Från att han fått reda på att en brud valts ut till honom till att han faktiskt satt på resande fot för att träffa henne hade gått fortare än han någonsin önskat. Speciellt då kvinnan som skulle bli hans blivande fru inte var den han i grund och botten hoppats på av flertal olika anledningar. Familjen i sig var inte en omaka matchning, kanske hyffsat förväntat men vilken man önskar att få gifta sig med en kvinna som var äldre än sig själv, kunde troligen få honom på rumpan i en strid och som var känd för sin kyla? Hon var absolut en formidabel kvinna som hade enastående prestationer bakom sig men det var just det, ha henne som en fru var kanske inte det optimala för honom speciellt då så mycket redan stod på spel i hans liv. Hela denna situation var också en gest från sina föräldrar att de inte önskade honom som familjens huvud även om de inte riktigt kunde ersätta honom. Detta gav hans syskon att längre fram kunna utmana honom om han inte lyckades få fram en stark familj med sin framtida fru vilket inte gjorde det lätt då hon var långt över åren om vad som var önskvärt att skaffa barn i. Frågan var om hon ens kunde?

Resan till hans framtida fru hade varit ganska lång och inte speciellt bekväm, hade inte heller hjälpt att dela vagn med sina föräldrar som antingen pratade gott om hans syskon eller jämrade sig över obekvämligheterna. De hatade väl inte honom men han hade aldrig varit utomordentligt bra i något vilket hade skapat ett visst förakt när hans syskon visade sig bättre inom något område, dock inte ett område som kunde konkurrera med det företag som blomstrade inom familjen och som han skött med goda betyg. Han har kunnat kliva mer och mer in i sin fars roll som nu börjat få lite mer fritid. Koganosuke hade dock senaste veckan haft fokus på att undersöka sin blivande fru och hennes familj för att få alla de detaljer han behövde för att kunna vara förberedd inför detta möte som skulle ske. Detta hade hjälpt honom lite att inse de positiva delarna med hela giftermålet men enligt honom själv var hans föräldrar lite för ambitiösa då de gott och väl kunde nöja sig med sitt blomstrande företag. Att sikte på en mer stormakt var vågat och långsökt men han var inte den som skulle förstöra deras mål, nej han skulle bevisa sin duglighet genom att uppfylla den i slutändan.

Väl framme hade de blivit bemötta av ett ståtligt och stort hus med stora trädgårdar och förvånansvärt många betjänter. Det som nog förvånade alla var just hans avsaknad på just den kvinnan som de rest så långa vägar för men till en början var detta inget som lades en vikt på. Desto mer tiden gick även om konversationerna var artiga och trevliga kunde han känna sin faders stelhet som kröp allt mer fram även om han gjorde sitt bästa för att dölja den. Att få resa så här långt och bli bemött på detta sätt var verkligen inte en bra start men Koganosuke var inte den som skulle spä på detta utan behöll sitt lugn och sin trevliga ton. När tillslut höjdpunkten ville ge dem äran med sin närhet fanns det redan en viss outalad spändhet men Koganosuke log bara varmt när hon väl satte sig ned bredvid honom. Han försökte att inte stirra på henne men vid sidan av sin blick kunde han uppfatta några märken här och var på hennes ansikte, tydde på det han redan visste om. Precis när hans fader skulle öppna munnen för att troligen nämna en vass kommentar såg Koganosuke till att hoppa in först, kanske lite oartigt men bättre än att ha sin faders dåliga humör i rummet. ” En vän till mig har alltid tjatat om att väntar man på något gott, väntar man aldrig för länge, jag tror nog hans ord börjar sjunka in i vad han menar.” Det fanns absolut en viss punkt i att dem fått väntat men han gjorde det tydligt att det inte fanns någon bitterhet i situationen vilket fick hans fader att inte öppna munnen utan bara nicka medhållandes. ” Tack för er fråga. Vår resa har gått bra och vi alla har sett fram emot att få träffa er. Eller hur fader?” Han vände blicken bortåt till sin sida där hans fader satt. Han instämde snabbt med ett mumlande. Koganosuke hade alltid varit den mest diplomatiska av dem båda vilket också vunnit många affärer men hans fader hade andra bra egenskaper som troligen skulle spricka fram nu när detta var undanstökat. ” Jag hoppas er träning gått bra. ” Tillade han snabbt, kanske en ren gissning men av det han visste om och det han sett nu indikerade allt på att hon hellre tränat än att vara här med dem, vilket han på ett sätt förstod men gjorde ju inte allt enklare att acceptera. De båda verkade vara på samma nivå att detta bröllop skulle vara fördelaktigt för familjerna, inte för dem själva.

