- This topic has 8 replies, 2 voices, and was last updated 1 dag, 18 h sedan by
.
-
Det hade regnat nu i flera dagar och mörkeralven som rörde sig fram över den våta marken suckade frustrerat. På hans axel satt Bizz, en varelse som såg ut som en blandning mellan en katt och en fjäril eller mal. Oavsett vad så hade hon blivit hans följeslagare och de såg verkligen ut som ett udda par där de gick. Han med sina svarta ögon och gula pupiller, vitt lång hår och den grådasika hudtonen. Sen hon med sin ljusa päls,blå ögon och extra lemmar. Hon var så liten att hon rymdes i hans händer och hon tyckte faktiskt om att sova tätt intill honom på nätterna, något han också uppskattade för då kunde han få lite värme men även skydda henne mot andra mindre trevliga individer.
Galather visste inte hur långt han hade vandrat eller ens vart han skulle, han ville bara in någonstans nu, komma undan regnet för en stund. Bizz gav ifrån sig ett ljud som lät som ett mjauande och ett kuttrande samtidigt som hon reste sig upp på hans axel och såg mot något mellan träden. Dropparna från träden ovanför fick honom att dra med manteln över ansiktet, inte för att det gjorde någon större skillnad men det hjälpte tillfället. Ett värdshus? Här ute mitt i ingenstans? Fast varför inte?
Ett hummande lämnade mannen då han rörde sig åt det hållet, kände hur hans skor var mer våta än torra och han skulle väl få röta snart om han inte gjorde något åt det.
Mörkeralven klev in, möttes av ett lugn han inte trodde var riktigt möjligt och han såg sig förvirrat omkring. Långsamt, vaksamt tog han några steg in, studerade allting där inne som om han förväntade sig att det var någon slags synvilla av någon häxa eller liknande. Men allting förblev som det var och han sjönk ner vid ett av borden, orkade inte ge sig tillkänna för någon utan höll fram handen öfr Bizz att klättra ner i, vilket hon gjorde och han nickade mot henne, som ett “bra jobbat” utan att behöva säga något.
Den tunga ryggsäcken full med ingredienser och flaskor ställdes försiktigt ner på golvet intill honom, klirrade lätt av rörelserna och Galather knäppte upp manteln för att hänga den på stolen bakom sig med den lediga handen.
-
Tid var alltid något flytande på Smarriga Smulan och Brekkn Daggdroppe hade som vanligt tappat bort tiden när han pysslat om de insekter och växter som fanns utomhus. Han stack ut huvudet först genom en av de många dörrarna, nästan väntandes att se Flinga susa förbi eller Rushla gorma ifrån baren åt honom att komma dit och få något värmande. Men ingenting. Värdshuset var tomt. Nästan åtminstone. Blicken vandrade mot främlingen som satt ensam där i det till synes ödsliga värdshuset. Han drog lite efter andan, mest för att samla mod. Djur var lättare att hantera än personer, men samtidigt kunde han inte låta den sitta där själv. Lite blygt höll han i sina kanter till armarna på skjortan för att harkla sig lite lätt när han närmade sig främlingen.
“Hej!” började han med, lite för exalterat kanske? Så han harklade sig igen och satte sig ner motsatt sida med ett svagt leende. Försiktigt lade han några bruna lockar bakom alvörat och sken upp lite mer när han fick syn på kompanjonen till personen och sträckte fram en hand som han höll avvaktande fram mot Bizz.
“Mitt namn är Brenn, kan jag hjälpa dig med något? Jag vet inte riktigt var de andra är – men de borde säkert vara i krokarna snart.” sa han. Trots allt hade han aldrig tyckt om sitt namn som Rushla och Flinga gett honom. Brenn fick bli det som han presenterade sig med och det som användes, om han inte hade gjort något som var på tok fel.
-
Han slöt ögonen, bara njöt av att slippa undan det irriterande regnet, men han fick inte sitta så länge innan han hörde en röst nära honom och han öppnade ena ögat en springa för att se någon sätta sig framför honom. Ett nästan gurglande morrande lämnade Galather och han öppnade båda ögonen med en kraftansträngning han inte visste att han behövde. Kanske var han tröttare än han trott?
Bizz spetade öronen mot främlingen och nosade på handen, härmade denne med att sträcka fram två vänstertassar mot mannen. Hon var inte alls lika skygg mot främlingar som sin husse, men han suckade tungt och sträckte fram handen även han så att Bizz kunde nå främlingen så de kunde skaka tass.
“Mhm? De kanske rymde” grymtade han fram med sin skrovliga röst och var fullkomligt allvarlig i sina ord. Fast vissa kanske trodde han skämtade? Han var inte säker, detta med folk var inte hans rätta element. -
Förtjust såg han ner på djuret som kom allt närmare honom, nästan som han helt hade glömt Galather ifråga och vaknade till lite när han sa något. Blinkade lite, som om han inte helt var säker på om det var allvar eller inte. Men vanligtvis brukade de gå bättre om han skrattade. Så han gav ifrån sig ett litet skratt för att låta djuret skaka hans hand.
