- This topic has 5 replies, 2 voices, and was last updated 1 h, 55 min sedan by
.
-
Genom Calendiets djupa skogar står Gröndals stad i prakt, omgiven av gotisk arkitektur vilandes i skuggan av Saelorians dystra borg. Nu när månen är ute och natten nalkas börjar torgen fyllas med tystnad och endast få röster kan höras bakom stängda dörrar. Trots varningar om att hålla sig bakom lås och bom nattetid så vandrar Indira längs de tomma gatorna, obesvärat och med självsäkra steg mot borgen som sträcker sig mot den nakna natthimlen. Ännu en gång är hon kallad till hjärtat av Saelorians arv, denna gång till ett namn som bara passerat i konversation; Nenya.
Hennes kläder är tillintetsägande men nog för att kunna passera genom adelsdistriktet utan större problem. Hon stryker sina smala fingrar längs borgens uråldriga sten, såsom om hon hälsade på en gammal vän innan hon äntligen visar upp sina papper för de vakter som är positionerade utanför. Trots att hon är ett välkänt ansikte så möts hon av tveksamhet, något hon blivit van vid. Trots sin ytliga anonymitet så finner de flesta en form av obehag vid hennes närvaro. När de tittar närmare och hittar detaljer som inte stämmer, broscher med obskyra tecken och hennes utmagrade anlete… Dock så finns det inget som gör att de kan neka henne inträde då hon har rätt dokument. De varnar om att hon ska bete sig samt att de kommer hålla ögonen på henne, vilket hon artigt nickar till.
“Er passion för borgens säkerhet uppskattas säkerligen av era överhuvuden.”Säger hon medan hon passerar. Hennes påklistrade leende faller så fort deras uppmärksamhet släpper henne.
Hennes blick faller ner på pergamentet i hennes hand och hennes smala läppar rör sig snabbt samtidigt som hon läser instruktionerna som ska vägleda henne mot den avtalade mötesplatsen.
-
Det dröjde inte många steg innan en ung tjänarinna mötte henne med en simpel nigning och tog henne igenom de många korridorer som fanns där. Trots den unga åldern verkade hon inte allt för skrämd över uppsynen av främlingen. Några steg i taget innan hon vände huvudet över axeln så att de bruna flätorna slog lite omkring henne. Mest för att se att främlingen följde hennes raska takt. Till slut, efter vad som kunde kännas som en evighet, kom de fram till en kammare som tjänarinnan knackade lätt på och öppnade dörren efter att man kunde höra en kvinnoröst där inne.
När dörren gled upp kunde man se en till synes ung kvinna sittandes i en av de röda sammetsfåtöljerna som var vänd mot dörren. Det långa korpsvarta håret var flätat och låg över hennes ena axel och avslutades med en blodröd silkesband. Kläderna var kanske något oväntat och lite mer simpla än vad man kunde tro en furstinna bar. Svarta byxor i läder, med en vit skjorta instoppad med röda detaljer i kanterna. Fast trots det fanns det en farlig skönhet där hon satt med ena benet över den andra och handen nonchalant utsträckt med ett vinglas, för att inte tala om de elektriska blåa ögonen som nu var fäst i främlingen i dörren.
“Min furstinna, er…” började tjänarinnan men Nenya gjorde bara en viftning med handen för att tysta och få bort tjänarinnan. Snart nog slog dörren igen distinkt med en smäll bakom gästen. Ögonen till Nenya granskar personen framför sig. Hade hon sett kvinnan förr? Nej, hon trodde inte det. Förstås hade hon hört hennes namn viskas i korridorerna och nämnas i förbifarten i sin ungdom. Men något med åsynen fick henne att le. Inte direkt ett varmt leende som gick upp till ögonen, nej snarare något retsamt och lockande på samma gång.
“Välkommen till Saelorians residens, eller ska jag kanske säga, välkommen tillbaka?” sa Nenya med en lite mörkare kvinnoröst och gjorde en gest mot glaset som stod på bordet vid fåtöljen som var fyllt med rött vin likt som hennes. När Indira kom närmare skulle hon se ärret i ansiktet som löpte ifrån ena ögonbrynet över näsan, till andra kinden.
-
Indira följer tyst med tjänaren genom de långa korridorerna, hennes stålgrå blick fäst på kvinnans ryggtavla. Hennes steg är obekvämt tysta jämfört med gemene man och tvingar tjänaren att verkligen se så att hon faktiskt följer med. Hon möter hennes blick med intensiv tomhet på känslor. Istället ler hon stelt som om hon glömt hur en glad person ser ut.
