- This topic has 25 replies, 3 voices, and was last updated 5 år, 1 månad sedan by
.
-
Hon gav till ett skrik över slaget, som gjorde ont i hennes armar men hon kastade sig åt sidan och greppade tag i sitt svärd. Även om det kändes som om hon knappt kunde hålla det längre. För att sedan ta sig upp på fötter och hugga mot honom i en serie av slag som Sloan hade nötat in i hennes huvud. Hon missade ett slag genom att han parerade genom att gå åt sidan. Hon skiftade tyngden till andra handen och utan förvarning knöt hon näven och siktade in sig mitt i Lucas ansikte, så högt hon nådde.
-
Lucas var inte så passiv i sin parering som Vinga kanske var van vid efter sin träning som man kanske skulle kalla… hedersam. Utan han tryckte emot henne när han slog undan hennes hugg utan återhållsamhet. Ändå så log han lite, för hon kanske lärt sig vad det hela handlat om tillslut. Hennes slag träffade hans käkben, strax över sitt ensamma ärr, då han såklart försökte värja huvudet bakåt. Det verkade dock inte påverka honom, även om slaget tagit hårt. Men hon hade kommit nära nu. Tillräckligt nära för att han kunde slå flatsidan av svärdet mot hennes svärdshand och ge henne en dansk skalle.
-
Sloan gjorde en grimas igen, för det var nästan som om Vingas smärta var hans egen. Lite stolt kunde han känna sig över att Vinga faktiskt hittat sig till de mer direkta formerna de övat på, och till och med träffat Lucas med sitt slag. Men hans skallning var ett ganska definitivt avslut av duellen, och det var nog bäst att avsluta den här innan hon skulle vara mer blåslagen. Han gissade att redan detta skulle få honom i lätt onåd hos konungen.
‘Tack, Lucas, det räcker!’ sa han och höjde en hand, för att gå fram till dem igen och sätta sig ned på huk vid Vinga där hon ramlat bakåt av skallningen. Hans bruna ögon som trots allvaret i situationen betraktade henne mer faderligt än konungen någonsin gjort.
‘Vinga, hur gick det?’ undrade han, lite bekymrat. -
Skallandet fick allting att ringa. Allt snurrade om henne och det var svårt att fokusera på något. Hon kunde höra hur Sloan sa något men hon var inte riktigt säkert på vad. Lite irriterad på situationen, spottade hon ut både blod och saliv i Sloans ansikte som svar på hans fråga. Innan hennes vett gick tillbaka och hon såg på honom med en ursäktande min. Hon tog sin skjortärm och torkade bort allt från honom.
“Förlåt…” sa hon, lite hest och andfådd innan hon reste sig upp igen
-
Lucas var i färd med att ta ytterligare ett slag mot Vinga men Sloans ord han stoppa honom och det blev istället bara en lätt snudd av svärdet mot hennes sida. Han steg åt sidan och betraktade de båda med ett roat litet leende åt vad Vinga gjorde mot Sloan. Han var glad att han slapp uppfostra sina barn. Han drog ett djupt andetag för att stilla adrenalinet.
“Frukost någon? De kom med nyskördade äpplen tidigare hörde jag.” -
Sloan grimaserade något åt blodet som träffade hans ansikte, och sedan flinade han lätt åt Vingas torkande. Den lilla gesten visade honom på något vis ändå att allt skulle ordna sig, och han klappade Vinga lätt på kinden innan han reste sig och hjälpte henne upp.
‘Frukost låter bra.’ höll Sloan med om, och skrattade sedan ett muntert skratt åt hela situationen. Det var rätt absurt med två män som fostrade en ung flicka med svärd, istället för hovdamerna med synålar och tråd.
‘Jag vill gärna höra om dina äventyr sedan vi senast sågs.’ sa han, och gav Vinga ett roat leende.
‘Och jag gissar att det vill Vinga här med.’
You must be logged in to reply to this topic.