- This topic has 49 replies, 3 voices, and was last updated 1 månad sedan by
.
-
Nawes frågor drunknade i det som hände med Brand. Ögonen förändras, likaså rösten och personligheten som tog sig fram fick Ailonwy på sin vakt. Hon hade dock självfallet märkt att Nawe kommit nämare, men de blågrå ögonen var som fastnaglade på den arroganta varelsen framför henne. Fastän han inte uppförde sig hotfullt så kände hon ändå behovet av att skydda Nawe, inte sig själv. Överbeskyddande lade hon armen om den mindre kvinnan, drog henne intill sin kalla kropp och blängde på ulven framför sig.
“Kanske för att jag inte har några” svarade hon enkelt med en viss bitsk ton på orden om hjärtslagen.
När mannens blick förändrades igen och denne uttalade sig såg hon forskande på honom, antog att Brand var tillbaka igen och den andre hade gått till sin vila. Eller vad den nu gjorde.
“Den där kommer få dig i många problem tids nog” sade hon fortfarande med de gråblå ögonen på Brand, fastnaglade på ansiktet innan hon sneglade ner mot Nawe som hon fortfarande höll tätt intill sig med ena armen bakom henne och andra framför i en beskyddande gest.
Hon hade lust att säga så många saker, men det var inte riktat till Brand, så då lät hon bli. Istället satt hon där och lossade på sitt grepp om Nawe, gissade att denne snart kunde lägga ihop ett och ett om dem båda, men kanske ville hon inte riktigt tro på vampyrer och varulvar? Det fanns ju faktiskt de som inte trodde på dem alls. -
Nawe såg storögt på Brand, som när det är att hela hans uppenbarelse förändras på sätt och vis. Det var nära som hans doft också gjorde en volt och plötsligt kändes så mycket mer annorlunda än innan. Hon klipper med ögonen, men ändå är det svårt för henne att låta bli att le.
För skrämd var hon inte, övermodig och alldeles mer så än för sitt egna bästa. Hon rös vid den djupa tonen av honom som om att hon inte kunde låta bli att flina åt det som han säger.
-“En valp.. jag är ingen byracka.” Hon skakade på huvudet, och visst kände hon sig nästan lite mer modig där just Ailonwy slagit armarna om henne så bekyddande. Hon höjde hakan och såg upp på henne där hon satt intill, en liten suck full av välbehag lämnar henne som om att hon plötsligt hamnat mellan två som hon säkert aldrig trodde skulle existera.Hennes öron rycker till, försökte väl som finna vad det är som de talar om utan att kunna sätta fingret på det. Hennes kropp reagera väl så på det som gömde sig i Brand för det pirrade behagligt och speciellt i kombination med det betryggande från Ailonwy.
-“Vem är du.. som bits, mer än Brand..?” Varför talade han så.
-“Vart bör vi gå.. för att platsen och stunden ska bli bäst..?” Hon blickade så nyfiket mellan just Brand och Ailonwy om än frågan var mer riktad mot Brand, hans andra hälft.-“Jag godtar godsaker.. om du önskar be om ursäkt.. du har redan ställt det här på bordet så.” Hon flinade stolt där hon satt och sträckte sig lite efter maten på bordet igen som för att äta frisk, medan ena handen hamnade på Ailonwys lår för att kunna krama om det, som tack? Kan tänkas men mer känna på den lena, svala huden. Varför var hon.. hjärtslagslös, för hon tycks ha hjärta?
-
Brand blinkar lite förvånat och ser något förvånad ut över hur Ailonwy reagerar på den andra närvaron samt verkar beskyddande över Nawe. Inte ett sätt han hade sett hennes sort reagera förut. Krävande och ägande men aldrig så genuint beskyddande vilket får honom att se lite mer fundersam ut innan han skakar på huvudet åt det hela.
“Ailonwy. Du behöver inte beskydda Nawe från oss. Vi vill henne inget ont och finns ingen avsikt att skada henne. Eller er heller för den delen. Men du har rätt i att han kommer skapa oss mer problem någon gång. Som om det inte har skett förut…”Sen vrider han blicken mot Nawe och medan han ser något fundersam ut. Han förblir tyst en liten stund innan han tömmer stopet helt och ser lite frågande på Ailonwy.