När teet började dukas fram var det lite som ett tecken för alla att börja konversera. Hans föräldrar började prata med hennes mamma och pressen låg inte på dem båda bara vilket var i sig en lättnad. Då kanske de kunde få en neutral mark att stå på för även om han absolut inte var nöjd över detta så ville han försöka göra det bästa av situationen vilket var att hamna på god fot med henne. Inget gott skulle komma om de hatade varandra för ingen av dem kunde ta sig ur detta på ett bra sätt. Inte utan att vanhedra sina familjer vilket han absolut inte ville.

” Om disciplin kom lätt så hade jag kunnat sitta här och imponera er med intressanta historier. Tyvärr finns risken att jag kommer uttråka dig med vanliga.” Han log lett och smuttade lätt på sitt te som han fått framdukat framför sig. Han höll i koppen lika vördnadsfullt som var förväntat av en adelsman men hade alltid haft en viss elegans i sina rörelser, troligen det som dragit många kvinnor till sig. Han gjorde allt med en eftertanke i sina rörelser vilket ofta resulterade i mjuka och eleganta uppvisningar. ” När det kommer till vapen har jag troligen lagt in mer tid än vad som kan uppvisas. Min bror brukar ha som hobby till att få mig att äta grus. Kanske blir din nya hobby då jag hört formidabla ord om din hantering av vapen.” Han sneglade mot henne med en lättsam blick medan han ändå höll sin rygg rak. Efter att ha blivit nedslagen så mycket från alla håll och kanter hade ödmjukheten kommit som resultat. Han hade en viss stolthet men hade heller inga problem att visa sin sårbarhet. I hans liv var det bättre att bli underskattat och visa sin styrka i efterhand, det var troligen hans främsta vapen. ” När det kommer till att ha sett strid så är det väldigt lite i jämförelse mot så många andra. Jag är väldigt tacksam för det då blod inte är något jag kan se på oberört. Troligen är det inget någon kan se oberört, bara det att vissa tyvärr behöver bli vana med synen.” Han lät sin uppmärksamhet kort se sig omkring i rummet, mot det håll hennes syskon satt och pratade. Hennes syster stack ut med sin skönhet och var troligen mer i hans ålder men det fanns inget i hans blick som suktade henne, bara en genuin nyfikenhet på Hinadoris familj. ” Men nog om mig. Jag gissar på att du har massa fantastiska erfarenheter att berätta om. Vad är det som får ditt intresse att fastna?” Att vara en krigare betydde inte att det var ens största hobby. Vissa hade det men andra hade också blivit intvingade. Hon måste absolut ha något som drev henne i ämnet men han ville inte förutsätta att det var hennes största passion. Vem vet, hon kanske brinner mer för att måla?

Hade de inte suttit bland massa människor hade han troligen rest sig upp och gått. Visst hon hade inte fel i sina ord men kylan han fick var allt annat än oförtjänat då han inget annat försökte vara snäll och trevlig. Hans syskon kunde vara grymma ibland men till och med dem kunde dölja sin kyla ibland. Som tur var han inte helt ovan men ofta brukade det inte vara från främmande kvinnor. Han drack dock av sitt te som ett sätt att bita sig i tungan och hålla sin goda min medan han lyssnade på hennes ord. Det fanns många saker han önskade att säga men efter många år har han lärt sig att tiga är guld och lät därav henne hållas. Han funderade dock hårt på sina nästa ord för att inte skapa något som kunde sätta deras förhållande på kant. ” Om du kommer hem skadad så behöver du inte oroa dig. Jag har flertal gånger tagit hand om mina syskon som skadat sig. Det innebär inte att jag trivs med att se det men jag har aldrig backat om någon behöver hjälp.” Han såg dock inte på henne när hon talade. Visste att blicken skulle ha blivit för allvarlig och kanske dragit åt sig andras uppmärksamhet. Tyvärr fick denna konversation honom att minna sin syster, de otrevliga bilderna verkade alltid visa sig på de mest olämpliga tiderna. Sjukdomen hon haft hade ätit upp henne inifrån och ut, på slutet hade hon mer eller mindre spytt ut blod som han fått torka bort när hon dog i hans famn. Detta var en av alla anledningar till hans svårighet att se blod, det påminde för mycket av hans syster.

