Yfandes log brett åt hur enkelt det faktiskt gick. Bara sådär. “Vi kanske kan använda ett av studierummen vid sovsalarna?” Föreslog hon hastigt, det var det enda hon kunde komma på och det kändes ganska rimligt. Väldigt rimligt faktiskt, då det var vad rummen var till för. Att Erynn inte visste hennes namn var inte en tanke som slog Yfandes, såklart så visste hon vem Yfandes var då hon själv så tydligt visste vem Erynn var.

“I gengäld kanske jag kan hjälpa dig med något?” Erbjöd hon ivrigt. “Mina främsta ämnen är nog sådant som berör mytologiska väsen, magins historia och magisk teori … och alkemi. Jag gillar verkligen alkemi. Jag jobbar ganska hårt på att lära mig runor också.” Hon flinade för sig själv samtidigt som hon kramade boken så hårt att hennes händer säkerligen vitnade under handskarna och bröstet skulle definitivt vara ömt efteråt.

“Ska vi ses om en timme utanför studierummen på östra sidan och se om ett av dem är lediga?” Hon såg henne i ögonen men bara för ett kort ögonblick, då bara den stora höjdskillnaden var tillräckligt för att hon skulle känna en rodnad påbörjas. En timme skulle nog vara tillräckligt för Yfandes att samla både sina tankar och sina böcker.

Yfandes anlände andfådd utanför studierummet och stod stilla några sekunder för att hämta andan efter både den raska takten och hennes ansträngningar till att behärska sina känslor och nervositet och det kändes inte längre som om bröstkorgen hennes hade ett städ på sig. Hon hade sin säck med böcker hängande över axeln och hon klev in, mötte snart Erynn med blicken och log ett brett, dumt flin. Hon skyndade sig över, men med blicken för stunden riktad mot marken medan hon skamset bekämpade de mentala bilderna hon trodde hon hade lyckats göra sig av med under den senaste timmen.

Väl mitt emot Erynn satt hon ner boken och sedan satt sig själv tvärs emot och först då lät hon blicken hennes låsas med Erynns. “Vad kul att du ville träffas!” Sade hon enkelt och började öppna sin säck med böcker medans hon sneglade på skissen framför bordskamraten. Visst var faktumet att Erynn var så otroligt vacker påverkande av hur Yfandes förhöll sig till situationen, det gjorde den knepigare, det gjorde Yfandes kokande varm stundvis, men orsaken till hennes svårigheter var så mycket djupare än så. Yfandes hade vuxit upp utan vänner, utan jämnåriga och så fort hon började på en skola med andra elever istället för att bli lärd hemma i det privata så hade det inte gått så bra. Hon var fattig på sociala förmågor, läste ofta människors avsikter fel, missförstod metaforer och missade tydliga sociala signaler … det hade inte varit kul. Så hon hade blivit undvikande medan hon studerade människan som social varelse. Hon hade blivit bättre på det! Men inför vissa personer, en av dem Erynn, så var det som att allt hon hade lärt sig bara lämnade hennes huvud på måfå, oförutsägbart.

“Vad jobbar du på?” Frågade hon enkelt och lutade sig lite fram för att titta närmare på skissen framför Erynn. “Jag känner inte igen det från någon av våra böcker.” Och hon hade läst igenom flera av dem. Hon lät blicken hennes hoppa mellan Erynns ögon och vad än det var hon hade jobbat på. Hon sköt undan det långa röda håret som föll framför blicken hennes till bakom ryggen när hon lutade sig framåt och började ta av sig sina läderhandskar som hon sedan placerade bredvid säcken sin. Blicken hennes lämnade dock inte Erynn eller hennes skiss, utan hon höll artigt ögonkontakten trots den lilla klumpen i magen det orsakade, och log åt henne.

Yfandes kände ett uppspelt rus bland tankarna hennes när Erynn berättade om vad skissen skulle föreställa. Hon förstod inte vad hon såg, annat än det mest grundläggande nu när hon visste vad det var för någonting och hon log stort åt Erynn och tittade sedan ner på skissen igen som klasskamraten fokuserade på. “Du är väldigt duktig! Jag ser fram emot att se den installerad i en kista!” Nämnde hon ärligt och lutade på huvudet för att se på skissen från en annan vinkel.

