- This topic has 1 reply, 2 voices, and was last updated 1 år, 3 månader sedan by Feffie.
-
Tapara hade som vanligt startat morgonen tidigt för att hinna med sin träning innan frukost. Den lite kyligare morgonvinden gjorde alltid den hårda träningen mer behagligare då mesta delen bestod av fysiskt krävande övningar men även lite teknik med sitt svärd. Träningen skedde ute i skogen där hon kunde hålla sig ännu mer gömd för omgivningen och de oinbjudna ögon som Mr Heinstworth ofta varnade om. I början när hon började träna var han alltid med och instruerade men desto duktigare hon började bli desto mer självständig blev hon i sin träning. Nu på mornarna passade han på att sova då kvällarna ofta bestod av arbete. Två vakter tränade ibland med henne men ingen utom Mr Heinstworth visste om hennes bakgrund och riktiga natur vilket på ett sätt var lättande men frustrerande. Hon hade alltid behövt dölja sig själv på fler än en nivå och även om hon borde vara van efter alla dessa år fanns en irritation nedgrävd där under.
Efter frukosten som oftast åt med alla i huset brukade hon sitta och studera olika böcker men just denna dag hade hon fått i uppgift att faktiskt vila. Hon hade jobbat hårt att vara vakt på kvällarna medan studerat hårt på dagarna vilket nu började ta sin vikt i trötthet. Detta hade Mr Heinstworth lagt märket till och beordrat vila under hela dagen, ja förutom träningen då som hon vägrade hoppa över. Hon hade spenderat den mesta tiden på sitt rum som låg ganska nära hans arbetsrum och läste en romantisk novell för att underhålla sig själv. Hon hade varit helt förslukad i boken och hade inte ens märkt tiden rinna förbi utanför hennes fönster som släppte in allt mindre sol när den började röra sig ned vid trädtopparna. Hennes egna rum var ganska enkelt inrett med en lite större säng, ett sängbord, ett skrivbord och en garderob som innehöll en vacker mossgrön klänning och några enklare vardagsklänningar. I en av lådorna hade hon skjortor och byxor som användes vid träning eller under rustningen som nu stod prydligt i sitt rustnings ställ bredvid garderoben. På ena garderobsdörren fanns en spegel som hjälpte henne när rustningen skulle på. Inga av möblerna var speciellt utsmyckade utan allt var i en enklare stil då hon aldrig riktigt uppskattat rikedomarna som annars överflödade i detta hus. Det ända som varit lite mera kostsamt var hennes säng då Mr Heinstworth insisterat på att hon skulle sova gott, något hon varit tacksam över.
-
Efter att han mer eller mindre blivit dumpad av Sparven, då denne bara försvunnit, så hade Kornoc vilsen drivit omkring och gjort en hel del uppdrag som ingen annan ville ha. Han var känslokall, oberäknelig, blodtörstig men stod vid sitt ord om han fick riklig betalning av guldmynt. Denna alvblandning till vampyr var extremt besatt av pengar, önskade en dag att han skulle vara lika rik som en drake. Han hade läst och hört historier om drakar som tog guld och sov på det i stora hålor, men inte gjorde något annat med skatterna. Det fick honom lite förvirrad, varför skulle de bara sova på allting? Fanns det några drakar kvar i världen?
Kornoc hade avslutat ett uppdrag, nu försökte han hitta något nytt och hade gått från pub till pub på jakt efter något att fylla nätterna med. Det hade dröjt några dagar innan en man kom fram till honom, ställde underliga frågor men han hade svarat sanningsenligt. Vad han var för något, vem han var och så vidare. Sedan hade han fått ett slags uppdrag, transportera en person från punkt A till punkt B, detta skulle ta många dagar men det var rikligt betalt så Kornoc kunde inte säga nej.Vampyralven hade packat sina få saker, satt svärden på ryggen, dolkarna vid handlederna och fotlederna innan han följde med adelsmannen under skydd av mörkret till dennes boning. Dofterna från huset fick hans blodröda ögon nästan att lysa av förväntan. Självklart hade han redan ätit sig mätt, men vissa dofter där inne var väldigt aptitretande, sedan fanns det en som var väldigt annorlunda jämfört med andra.
Väl inne så såg han sig omkring, rättade till det nästan svanklånga, svarta håret där de ovanligt långa öronen stack ut från. Örhängena han hade i diverse vackra, mörka ädelstenar klirrade lätt då han hastigt vred på huvudet för att stirra på trappen. Personen fanns där uppe och utan att säga något så gick han uppför trappen, följde doften till en dörr som han öppnade utan att knacka. Fastän det var mörkt så såg han allting glasklart, men månens sken in genom fönstret avslöjade nog hans postition i dörrkarmen där han nu stod och iakttog personen. En kvinna som inte såg speciellt gammal ut, vad var så viktigt med henne egentligen?
You must be logged in to reply to this topic.