Isla hade väl ännu inte funnit någon användning av hans ord, nej de verkade som mer förvirra henne och visst var hon förståndig nog att inte ge sig in i att tro på vad han kan tänkas säga.
Känslan som spred sig över henne var en som lockade, hennes mänskliga jag försökte stänga den ute men det var inte helt lätt att göra det. Den där närvaron som fanns där i kroppen som ville leta sig fram.
-“Vad jag gömmer, det har inte ni med att göra. Jag använder min huvudbonad för att visa vad jag är.” Det var förvisso sant, men hon lät sig sällan ta av den mer än när hon var ensam.

Hon kände den där lockande auran i luften, men hon lutade sig tillbaka och armarna ännu korsade. Speciellt så var hon noga med att inte ta något från fatet, det var ju att hon visste vad det kunde komma med om hon gjorde det.
-“Det vore nog rättvist mot världen där utanför.. att dräpa er vore göra dem alla en tjänst.” För visst förstod hon att det som satt framför henne var långt mer än hon är kapabel att ta hand om på egen hand.

Hon tippade huvudet något så när framåt som för att se ner på sig, undrade vad som han syftade på. För hon hade inget fängelse och hon lät ena handen placeras över bröstet för att känna hjärtat bulta, snabbare än det brukar.
Vred lite på sig där hon satt, för att det handlade om att det fanns ju det är som lockades hos honom som fick hennes egna kropp att vara så varm, het och framförallt släppte den där doften ifrån sig som hon försökte locka honom till sig.

-“Vad som gömmer sig hos er, nej. Jag klarar mig utan att veta.” Hon skakade på huvudet, för visst

fanns det en tanke om att vilja få veta. Däremot så verkade det som om det där nyfikna, som en gång funnits hos henne hade gömts undan för mycket länge sedan så att man kunde nog inte annat än hoppas att det fanns kvar.
Så de där med att binda med ord, det kunde tänkas finnas hos honom? Hon sträckte ut ena handen och fångade flaskan.
Tyst, men inte ett ljud lämnade henne. Hon luktade på innehållet innan hon vågade sig på att svalka sig med vätskan där i.

-“Om några vet, så är det dem som tagit hand om mig från en ålder som jag inte minns något från.” Hon var ärlig i det, det fanns en tanke där och hon kunde inte minnas sina tidigaste år. Hon visste däremot att hennes ungdom hade kommit med bekymmer. -“Så vad som gömmer sig i mina ådror, har ingen betydelse. Vad som ger mig rätt att döma, är den bok som bär på ord som vi ska följa.” För att hon hade nog en bok, den vilade alltid i hennes packning. En som hon inte bar med sig utan den huserade på värdshuset.

Hon bet sig så där i läppen när hon kände hans närhet. Och handen letade sig ut som för att försöka pressa honom tillbaka på sin plats, då hon kände den mänskliga sidan bli äcklad, medan den andra vaknade och verkade önska sig mer. Så där girigt som det kunde bli.
-“Sitt still.. och håll er där..” Hon fnyser, rösten på väg att spricka och man kan tydligt se hur hennes fria hand hade hamnat så att hon just nu faktiskt smekte sig innanför klädseln mellan låren.
Brösten visade tydligt på hur upphetsad den egna kroppen var, och andning påverkad och tung. Hon var nära på att krypa ur sin egna klädsel där hon sparkar av sig på fötterna.

Hon försökte hålla ordning på tankarna, och speciellt som hennes kropp gjorde saker som hon inte var beredd på. Nej, hon försökte hålla sina händer åt sig och hon drog då upp händerna så att hon placerade dem i sitt knä, fingrarna på ena handen alldeles fuktiga.
Hon fångade upp flaskan med vatten igen, försökte då fukta sin strupe. Inte lyssna på de ord som han yttrar mer än de som hon faktiskt vill svara på.

-“Ingen annan bok är att lyssna på, det är enbart de orden som är att lyssna på..” Just nu fick hon ärligt säga att hon saknade sin bok. Andningen åter flämtande där hon sitter och hon gjorde sitt för att hålla kontroll över sin kropp men nog är det att den framför henne lockade.

Hon upptäckte hur hon sparkat av sig på fötterna, och snart lät stryka sig över ansiktet med ena handen men inte utan att smaka på sina fuktiga fingrar på vägen. Hon rös, hela hon njöt av smaken och hon lät sig stryka bak sin huvudbonad så att ögonen kom att vakna till liv där de möter hans eldröda.
De egna ögonen var någonstans mellan rosa och rött, men inte mer lysande än att man skulle kunna se den tonen i dem.

Hans rös kittlade de svagt spetsiga öronen. -“Ni gör er bäst i att låta mig vara.. Arzin..” Rösten mjuk, honungslen och hon fäster blicken i hans. Ena benet höjde hon och skulle söka in foten mellan hans ben, stryka honom oblygt mellan dem om han inte knuffade undan hennes fot.

