Det rådde inget tvivel i Nashwars sinne om vad Sharah hade för planer för henne nu, inte om det drottningen syftade på var begynnelsen av en plan. Hon log smått, men genuint, och såg först ner mot kartan och sedan upp mot Akila.

“Berätta vad jag kan göra, min drottning. Från denna dag till min sista är jag ert redskap i denna dröm.” Hon gick ner på knä och böjde sitt huvud, vänd mot drottningen.

“Ljusets Ljus, förlåt för alla mina förflutna och framtida olämpligheter, för jag är inte perfekt, men jag förpliktar mitt lill din vision, vad än du ber om från mig.”

Nashwar såg upp mot Akila och log försiktigt. Beröringen värmde mer än en öppen eld eller självaste solen, och det berörde även hennes hjärta. Hon reste sig upp, stod med ryggen rak och knöt sina händer bakom sin rygg medan hon såg sin drottning i ögonen.

“Det vi har som alla andra saknar, är Sharah. Men fastän vi är ett folk med en stark tro, skulle Sharah kunna vara starkare i det militära. När jag var ett barn såg jag en tydlig skillnad på att slåss för sitt land och att leva rätt enligt Sharah. Många vuxna har ett barns uppfattning om det militära, även om de erkänner äran att ta upp spjut för oss alla.” Hon minns hur hon tänkte medan hon växte upp, och på den konstanta interna kampen när man slogs för Iselem och samtidigt försökte hedra fred och kärlek. Hon kunde ursäkta det, alla kunde ursäkta det, deras ledare hade orden och hon hade tron, men hon hade också sett många i det militära sakna tro, eller gradvis förlora den.

“Jag vill korta avståndet mellan våra fienders blod och våran tro. Jag har spenderat många barndomskvällar blodig, trasig och nedbruten, men Sharah har lyft mig varje gång. Andra förtjänar samma kärlek, för bland krig och död förlorar man hastigt helheten och endast nästa strid på liv och död har betydelse. Tillåt mig träna krigarpräster, låt dina trupper inspireras av Sharahs närvaro på frontlinjen. Dessa i sin tur bör lära andra om Sharahs ord.” Hon tittade ut över världskartan.

“Som troende, fattig kvinna från krigarkastet, nu en präst, har jag sett många av vårt rikets sidor. Det finns mycket jag kan erbjuda, allt från insikter om vilka där jag levt som är Sharah trogna och inte, till att träna krigare, förbereda präster för krig, hjälpa dig tala med folket om tiden som kommer, och slutligen mitt liv och död med allt vad det kan ge dig. Jag är stark och intelligent nog att vara ditt redskap, om du bara kan uthärda min ärlighet när den behövs, för den har alltid skapat revor mellan mig och mina befälhavare.”

Nashwar log smått och nickade tacksamt åt de vänliga orden. Det kändes lite overkligt att stå här och prata med drottningen, men för varje passerande stund kändes det mer och mer naturligt. Sannolikt hade det att göra med att drottningen verkade dela hennes bild av framtiden, och det var såklart föga förvånande då den bilden tillhörde Sharah.

“Då kvarstår bara vart, när och hur, min drottning. Vad gör vi härnäst?” Hon frågade med en diskret iver och log, händerna slutna bakom sin rygg, hennes tummar rullande runt varandra ivrigt.