- This topic has 49 replies, 3 voices, and was last updated 1 månad, 1 vecka sedan by
.
-
Det är ett litet förvånat uttryck i hans ögon där när han slickar sig om läpparna långsamt, för ett väldigt flyktigt ögonblick verkar han bekymrad över att han dragit blod. Dock skiftar inte blicken från Nawe, han reagerade inte på hur hennes händer klöste i hans päls, istället böjde han sig ner igen, lät först nosen röra vid hennes hand innan han försiktigt och nästan ursäktande lät tungan slicka över det lilla sår han gjort.
“En byracka kan hon nog säkert få att sitta…Men vi är inte det Nawe… Ni får ändå ursäkta min lilla oförsiktigthet men jag sa jag bits gjorde jag inte?” Återigen duttar han med nosen på hennes hals, hans arm under henne vilar mot hennes lår, där fingrarna långsamt börjar röra sig i små rörelser. När han drar sig lite tillbaka är hans blick något mjukare även om han tydligt vill mer än han gör just nu.
Hans andra hand rör sig längs Ailonwys arm, till hennes axel och ner till hennes midja för att något lätt dra henne närmare om hon tillät det.
“Den korta versionen är att jag står här och den mannen lämnade aldrig skogen…” Innan han gör en tydlig inandning både när Nawe’s tunika lämnar henne och när hennes ben rör sig mot hans lår. Hans grepp hårdnar lite medan ett mjukt morrande sprider sig, att han uppmärksammat hennes doft är väldigt tydligt i hans andetag och de något ökade hjärtslagen. Lite prövande tar han ett steg mot sängen som för att se deras reaktioner.
“Silver bränner huden och skadar djupt om det vidrör sår. Så nej jag tål inte silver som i sagorna. Ingen av min sort tål silver.” Han sneglar mot Ailonwy för att se hennes reaktioner och han hade faktiskt sträckt lite på sig när hon sagt han var magnifik.
-
Ailonwy visste inte riktigt hur hon skulle reagera på allting som hände nu. Kläder som åkte av, dofter som fick henne att bli nästan yr av en konstig känsla fick henne att se lite förvirrat på dem båda. Hon visste mycket väl vad det betydde, visste vad den lilla katten och ulven ville men hon själv? Vampyren fann sig närmare ulven och kattmänniskan, lät sig själv studera dem båda men hon var inte iktigt säker på att hon ville göra dem sällskap. Så hon tog sig loss ur ulvens grepp med en lätt piruett, skrattande innan hon stannade upp vid skrivbordet och plockade upp sin kappa, lade den över armen. Hon var svår att charma och hon hade lärt sig att en vampyr och en ulv aldrig skulle dela säng.
“Roa er ni, jag kan vänta utanför med vinet” fnittrade hon och rörde sig elegant mot dörren. Kanske var hon orättvis, men hon hade levt ensam länge nu och vissa situationer blev väldigt konstiga, som denna. Då lämnade hon den hellre än att gå rakt in med huvudet före och kanske ångrade något i efterhand.(Ailonwy lämnar rummet om ingen av er stoppar henne ^^ )
-
Nawe verkade som inte riktigt kunna hindra det som händer, han verkade egga upp hennes kropp som om att man nog inte kunde hjälpa det. För att varför skulle hon annars reagera som hon gjorde? Hon klippte med ögonen över att han slickade på henne.
Hans fingrar lockade henne till att flämta, för hur kunde hon inte eftersom det var något med situationen som kändes nästan avslappnat och behagligt.Hon verkade inte som bli stött av att han är något mer hårdhänt med henne, men hon kunde se hur Ailonwy började röra på sig där i ögonvrån så fort som han tog ett steg mot bädden. -“Så silver.. skadar herrn.. och byracka..” Hon studerade honom som hastigast igen, men hennes händer placeras lite mot honom när han rest sig och visst gled handen ner där mellan hans ben när hon gled ur hans grepp. Hon ville inte sitta där som någon burfågel på hans arm!
Men så är det att hon är kvick, retsamt rymde ifrån Brand, eller Theron. Båda faktiskt och visst hade svansen hamnat högt så hon blottades mer för honom där hon rymde efter Ailonwy.
