- This topic has 6 replies, 2 voices, and was last updated 2 veckor, 1 dag sedan by
.
-
Regnet smattrade ner på hustaken och bland de många kullerstensgatorna i Celeras. Att någon ens var utomhus i detta väder var väl otur nog, men nej Grokk var även kort. Så kort att vattnet på stenarna nästan skvätte upp i hans ansikte. Det bruna håret var klistrat mot hans kinder och panna trots att han haft en huva för att försöka skydda sig. Huvan på manteln nådde nätt och jämt över de mossgröna ögonen som fanns där under och det var inte svårt att höra svordomar som ramlade ur den till synes unga mannens. Inte det allmänna handelspråket som var vanligast här, nej, ett språk som tycktes lika Kaldrlands men lite nästan äldre.
Om han svor på regnet, eller att han kom till Celeras från första början, ja… det var ju en god fråga. Kanske lite åt båda hållen? Gatan fram hade inte ett värdshus i sikte. Hur kunde det ens vara möjligt i en stad som denna och de flesta affärer var stängda denna kväll. Men där fanns i alla fall ett litet tak som han smet in under. Det var i alla fall första steget i en plan som kunde få honom mer torr.
“Jaha, och vad nu då?” fnös han lite på sig själv på samma språk medan han såg ut över staden som kändes ännu mer mörk och grå en dag som denna. Speciellt utan affärernas ljus som vanligtvis fyllde gatorna.
-
Airikr Vidarsson Airkr hade som vanligt vandrat längs de osynliga stigarna, vandrat mellan världar medan han gick runt dit fötterna ledde honom. Platsen han nu kom till var ingen plats han riktigt kände igen. Höga hus, stengator och allmänt oljud och på det så ösregnade det också! Nå ja, ett gratis bad i form av ett skyfall hade väl aldrig skadat någon nämnvärt, med tanke på att Airikr inte brukade tvaga sig vidare ofta, så var det nog ett äkta skänk från ovan när han blev dyngblöt, då både han och kläder fick sig ett bad.
Staden verkade knappt leva, det var inte många som gick ute i spöregnet, vilket han inte precis klagade på. Människor brukade snegla så konstigt på honom, inte för att han brydde sig nämnvärt, men i vissa fall kändes det som om han var en narr som gycklade gatorna fram utan att han ens lyfte ett finger. Airikr sneglade upp mot skyn och fick direkt regndroppar i ansiktet.
“Mph… du har då tendens att vilja dränka mig i de konstigaste stunder du!”
Sa han upp i luften och fnissade sen lite lättsamt som om han fann något komiskt i det hela. Hans havsblå ögon föll mot marken där kletig och blöt lera hade börjat forma sig under hans fötter. Han fnissade åt spektaklet och började i stort sett hoppa hage utan rutor så vattnet stänkte i varje steg han tog. Han gjorde piruetter i regnet och hummade en okänd melodi, medan han tog sig fram mellan gatorna, helt obrydd över att han blev blöt. Yllemanteln han bar på sig skyddade i och för sig en hel del för den värsta vätan men ändå!
-
Svordomarna slutade tvärt, inte för att de tog slut. Nej, Grokk hade nog flera på lager men snarare för att han avbröts och tappade sin koncentration. Blicken vandrade mot främlingen som avbrutit honom. Vem var dum nog att vara ute i regnet? Nå, förutom han själv vill säga. Lite kisade han, när vattendroppar och dis lite skymde hans sikt. En märklig figur, helt klart utan att riktigt passa in i Celeras dystra gator.
“Kanske trevligare om man når längre upp en ett barns längd.” fnös han, lite för sig själv. Trots allt skvätte väl inte vattnet på stenarna upp i ansiktet på mannen åtminstone. Han korsade armarna lite irriterat, mest på sitt egna öde för att sedan dra efter andan för att samla sig något.
“Hej, du!” utrbast han mot främlingen – kanske han hade någon aning om vart det fanns torrt rum?