“Jag tror valpen där inte helt förstår vad någon av oss är… Borde vi berätta i ett avskilt rum eller kommer det skrämma henne tror du?” Han ser nästan lite utmanande och roat på Ailonwy innan han kvickt, väldigt kvickt sträcker ut handen och rufsar om Nawes hår kort innan ett finger vidrör hennes ena öra väldigt kort.
“Är det säkert du vill veta vem det är som bits mer än mig? En bättre plats är bland inte så mycket folk för det kan…skapa lite oroliga känslor kan vi säga?” Det var ändå tydligt han uppskattade och på nått sätt ändå uppmuntrade Nawe’s nyfikenhet. -
Hur kunde Nawe vara så oförsiktig? Fast hon hade ju henne där som höll henne skyddad ifall det skulle hända något, inte för att hon trodde att något skulle hända, ännu i alla fall. Vem visste vad som skulle ske om den där arroganta dök upp igen? Ailonwy hade svårt för sådana personligheter, kanske för att hon växt upp med vampyrerna som var ganska arroganta i sig själva. Sen att vara liten och inte kunna försvara sig hade nog gjort att hon hade desto svårare för det.
“Hon är snarare en kattunge än en valp” sade hon med ett leende och sneglade mot Nawe, såg hur mannen sträckte sig fram och rufsade om i hennes hår och vidrörde det mjuka örat kort. Hon själv satt kvar, stilla som en staty nästan förutom den inövade gesten så det såg ut som att hon andades.
“För allas trevnad.. bör vi inte stänga in henne i ett rum om hon kommer känna sig hotad, så antingen här bland nyfikna öron eller kanske utanför?” gav hon som förslag innan hon kikade ut genom ett av fönstren. Det var ett tag kvar innan solen skulle gå upp så hon kunde fortfarande vistas utomhus.
“Men mest rättvist är väl att fråga Nawe?” tillade hon sedan och såg på den kortare kvinnan. -
Nawe kunde inte låta bli att le brett vid Brands ord om att hon inte behövde bli försvarad. Nog behövde hon säkert inte det, hon själv visste inte vad dem var och även om de försökte förklara skulle hon säkert inte tro sina öron.
Öron som blev anfallna av en hand som får henne att sneglade på Brand men hon gjorde inget som för att slå bort hans hand utan hon ger ifrån sig ett spinnande. Verkade inte som om att hon verkade ens bry sig om att folk glor på henne då hon var sällan en som fick sådan här god uppmärksamhet.-“Jag.. kan tänka mig.. gå in privat om ni önskar det..” För hon var inte rädd, nej inte det minsta! Och instängd kunde man bli även om man var utomhus. Så nu satt hon där och kom att känna hur handen lämnade huvudet hennes och hon tippade huvudet åt andra hållet som fick det att vila mot Ailonwys axel.
-“Jag vill veta vad ni är..” Viskar hon fram, och vilade huvudet mot hennes axel. Och visst var det menat till de tu, speciellt som hennes ton var låg.
Hennes hand vilade alldeles på Ailonwys lår så länge som den inte togs bort därifrån. Hon höjde hakan, nosade på henne och försökte väl bli klokare på alla dofter som omgav Ailonwy, för Brand luktade mer byracka än något annat!
-“Absolut ingen valp, en kattunge.. så liten är jag inte..” Hon ger ifrån sig en road fnysning. -
“En kattunge…det är inte helt lika lätt att säga som valp och jag ska hälsa poängen går fram ändå. Men jag kan väl säga ett rum är bättre…Då vissa saker kanske behöver visas och inte bara berättas om.” Han flinar lite mot Ailonwy innan han roat lägger till.