Hon skulle försvinna runt henne så att hon hamnar mellan Ailonwy och väggen, gömde sig från den allt så stora, stygga vargen som såg så lysten ut enligt henne själv.
Försiktigt höjde hon händerna, tänkte inte på det men om inte Ailonwyn undvek dem så skulle hon fånga in henne lite och klorna säkert kunde lämna märken på hennes hud.-“Lämna mig inte med honom..” Viskar hon fram, uppenbarligen är hennes röst full av någon form av åtrå och retsamhet. Men hon tänkte gömma sig mot Ailonwy, nosen så där in mellan hennes fylliga bröst och händerna på höfter, lite över baken om hon inte gjorde något åt saken.
-“Rädda mig..” Sa hon lekfullt, inget allvar alls i att hon skulle vara rädd trots att hon nog såg så liten ut där hon ville gömma sig hos Ailonwy. Ville känna mer på den där svala kroppen, för hittills hade hon ju märkt hur vargen var så otroligt varm så det var en kontrast som heter duga! -
Hans händer hade sträckt sig något efter dem båda när de en efter en gled ifrån honom. Blicken han gav dem båda vittnade om hur tydligt upphetsade man och ulv var. Men för flera andetag rörde han sig inte utan betraktade dem nyfiket medan han genom djupa andetag försökte stilla hjärtslagen något. Dofterna i rummet nu och synen av de båda gjorde det nästan omöjligt innan han med långsamma kliv närmade sig dem där Nawe lekfullt sökte skydd hos Ailonwy.
“Silver är en plåga för oss det är allt så sant…dock inte samma retliga plåga som ni är just nu.” Även om han velat ställa sig närmare stannar han ett steg ifrån dem. Hans egen svans och öron avslöjade hur road han var av situationen de befann sig i. Axlarna sjunker lite medan han slappnar av lite men blicken han ger dem avslöjar hur lusten och åtrån brinner i hans ådror. Inte bara för Nawe, utan även för Ailonwy, kanske till hans egen förvåning som fick alla varningsord om vampyrer att vara obetydliga viskningar.
“Varför skulle ni behöva räddas från mig? Har ni inte hela kvällen retas med berått mod?” Rösten håller ett illa dolt skratt medan han ser på dem och hade kunnat sträcka ut en hand för att röra vid dem. Men han håller sig stilla, njuter av dofter och synen där.
“Jag kommer inte hindra någon av er att gå om ni vill. Även om vi inte vill ni ska gå…Vi skulle kunna försöka ta vad vi vill ha men då visa vi är de odjur så många tror. Stanna med oss, ingen ska behöva vara ensam denna natt.” Vargen ler något snett och blicken blir mjukare medan nästan hela hans kropp slappnar av något. Handen hans sträcks nu ut och vidrör fjäderlätt först Ailonwys kind om hon lätt honom innan den rör vid Nawe’s. Det var nog mer Brand nu än Theron som var i kontroll.
-
Ailonwy stannade upp när Nawe dök upp mellan henne och väggen och vampyren tippade huvudet lite lätt åt sidan, leende innan hon kastade en blick åt ulvens håll.
“Nå, du har retats med honom hela kvällen” svarade hon roat, kände dock dom varma händerna och klorna, men smärta var ingenting nytt för henne alls. Dessutom gjorde de inte så ont, vampyren hade utstått värre. Dock fnittrade hon lite roat åt att Nawe sa att hon skulle rädda henne från ulven, då kattmänniskan inte alls var rädd för denne, vilket var uppenbart.
När Theron eller Brand kom fram igen så vred hon blicken mot denne, lyssnade på hans ord och kände de lite lurviga fingrarna mot kinden innan den vandrade vidare till Nawe.
“Jag hade inga planer på att göra er sällskap mellan lakanen, meeeen” det sista ordet sade hon väldigt utdraget och lät blicken falla på Nawe några sekunder. Hon ville så gärna sätta tänderna i ynglingen, men med ulven i närheten var det riskfyllt så hon lät bli. Istället så gjorde hon en gest mot stolen inne i rummet.