-
Airikr Vidarsson
Han blev avbruten mitt i ett hopp och tittade up mot var rösten kom ifrån. En aura fångade hans intresse innan figuren ens syntes. Han stannade till och la huvudet på sned en aning och tog in figuren. En liten, runt en meter hög skulle han gissa på om hans ögonmått inte var helt felvridet.
Regnet rann i ansiktet på honom och han såg ut som om han inte riktigt passade in han heller, precis som figuren som verkade mer muttrande än något annat. Airikr bjöd på en lätt bugning medan regnet droppade från hakan.
“Var hälsad, du främling!”
Utbrast han med ett finurligt leende som kändes mer som en personlighet än att han faktiskt hade något hemligt för sig. Airikr själv såg inte helt ut som om han passade in i staden riktigt, kunde Grokk se auror, så passade inte Airikirs aura riktigt in heller och den viskade om att han definitivt var mer än bara människa.
“Du ser lite bitter ut, du?”
Konstaterade han och la huvudet lite på sned i ren nyfikenhet. Att det inte var en människa som satt där, surmulen och fuktig av regnet, det var uppenbart, det kände han rent instinktivt, vilket i sig gjorde att hans nyfikenhet stärktes lite till.
-
Det var inte svårt att höra den där annorlunda betoningen på orden som mannen hade, han var inte därifrån. Stövelmaskar också, då var förmodligen främlingen lika borttappad som han själv. Just hans tur. Han korsade sina armar och försökte fnysa bort ett hårstrå ifrån sina läppar, som var mer eller mindre satt fastklistrat.
“Bitter.” fnös han vidare, som om det vore en iakttagelse som var uppenbart och gjorde en gest framför sig som för att försöka komma vidare i samtalet.
“Bara för att du når längre än jag över marken. Nå, vet du vart man kan få plats på ett varmt värdshus?” frågade han.
-
Airikr Vidarsson
“Ååh, var hälsad du med, i detta fantastiska, livgivande regn!”
Kvittrade han, halvt dyngsur i regnet och med leriga kängor som lätt sett sina bästa dagar vid det här laget, men de var ingådda och bekväma så varför byta ut dem? Han såg på den lille mannen, som inte kunde vara människa av auran att döma, men exakt vad han var, var Airikr lite osäker på, då det fanns så mycket olika väsen och det var inte alltid han hade koll på vilken sida av dimman han stod på.
“Mja, det beror nog på mängden lera på marken, hur högt man står över den!”
Flinade han. När frågan kom angående värdshus, så såg han sig om på varje hus och funderade en liten stund. Hade han varit här förut och i så fall, var hade han ätit sist? Han kliade sig lite förstrött på hakan och skägget till han noterade en skylt med ett stop och en tallrik på.
“Ah! Den där skylten känner jag igen, där har jag nog varit förr! Av skylten att döma så är det nog både mat och dryck där inne!”
Sa han och log stolt över att han faktiskt medvetet lyckats hitta något som söktes efter, istället för att bara vandra framåt till han snubblade på något som någorlunda stämde in på det han behövde ha.
“När du nämner värdshus så.. är jag nog lite hungrig tror jag! Det var nog ett tag sen jag åt nu.”
Konstaterade han, och började vandra mot skylten, som om han förväntade sig att varelsen bara skulle hänga på utan att han ens bjöd in honom till sällskap.
-
Typiskt, så skulle han säkert inte bli av med denna man på ett tag och ännu värre, förmodligen behöva betala för ett stop, eller två för tack för hjälpen. Men, nå han skulle väl få lite värme i alla fall och han insåg att han hade varit alldeles för tyst länge för länge när han stod och svor för sig själv och valde att nicka – till och med ett leende på läpparna. Ett svagt sådant förstås, men lite grann. För att skynda sig efter mannen och slinka in i värdshuset när han höll upp dörren för honom.
“Vad ska du ha för något?” frågade han. För att tänka själv vad han skulle ha, kanske något varmt för att få bort kylan av regnet.
You must be logged in to reply to this topic.