Dexter saknade havet där de red igenom öknans värme men frågan var ju om han faktiskt inte skulle sakna Ichiro mer än vad han saknade havet när han väl var ute på det igen. Det var nytt för honom att känna sig så hemma som han kände sig med Ichiro och det sa honom att hans längtan efter Ichiro skulle bli enorm när de väl separerade. Hur skulle han egentligen reagera på det? Han hade ju redan funnit sig i att planera att våldsgästa Ichiro varje gång han var i närheten, och något sa honom att han ofta skulle hålla sig i närheten med..

Värmen var olidlig men ingenting som störde honom mycket trots allt skumt nog. Visst var han svettig och solbränd men med tanke på att han ofta somnade i sanden på en strand så var han ju inte direkt ovan heller. Då Ichiro sa åt honom att de borde ta en drickpaus så nickade han roat och klappade Astor över halsen innan de saktade ner och till slut stannade upp. Han hoppade då ner i sanden de befann sig på med en lätt duns ch sträckte nöjt på sig. Jo han hade ju lite ömmande rumpa för ögonblicket efter den långa ritten så att sträcka på sig var välbehövligt. De var rätt nära havet men som sagt mest för att inte hamna helt i den farliga öknen, han såg till att hålla dem nära grönskan vid kusten även om det kanske var en kilometer till grönskan så var det inte för långt ifall de skulle behöva fylla på vatten eller liknande. Det och för att undvika för stora sandstormar vilket ofta kunde ha dödliga efterdyningar.

Han torkade ansiktet med sin skjorta innan de lysande, gula ögonen fästes lite lekfullt på Ichiro som vattnade hästarna. Han tog emot vattnet för att faktiskt ta ett par klunkar från säcken innan han fyllde handen med vatten för att svalka ner ansiktet aningen. Han sprätte sedan lite lekfullt vatten på Ichiro för att kyla ner honom med lite roat. “Haha tro det eller ej men jag är van att somna full på stränder så detta stör mig inte allt för mycket.” Ja det var inte direkt så att det var svårt att tro på att Dexter somnade full på stränder, det var mer skumt att tro att han somnade nykter på en strand trots allt. Hans hy var av karaktären att den blev brun och inte rosa dessutom vilket självfallet inte skadade heller. Hans ljusa hy hade blivit brun vid det här laget vilket fick hans ögon att sticka ut mer än förut om möjligt.

Han riktade ner ansiktet mot marken med ett litet hummande innan han satte sig på huk för att gräva i sanden mest för att det för honom verkade vara logiskt. Efter en stunds grävande så greppade han tag i en vackert vit sten i storlek som en snusdosa och borstade bort sanden från en bit naturlig marmor. “Men se här, denna blir bra.” Sa han lite glatt mystiskt innan han stoppade ner den i fickan innan han såg upp på Ichiro leendes igen. “Kommer bli skönt att få lite kvällssvalka senare, känner mig som en grillad kyckling.” Skrattade han till innan han reste sig upp igen och räckte över vattensäcken till Ichiro så han med kunde dricka lite från den. “Vi borde röra oss lite åt grönskan igen för att fylla på lite vatten. Vi har rätt mycket kvar men i denna värmen kommer det gå åt snabbt.”

Jo det var nog inte svårt att se en full Dexter sova på en tropisk strand så vid Ichiros kommentar så skrattade han till lite roat medan han höll på med sitt. Då han lagt marmorstenen i fickan så kom Ichiros fråga flygande mot honom vilket fick ögonen att lekfullt glimma till lite då det var hemligt varför han bestämt sig för att han behövde en marmor sten. Så just därför sa han bara lite lekfullt; “Det är inte viktigt just nu ~ ” medan han rätade sig helt för att greppa tag i Astors tyglar och börja leda honom åt samma håll som Ichiro och Tore var på väg åt. Han såg hur Ichiro stannade upp i sin framfart för att dricka vilket fick honom att flina till lite roat, kom på att han säkerligen inte druckit rom på åtminstonde femton minuter vilket fick honom att fiska upp sitt rom kärl från packningen och ta en klunk rom innan de fortsatte framåt.