“Jag antar att jag kan vänta här så länge” hon verkade nog självsäker och så men innerst inne var hon osäker över den främmande situationen. -
Nawe fnissade något åt det hela, ja det var ett spinnande fniss som lämnade henne. Helt omöjligt att undvika det hela, men hon verkade som då stå där mellan väggen och Ailonwy, Theron fick stå där han står för hon kände vad han ville alldeles för väl i den känsliga nosen och kroppen blev påverkad av det.
Hon låter sig hålla sig vid Ailonwy för att då krama sig fast vid henne och hon gömde sig lite mot henne, för att gömma sig litet. För hon var ju inte rädd, inte det minsta för någon av dem.Hon kröp ner lite längst hennes kropp och skulle då glida in under klänningens kjol om hon inte flyttade på sig för att då gömma sig under den. För nog är ju Nawe litet.
-“Jag är oskyldig, inte retats med någon.” Sa hon förtjust och visst var det att hon skulle hålla sig fast vid Ailonwys ben, framförallt hennes lår och bak om hon inte knuffades bort från henne. Klorna så där retsamma där mot hennes hy.-“Ska vi hamna mellan lakanen.. det vill jag ju inte.. jag är ingen flicka som behöver det.. vill hellre att någon tar för sig.” Det är hon ändå ärlig med, och hennes päls kittlade säkert Ailonwy. Hon visste att hon ändå skulle tänka över vad Brand och Theron sagt, att en varulv inte ska beblandas med silver om man ville den väl.
Nawe tänkte nosa upp längst Ailonwys kropp, och hon skulle utforska henne med båda läppar och tunga om hon inte gjorde något för att hindra henne nu. Ville väl se om hon kunde locka fram någon reaktion hos Ailonwy och eventuellt göra den stora stygga byrackan mer uppretad.
-
“Och katten verkar inte sluta upp med sitt retande…” Sa han medan han klev in så nära att hans bröstkorg pressades något mot Ailonwy. Ett roat men på ett sätt frustrerat morrande hördes och kunde kännas från honom där det mullrade dovt genom hans bröst. Hans ena arm lade sig lätt och mjukt runt Ailonwys midja, inte för att fånga eller hålla henne kvar, det vore lätt nog för henne glida undan om hon ville. Men den handen sökte efter När och ville placera sig i ett litet grepp på dennes huvud. Hur hans kropp var påverkad var nu väldigt tydligt om han stod tätt bakom vampyren, handen mot hennes kjoltyg men kupad över kattens huvud.
“Jag tror katten försöker driva oss båda till vansinne med sina små påhitt…” Han sträckte ut den andra armen för att lägga den mot väggen och lutar sig lite mer framåt. Hans haka rörde nästan vid Ailonwys axel. Andetagen allt djupare och tyngre medan han såg ner över hennes axel mot Nawe. Snart skulle han nog ta för sig om hon fortsatte på detta sätt men han ville se var vampyren stod i det hela just nu. Skulle hon stanna nära dem eller gå till stolen som hon hade indikerat för bara en stund sedan.
-
Ett hest skratt lämnade Ailonwy där hon stod.
“Du är långt ifrån oskyldig Nawe” då kvinnan försvann in under klänningen så såg hon förvånat ner, kände sedan den varma bröstkorgen bakom sig och handen runt midjan.
Ett lågt, intensivt väsande lämnade vampyren där hon stod, lutade huvudet bakåt mot ulvens bröstkorg samtidigt som hon kände den varma tungan över huden på insidan av låret. Att den sedan verkade vandra fick Ailonwy att blotta tänderna där hon stod, fortfarande i sin fulla vampyrprakt. Värmen från dem båda var berusande och hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till, föutom en sak. Hon lät kattmänniskan hållas ett ögonblick, som varade i någon minut innan hon mycket enkelt greppade tag i denne och drog fram henne.
“Ta henne, sa du?” de ljusblå ögonen var fixerade på Nawe nu, drog henne uppåt i handleden hon höll i och lirkade den andra armen runt dennes midja.