Det krävdes mycket fokus på teet för att tränga bort dem hemska bilderna från sitt sinne. Han tvingade sig själv att se på kvinnan och ge henne ett milt leende. “Jag kommer göra mitt yttersta för att ni ska få ett bekvämt liv.” Vad hade han egentligen att förvänta från henne? Det stod redan tydligt att hon var viljestark med raka rör. Att ställa sig i vägen vore dumdristigt men egentligen borde det vara hon som ställde sig i led efter honom. Han skulle trots allt vara mannen i huset men något sade att så enkelt skulle det inte bli. ” Har jag förstått det rätt att du tränar soldater? Hur många har du idag att träna?” Lika bra att hålla henne kvar på det ämnet som hon verkade vara mest bekväm med.

Ja hon var imponerande på väldigt många nivåer, samtidigt som hon var lika skrämmande. Tyvärr hamnade ingen på hennes position om de var varmhjärtade och mjuka, de har troligen behövt gå igenom helvetet själv för att komma ut på andra sidan och han hade en stor respekt för det. Detta innebar inte att han kommer trivas med detta förhållande men kanske var det bästa de kunde hoppas på en relation av respekt och vänlighet? Det var få som gifte sig av kärlek även om han än drömde om en sådan relation. När hon frågade om han ville vara med fanns det mycket att väga in. Han kunde ju inte skämma ut henne på direkten framför sina män samtidigt som han ville visa henne att det liv hon hade var välkommet hos honom, att han inte skulle vara den i vägen utan mer omfamna den. ” vad sägs om att du och jag först kör en runda och anser du mig värdig att träna med er utan att skämma ut mig totalt så är jag gärna med.” hans självförtroende med svärdet låg på en ganska låg nivå även om han flertal gånger visat sig mer en duglig med det. Hans föräldrars jagande på perfektion hade troligen kuvat honom mer än de trott.

När hon pratade om Haratchasu slaget blev han dock väldigt lyhörd på hennes ord. Han hade en bra bakgrund till det hela och spändheten kom mer för att läsa av henne. Detta var ett ämne troligen jobbigt för hela familjen och troligen just detta som fick familjen att välja honom till make. De behövde pengarna och vilken annan ville gifta sig med en 38 årig kvinna? Jo dem som saknade militär styrka och hans familj var en perfekt matchning på det sättet. När hon började äta sin kaka kunde han inte låta bli att le då detta troligen var rätt typiskt henne, hon klev inte utanför ramarna helt men hittade sätt att töja dem i alla fall. För att visa på ett sätt att han inte skulle klanka ned på ett annorlunda beteende så tog han också en kaka och doppade den. Han var till en början skeptisk men efter att ha smakat en bit log han vänligt. ”Ett nytt sätt att äta kaka men det var gott. Vet tyvärr inte om teet uppskattar det.” Han tittade ned i sin kopp som nu hade smulor i sig men bara log åt saken. Visst att te var något som skulle respekteras men ibland var det roligt att testa nya saker. Kakan I hans hand tog slut relativt fort och så teet. När en betjänt ville fylla på höll han bara upp sin hand för att indikera på att han var mätt. Orden som kom ut från Hinadoris mun gjorde honom lite förvånad då han trodde hon ville dö ute på slagfältet som många andra önskade. Han hade aldrig förstått det tankesättet men han kanske hade underskattat henne något när det kom till fritiden. ” Vi båda har tunga förväntningar hängandes på våra ryggar men när vi väl är gifta så kommer plikten ligga hos varandra. Din önskan kommer vara något som jag kommer eftersträva.” han kunde inte lova henne allt men han kunde lova att försöka. Visst det hon önskade gick emot mycket av det som de behövde göra men det fanns alltid vägar runt om man bara ville försöka. Hon kanske inte kunde bo helt själv och fly allt men han kanske kunde hjälpa henne komma närmare den önskningen. Många ansåg honom svag men han själv såg det som en styrka att kunna respektera de kvinnor runtomkring sig och inte värdesätta sin manlighet utefter sin hårdhet mot en kvinna.