Snart nog satte hon sig rakt dock och nickade, för att sedan öppna säcken sin och plockade ut två av böckerna. En av dem var en enkel anteckningsbok och en annan var läroboken om runor, som hon öppnade till en av sidorna markerade med ett snöre.

“Vi kan prata om vad som helst faktiskt, jag ville bara lära mig mer om runor och jag har förstått att du gillar dem. Men jag hoppas också att jag kan hjälpa dig, jag vill inte gärna ta utan att ge.” Hon såg upp mot den hon hoppades snart skulle var hennes vän och förde en omedveten hand genom sitt hår lite nervöst och lät fingrarna hennes linda hår runt dem.

“Här,” Hon tog ut en av hennes skisser från boken om runor och visade den för Erynn. “Jag har läst boken ända till ända och lekte med teorin om en runa som svarar till exponering av vatten och gör föremålet hydrofobiskt. I teorin skulle en bok med runan inte kunna bli blöt och dess innehåll inte förstört av vatten, men jag är lite osäker på om jag tolkat teorierna rätt.” Pappret visade ett mångtal överstrukna runor och en som inte var det. “Enda sättet för mig att veta om jag gjort rätt är att slutföra och aktivera den, men jag är samtidigt rädd att den kommer suga mig tom på vatten.” Hon bet sig i underläppen lite nervöst och såg upp mot Erynn.

“Jag förstår att du som mig bara är en elev, men vår professor för runor … gillar inte mig, och våra klasskamrater är … som de är.”

Det var … enkelt. Hon tittade på sin skiss medans Erynn pratade och log för sig själv under genomgången. Hon var verkligen klipsk, det kändes rimligt det hon pratade om, men så fort hon började prata om att räkna på aktiveringsformeln dog någonting inom henne. Det var verkligen inte hennes starka sida och helt klart där det skulle synas som tydligast just vad som var hennes största hinder.

“Du kan verkligen det här,” Sa hon enkelt och log åt Erynn snabbt innan hon återgick med blicken mot skissen. “Vad smart du är!” Hon rätade lite på sig och plockade ut pergament och skrivredskap från väskan sin. För bara ett ögonblick tvekade hon med att resa sig upp, osäker på om det var rätt i stunden att göra, men ställde sig sedan upp och gick över till Erynns sida av bordet och satte sig ned bredvid henne, bara inte så pass nära att de skulle riskera nudda i varandra. “Kan du visa mig vilka faktorer jag behöver visa hänsyn till? Jag är lättlärd inom teori och funktioner, men det praktiska utmanar mig alltid.” Hon log åt Erynn.

Det var trevligt att sitta där med Erynn, det kändes rätt på något sätt. Visst var blotta närvaron till henne lite provocerande, det gjorde henne varm över hela kroppen, men hon ville inte utesluta att det bara var skönt att lära känna någon på den här skolan. Det behövde inte vara mer än glädje att få lära känna någon som verkade någorlunda jämnårig … även om ett huvud längre och byggd helt annorlunda … och med helt andra intressen som det verkade.

Under tiden de gick igenom runan och hur man skulle kunna få den att fungera började Yfandes bli självmedveten. Gradvis började hon inse saker som hon hoppades inte skrämde bort Erynn. Hon kände den diskreta doften av svavel och järn från sina kläder och kom på att det var den här tröjan hon hade suttit i när hon jobbade med alkemin igår. Hon insåg att det var tydlig svärta kvar på händerna hennes från lektionen tidigare där hon jobbat med annat i sin bok, hon hade glömt att tvätta händerna. Hon insåg många saker, så som att hon inte hade sköljt håret på flera dagar, vem hade tid egentligen, men när hon förde en hand genom det nervöst under ett av momenten av genomgången med Erynn hade hon hittat en gnutta aska från den alkemiska incidenten i förrgår … hon var ett vrak. Hon borde ha fokuserat på att bada och tvättat sina kläder senaste timmen, och kom på sig själv att börja rodna åt sina tankar om sig själv.