“Som du vill” väste hon lågt, lutade sig fram den sista biten innan hon lät tänderna sjunka ner i kattmänniskans hals. Bara några få klunkar togs av hennes blod innan hon drog undan huvudet en bit, slickade sig om läpparna och mer eller mindre stirrade på katten framför sig. Handen runt midja sökte sig uppåt, mot kvinnans bröst men lät denne själv avgöra om hon ville bli tagen på. Hennes andra hand släppte handleden, sökte sig bakåt till ulven och lät fingrarna, med de långa naglarna, lirka sig mellan dennes lår. -
Nawe kunde omöjligt låta bli, tungan utforskade Ailonwy, en kort stund där hon lät den slicka på det där alldeles utsökta. Innan hon blev stoppad av vad som var en hand, och hon gav så ifrån sig ett missnöjt ljud då hon ville fortsätta. Hon retades ju inte alls! Men hon förhindrade inte de andras framfart.
Nej, hon kom att få den tunga handen på huvudet och innan hon visste ordet av det hängde hon nästan i luften av Ailonwys starka hand kring sin handled.
Hon slickade sig om läpparna, spinner så förtjust för hon kände ju doften av besten bakom Ailonwy, men innan hon hinner reagera så rycker hela hennes kropp till och hon klippte med ögonen, kippade efter luft när blodet blev stulet utav Ailonwy och inte bara av Theron som tidigare gjort det.Hon var inte sen med att ge ifrån sig en flämtning, handen på bröstet lockar fram än mer känslor som fick vätan mellan låren att växa och bröstvårtorna att styvna. Hon lät sig slå benen om hennes midja, pressade sig nästan mer mot hennes hand och nosade så över hennes axel där hon kom så nära. Visste att vikten inte skulle påverka kvinnan.
Hon kände sig nästan yr där hon klamrade sig fram vid henne. -“Vad.. gjorde du.. Ailon.. wy..” Hela kroppen kändes så där okontrollerbart lysten efter mer! Hon blickar upp på Theron, Brand? Sträckte ut ena handen som för att söka hans haka, strök över hans nos med ena tummen. -“Kom här.. byrackan.. ta för dig..” Sa hon så där drömskt, men retsamt.
-
“Ingen av oss är speciellt oskyldig…” Hans ord är långsamma medan hans hand mjukt hade rört sig över Nawe’s huvud innan denne blev upplyft av Ailonwy. Hans arm följer med och lägger sig varmt samt så gått det går om Nawe. I ett kort ögonblick spänns hela hans kropp när han ser och känner vad vampyren gör men han göra inga försök att hindra henne då han väljer lita på henne. Spänningen mellan dem alla verkar öka efter de få ögonblick det tar för vampyren att smaka på kattens blod. När handen letar sig in mellan hans lår blundar han och drar lite kort efter andan innan ett dovt stön lämnar hans mun medan hans kropp rör sig mot hennes hand samt pressar sig lite hårdare mot hennes rygg. Handen lämnar väggen och landar mjukt på Ailonwy’s lår, fingarna rör sig varsamt över tyget och låret, låter inte klorna skrapa tyget.
“Stygg och ändå så varsam…” Viskar han dovt fram, andas in alla de upphetsande dofter som nu sprider sig mellan dem. De djupare och snabbare andetage, hjärtslagen som ökar är så väldigt tydliga i hans öron. Både hans egna och Nawe’s men Ailonwy’s doft har tagit en annan ton för honom, en mjukare och behagligare som han inte känt tidigare. Ögonen slåss upp hastigt vid Nawe’s ord och han lutar sig närmare mot henne där hon lutar sig mot axeln som skiljer dem åt. Utan någon tvekan så lutar han sig fram, placerar sina läppar mot Nawe’s i en mjuk och varm kyss. Hans andra hand letar sig upp för att med klorna mjukt skrapa längs hennes nacke upp i hennes hår där handen mjukt håller henne lite mot honom. En kyss som fylls av begär och en hand som vill ha mer. Handen på Ailonwy’s lår har börjat vandra allt längre upp längs insidan av hennes lår i långsamma mjuka smekningar.
You must be logged in to reply to this topic.