- This topic has 28 replies, 3 voices, and was last updated 15 h, 1 minute sedan by
.
-
Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ayperos sa där hon satt åter. Lite rastlös i sina tankar och handlingar.
Ett elegant hopp var hon uppe på sina fötter igen för att låta sin ena vassa nagel stryka över hennes hals och sedan stryka under hennes haka för att lyfta blicken mot henne. Något farligt vackert där hon stod med de elektriska blå ögonen och det sneda leendet som avslöjade hennes ena hörntand.
“Döden är dig i hälarna…” hummade hon, nästan viskande över hennes läppar och lät sin tunga stryka lätt över sin underläpp utan att ta blicken ifrån hennes ögon.
“Men det vore en dåraktig… förlust för Ayperos just nu. Har du någonsin drömt om något mer, Indira?”
-
Hennes blick vilar på Ayperos, ögon kisandes när han vägrar att besvara hennes fråga. Hon är självfallet inte i stånd för att ifrågasätta hans planer men hennes missnöje är påtagligt.
Det bittra fokuset avbryts av Nenya som närmar farligt nära och hennes uttryck förvrängs till det av ett djur som tvingats in i ett hörn… men hon förblir stilla, frusen med pipan som hänger från hennes läppar. Hon lyssnar intensivt till kvinnans förfrågan innan hon tillslut bryter tystnaden. “Jag förmår mig inte vara mer än jag är skapad till. Jag har inte längre rätt till att välja, min Furstinna. Jag är bortlovad.” Hon nickar frånvarande som om krafter bortom henne själv instämmer.
-
Ayperos mörka ögon studerade Indira med en blanding av något roat och nyfiket, där han så bekvämt och självnöjt satt med ett ben korsat över det andra.
“Kanske jag kan avslöja mina planer för er snart, då ni visat er värdig dem.” sa han lite hemlighetsfullt, ett löfte som nog kunde uppnås bara man behagade honom. Och vem skulle inte vilja vara i Ayperos goda nåd? Nå, det berodde kanske vilket perspektiv man hade på världen. Med en liten klappning på sina knän rese han sig från sin sittplats.
“Det är dags för mig att ta tag i andra ärenden, så jag får be om att få ta avsked en stund.” han nästan gled genom rummet, och skuggorna verkade röra på sig i takt med hans rörelser. Vid dörröppningn stannade han och såg på Nenya, sedan på Indira.
“Men i denna värld är världen sällan svart och vit, det finns öden som är stakrare än det som en gång lovats…” han lät orden hänga i luften, som om han kände på sig att mötet som skedde denna kväll var laddat med något stakrare än gamla löften.
“Och trots allt, vad vore vi om vi inte försökte nå förbi de kedjor som kommer med vår skapelse?” undrade han, och mötte Nenyas blick med något hemlighetsfullt som verkade ha en laddning i sig, innan han gled ut ur rummet och lät damerna fortsätta med sitt möte. -
Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.
“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina… böner?” frågade hon och skakade nätt på huvudet åt det hela. Nästan lite besviket, för att ta ett steg och slå uppgivet med sina armar framför sig.
“Kanske… Jag trots allt bedömde dig fel” fortsatte hon, med en rynkad panna.
-
“Alla föds inte med en silversked i munnen som er, min Furstinna.” Hon tar en sista smutt på sin pipa innan den tillslut slocknar och låter röken fylla utrymmet mellan dem.
“Jag ser det mer som en genuin uppoffring för att Ordo Vitae skulle nå nya, onåbara höjder. Jag har jobbat, slitit min själv itu och ni har… haft en romans med mörkret. Jag ser inte att ni är i stånd att ifrågasätta min lojalitet i er simpla position utifrån Ayperos, titel eller inte.”
Hon kastar ut resterna från sin pipa in i elden, hennes tunna läppar dragna till ett svagt leende.
-
Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramades till av ärret som löpte över ansiktet.
“En romans? Hela mitt liv är mörkret. Silversked eller ej och vi har alla gjort våra uppoffringar på olika sätt.” hummade hon för att sedan bita sig i läppen så en hörntand syntes, nästan lite lockande.
“Skulle du inte vilja vara en av hans skapelser? Inte enbart någon som tillber…?” hummade hon roat för att sedan göra en gest framför sig som om det distratherades från de rätta ämnena.
-
Hon ögnar handen med milt intresse, uppenbarligen ärrad till den grad av likgiltighet av tidigare ockulta upplevelser… hon verkade mer upprörd över Nenyas generösa kroppskontakt och närhet.
“Att förneka erat privilegium som adel är icke klädsamt. Härskares ödmjukhet inför folket klappar många medhårs… Att vara inbjudande kommer nog bli ett av era största hinder.” Trots barska ord så sägs de med en sakta växande respekt i hennes ton. Vem vill ha en rådgivare som bara är en ja-sägare i dessa svåra tider?
“Sluta dansa kring ämnet. Seså, klarspråk. Erbjuder Ni mig nattens välsignelse? Jag är i så fall oerhört smickrad, men jag kan inte ta ansvar för de konsekvenser som kommer med att avbryta ett aktivt kontrakt med avgrunden.” Hennes ögon vidgas något innan hon faller in i en host-attack. Snabbt fiskar hon upp en snusnäsduk och färgar det gulnade tyget rött efter ett par hostningar.
-
Blicken vandrade över Indira som om den övervägde de möjligheterna som fanns. På ena sidan så var det förstås ett arbete med en nygjord vampyr, speciellt i ett hönshus så som Karms adel. Men, å andra sidan… en person så sjuk som Indira var med döden så nära i hälarna. Hostandet själv skulle väl kunna stänga ute dem från olika salar.
“Det finns nog en del att arbeta hos dig med.” sa Nenya roat och väntade på att hostattacken skulle vara över innan hon hummade lite lätt.
“Men ja, det gör jag. Vi.” fortsatte Nenya, som om det också var en inbjudan av Ayperos själv. Hon sträckte sig efter ett av vinglasen för att ta sig en nästan stärkande klunk.
-
“Om det är något ni önskar i min tjänst till Ayperos… men var vaksom, du sköra rosenknopp. Vad du kan möta är bortom allt mörker du tror dig veta om.” Hon rätar sig ännu en gång till sin fulla längd och håller ut sin hand mot Nenya.
“Vad sägs om att ni möts innan du gör ett förhastat val, hmm?” Handen viftar lätt till mörkeralven att komma närmare och förhoppningsvis knyta sina fingrar med den magra häxan.
You must be logged in to reply to this topic.