- This topic has 1 reply, 2 voices, and was last updated 4 år, 2 månader sedan by Hanlinn.
-
Är tänkt för mig och Hanlinn men är bara att fråga om man vill vara med.
Sanya känner hur paniken och sorgen sprider sig inom henne. Mannen framför henne som inte visar någon som helst medkänsla vänder och går sin väg. Hon faller ner på knä och hon kan inte hindra tårarna. Hennes dotter är kidnappad och hennes man är död.
Hennes man var en av de få butiksägarna som inte gett med sig och betalat för att bli skyddad av gruppen som styr byns svarta marknad och har en hand i det mesta som händer. De flyttade dit bara några år tidigare då hennes föräldrar inte godkänt giftermålet.
Hon hade varit hemma hela dagen och förberett för sin dotter Lizzies kalas, hon blir tre år idag. Lucian, hennes man, hade tagit med Lizzie ut för att leka innan firandet och nu kommer han aldrig komma hem igen.
”Betala, annars återser du aldrig henne igen.”
Orden från mannen som precis lämnat ekar i hennes huvud. Även om hon säljer allt hon har så kan hon inte betala honom. En tanke formas långsamt i hennes huvud. Kanske hon kan frita sin dotter? Men hon kan aldrig lyckas med det helt själv, hon behöver hjälp. Problemet är att hon inte känner många och hennes familj har vänt henne ryggen så där finns ingen hjälp att få.
Hon går fram till skåpet och tittar ner i skrinet hon gömt där inne, det är gammalt men vackert, med drakar som är målade i blått på locket. Inne i det så finns alla pengar de sparat för att kunna köpa sig ett litet hus senare. Det är inte mycket men kanske tillräckligt för att få hjälp.
Hon tar några djupa andetag. Gömmer snabbt skrinet i en ficka i kappan innan hon går mot dörren samtidigt som hon torkar sina tårar, fast besluten att hitta någon som kan hjälpa henne.
-
En figur rörde sig lugnt över gatan och från avstånd var det svårt att se om det var en kvinna eller man. Det långa mörka håret var utsläppt, förutom en liten hårknut som var omgiven av ett vitt sidenband som hade blivit lite löst och blåste i vinden omkring personen. En rishatt fanns vilande på ryggen med ett litet svart snöre som höll den på plats.
Ju närmre personen kom mot kvinnan kunde man se att det var en man som figuren var. Fast hans drag var rätt feminina så det var nästan svårt att urskilja. Den vita simpla tunikan och de lika vita linnebyxorna var enkla och sandalerna likaså.
Han rynkade lite på sina smala ögonbryn när han såg kvinnans röda ögon och kinder. Det var uppenbart att inte allt var rätt och lite milt lade han en hand på hennes axel när hon var på väg förbi honom.
“Ursäkta mig, min dam, men är allt som det ska?” frågade han, med ett vänligt och artigt leende. Kanske skulle kvinnan känna igen honom, för han brukade ibland handla i deras butik. Han kände i alla fall igen henne.
You must be logged in to reply to this topic.