” Lysande, att få äran att parera med er är något jag ser fram emot. ” Självklart var han lite nervös över det hela men ingen förväntade att han skulle komma därifrån med en vinst. Målet var att inte göra bort sig totalt utan visa sig tillräckligt duktig för att ens få kalla sig hennes man i framtiden. Hade han tur kunde hon säkert lära honom en sak eller två under tiden, vem vet, hon kanske visar sig vara en otroligt mycket bättre tränare än den han haft tidigare. Även om det var ganska stelt i rummet var han hyffsat avslappnad då hans far ändå inte kunde säga något åt honom nu. Det var deras val till detta och han gav dem inget de rakt av kunde klanka ned på, självklart gav han dem inte perfektion men han uppförde sig inom de ramar man kan förvänta sig. Han log då och då charmigt till de andra i rummet för att uppvisa en vänlighet och öppenhet även om det mesta av hans fokus låg på kvinnan bredvid sig.

När hon pratade igen var han tvungen att tänka efter lite då orden inte var något han förväntat sig. ” Jag har redan förlorat en närstående i min famn. Jag tänker inte vara med om det igen.” Han vände blicken mot henne där något mörkt låg över honom innan han sedan såg bort mot en tavla längre bort. ” Så jag är rädd att du kommer få stå ut med mig en längre tid.” Sade han tillslut lite mer skämtsamt för att lätta upp stämningen igen. Nej han hade aldrig haft tankarna på någon annan efter att det stod klart vem han skulle gifta sig med. Det fanns ingen annan plan där bakom och fick han välja själv skulle ett till giftermål inte ligga högt upp på listan. ” Vår familj kommer självklart bistå med den ekonomiska stöttning som ni önskar för att kunna leva bekvämt och satsa på de områden som önskas.” Han ville inte att hon skulle tro att de utnyttjade henne bara utan att han själv hade något att erbjuda. Helt värdelös var han inte även om många runtomkring påstod annat. ” Men ska jag vara ärlig så tycker jag vi låter våra föräldrar tänka på det så fokuserar vi på vår framtid. Jag vet att detta inte är något du önskat men då vi båda sitter i båten kan vi lika gärna göra det bästa av situationen, eller vad tycker du?” Han hade inte önskat att vara så rätt fram men hon verkade vara en sådan person som hellre talade öppet om sanningen än att dansa runt artigheter.

Hon hade rätt på ett sätt men när dem väl satt som överhuvud i familjen var det deras plikt att styra den och göra det beslut som de anser bäst, hur det styr dem kommer de märka av där och då. Han kommer inte försumma deras familjer och de arv men han anser att familjens bästa och välmående också kommer ifrån harmoniska överhuvuden.  Han tänkte dock inte sitta och argumentera om detta här, det var inte rätt plats och han skulle troligen åka på stryk om någon av hans föräldrar fick höra det resonemanget. Detta kunde sparas till en diskussion senare fram när han väl var gift. Han log bara varmt mot henne och såg sedan på maten som började serveras framför dem. Han var inte den första att hugga in men absolut inte den sista. Han plockade lite av det mesta och åt med försiktiga rörelser och i en lugn takt. Väldigt noga om att inte ge någon en anledning att klandra hans uppförande eller beteende.

” Jag ser fram emot att få möte dig också. Efter maten kommer vi ha mer frihet framför oss men det innebär inte att du måste sitta fast med mig så du vet.” Han var här i syfte att lära känna henne men de behövde inte konstant umgås för den delen heller. Bättre att ge varandra lite utrymme också och låta allt få smälta då mycket behövde tas in. Ingen verkade helt förtjust i detta så denna relation behövde verkligen få näring och tid till att blomma. Han var nöjd att få se henne i de områden hon var tryggast med och hon kommer få all möjlighet att lära känna honom mer. ” det jag önskar är att få en liten rundvandring sedan så jag kan hitta någorlunda.” Lade han snabbt till innan han fortsatte att äta av den goda maten. Stämningen började kännas mer och mer avslappnad vilket var skönt. Alla andra verkade åtminstone nöjda med detta så han hade troligen inget att säga till om kring giftermålet.