Isla försökte göra motstånd, det var något som kändes omöjligt som kroppen rörde sig som den själv önskar. Och när hon lyckats locka honom att ge ifrån sig ett lustfyllt läte fick det henne att nästan skälva av situationen. Hon fnyser däremot, verkade som om att hon inte alls var beredd på det här.
-“Orden.. där.. är vad han sagt.” Det är vad hennes nu påstådda gudom nu sagt åt dem att följa. Den högre makt som hennes order tror på som fick dem att hålla världen allt mer ren från de monster som finns i den.

Hennes hand fångas av honom, inget motstånd och bet sig i läppen när hon blickade upp på honom efter att hennes hand blivit kysst, fingertopparna pirrade så behagligt. Handen föll till hennes knä, och lät hålla blicken i hans. Hennes allt mer demoniska form höll sig ändå inlåst i det att det inte läckte ut mer än de där ögonen som då speglade vad hon kan tänkas vara.

Hon darrade nu på underläppen, hennes ena hand sträcktes ut och skulle villigt smeka honom över byxorna om han inte förflyttade den, eller sig. Det var som om att hon inte kunde hjälpa det. -“Ja.. känner.. allt hur ni önskar mig.. Arzin.” Viskar hon fram, rösten hade en annorlunda klang än tidigare som om att det just är någon annan som vaknat där i.
Leendet som började växa fram på hennes läppar är mer självsäkert än tidigare.
Hon sökte upp den fria handen som inte smekte honom, sökte hans hår för att tvinga ner honom allt som hennes ben kom att säras.
-“Visa mig.. vad ni kan göra..” Viskar hon, förföriskt och retsamt.

Isla försökte kämpa emot, men ändå verkade det som hennes sinne blev alldeles dimmigt. Det var som något lägger sig över det och hon så där stilla hamnade som i någon sorts sömn, eller dvala. Vad är det som händer?

-“Båda ska vinna? Vem har sagt.. det. Det är mer för min skull.” Viskar hon fram så där retsamt då hon kunde se och känna av hans upphetsning.

Det var att hon inte kunde låta bli att sära mer på låren och höll kvar handen i hans hår och kom att tippa huvudet.

-“Vart jag vill ha dig, precis där du är..” Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon tillåter att dra honom närmare sig, omilt där i hans hår för att placera honom mot sitt sköte som redan längtade efter beröring. -“Visa mig, hur duktig du är med tungan.”

Ja, hon behövde det här och visst började väl det läcka igenom nu med hennes demoniska drag.

Hon kunde inte hjälpa sig i att njuta av stunden, Isla hade tystats där i huvudet för att ge plats till den som nu satt dår.

En som utan hämningar, då det inte fanns utrymme åt sådana dår de nog tryckts ner och låsts in i det dår fängelse som templet nog så hade skapat åt den varelse som började leta sig fram.

Hon lät handen vila kvar där i hans hår och mycket riktigt tillät honom klä av henne. Villigt rörde sig så att hon blev av med klädseln på underkroppen. Hela hon rös av välbehag och visst önskade hon att han gjorde mer än han redan gjorde men det retsamt fick hennes kropp ännu att bli än mer vild av det hela. Lockade fram de små lustfyllda ljuden, klippte med de allt mer glödande ögonen.

Hennes kropp spänner sig något där hon sitter och kände som skuggorna nästan överrumpla henne som de drog i henne för att då börja göra sig redo för förändring.

Isla, undangömd och demonen började som få ta plats mer och mer. Den som varit begravd där i hennes inre så länge. Den som inte fått visa sig alls sedan hon kommit till templet. Hon håller ännu om hans hår, omilt för att hon inte kunde kontrollera sin styrka.
Det dröjde inte länge innan hon kände hur det kröp i den närmast vita huden och hon ger ifrån sig en fnysning då han frågade något så korkat för att hur kunde hon inte önska mer? Det giriga letade sig fram, hon bet sig i läppen och gav ifrån sig ett lustfyllt läte som skulle få doften av henne att sprida sig som hon vore fått ett utbrott.

Hon gnydde, slår benen mer om honom för att tvinga honom mot sig. Det här var en ny höjd av njutning som hon inte fått känna av tidigare. Hon flämtar, mjuka små stön som lockades fram av hans tunga och läppar som lockade henne till att bli allt mer het och våt där nere mellan låren.
Klorna som tog plats istället för naglar river i hans hårbotten. Hon lät den fria handen riva av en del av smyckena som nog var där för att förhindra att just demonen skulle få leta sig fram. Kastade dem åt sidan där inne i droskan med ett ljud av metall som slår mot metall och trä.
-“Våga.. inte sluta..” Morrar hon närmast fram. Hornen började leta sig fram där ur hennes hår och ben slår hon om honom allt mer vågat och händerna höll i hans hår för att styra honom rätt när hon ansåg att han gjorde fel.