“Men kanske blir jag då också attackerad av era händer som kattungen blivit.” Med de orden reser han sig från stolen och lutar händerna lite mot bordet efter Nawes ord om att hon kan tänka sig gå in privat. Enligt honom var det kanske bäst även om det som vampyren sagt kunde vara bra ute också. Han sneglade ner mot sin hand som rört vid Nawe’s päls och öra.“Jag kommer ordna ett rum men sen får ni avgöra om det är dit vi går eller om vi går ut.” Han blinkar mot dem båda med ena ögat innan han klev bort från bordet för att söka sig till en av tjänstefolket. Efter en liten kort diskussion och ett utbyte av några mynt försvann denne iväg bakom bardisken och återkom med en nyckel som han gav Brand. Han nickade innan han vände stegen tillbaka till bordet och de två.
“Så vad säger ni? Följa bjässen till rummet eller ska han följa er ut?” -
Att Nawes hand låg mot hennes låg hade hon lagt märket till men inte flyttat bort den, hon hade saknat värmen från närhet. Det var sällan någon ville vara i närheten av henne när de listat ut vad hon var för något. Men kanske var Nawe annorlunda? När denne lutade sig mot hennes axel så såg hon ner mot den kortare och log svagt, blicken sökte sig ner till halsen. Huden så mjuk, inbjudande. Men hon stålsatte sig, istället såg hon upp mot Brand som talade. Ailonwy nickade ååt hans ord, såg lite efter honom när han försvann och skulle precis säga något till Nawe när Brand kom tillbaka. Självklart hade hon hört stegen som närmat sig, men han hade tagit större steg än hon räknat med så hon förblev tyst.
Ailonwy reste sig upp, lyfte sedan enkelt upp Nawe och ställde henne på marken utan bekymmer, intill sig.
“Vi följer väl med bjässen?” flinade hon roat mot mannen, tyckte mer om Brand än dennes andra personlighet. Det var dock inget hon sade högt.
När mannen visade vägen till rummet så följde hon med, med ena handen över Nawes axlar. Det hela såg nog väldigt suspekt ut, men det brydde hon sig inte om. Ailonwy gick med elegans och precision, nästan som om hon dansade till sensuell musik där hon rörde sig fram över golvet. Detta faktiskt omedvetet. -
Nawe, hon var ingen som var rädd för något egentligen! För att hon hade inte tänkt sig att det kunde finnas någon sorts terror i världen som kunde bita sig in i henne psyke.
Hon gav ifrån sig en liten suck, märkte inte av hur Ailonwy tittade på henne. Men hon gav ifrån sig ett roat läte när hon plockades upp av kvinnan med sådan lätthet att hon inte förstod det hela som händer. Men hon gjorde då Bjässe och kvinnan sällskap i gången mot rummet.
Visst gick hon med grace och en smidighet men så var det kanske att hon efterapade Ailonwys steg och märkte då hur hon själv är en aning kort nog nära ett huvud kortare än kvinnan intill och mannen såg ju jättelik ut!
Studerade hans ryggtavla på väg mot rummet och smög en arm om kroppen på Ailonwy. Gav ifrån sig ett nöjt ljud, svansen svajade bakom henne ovanligt att den visades upp och inte gömde i klädseln, så halva baken syntes ju just nu!
-“Är han inte.. väldigt stor..?” Viskade hon fram till sällskapet intill. Lyfte hakan lite och nosade henne där på halsen, retsamt under örat.
-
Brand stannar vid en dörr mot bortre delen av huset och använder nyckeln för att låsa upp dörren innan han resolut kliver in i vad som är ett enkelt rum. Det finns ett litet fönster ut mot vad som verkar vara en gränd, en säng bred nog för två om så skulle vara, ett enkelt bord och en pall vid bordet. Ingen direkt plats att hänga av sig kläder eller saker så han drar av sig den mantel med päls han haft på sig och kastar den på bordet innan han ställer sig bredvid fönstret och vänder sig om för att se om de skulle kliva in. För han hade hört hur de följde efter honom. Han blundar lite och andas in djupt genom näsan som för att lägga deras dofter på minnen. Men det resulterar i att han ler och slickar sig lite om läpparna innan han öppnar ögonen.
“Jag hoppas du menar min längd och inte så mycket annat?” Brand ser på Nawe och ler roat medan han lugnt väntar på att de ska kliva in i rummet.
