäst på att ta sig fram?” frågade han allvarligt

Han gäspade lite där han låg, och sträckte sig lite som en katt, det var det den gamle mannen påminde mest om i alla fall som han låg och väntade just nu.
Xharin tyckte hennes svar lät rätt; en säl ja det var nog klokt det kunde vara kallt i vattnet de skulle färdas i och sälar borde klara det.  Han nickade lite eftertänksamt och log.
“Säl, det blir väl en du aldrig sett.” han såg lite road ut han skulle säkert se rätt lustig ut som det djuret.. “Men visst det borde jag väl klara om jag får vila några dar då, vad sägs om att försöka hitta ett värdshus? Eller en bättre plats att vila på?”

Han reste sig sakta och såg ned mot skogen de lämnat, försökte bedöma om de skulle vara säkra alls på platsen och ruskade sedan sakta på huvudet.
“Jag vill nog gärna att vi flyttar oss utom synhåll för den där skogen innan vi slår läger.” det var en medelväg på problemet, för hon hade rätt det var långt till ett värdshus.
Trollkarlen suckade tyst han var trött och lutade sig kraftigt mot sin stav, det skulle nog ta en del att flytta sig men det var det värt, för det var dumt att utsätta dem för fara i onödan.

Ett trött men roat leende fick hon tillbaka, så han visste bäst?  Knappast i det här fallet, Xharin hade inte mer erfarenhet av levande skogar än hon. Men samtidigt det var något bekant med det. Nej, det var bättre att få vila först, kanske skulle han komma på varför det kändes bekant.

Han nickade för att sedan sakta börja gå bort från kullen, bort från skogen. Han hoppades på att det skulle räcka med att de tog sig så pass långt att de inte kunde se skogen.

“Hoppas det här räcker” sade han efter en lång stund genom landskapet som nu var mer kuperat och han ärligen inte orkade ett steg till utan sjönk ner sittande på en lagom hög sten.

Han såg sig lite nervöst om men allt han kunde se var lite sly och en död gammal gran och sten.
“Jag tror inte det min vän, här verkar det lugnt.”

Xharin log lite blekt och kunde inte låta bli att se sig om lite extra men som han sagt här verkade det inte finnas samma atmosfär ens.
“Man ska då vara med om allt; mordiska träd?” Trollkarlen suckade och verkade falla antingen i sömn på stället där han satt eller så tänkte han väldigt djupt.

Han skrattade trött och synade gräset för gubben hade inte riktigt somnat han hade bara suttit och tänkt på om det fanns något vis att lugna de mordiska träden. Inte för han kom på ett man ändå. Så mycket annat hade han inte för sig.
“Ja det vore riktigt illa det, min vän.” han fnissade lite till, som sagt han var trött svårt att sluta upp att skratta åt dåliga skämt.

“Ja, tack gärna” Xharin tog det torkade köttet som erbjöds och började mumsa på det, först nu hade han märkt hur hungrig han var.