Hon verkade nog inte riktigt förstå om hon hade kontroll eller ej, men det är inte som om att hon kunde hjälpa sig att känna att kontrollen fanns där. Att han så duktigt placerade hennes lår över axlarna hans var något som inte kunde låta bli att säkert le åt inombords, men utåt var det inte mer än att man kunde se det där ansiktet som vred sig av njutning.

Hon kunde inte hjälpa sig där hon satt, den demoniska formen letade sig mycket säkert fram om än i långsam utsträckning så inte var det mer än att hon såg högst mänsklig ut om man bortsåg från vissa karaktäristiska drag som horn, klor och ögon som var i en kontrast till det vanliga. Hon kände ju hela kroppen var oändligt het.
Hon blickade ner på honom, speciellt som hon kan då bara se hur han nära så gömmer sig mellan hennes lår och det är tydligt att hon uppskattar vad han hittar på där nere.
Skulle låta honom fortsätta, men inte så länge som att låta lusten och njutningen skölja över henne totalt. För innerst inne så var det lite som om att förtjänade han det. Få driva henne över kanten?

Hon flämtade länge och försökte få bort hans händer från höfterna. Skulle hon lyckas skulle hon sätta en fot i ansiktet på honom för att milt, om man nu kunde kalla det så pressa undan honom. Mot väggen på andra sidan droskan för att kunna försöka hämta sig från de där vilda, lustfyllda känslorna som rev i henne kropp. Hennes sköte skulle ju förbli blottat, fuktig på gränsen till att läcka av den sav som det erbjöd.

-“Lugn..” Nog mer till sig själv än till honom. Försökte ju hämta sig, få Isla att leta sig tillbaka? Tungan strök upp på överläppen och hon rös av synen av honom. -“Så girig..” Hon gillade känslan, att få ha män som dyrka henne och kvinnor som önskar få vara henne. Vad kom ens de där tankarna från?

Hon tillåter sig att sitta kvar där, lät honom röra vid henne och visst var det att hon inte gjorde mer än så där. Hon tippade huvudet och studerade honom på det korta avståndet som skiljer dem åt. Hon tippade huvudet, om än bara lätt åt sidan för att se frågande på honom. Lusten väller ju ännu över henne och doften som omger henne skulle nog driva vem som helst galen som inte hade någon form av skydd mot det.

Hon sträckte ner ena handen och fångade vätan på sina fingertoppar från skötet sitt. Långsamt smakade hon på det och nickade åt hans ord. -“Nog verkar du njuta.. och inte ska jag skämma bort dig för mycket, du har redan fått ditt smakprov.” Hon ler, rösten mjuk och retsam.
-“Vem..? Inte har du gjort dig förtjänt av att veta det.. en byracka som du behöver inte veta det, förrän du är lydig och duktig nog att förtjäna det.” Hon skakade på huvudet, nej hon visste att hon påverkade honom men trollbinda honom skulle bli svårt, på gränsen till omöjligt.
-“Så.. vad gömmer sig där nere.. lilla byracka..?” Hon sneglade ner på hans byxor som då verkade ha svårt att kontrollera det som gömde sig där innanför. Hon tillät honom leka med hennes ben, gjorde inget för att fösa bort hans händer eller läppar. Men skulle inte erkänna att hon njöt av hans beröring.

Visst var det att hon försökte väl se vad hon hade att göra med. Att det plötsligt blev något hon blev varse om. Det verkade inte som om att lusten eller det lekfullt försvann ur hennes anlete trots att han nog skulle göra illa en klenare varelse än henne. Nej, hon verkade som inte ens bli missnöjd över det mer omilda taget om henne. Hon ger ifrån sig ett överraskat ljud när han reser sig upp och hennes ben följer med och blottade henne ännu mer än tidigare.
Förvånad kan tänkas vara att hon är, men hon blev inte avskräckt av vad hon såg utan det lockade mer.
-“B Y R A C K A” Bokstaverade hon för honom, och visst är det att hon bet sig i läppen som om att hon vore alldeles retsamt utmanande där hon satt och var nog fast i hans grepp.

Det dröjde inte alls länge innan det är att hon lät blicken vandra neråt till hans mandom, situationen tillät då inte hennes mycket mer än att se på den och hans förändrade karaktär. Hon andades tungt där hon satt, bysten hävdes upp och ned med de tunga andetagen.
-“Ja.. jag vet mycket väl vad jag är..” Säger hon med ett spefullt leende där på läpparna. Hon sträckte ut ena handen som för att försöka snudda vid honom med fingertopparna men hon försökte inte dra sig undan utan var alldeles fast och hennes sköte låg så blottat för honom ännu fullt av sav, nära på rikligt att det rann av henne.