“Sen kan ni stänga dörren om ni vill vara så snälla. Jag tänker att lite hemligheter kan man få ha för de som är där ute iallafall? Eller kanske vill Ailowny avslöja mig inför alla?” Det är en retsam ton i rösten medan han ser mot henne. -
Ailonwy höll Nawe närmre sig och fnissade lite vid hennes ord om Brand, nickade lite diskret innan hon följde efter in i rummet där mannen gått in.
“Vad skulle vi annars tala om?” kvittrade Ailonwy fram och studerade snabbt rummet, märkte att mannen tog av sig pälskappan men det dröjde lite innan Ailonwy själv tog av sig sin egen, men det fanns ingen päls på hennes kappa. Den ljusrosa, långa klänningen med vit spets smet åt runt kroppen på henne som en andra hud. En vacker kontrastfärg på klänningen till hennes blodröda hår och rosa örhängen och vita och rosa pärlhalsband i flera lager som dolde mer eller mindre hela halsen.
Ailonwy stängde dörren med den enkel rörelse med handen innan hon såg på Brand.
“Varför skulle jag vilja det?” ja, det undrade hon minsann. Hon skulle inte vinna något på det, snarare kanske förlora något istället. Vad kunde hon inte sätta fingret på men det kändes inte heller rätt att ropa ut vad Brand var för något eftersom denne varit så gästvänlig emot henne.
“Damerna först, eller?” frågade hon och flinade. Blicken låstes fast på Nawe, eftersom det var hon som inte visste, och hon blinkade. I denna blinkning gick ögonfärgen från blågrå till isblå, lysande och hon log stort. Så pass stort att hörntänderna syntes och man kunde tydligt se hur de växte till dubbel längd utan större ansträngning. Naglarna blev till längre kloliknande saker snarare än naglar och Ailonwy lät tungan fukta läpparna innan hon såg på Brand, gjorde en snabb snurr på stället så att de båda kunde se hur lite so faktiskt ändrats hos henne, men det var tillräckligt för att skrämma de flesta och lista ut vad hon var för något. Dock såg hon snart på Nawe igen, fortfarande med naglar, tänder framme och ögonen lysande isblå. -
Nawe stod där inne, lite som ett frågetecken. Vad var det egentligen hon hamnat emellan för några? Där Brand började klä av sig så blickade hon undrande på honom, speciellt som han då var enorm i jämförelse med henne själv.
-“Vad trodde Herrn vi talade om..?” Hon ler så där omåttligt roat åt det hela, mestadels för att hon lät blicken vandra ner längst honom och gav sig på att låta tungan smeka så där ömt på överläppen sin. Kanske gillade hon vad hon såg?Det dröjde inte länge innan hennes uppmärksamhet föll på Ailonwy, anledningen var att hon fick av sig kappan och hade en mer än fascinerande klädsel på sig. Hon visste inte exakt vad hon borde göra, behöll sin klädsel på sig även om den hängde redan så där något på sniskan.
-“Du är verkligen.. jättefin.” Speciellt var det väl som hon enligt henne själv tycks vara av mänsklig sort ursprungligen. Däremot så kunde hon se att ögonen skiftade färg på kvinnan, likt de hade gjort på Brand tidigare. Var de av samma sort, nej? Det kunde de inte vara. För Brand luktade av byracka och Ailonwy doftade av annat.Hon studerade henne länge och verkade som se hur klorna efterliknade mer hennes egna speciellt som hon lät de växa ut likt Ailonwy gjorde med sina och hon tog de små stegen fram för att då fånga hennes ena hand och nyfiket studera den. Inte rädd att råka skada sig på de vassa klorna. Och höjde hakan för att se mot de blå ögonen som var lätt att förlora sig i, tänderna uppmärkte hon sist och visade då sina egna vassare.
