- This topic has 4 replies, 2 voices, and was last updated 5 år, 11 månader sedan by
.
-
Nicolaus von Breslau
Nicolaus betraktade hur de första solstrålarna nådde över horisonten i fjärran han höjde lite lätt på sitt kärl med varmt vin och hälsade på ljusets dotter som återigen dansade över himla valvet. De var sällan man såg henne så här års för detta var trotts altl henne syster, nattens drottnings tid. Solen kanske inte värmde ens kött så här års men de värmde Nicolas själ och blod där han satt på sitt ridtäcke lätt tillbaka lutad med sadeln som stöd. Han tar sedan en lätt klunk av de varma vinet och känner hur värmen sprider sig i kroppen. Egentligen skulle hela hären redan vara påväg nu sedan timmar tillbaks men de nya budet från söder hade fått Nicolaus att stanna upp, han behövde tid att tänka och hade därför gett trupperna order om att jaga och skaffa mera proviant. Han ville inte hålla logistiken att framföra tusental soldater över Karms landsbygd i huvudet medan han samtalade med sin kusin om diplomatens ord.
Han gav soldaten som dukade fram de sista av den sena frukosten en nick som takc innan den avlägsnade sig, själv i sällskap med Jarek kände han att han kände påbörja de samtal han visste Jarek hade väntat på istället för att beundra skönheten i soluppgången ”Nå tunga ord från söder var de vi fick ” påbörjade han samtalet och gav frikosten bestående av kött och bröd från gårdagens middag ett snabbt ögonkast ”Men jag tror inte de är en chans vi bör försitta” fortsätter han. Samtidigt kände han att han inte ville kasta sig huvudstupa i en allians med Iselem. Han hoppades fortfarande på att kunna normalisera relationen med hovet och arbeta för att Karm skulle kunna annektera Iserion. Med Iserion annekterat kunde Karm förmodligen äntligen bryta de kedjor som Dendor, den fega veklingen, hade bundit Karm till . Dock anade han att de var önskedrömmar med tanke på vilket mottagande han hade fått vid krigsmötet, Sandor var en man som styrdes av sina rädslor inte av de möjligheter som gavs honom började han misstänka. ”För jag tror inte vi kan förvänta oss några allianser i hovet eller normalisering av relationen med Kung Sandor och eskalerar detta kommer vi behöva vänner” han plockade upp en brödbit och såg på Jarek, om han kunde övertyga sin misstänksamma kusin så kunde han övertyga prästerskapet och de mest nordligaste av Märhens klaner.
-
Rastlös och aningen stel står han en bit framför Nico och betraktar den bleka solen jaga bort mörkret, en vördnadsfull nick ges henne innan han sakta vänder sig om för att röra sig tillbaka och slå sig ned på den grova yllefilt han tagit med för att sitta på. Sjunker ned i skräddarställning och sträcker sig lugnt och smidigt efter bröd och kött medan han betraktar och lyssnar till sin kusins ord. De borde ha haft det här samtalet för länge sedan, för flera timmar sedan. Men han nickar kort åt Nicos ord medan han en aning tankfullt biter av en bit bröd, tuggar medan han funderar en vända till. Det var ingen lätt sits de satt i och det var svåra beslut som behövde fattas. ” Tunga ja.. men jag litar inte på dem. Lika lite som jag just nu litar på kung Sandor och Karm. ” Säger han mörkt medan han kisar upp mot solen lätt, lyssnar vidare. En frågande blick mot honom, ett ögonbryn som höjs fundersamt” Vill vi ens ha allianser vid hovet? De beteer sig som struttande påfåglar och Kung Sandor är feg, ingen man jag vill följa i krig och det vet du. ” Han hade haft den här diskussionen tidigare med Nico innan deras avfärd där han klart och tydligt deklarerat sitt missnöje mot den man de kallade för kung men som så uppenbart inte klarade av att axla den manteln. ” Jag.. är egentligen inte helt emot en allians med Iselem men.. jag vill inte att Märhen ska sätta sig i en sits som innebär att vi står i skuld till dem. Allierade ja men då ska det vara på lika villkor. Inte någon repris på den överenskommelse som Iselem håller på att bryta med Karm i denna stund. ” Han tuggar tankfullt på en bit av lammköttet, kallt men det smakade fortfarande väldigt gott. Är tyst en kort stund, låter tankarna klarna en aning innan han fortsätter” Och du ska inte under några omständigheter bli en marionett i Iselems händer. Jag vet egentligen inte vad de är ute efter, Iselem.. det fram gick inte helt och klart annat än att de vill fortsätta ha kontroll över Karm så som de haft hittills? Eller uppfattade du något jag missade?