De gick under behaglig tystnad fram till platsen och Dexter gav Ichiro ett leende för att säga till honom att detta fungerade fint om man frågade honom. Det fanns ju färskvatten vilket var det som de behövde, dessutom fanns det gräs som Astor redan böjt ner huvudet för att äta av. Det var rätt fascinerande att se omgivningen de befann sig i. Den föredetta tropiska jungeln som de haft i början på resan hade ändrats mer till palmer och vackra växter som inte var lika tätt som jungeln hade varit. Det var på sådanna här platser Dexter trivdes som bäst och medan Ichiro fyllde på vatten och hästarna betade så hade han tagit sig fram till en palm för att greppa en av de fallna, gröna fukterna innan han tog sig tillbaka till Ichiro. “Du ska få smaka på något” Sa han muntert medan han drog sin vassa kniv och började avlägsna det gröna husket från den bruna kokosnöten innan gjorde ett hål i nöten. Sedan gick han fram till Ichiro och satte nöten i hans händer. “Smaka på det” Sa han uppmuntrande och betraktade hur Ichiro skulle reagera på saken. Skulle han likt Dexter uppskatta den söta drycken?

Dexter såg roat på hur Ichiro undersökte nöten i sina händer innan han slutligen drack av det söta innehållet innan han räckte den tillbaka till honom. Han hade inte räknat med att han skulle få lite av kokosmjölken men det värmde i alla fall att Ichiro ville dela med sig av sin gåva. Han tog emot nöten och drack upp det sista av innehållet med en förnöjd suck. Han svarade sedan; “Det är en kokosnöt, om du frågar mig så ger det en mycket energi inför resor, skulle gissa för att det är så sött.” Sa han roat medan han sänkte nöten och satte sig på huk. “Men det är inte allt..” Sa han innan han slog ner nöten på en sten så att den sprack mitt itu innan han reste sig upp och sträckte över ena halvan till Ichiro. När han väl tagit den så visade han hur han skulle göra nu. Han greppade det vita köttet med fingrarna och bröt av en bit kokoskött och stoppade biten i munnen. Såg menande på Ichiro för att få honom att göra samma sak.

“Detta är det perfekta snackset när man befinner sig på stranden om du frågar mig.” Han väntade tills Ichi smakat en bit innan han med ett brett leende frågade; “Gott eller hur?”

Han gillade alltid av någon anledning ljudet när man knäckte en kokosnöt, eller ja, nötter i allmänhet. Det hade ett sådant där behagligt ljud när man väl fick sitt snacks från vad som vanligtvis kunde ses som en hel härva att få fram det. Det problemet hade ju inte Dexter direkt, det var skrämmande till och med hur lätt han hade för saker och ting om man väl tänkte på det, så det var väll tur att han inte tänkte så mycket. Det hade ju varit så hela hans liv trots allt. Han skrockade till över den omedelbara reaktionen från Ichi där han åt av nöten och kände sig varm över hans reaktion, att han uppskattade det så pass mycket som han gjorde. Han fann att han bara stod och varmt blängde på Ichi ett bra tag tills erkännandet kom och fick honom att inse vad han sysslat med vilket gjorde att han kliade sig lite lurigt i nacken med blicken som föll bort mot stranden. Aldrig varit på stranden? Verkligen?

Han höll sig tyst tills undrandet kom från Ichiro vilket fick honom att svara lite roat; “Kokosnätter är ju bara en sak som du har missat med stranden.” Följt av en liten blink mot honom. Jo det fanns massor att uppskatta med stranden, förutom havet i sig. Fanns ju allt möjligt intressant från djur likt krabbor, snäckor, kokosnötter men även saker likt uppspolade föremål och gömd alkohol. Det sista mer i hans egen erfarenhet. “Det finns massor att uppleva på en strand, så vi borde ta oss dit någon gång när du känner för det.” Flinade han medan Astors mule kom trevande över hans arm vilket fick honom att bryta av en bit nöt och mata Astor med biten. Hästen trevade med tuggorna innan det verkade som att även han uppskattade smaken av kokosnöt.

“Vill du rida mer över stranden på väg uppåt?” Undrade han sedan, väl medveten om att det faktiskt var Ichiro som bestämde; det var ju han som betalade eller hur? Även om det mer kändes som en vänskaplig resa än företagsresa efter allt så var han ändå tvungen att tänka lite på det.

