- This topic has 2 replies, 3 voices, and was last updated 2 år, 8 månader sedan by
.
-
Karp
Alla som besökt Spillerhamn någon gång hade hört alla historier om Den Namnlösa Ön. Det var en favoritsaga att berätta för barnen när man nattade dem och den var otroligt populärt bland fyllona på gatan att hävda att de sett eller faktiskt satt sin fot på Den Namnlösa Ön! Det fanns många varianter av myten… Karp, precis som många andra ur hans manskap hade lyssnat på den sagan sedan barnsben och troligen var den den stora inspirationen till att han sökte sig till havet.
För 100 år sedan kapade ökända kaptenen Tiberius Wrede och hans besättning på Havshunger en galjon från Iselem, full av gyllene kronor. Det fanns ingen hamn som var säker för en sådan skatt, så man seglade långt ut i Det Okända Havet och hittade en frodig ö, som inte fanns på någon sjökarta. När man närmade sig ön slog en storm plötsligt upp. Regnet var så kraftigt att det var förblindande och vinden så stark att den knuffade sjöfarare direkt från däck. Havshunger gick på grund i korallrevet utanför ön, med strimlade segel och stora hål i skrovet. Men tur i oturen så tog inte havet skatten! Besättningen som överlevde delade upp sig i två grupper, den enda gruppen sattes på att reparera Havshunger och den andra gruppen rodde in till ön’s tunga djungel för att gömma skatten. När Havshunger var sjövärdig igen seglade man hemåt till Spillerhamn med en liten del av skatten. När sjömännen vände sig om för att se till ön som de lämnat den större delen av skatten på, bleknade ön i en plötsligt dimma och försvann. Vissa säger att Kapten Tiberius Wrede och hans besättning ägnade resten av sina dagar med att leta efter ön och den förlorade skatten…
Många var de som försökt hitta Den Namnlösa Ön och nu var Kapten Karp en av dem. Hans brigg, piratskeppet Malström hade precis lämnat Spillerhamn och hissat sina vita segel, när han vände sig mot sin besättning. Vinden fyllde seglen och han höll upp sin ena hand. I den höll han två ihoprullade sjökartor och en märklig bok som skimrade likt fiskfjäll.
“Vi ska finna Den Namnlösa Ön!” utropade han med sin kraftfulla baryton stämma. Några av mannarna såg misstrogna ut, andra log och klappade uppspelt sina händer inför ett nytt äventyr. “I mina händer håller jag kartan som Havshungers navigatör, Ian Kuling ritade, men jag har även kommit över en Me’erisisk karta… som visar öar som inte vi har på våra sjökort!” Han sänkte sina händer och gav dem till den rödhåriga skeppspojken, blott 10 år gammal. Mycket yngre än vad Karp varit när han stegat till havs första gången. “I vår last sitter även en gäst, jag ber er behandla henne med den respekt som en gammal dam förtjänar. Det är Makara Swarte, Havshungers andre styrman. Som överlevt Den Namnlösa Ön och tidens rand! ” Den gamla tanten kunde lika gärna vara en galen lögnare, det var därför han placerat henne i lastutrymmet. För det mesta sov hon, men alla spår som ledde till Den Namnlösa Ön de hade han tagit med sig.
-
VILMA
Vilma hade befunnit sig uppe bland seglen största delen av morgonen, suttit där med fågelögonen riktade ut över havet tills punkten där hon hörde hur Karp började tala under henne. Vid orden så ruskade hon på sina fjädrar innan hon hoppade ner från masten, spred ut sina vingar och svävade i en vid cirkel för att sedan landa framför Karp på reglingen. Klapprandet från hennes kloklädda fötter hördes knappt mot trät under talet men hon lyssnade intresserat till orden, flaxade till och med upp på Karps axel och vände näbben ut mot besättningen som hade delade åsikter om detta äventyr. De flesta såg nöjda ut men det var ett fåtal som hon skulle hålla ögonen på som inte alls delade samma entusiasm men vem visste? Kanske var de bara trötta från festligheterna dagen innan.“Namnlösa ön!” Upprepade hon med sin Ara röst efter Karp och spred dramatiskt ut sina färgglada vingar ut varsitt håll, ena bakom Karps nacke och den andra ut i luften på motsatta sidan. Hon kunde prata rätt bra i sina Ara form faktiskt då djuret hade så pass utvecklade stämband men hon föredrog hittills att hålla sig låg, bete sig mer som en vanlig Ara. Visst hade hon visat mer till och från men inte så pass att hon avslöjade sin “sanna” natur. Vem visste dock vad den sanna naturen var? Hon hade ju fötts som Ara men varit annorlunda, så som alla av hennes slag faktiskt kände det. Vissa föddes som människor och vissa som djur, mer komplicerat än så var det sällan.
Det skulle bli en spännande resa som alltid men mer spännande med tanke på vad de letade efter. Hur detta skulle gå visste man inte och kanske var det som ökade adrenalinet inom henne ytterligare.
-
Emrynn
Som liten flicka hade Emrynn alltid kollat på alla båtar när dom kommit in. Hon var faschinerad av speciellt piraterna.
Hennes mor sa alltid att hon skulle hålla sig borta, men ju äldre hon blev, desto mer nyfiken blev hon och det var tillsist omöjligt att hålla flickan från hamnen där hon brukade springa runt bland skeppen, prata med besättningen och ibland hjälpa till.
Alla historier som hon fick höra gjorde bara att intresset växte. Speciellt historierna om den Namnlösa ön.
Det verkade inte som många hade nåt emot flickan som sprang runt där heller och hennes mor gav tillsist upp att försöka hålla henne därifrån. Och med åren så blev hon allt mer beslutsam på att hon skulle ut på vattnet hon också, även om det inte var jätte vanligt. Och på sin 16 års dag så stod hon där, med packningen redo och hade äntligen, efter några års försök lyckats övertalat sin mor och Kapten Karp till att låta henne följa med på hans skepp.När hon hörde hans röst så såg hon upp mot honom och tillsammans med flera andra klappade hon i luften och log stort.
Det pirrade vilt i magen av förväntan och nervositet kring hur det skulle gå, men ångra sig för valet att ge sig av från hamnens trygga vrår och ut på farliga äventyr? Det hade hon inte gjort ännu.
You must be logged in to reply to this topic.