När hon äntligen kommer till kärnan av dagens agenda flyttas hennes fokus helt till Nenya. Hon lyfter fållen av sin kjol och niger lydigt innan hon själv slår sig ned i fåtöljen framför vinglaset. Den blodröda klädseln är i överväldigande kontrast till hennes egna dämpade färger. De mörka ringarna under hennes ögon blir nästan till gapande hål och hennes hud nästan askgrå. Detta måste vara en kvinna som dras med sjuklighet… eller värre.
“Nå ja, jag har blåst in i dessa salar när dina fäder krävt min närvaro. Jag uppskattar en tur bortom de andra provinserna. Vi… kommer inte alltid lika överens såsom jag och ditt hus.”
Hon knäpper de smala fingrarna i sitt knä och lutar sig långsamt framåt vilket skapar ett oroväckande knak från hennes ryggrad.
“Men vi är inte här för att små-prata, inte sant?”
Hennes ögon vidgas något när hon observerar furstinnans anlete, hennes blick sökande i varje veck och vrå.
-
Lite roat granskade Nenya kvinnan framför sig som neg, men sedan så enkelt skiftade bort ifrån artigheter och etiketter. Desto bättre, hon avskydde dem. Som en nagel i ögat som skavde eller en sko som inte riktigt passade. Lite rörde hon på foten som var i luften nästan lite rastlöst över att sitta där i kammaren. Faktum var att det kändes som en dröm. Om det var en dröm eller mardröm var hon inte säker på ännu.
“Vad? Du menar att de flesta inte tycker om den blodkulten du är en del av?” frågade hon med ett bredare leende för att trumma lite lätt disträ mot vinglaset och ett klingandes ljud hördes i rummet när hon slog mot glaset med sin ring. Ringen som hon fått av Ayperos, kanske kunde hon till och med känna hans närvaro där i Nenya själv. För att sedan lägga sitt huvud på snedden och granska kvinnan framför sig, försökte att analysera vad som fanns där under ytan.
“Små prata…” hummade hon och skakade lite lätt på huvudet och tillät sig själv att ta en liten klunk av vinet och sjunka ner lite mer i fåtöljen.
“Nå, för att vara ärlig är det väl inte direkt hus Saelorian som vill ha dina tjänster.”
-
Hennes ena öga har en svag men märkbar ryckning när Nenya bryskt nämner kulten. Hon lutar sig tillbaka och drunknar nästan i det tunga tyget som klär fåtöljen.
*”Mitt rykte föregår mig. Underligt nog så händer det mer och mer… kanske är världen mer redo för vad vi har att erbjuda?”
Indiras läppar spänner sig till ännu ett stelt leende medan hon vänder blicken bort från Nenya. Hennes tankar verkar vandra iväg bortom rummet när tystnaden faller mellan de två kvinnorna. Hennes leende sprider sig och en mer genuin reaktion ser ut att infinna sig i hennes drag.
*”Du dansar kring ämnet, madam. Det klär er inte. Se så, spotta ut orden så vi får granska er intention.”*
Vi? Underligt nog verkar Indira referera till sig själv i plural.
-
Fortfarande tycktes det finnas ett leende där på Nenyas läppar, road över sättet som personen talade framför henne. Hon öppnade sin mun och strök sin något mer spetsiga tunga mot sin tand medan hon vägde sina ord. Var hon verkligen värdig? Förstås kunde väl bara tiden säga det, och hur svårt var det egentligen att göra sig av med en sådan spinkig kvinna som satt i fåtöljen?
“Madam? Vad är jag? Över hundra?” fnös Nenya i ett skratt och skakade på huvudet och rörde lite rastlöst igen på sin fot för att sedan göra en gest framför sig. Kanske lite dramatiskt trots allt.
“Ayperos har sina ögon på Karm. Som du säkert redan lagt märke till sedan vi förstörde Loradon.” fortsatte hon och rörde på sin högra arm som var täckt av skjortan och av en mörk handske. Lite disträ kanske för att le lite åt minnena i Loradon. Det var bara början, det visste hon. Och vilket år det hade varit.
“Nå, för att vara ärlig. Jag är här på lånad tid. Du förstår, sedan jag knivhögg min mor och valde Ayperos framför dem… nå… relationen har varit lite spänd. Så mindes jag ditt namn och fick en tnake att kanske du skulle kunna vara den rätta att få våra planer att röra sig allt mer framåt.”
You must be logged in to reply to this topic.