-“Vad betyder.. det här..? Att hon vill bita mig..?” Sa hon nyfiket, kastade en blick åt Brands håll. Men det fanns ingen oro i hennes ögon alls eller kropp men hon ställde sig mer på tå och lät nosa längst Ailonwys haka och snart hade sina läppar farligt nära hennes egna.-“Du doftar.. av blod.” Viskar hon fram, trots att hon nog inte behövde behålla tonen så låg här inne. Vem skulle höra dem här? -“Är Herrn och Ailonwy.. samma, eller olika..? Påminner om något från en saga.”
-
“Min mage så klart.” Säger han som var på deras kommentarer om vad de annars hade pratat om samtidigt som han klappar sig ganska hårt på magen innan han betraktar Ailonwy med ett snett leende även om ögonen är något mer vaksamma medan hennes skiftning sker. Han lutar sig lite mot väggen för att låta händerna hålla hårt om tunikans tyg medan han studerar dem båda, lite förvånad över Nawe’s lugna reaktioner och hur hon så villigt klev närmare vad som hon själv sa var något ur en saga.
“Visst är hon vacker allt, en dödligt nattens varelse utan hjärtslag och som vandrar mellan de dödas och levandes värld.” Hans röst är lugn och något lägre innan han sträcker lite på sig från sin plats där vid väggen.
“Var så säker på att vore hon hungrig skulle hon bita dig katten och säkert mig med om hon var hungrig nog.” Han flinar lite mot Ailonwy och suckar sedan kort. Med en snabb rörelse drar han sin tunika över huvudet för att kasta den på sängen där inne. Detta följdes av hur han drog av sig armskenorna som följde tunikan ner på sängen, i månens ljus kunde man se några ärr pryda hans bröstkorg, ett större som sträckte sig från skuldra till skuldra och hans vänstra överarm hade ett som tydde på att något engång gått rakt igenom hans arm. När han var helt bar på överkroppen vände han sig helt mot dem båda och log snett.
“Inte alltid man har tiden att bevara kläderna så jag tog tillfället nu men jag tror inte damerna misstycker.”“Vi är väldigt olika lilla katten…Oftast kommer våra sorter inte så bra överens. Men idag verkar vara en bra överraskning. Inga högaljud nu katten men sagorna lever.” Säger han och blinkar med ett öga mot dem båda. Han tar ett djupt andetag och det första som sker är att i samma stund som hans ögon åter blir svarta och gyllene börjar hans hud täckas av nattsvart tjock päls. De tydliga ljuden av ben som bryts följs av att han böjer sig något framåt med ett dovt morrande. Han blir nästan ett huvud längre medan fingrarna blir något längre då de förses med klor. Ansiktet dras ut för att formas om till en vargs nos och käftar, öronen döljs av pälsen, hans hår blir svart innan ett par vargaöron uppenbarar sig på hans huvud. Allt tar bara några sekunder innan han sträcker på sig i vad som nu är den halv ulv och halv man som står där i rummet med dem.
“Så vad är det vi är för något Nawe?” Rösten är något dovare men än är det tydligt att det är Brand som är i kontroll även om skiftningen i ögon och kropp skulle kunnat antyda annat. -
Aiolnwy skrattade hjärtligt åt Brands klockrena svar om allting om storlek.
När Nawe kom fram för att undersöka hennes hand så såg hon lite förvånat på denne, gav Brand en hastig blick innan hon blev mer road av kvinnans reaktion på det hela och hon lät henne hållas. Luktade blod? Ja, det kanske hon gjorde. Då Brand tog till orda så vred hon blicken mot honom, studerade ärren som hon kunde se och började genast fundera på vad som hade hänt honom.
“Äsch, smickrare där” fnittrade hon ytterst road av allting innan mannen började sin förvandling.
Det lät nästan som musik för henne när benen knäcktes och ändrade form, morrandet fick henne att le lite och när pälsen blev synlig så ville hon nästan springa fram direkt för att känna på den, men lät bli. Lite behärskning hade hon faktiskt. Hennes ljusa ögon mötte Brands en kort stund och en uråldrig instinkt att försvara sig infann sig, men hon stod kvar, lite spänd men gissade att mannen inte skulle göra henne något. Han hade ju inte gjort något hittills.
Vid frågan såg hon ner mot Nawe, glittrande ögon som fortfarande isblå och tänderna väl synliga där hon lutade sig fram så att hon skulle kunna komma närmare.
