- This topic has 23 replies, 2 voices, and was last updated 4 dagar, 18 h sedan by
.
-
Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…
“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något av en bristvara. Och hur jag ens kan komma ut ifrån vårt hem…” hummade hon för att känna hur det pirrade till i hennes kropp. Tänk om hon faktiskt skulle lämna detta ställe? När hade hon senast gjort det? Kanske den dagen hon varit ute till havs… men då fick hon inte lämna båten trots allt.
-
Jökel blinkade långsamt åt hennes skratt, lite förbryllad. Han vred sig lite på huvudet som om han försökte förstå vad som kunde vara underhållande.
“Är det bra att du skrattar?” frågade han lite mumlandes medans han försöker ta in sin omgivning.
“Bristvara …” Repeterar han undrandes
Han såg sig omkring i det lilla rummet, som om han först nu insåg att detta måste varit hennes hem, kanske länge? Kanske Eilie har haft det svårt att införskaffa denna ‘föda” som är pengar? Skulle han kunna hjälpa? Det vore endast rättvist av honom att erbjuda henne något i detta partnerskap.
Han rätade lite på sig, som om han försökte se stolt ut trots att hans svans drogs tätt intill kroppen i nervöst ryckande, en bestämd blick landade honom i ögonen.
“Eili…” Han drog ett djupt andetag. “Om du hjälper mig att förstå denna värld… så ska jag hjälpa dig ut i den, på något eller annat sätt.” Han viftade lite på vingspetsarna så som en fjäril när de precis landat över en blomma.
“Hur kan jag hjälpa dig få in dessa ‘pengar’?”
-
“Skrattar? Åh, ja, det brukar vara bra. Om man inte är nervös förstås…” babblade Ellie för att klia sig något i håret som var något rufsigt. Lite nyfiket betrakade hon draken framför sig, som såg så oskyldig ut. Att ens den skulle ha någon förmåga att ordna fram pengar. Mja, det var väl svårt. Om hon inte sålde eller försökte på annat sätt få pengar för att visa upp. Men å andra sidan skulle det vara dåraktigt. Folk sökte efter sådana som han, det visste hon nog.
“Jag vet inte riktigt, jag brukar… nå, eh stjäla.”
-
Jökels fjäll rörde sig svagt, som om ett osynligt vinddrag passerade genom hans kropp när han lyssnade. Lite oviss om detta är något helt bra, det kändes som om något gick förlorat … nåja.
När hon nämnde att hon brukade stjäla, ryckte han faktiskt till. Ett litet, klippt andetag, som om hon sagt något farligt.
“Stjäla?” Hans pupiller vidgades i chock. “Du… tar sådant som tillhör andra? Och de låter dig… leva?”
Han blinkade långsamt och hukade något, som om han försökte göra sig mindre inför något han inte kunde förstå.
“Är det… farligt för dig? Att stjäla? Är du duktig på det?” Frågade han, storögd.
You must be logged in to reply to this topic.