Dexter flinade uppskattande över att Ichiro verkade inse att de inte direkt hade någon brådska och klappade Astor på halsen innan han med tog sig tillbaka upp på hans rygg. De började rida bort mot stranden under den gassande solen och hade de hört en ensam falks skrik så hade det inte direkt förvånat honom. Det var otroligt varmt på dagstiden trots allt.

När de var framme och Ichiro sa åt Tore att de inte skulle ner i vattnet så flinade Dexter till och manade på Astor att springa ut i det svalare vattnet. Vattnet flög åt alla möjliga och omöjliga håll från Astors steg tills Dexter snart fick honom att sänka takten och stannade upp med skorna som snuddade vid vattenytan. Astor frustade uppskattande där han stod halvt avsvalkad i havet. Dexter styrde runt hästen och fäste blicken lite lurigt på Ichiro, skulle han kanske få honom att våga sig ut? Kanske?

“Kom hit Ichiro, det är lång grunt och ingen möjlighet för dig att drunkna. I alla fall inte med mig vid din sida.” Flinade han medan Astor verkade njuta av svalkan. Han fick Astor att ta ett par seg tillbaka mot stranden innan han stannade upp honom igen. “Se? Grunt, svalt och vackert!” Han flinade medan de gula ögonen riktades ner i vattnet och hans leende blev bredare. Utan tvek så hoppade han av Astor ner i vattnet för att rota runt under vattnet och ta upp ett vackert och rätt så stort rosa skal. Tittade in i det för att försäkra sig om att det var obebott innan han lockande höll upp det mot Ichiro. “Gillar du snäckskal?”

Dexter hade blicken fäst på sin stackars Ichiro som långsamt lät Tore vandra ut i det svala vattnet vilket hästen verkade uppskatta BETYDLIGT mer än vad Ichiro gjorde. Dexter flinade vidare medan han greppade tyglarna på Astor med sin fria hand och försiktigt tog sig bort till Ichiro som såg ut som om han skulle dö vilken sekund som helst. Den blöta Dexter stannade upp brevid Ichiro och korsade armarna över hans ena knä vilket självfallet blötte ner Ichiro aningen men inte allt för mycket. Han kikade finurligt men ändå ömt upp på honom innan han räckte över det fina skalet till den modiga Ichiro innan han föll tillbaka med hakan mot hans knä. Blicken fäst i hans. “Känner du svalkan i vinden?” Undrade han, oviss om den spända Ichiro skulle lägga märke till något alls för ögonblicket. Han rent av kunde känna att Ichiro skulle göra allt för att ta sig upp på land igen.

Astor ruskade nöjt på huvudet och nosade aningen på Tore där de stod och njöt i det svala vattnet. Vattnet glittrade runt omkring dem, solen värmde, vinden svalkade och det luktade hemma för Dexter. Han var allmänt nöjd att åter befinna sig vid vattnet igen, kändes som en evighet sedan han varit hemma sist. Hans klargula ögon hade slutits för ett par sekunder innan han slog upp dem igen från sin mysiga känsla där både havet och Ichiro fanns i. Han släppte motvilligt Ichiro för att ta sig till sadelväskan och greppa sin flaska med rom vilket var det ända som saknades just i detta ögonblicket för honom. Han korkade upp flaskan och tog ett par klunkar innan den varma blicken föll på Ichiro igen. “Se? Detta är väl inte så illa?” Undrade han varmt medan han med sin fria hand skopade upp lite vatten för att gnugga in sitt ansikte med för att få svalkan.

Dexter kunde se hur rädd Ichiro blev men log bara lugnande och lät honom rida tillbaka in på stranden utan att säga något om saken. Någon gång skulle han säkert värma upp sig för havets svalka och att han redan fått ut honom i havet var ju ett stort framsteg eller hur? Medan Ichiro skrittade tillbaka till säkerheten så vände Dexter ner blicken för att se vad det var som Ichiro hade tittat på och såg stenen som var halvt begravd i den finkorniga sanden. Han log lite innan han såg upp på Astor, tog en djup klunk rom innan han satte tillbaka flaskan i packningen innan han tog sig upp på Astor för att börja skritta tillbaka Ichiro. Astor gnäggade till där vattnet spred sig runt dem i havet innan det sedan försvann när de nådde land. Dexter red tillbaka till Ichiro med det där lugna leendet på läpparna, helt klart nöjd över det som skett. “Se? Du lever fortfarande eller hur?” Sa han glatt med den lysande blicken i Ichiros. “Oroa dig inte, jag ska inte lura ut dig igen, ville mest bara visa att det inte var så farligt som man kan tro, speciellt inte vid stranden.” Han skrockade varmt till mot Ichiro som verkade betydligt lugnare nu när han befann sig på land igen.