-
Nicolaus von Breslau
”man kan inte lita på någon man inte delar blod med min kära kusin” han tystnar sen och ser ut mot lägret där männen gjorde i ordning sig för att nu när de började bli ljust nog att faktiskt se djuren i skogen. De skulle förmodligen till häst omringa stora områden och sen låta ringen sluta sig tills djuren i cirkeln itne hade någonstans att gömma sig. Jakten var inte bara nyttig för att den gav proviant, den gav också träning för trupperna då jaktformen krävde disciplin och en tydlig kommandostruktur för att fungera . Försiktig börjar han svara sin kusins frågor efter ha tänkt efter en stund och beskådad manskapet ”De handlar inte om att vilja ha allinser vid hovet, de handlar om att vilja ha ett stabilt Karm. Stabilitet ger handel, handel ger rikedomar och emd rikedomar kan vi skänka Märhen och numera även Iserions folk ett bra liv” För Nicolaus var de en självklarhet att adeln skulle tjänna landet. Deras uppgift var att leda de lägre stående klasserna då de själva inte förstod rikets affärer och en god adelsman skulle alltid se till sitt blod och folks bästa och i slutändan var allt han önskade stabilitet. <b>” Jag har inte heller för avsikt att sätta mig i den sitsen men jag har för avsikt att upprätta vänskap med Iselem och förbindelser.”</b> Han tar sen en klunk till av vinnet och blundar ”<b> Jag har inte för avsikt att omstörta Karm eller gå i krig men eskalerar detta ser jag hellre Iselems trupper på vår sida om någons.</b> ” Måtte de bara inte gå den vägen, han hade upplvet mer än tillräkligt mycket krig för att veta att endast en dåre önskade sig de eller någon som aldrig hade upplevt kriget. De som älskade krig allra högst enligt Nicolaus var de absolut mes inbitna hovpolikterna som aldrig sett ett slagfält än mindre sett hur man kuvar ett land eller krossar någons förmåga att strida i grunden. För krig vanns inte på slagfältet de vanns genom att frånta fienden förmågan att strida, man skulle skära hälsenorna av sin fiende inte halsen om man faktiskt önskade att vinna kriget <b>”Eskalerar detta kommer jag inte sätta mig på någon tron, jag kommer endast hjälpa Iselem att finna den hund de söker men om Islem håller i hundens koppel kommer jag vara den som matar hunden” </b>Han kunde tänkas sig att ge Iselem det de önskade om han inte kunde finna fred med Sandor men de skulle vara en kung som skulle behöva hans stöd om Iselem ville behålla sitt inflytande
-
”Nej det är just det jag menar.. det går inte att lita på dem ” förtydligar han, han liksom Nicholas väl medveten om att de eda som gick att lita på var de man delade blod med och de som var ingifta i familjen. Han hade kanske inte den bästa relationen till sin hustru men han litade på att hon liksom han själv skulle göra det som var bäst för sin egen familj men också för den familj hon nu tillhörde. Saskia.. han måste skicka ett brev till henne så att hon inte trodde att han glömt bort henne. Han lägger det på minnet, skjuter sedan undan det för just nu behövde han fokusera på sin kusin. Med sina egna tankar ger han sin kusin en liten stund på sig att svara på frågor som ställts tillbaka. För att komma fram till rätt beslut behövde saken stötas och blötas, det här var något som inte skulle fattas i en blinkning” Ja, du vet att jag håller med dig där men frågan är om Iselem är rätt väg att gå. Vad tänker du göra? Ta Storma Karm och ta över tronen och sätta någon bättre lämpad där med Iselems hjälp? De kommer inte att ge dig de hjälpen lättvindigt och det tror jag att du vet. Vad kommer de kräva i retur? ”Han kan inte låta bli att flina till lite, dricka mer av sitt vin medan han ger Nicholas en kort road blick” Bra för du skulle inte bli någon bra kung. Att hålla reda på stroppiga adelsmän och kvinnor i siden och fjädrar skulle tråka ut dig. ” Han såg det framför sig, det var en roande syn men blir snabbt allvarlig igen” om det kommer till Karms kännedom att Iselem brutit med dem och istället står på märhens sida kommer det här eskalera. Sandor kommer att se det som ett förräderi och en krigsförklaring.. inte mig emot förvisso…” Det sista tillägger han med ett litet flin, tillvaron hade varit lite för lugn den senaste tiden för hans smak till skillnad från sin kusin som inte verkade så förtjust i tanken på att röra sig igen. Det var inte striden i sig han sökte utan att något hände. Han sträcker ut sig något, blickar upp mot den svaga solen kort innan han ser tillbaka mot Nicholas” Vi borde passa på medan Sandor tömt Karm på manskap.. hans drottning kommer bli lätt att jaga ut från sina kamrar. Det kommer att gå snabbt och smidigt.. ” Ett förslag som han inte visste riktigt hur det skulle tas av kusinen.. han tystnar därför sedan för att låta Nicholas tänka. De hade inte bråttom, kunde samtala hela dagen om de så önskade.