“Tro på sagor, Nawe” -
Nawe hade inte kunnat sätta fingret på exakt vad det var som hände. Och varför visade sig sagovarelser för henne, hon visste att hon vanligtvis kom att skada sig i sitt yrke men så illa att hon började se saker som enbart fanns i sagor?
Hon vred på huvudet, skrattade så där spinnande nöjt åt Brand om att det eventuellt kunde vara magen de talat om. Hon hörde ljuden som förändrades i takt med mannen blev en hårigare och större version av sig. Samtidigt som han då förklarade med sitt nya jag varför han doftade av byracka.
Nawe kom av sig lite, men hon märkte hur Ailonwy kom närmare och hon kände hennes läppar möta hennes egna som fick henne att rysa ac välbehag.
Ett steg tillbaka och stirrade på henne, men hon ler snett och verkar inte ens förnärmad utan ville gärna vara nära henne.
-“Herrn, en byracka.. Ailonwy.. en skön.. mö?” Ja tydligt testade hon gränser här. Hon bet sig i läppen innan hon så full av grace svansade över mot den enorma vargen som stod där, och med sina en och en halvmeter når hon inte högt.
Lite berusad av situationen så sträcker hon fram händerna och skulle då nästan som mysa in sig i pälsen hos honom om än händerna skulle oblygt utforska hand kropp. Hur skulle hon kunna tampas med en bjässe som honom?
-
Hans blick gled långsamt över Ailonwy innan han nickar långsamt. Det var tydligt för honom att hon var något spänd.
“Ni har inget att oroa er över denna kväll. Vi lovar båda vi inte vill dig något ont. Det är…uppfriskande kunna föra ett samtal mellan oss.” Vargen ler så gott en varg kan innan blicken kvickt går ner till den lilla varelse som nu befann sig så nära honom. Det rycker lite roat i hans läppar innan ett dovt läte sprider sig från hans bröstkorg. Kanske ett skratt blandat med ett morrande, det var smått oklart.
“En skön mö? En vacker dam är hon men nog inte en så oskyldig mö…” Kort efter de orden sker ett tydligt skifte i hans ögon, hållningen blir mer framåt böjd och något mer vild. En arm läggs kvickt, bestämt men inte omilt om Nawe’s midja för att lyfta henne från golvet. Hans andra hand läggs under hennes haka för att lyfta hennes blick. Detta innan hennes händer hunnit vandra mer än över armarna och hans midja, när de landar på hans bröstkorg trycker han henne lite mot sig men håller handen kvar under hennes haka.
“Du prövar dina gränser med dina retsamma ord katten… Jag är ingen herre och kommer aldrig vara. Inte heller är jag något halvblod… Vi är inte skapade utan föds med rent ulvablod… Akta dig katten…för jag bits…” Rösten är mycket mörkare nu, en naturens kraft, sten som rullar längs klipporna eller trädens knarrande i en storm. Allt medan han lutar sig ner närmare henne där han håller henne mot sin famn. Ett öra var ändå riktat mot Ailonwy som för att dela sin uppmärksamhet mellan dem. Det var tydligt det inte längre var Brand som hade kontrollen.
-
Värmen från Nawes läppar mot hennes egna var berusande och dröjde sig kvar ett tag efter att kvinnan gått till Brand istället. Ailonwy stod kvar, höll ögonen på dem båda och var vaksam fastän hon hade hört hans ord.
Hon stod avvaktande, men blev genast på spänn när hållningen i Brand förändrades och rösten blev annorlunda. Det blev tydligt att det var någon annan nu, den där arroganta personligheten och ett lågt, varnande väsande undslapp Ailonwy. Men hon gjorde inte mer just då, hon lät varelsen ta in hennes varning innan även hon tog sig närmare, sträckte fram en hand mot ulvens huvud och med en snabb rörelse så var hon hela vägen framme hos honom, handen bakom öronen och naglarna kliande bakom ena örat.