Han fann sig fastna med blicken på sin lilla kissekatt en stund och det var en lika fascinerande känsla som alltid. Det var få som fångade hans uppmärksamhet på detta sättet som Ichiro gjorde. Tillslut så sträckte han på sig för att styra runt Astor. “Låt oss röra på oss, vi har ett par timmar ridande kvar för dagen innan vi får vila igen.”

Han log mjukt där han såg hur Ichiro gradvist lugnade ner sig efter det chockerande vattenmötet och det var inte förens han lugnat sig som Dexter manade dem till att rida vidare på sitt uppdrag. Eller ja det var ju hans jobb att skydda Ichiro men tekniskt sätt var det väll en typ av uppdrag med att rida tvärs över landsmassan med? Det var ju en bra bit som de tagit sig och de hade en rätt så bra bit kvar dessutom. Hade de tagit skeppet skulle de redan vara framme men Ichiro hade ju som sagt svårt med vatten, speciellt havet i sig. Så här rostades de tillsammans under öknens sol men som tur var så höll han dem nära vattnet. Både för ett frisk havsbris men även så att det var lättare att finna färskvatten för dem och hästarna.

De hade en bra tid under ritten uppåt mot målet, visst märkte han hur sin lilla misse blev tröttare och tröttare men de pratade om allt mellan himmel och jord utan att direkt prata om något viktigt. Rätt skönt med sådanna ridturer eller hur? När ljuset började lämna dem så hade Dexter redan börjat leta efter en plats för dem att slå läger på vilket självfallet inte tog lång tid för mannen följd av lycka. Han stannade upp Astor en bit från en färskvattensoas i öknen vilket kunde vara bra att ha. Innan han hoppade ner från Astor så drack han ett par klunkar rom, korkade flaskan innan han hoppade ner i den mjuka, varma sanden. Den skulle inte hålla sig varm allt för många timmar till men det tog alltid tid för den att kylas ner av natten helt med tanke på hur varma dagarna faktiskt var. Han klappade Astor tillgivet innan han gick fram och tog Astors mat för att mata honom med det. Kände minsann Ichiros blickar på sig men låtsades som att han inte gjorde det, även om han flinade för sig själv där han stod med ryggen mot kissekatten.

Sedan kom en fråga och han rätade bort sitt lilla flin innan han vände sig om mot Ichiro, kände dock att det var svårt att hålla ansiktet i styr. Han lyckades men knappt. Han ställde ner matpåsen på sanden framför Astor innan han vände sig så att Astor kunde äta upp innehållet. “Jo visst gör jag det, havet är mitt sanna hem trots allt men det betyder inte att jag är olyckligare på land. Jag trivs bara bättre ute på vågorna än vad jag gör med fast mark under fötterna.” Kanske var det därför han drack så mycket? Men det skulle förvisso inte förklara varför han drack lika mycket till havs dock. “Men jag vet en sak som land har som inte havet äger.. Något jag gillar otroligt mycket..” Sa han medan han gick fram till ichiro, ställde sig tätt framför honom med ena handen om hans nacke där han smekte hans hår lite nöjt. Lutade sin panna mot Ichiros utan att sluta ögonen. Det stod helt klart vad han menade men han kunde inte låta bli att skämta lite trots detta medan han långsamt vinklade huvudet för att närma sig Ichiros läppar. Bara någon centimeter från dem så sa han mjukt; “…kokosnötter.” Vilket helt klart var ett skämt med tanke på att han skrattade till innan han snodde till sig en liten kyss från den andre.