“Åtminstone lite varm mjölk med honung åt den lilla damen.” konstaterade Brenn, utan att ens blinka. För att sedan låta blicken vandra upp mot mannen. Dyngsur såg han ut att vara.
“Kanske något varmt åt dig med?” föreslog han glatt, fortfarande lite blygt. -
Bizz började hoppa på stället när främlingen sade det om mjölk med honung medan han själv bara satt där, studerade den andre som såg betydligt yngre ut än han själv, men fasaden kunde dölja mycket.
Galather nickade lite vid frågan, övervägde sin valmöjligheter men insåg att han egentligen inte hade någon aning om vad som egentligen fanns att välja mellan.
“Överraska mig med nått” svarade han till slut, utan att ens le mot den som presenterat sig som Brenn. Han vred blicken mot kattmalen på bordet, lyfte ena handen och plockade bort ett löv från hennes svans och sneglade bakom axeln för att se om någon annan var i närheten. -
“Det ska vi nog ta att ordna!” sa Brenn, fortfarande lite över exalterad och strök ett litet finger över kattmalens huvud innan han reste sig upp och rörde sig mot dörren som ledde in till köket. När köksdörren svängdes upp kunde han säkert höra hur några pratade där inne, två helt olika konversationer dock som inte verkade svara på varandra. Samtidigt som Brenn verkade ordna något i köket började värdshuset långsamt att fyllas igen och Rushla stod där vid baren.
Efter inte allt för många minuter var Brenn framför alven med ett fat gryta, lite varmt nybakat bröd och varm mjölk förstås. Han satte ner det varsamt – inte så van att bära så mycket och innan han hann säga något mer hade Rushla satt ner två ölglas framför dem. Lite uppmanande för Brenn att stanna kvar, trots allt var han inte allt för bra att skaffa vänner. Kanske skulle han behöva en liten knuff?
“Överraskande nog?” frågade Brenn med ett lite nervöst leende.
-
En djup suck lämnade honom när den andre försvann iväg och han studerade hur Bizz sprang runt på bordet, liten som hon var så kunde hon springa några varv innan hon blev less. Han förstod verkligen inte hur hon kunde ha energi till det med tanke på att de varit utomhus på resande fot så länge.
När Brenn kom tillbaka så studerade han maten, nickade lite och sneglade mot ölglasen som ställts fram framför dem. Så han skulle få sällskap förutom Bizz? Toppen.
“Antar det” svarade han Brenn, plockade upp sin väska och började rota runt i den innan han hittade en torkat öra från en hare som han gav till Bizz som nöjt började tugga på det. Långsamt började han själv ta för sig av maten, som om han var osäker på vart hans egna lemmar satt någonstans och vad de var kapabla till, men han var frusen in i märgen så det förklarade väl hans stela rörelser. -
Lite nervöst skrattade Brenn, som om han inte riktigt var säker på om han borde stanna. Fast ändå kändes det lite som om mannen framför honom hade något… nästan brutet inom sig? Som ett skadat djur. Vilket gjorde honom lite mer mån att stanna kvar. Han skruvade på sig, lite nervöst och slog sina fingrar på glaset.
“Så bra… jag… jag kan gå om du inte vill ha sällskap?” föreslog han för att sedan skratta lite nervöst till och kände hur Rushlas blick var nästan brännande på hans rygg.
“Jag menar, om resan har varit tung?” -
Galather såg långsamt upp från maten, såg sedan länge på främlingen framför sig utan ett ord. Hade resan varit tung? Det kunde man väl säga, men det tyngsta var inte resan i sig, det var vampyren han stött ihop med innan han gav sig iväg. Den som fått honom på resande fot trots allt, för vem ville vara någonstans där en sådan sadist härjade? För sadist var det minst sagt man kunde kalla vampyren för.
“Du kan stanna” mumlade han innan han började äta, sneglade mot Bizz som fortfarande åt av sitt öra och såg väldigt belåten ut. Han drog det långa, vita håret bakom ryggen, för att det inte skulle vara ivägen och sneglade mot Brenn.
“Sååå..” började han lite osäkert, detta med att vara social med andra var inte hans starka sida och det märktes nog ganska tydligt då han såg mer i maten än personen i fråga. Mörkeralven bröt en bit av brödet, tittade på det som om det skulle innehålla maskar innan han tog en tugga och ett nöjt hummande lämnade honom. Det var gott med något annat att äta än det han hade haft med sig, och hans eget förråd började tryta.
You must be logged in to reply to this topic.