“Kan ulven sitt, kanske?” fnittrade hon lite och försökte att hålla koll på Nawe. Denne var ju så nyfiken så hon skulle säkert bara tycka det hela var spännande, men om så inte var fallet skulle Ailonwy bända loss kvinnan från ulven, om det var det som krävdes vill säga. -
Nawe undrade då allt, borde de oroa sig andra kvällar över mannen och vargen? Det kunde ju tänkas att fallet var så, men hon hinner inte tänka så länge innan det är att starka händer fångade upp henne och hon gjorde inget som för att slå undan honom. Nej, hon tillåter sig att lyftas upp som hon vägde inget alls trots att hon gjorde det enligt henne själv. Visst fick det hela svansen att gunga till någon gång, innan hon hämtade fattningen igen.
Rösten från honom fick henne ändå att rysa av välbehag, lite som att det inte gick att hjälpa sig. Hon vred lite på sig i hans famn och händerna utforskade honom. Likt Ailonwy började klia honom bakom ett öra, så härmapade hon henne och gjorde samma bakom det andra.
-“Tror du.. han är så ofarlig.. som han ser ut?” Viskar hon lite som hon inte ville råka störa hans känsliga öron, men orden var tydligt till Ailonwy.-“Ailonwy är en skön mö.. hon smakar också.. gott..” Hon flinade där hon var fast hos Brand, eller vad han nu kallades! Enligt henne skulle det vara herrn oavsett. Händerna utforskade pälsen igen, fann de ärr som gömde sig i pälsen och strök med fingertopparna över det som var mer markant.
-“Vad har han gjort.. här?” Hon blickade upp på vargansiktet. -“Så ni är.. sagoväsen.. båda två?” Hon sträckte ut ena handen som för att oblygt smeka över Ailonwy likt hon smekt över bröstkorgen på Brand. Hon sprattlade lite där hon hängde och kände då hur hennes byxor hasade ner mer där hon befann sig, blottade mer av hennes egna kropp eftersom de redan suttit så dåligt då hon släppt ut svansen och med alla rörelser så var hon snart fri från dem.Hon kände ju sig redan så varm i deras närhet, så att känna på Ailonwys svalare kropp var alldeles förtjusande behagligt och något hon ville stryka sig närmare men nu var hon ju fast.
-
Pälsen och håret var tjockt men trots hans tidigare något väderbitna utseende var den mjuk och len. Hans svans slog lite bakom honom, inte irriterat men inte helt avslappnat heller. Blicken skiftade snabbt mot Ailonwy när hon började klia honom bakom örat. Vid deras ord svarade hans strupe och kropp med ett dovt morrande vars varnande vibrationer kunde kännas tydligt i hans kropp. Fortfarande med armen om Nawe’s midja klev han närmare Ailonwy. Kanske var han något mer nöjd med deras händer i hans päls än kroppen visade.
“Nej jag sitter eller knäböjer inte på någons order. Och just idag är jag ofarlig…för stunden.” Hans öron klippte lite som om de hade svårt avgöra om de uppskattade att bli kliad eller inte. Han lutar sig lite mot Ailonwy och andas in hennes doft samtidigt som hans nos rör vid hennes hals lätt. Sen vänder han sig mot Nawe igen och flinar lätt, armen flyttar sig ner för att nästan ha henne sittande på armen.
“Vad smakar hon? Och vad smakar ni tro?” Kvickt är hans mun vid hennes hals, ett lätt och försiktig bet innan spetsen på hans tunga rör vid hennes hals. Han verkade inte bry sig om att hennes byxor nu landade på golvet medan han slickar sig lite om läpparna. Blicken går sedan till ärret hon hittat på hans bröstkorg. För ett ögon blick är han tyst, blicken långt borta och sen drar han ett andetag.
“Det är från när jag, Theron och Brand för första gången mötte någon med silver på sitt svärd och som inte var i skogen med fredliga avsikter…”
Sen ler han snett igen och lägger kvickt men lätt handen om Ailonwys handled, låter den bara vila runt medan tummen långsamt rör sig över huden. Det var nu tydligt att båda delar av honom var road över situationen. Ailonwy som kliade honom bakom örat, Nawe i hans famn också med handen vid hans öra. Nu är det ett nöjt och roat men lågt skratt som hörs från honom.
