Ayame fokuserade så gott hon kunde på närmaste musikant istället för det snörvlande barnet som blivit tillrättavisat men kunde inte undgå att fundera över hur det barnet skulle växa upp. Skulle han bli en respektabel man eller den klassiska bortskämda mannen som inte kunde försvara sig över huvudtaget? Sitta där på sina pengar som politiker men kissa på sig om han hamnade i strid? Hade hon själv varit ett snörvlande barn på det sättet? Eller hade hon haft lite mer grepp i den åldern? Hon visste ärligt talat inte då hennes minnen så långt tillbaka inte verkade ha varit något att komma ihåg. Det tog väll tid att bete sig dock så hon skulle inte vara förvånad om hon fick reda på att hon också hade varit så jobbig en gång i tiden.

Hennes mat hade vid det här laget slutat att ånga lika förskräckligt vilket tydde på att det för henne var ätbart. Visst, värme var inget problem för henne med tanke på att hon både var immun och kunde styra eld men i hennes tycke så smakade maten bättre då den svalnat aningen. Hon tyckte att smakerna mer satt en framfot i farten då det inte ångade helt enkelt. Hon flyttade fram sin skål framför sig och greppade vant pinnarna i samma ögonblick som nya adelsgäster kom gåendes in i rikemanspaviljongen. Hon mötte den utländska kvinnans blick där de kom in och kunde inte hjälpa att le lite åt henne. Hennes blick talade mer än 1000 ord trots allt och fick Ayame att känna av hur extremt uttråkad den andre faktiskt var. Jo det var inte alltid det mest underhållande att vara adel trots allt och även om hon inte visste vart kvinnan hade kommit från så skulle hon gissa på att hon kanske kom från en plats där inte mycket var tillåtet för en adelskvinna.

Ayame själv hade ju enbart haft tur med att bli född in i en strids-adlig familj där hon fick träna hårt för att hålla sin familjs status uppe samtidigt som hon med ögon på sig behövde vara så fin hon bara kunde. Hennes far hade ingen lust att hans döttrar skulle vara lätta byten trots allt och även om han aldrig skulle säga det högt så var det tydligt att alla hans barn var något som låg honom nära hjärtat.

Eftersom de nu satt vid borden nära varandra så fanns det ju ingen anledning att inte konversera eller hur? Kanske skulle göra kvällen mer intressant trots allt. Hon visste dock att de antagligen inte skulle förstå mycket av Nirai’s språk vilket fick henne att koppla om till det mer välkända språket i Talanrien. “God kväll, har ni en trevlig afton?” Sa hon därför artigt medan hon snappade fint upp en dumpling från sin skål eftersom det var det hon hade beställt denna kvällen.

Ayame log lite mjukt vid guidens plötsliga bugande och nickade med huvudet välkomnande mot honom och hans adliga guide skara. Jo heder var högt uppsatt i Nirai och lika viktigt för henne själv som för de andra invånarna inom Nirais gränser, detta gällde även att bete sig på rätt sätt självfallet. Det hade varit en svår resa under uppväxten att lära sig att bete sig på rätt sätt, som den nu tyst gråtande adelspojken fått ta del av en minut tidigare men tillslut hade hon fallit rakt in i hela grejen.

Så många gånger hade hon blivit slagen hårt över händerna då hon gjort fel, ett sätt som inte lämnade för stora ändringar i hennes utseende men som svidit mer än vad man nästan kunde tänka sig. Ett effektivt sätt att läxa upp sina barn på i Nirai verkade det som då många betedde sig rätt i vuxen ålder. Hon lyfte tekoppen till en ytligare klunk medan hon kände hur det hela genast blivit mycket mer trevligt med lite sällskap.

Hon vände sig helt om mot dem på sin fluffiga kudde lite nyfiket för att visa dem respekten de förtjänade efter hon fått sig lite av sitt te. Te vad livet helt enkelt. Hon kunde inte hjälpa att fnittra till lite över både mannens rodnad och kommentaren över hans klåda från den andre kvinnan. Hon skrockade till lite efter kvinnans mimande innan hon vänligt sa; “Vad trevligt att höra att ni verkar ha en bra tid i staden och jag är ledsen att resan hit låter som om den varit aningen påfrestande.” Hennes ögon glittrade till vid det sista  ordet vilket talade om att hon förstått de mimande orden.

“Det finns mycket att se en kväll som denna, Vad har ni planerat efter middagen?” Undrade hon intresserat då hon själv började bli rätt uttråkad att sitta själv. Hon var en extremt skicklig kampsportare trots allt vilket sällan krävde att hon behövde ha med sig vakter när hon var ute och vandrade. De ända gångerna var i högst officiella sammanhang där det såg illa ut att komma gåendes ensam som högadel. Men som det var så visste nog varenda person i Nirai att man inte ens skulle försöka sig på en attack. Hon var självfallet inte oövervinnelig men det var ändå ytterst få som kunde besegra henne i strid.

Ayame hade själv varit med på oändligt många arkitektur resor i sin dag och visst fanns det dagar som det var ytterst fascinerande men även dagar som denna där det fanns betydligt mycket annat man kunde göra. Det var inte varje dag som det var festligheter trots allt. Hon visste bättre än att bara avbryta männen när de talade dock och lät dem därför fint fortsätta i sitt talande om att utforska arkitektur en kväll som denna. När alla talat för sig så fann hon utrymme att inflika utan att råka avbryta någon annan vilket gjorde att hon log vänligt vilket förgyllde hennes skönhet en del.

“Nå.. Det låter otroligt fascinerande må jag säga men jag tror att det är bättre att titta på arkitekturen under dagsljus. Annars missar man nog en hel del detaljer som förgyller verken ytligare.” Det var definitivt inte en lögn för under kvällsmörkret såg man enbart vad lyktorna lös upp. Hon log lite finurligt då hon fick den kristallklara känslan av att Gigi ville ha roligt i stället, med all rätt. “Ett förslag; Hur låter det att istället ta del av festligheterna som äger rum? Detta händer ju trots allt bara en gång på ett år och det finns mycket kulturellt att ta del av vilket gör det både trevligt och informationsrikt.” Hon tog den sista klunken av sitt te innan hon satte tillbaka koppen på bordet innan hon fortsatte. “Vi har bland annat fyrverkeri shower, dansuppträdanden, kampsportsutövare, musiker, teater spelningar och för att inte tala om ett rikt utbud av starka drycker som smakar osedvanligt väl.” Hon log charmigt till i hopp om att denna information lät roligare än att kolla arkitektur i mörkret. “Vad tycker ni fröken.. Ja vad är ert namn?”