-
Nicoclaus von Breslau
Nej Jarek hade rätt och det var de besvärligaste med denna kontakt, man kunde inte lita på de man inte delade blod med. De kanske var en begränsande syn på vilka man kunde alliera sig med men de gav stabila allianser, för de man delade blod med kunde inte bara dra tillbaks handen. De skulle vara som att lämna släktingar åt sitt öde, något Nicolaus aldrig skulle göra. Han hade till och med trotsat sin kung för att hjälpa släktingar, visst de hade utökat hans makt och position i riket men han hade aldrig gjort de om inte Vendrik hade bjudit in honom personligen ‘<b>’Jag har ingen aning om vad de kan tänka sig att kräva i gengäld , vi får se men de viktigaste är kanske inte att de gör något utan att de inte gör något.* </b>Utan Iselem skulle Karm fortfarande vara starkare än Märhen i synnerhet med Kadrland men Kadrland var låst i ett inbördeskrig Karm hade lovat att hjälpa dess kung i. Där kung Sandor förmodligen skulle kasta bort alla möjligheter att förskansa sig inflytande i Kadrlands inrikespolitik. Dessutom skulle Märhen ha Iserion, han litade starkt på att Saskia skulle stödja sin make vid en konflikt, och Karm hade aldrig besegrat Iserion inte ens när Karm var enat. Han ger Jarek ett flin, han ahde alltid uppskattad Jareks humor. Nej han skulle aldrig passa i de där ormboet av otrogna i Hannadon. Där de höjde sina näsor mot skyn i falska böner till tron och hade glömt Athals utvalde <b>” Om en konflikt uppstår med Karm behöver vi bara se till att Karm inte kan annektera Märhen så har vi vunnit, då kan Sandor se de som han vill. Han kommer kämpa ett tvåfrontskrig utan allierade ”</b> Nicolaus var dock itne lika sugen på en krigsförklaring, visst han såg Karms styre som svagt och problematiskt. De hade avböjt möjligheterna med Iserion och hamnat i en obekväm sits med Iselem som de inte verkade kunna lösa. För när de väl hade brutit sände Iselem direkt sändebud till honom, om han tackade nej vart skulle Iselem då vända sig för att få tillbaks sitt inflyttande över Karms styre.
Jareks ord om att passa på viftar han däremot bort”Nej han är fortfarande min kung och jag har svurit honom min vasall ed. Iserion var något annat, jag gick aldrig direkt mot Kung Sandor och de rörde sig om att skydda mina släktingar” dock delade han sin kusin åsikter om att de hade varit alldeles för lungt på sista tiden och efter Iserion hade han insett att Märhen kunde uppnå mer än vara än vara trogna hundar åt någon Kung som inte såg till Karms bästa. Som hade vägrat gå in Iserion eller ens stödja hans intåg i Iserion trotts att de hade kunnat fört Iserion tillbaks till Karm . En kung som verkade tycka mer om att svassa runt med de där barbariska nordborna som inte ens trodde på Athal, trodde kungen att hovet skulle låta en sak gå ostraffat förbi” Nej jag har andra planer, de är på tiden att vi förenar alla folk av den rätta tron norr om Snötopparna men först måste vi stoppa denna demon, de är inte vår kungs vilja de är templet och Athals vilja”
You must be logged in to reply to this topic.