Spinnandet var som musik för Dexters öron och han uppskattade att Ichiro verkade förstå att han skämtade om att han menade kokosnötter och faktiskt spädde på skämtet. Talade om för honom att han skulle se till att han fick med sig kokosnötter innan deras läppar åter igen möttes. Dexter var inte direkt den som var skygg av sig, under sitt liv så hade han alltid gjort det han ville med turen bakom sig och den visade sin sanna kraft även här. Med tanke på hur många romantiska partners Dexter hade haft så var det ett rent under att han inte redan var en pappa. Men han visste att han inte var det och det gjorde även hans lycka. Han hade ingen plan på att ta hand om barn så självfallet fick han inga barn. Nu dessutom var det inte ens möjligt för honom att få barn med tanke på att hans känslor hade fallit totalt hos en annan man denna gången och det verkade inte direkt som att de skulle försvinna iväg som vanligt heller. Vanligtvis hade ju Dexter en natts kärlekar och sedan försvann han iväg men denna gång kände han en illvilja till att lämna den andre.. Hur skulle det bli när de nådde sitt mål? Det var ju inte olyckligt med saknad men det skulle inte direkt va något han ville.. Så hur skulle det falla på plats i slutet? Det fick han ju se.

Han log varmt i kyssen med händerna som slöt sig om Ichiros midja och tryckte honom tätt intill sig. Det var långt ifrån oskyldiga tankar hos Dexter just nu men det skulle ju vara bra om de fick mat i sig först eller hur? Eller så sket de i maten och väntade till frukost? Ja… kanske? Utan blyga drag så trummade hans fingarar mjukt över tröjkanten innan de letade sig in över den varma huden, fördjupade kyssen ytterligare medans han bokstabligen började dansa med Ichiro. Snurrade rytmiskt runt på plats under deras mysiga lilla stund. Var Ichiro hungrig? Han drog sig motvilligt ur kyssen men släppte inte Ichirooch fortsatte dansa lugnt med honom. Armarna som smekte sin väg upp över hans rygg under tröjtyget. Han var ju tvungen att se hur det låg till. “Är du hungrig? Törstig?” Undrade han därför med ögonen som lyste mjukt i det fallande mörkret. “Vi bör tända en brasa för annars kommer vi frysa senare i natt..”

Det var en mysig känsla att höra Ichiros spinnande och hans fnissande där de rörde sig till den ohörbara musiken. Jo Dexter mådde bra med Ichiro, till och mer än vad han redan brukade göra så visst skulle det finnas längtan när de väl separerades och han seglade ut på havet igen. Men oavsett fanns det inget annat val; Ichiro skulle studera magi och det skulle inte han. Han tvekade liksom på att han skulle få stanna där bara för att, de bör ju bara ha stjärterum för de som studerar där trots allt. Men de hade tid tills de delade på sig och den tänkte han ta till vara på! Vid Ichiros ord så glimmade Dexters ögon till med ett litet flin på läpparna då det stod klart att han hade liknande saker i tankarna. Men oavsett så skulle det bli kallt när de väl var klara med sina nattliga aktiviteter. Han gav ifrån sig ett litet ljud när Ichiro lämnade honom som kunde tyda på motvilja men det följdes av ett litet skrockande och en blick som synade Ichiro där han sammlade pinnar. Han borde göra ig nyttig han med trots sin utsikt vilket fick honom att dra fram och lägga filten över Astor. Han fixade med lite diverse ting medan Ichiro fixade med elden, försvann till och med bort en stund för att tio minuter senare komma tillbaka bärandes på två döda harar. Han hade ju sin tur trots allt.

Medan han lät Ichiro fixa upp elden så satte han sig ner i sanden med ett kokkärl för att flå harliken och lägga pälsarna åt sidan innan han började stycka upp köttet för att gradvis fylla kärlet med det råa köttet. När det väl var gjort så reste han sig igen för att fylla kärlet med vatten innan han strosade omkring och la det ena och det andra om han hittade i grytan. Öknen hade inte gott om kryddor men då de höll sig nära havet så fanns det mer vilket snart fick honom att känna sig nöjd med kryddandet. Han tog sig tillbaka till campplatsen där nu elden tagit form innan han satte kärlet över lågan följt av att han med en utandning satte sig ner framför elden. Såg till att sätta sig nära där Ichiro befann sig och greppade lekfullt tag i hans svans. Han ryckte dock inte i den som han brukade utan strök den bara lite medans han väntade på att grytan skulle koka upp. “Jag hoppas du gillar hare.” Sa han lugnt.