“Är vi verkligen sagoväsen om vi står här, håller i dig och smakar på dig?”
-
Ailonwy lyssnade på Nawes fråga, såg den andre ofarlig ut? Hon skrattade, hjärtligt och från bröstet, som om hon var vilken människa som vanligt med luft i lungorna. Men det var ingenting hon hade.
“Jag tror han kan göra rätt mycket skada mot dödliga, kanske även andra sagoväsen” flinade hon och såg på ulven som flyttat sig närmare henne och hon lät denne dofta på henne, kände den våta nosen mot huden. Varm. Ett lågt läte av nöje undslapp henne där hon stod, höll hela tiden koll på Nawe och den andre, vad han nu hette.
Doften av blod i rummet fick Ailonwy att stirra på det lilla sår som blivit till, ville så gärna smaka på Nawe också men lät bli, för stunden.
“Sååå.. hur slutade det?” frågade hon och tvingade blicken på Theron, som hon fått namnet på, och såg på honom med den intensiva isblå blicken, med ett svagt leende över läpparna.
“Vissa finns, men har aldrig sett en enhörning.. det hade jag velat” sade hon lite drömmande innan hon fnissade, flyttade handen från örat ner mot hakan i en smekande rörelse och började lätt klia under hakan på ulven istället.
“Magnifik är du i alla fall” mumlade hon innan hon vände sig mot Nawe, lät den lediga handen finna kvinnans kind och smekte den ömt.
“Jag slutade vara en mö när jag var 18” sade hon med ett snett, litet sorgset leende innan hon sökte sig upp till dom mjuka öronen med handen som varit vid kinden. -
Nawe fann hela situationen mer än förtrollande, hon verkade som inte göra något motstånd alls inte ens när det är att han flyttar lite på henne, lät henne sitta där på armen som om att hon vore en fågel och inte en katt. Hon klippte med ögonen. -“En skön.. mö som Ailonwy kan nog få en byracka att sitta om..” Hon skratta så där glatt, för att det fanns inte mycket allvar i hennes röst, men hon gav ifrån sig ett förvånat läte när hon kände först nosen mot sin hals.
Där efter gav hon ifrån sig ett lågt fräsande som hon nog blivit överraskad där han bet i hennes hud för att locka fram blodet hos henne, hennes händer klöste då i hans päls som svar på det säkert mer hårt än förväntat.-“Vad gör Herrn.. om jag.. ska tro er, är hon den som borde äta.. från mig, inte du..” Hon såg lite drömskt över på Ailonwy.
-“Hon smakar.. ljuvligt, vill smaka mer på henne om jag skulle få..” Viskar hon fram där hon sitter, och visst ger hon ifrån sig ett spinnande läte när hon blev smekt över kinden, så väl som öronen åter fick en hand som utforskade dem.
Hon myser rent utsagt trots att det sved på halsen, höjde handen dit för att fånga lite av blodet på tummen som för att syna det, hade inte sett det på länge men hon såg undrande ut.Men tummen röd av blod så sträckte hon ut handen, lite som för att färga Ailonwys underläpp med det om hon inte drog sig undan, lite som för att se vad det skulle ha för effekt på henne. Hennes egna kropp alldeles förväntansfull, förtjust av vad som skulle hända och även på det svar på Ailonwys fråga om hans ärr.
-“Tål han inte silver.. som de säger i sagorna, och.. det är så att.. jag kanske bara drömmer..?” Hon var tveksam, det kändes alldeles för verkligt det här. Hon rörde sig bara allra minsta där i hans famn, kände snörningen på tunikan lättas lite och hon utan förvarning drog av sig den.
Hennes ena ben gled in lite mellan låren på vargen som för att retas med honom tillbaka, ja hennes doft hade nog redan börjat svämma över av att hon tyckte om situationen och önskade mer av vargen, men framförallt se vad Ailonwy skulle ta sig till! Hon brukade inte vilja vara nära andra, men nu beter hon sig som hon löper!
You must be logged in to reply to this topic.