Zator flinade lite åt hennes rodnad, han kunde nog se den. Även om hon försökte att dölja den kunde han se den. Även om det enbart var hastigt och han klämde i hennes kinder lite retsamt för att skrocka åt hennes ord. Det var förstås inte sanna.

Vem som helst kunde se att hon var en vacker ung kvinna och med status. Förr eller senare skulle även någon man stå vid hennes sida. Det var snarare en fråga om när istället för om.

“Struntprat! Vem vet? Kanske vår kära syster inte ens kan få barn – då ärver vi väl tronen efter hennes långa härliga liv” sa han med ett litet flin och rörde sig framåt men inte med snabba steg.