- This topic has 32 replies, 3 voices, and was last updated 4 år, 8 månader sedan by
.
-
Ett bitter skratt lämnade hennes läppar. Kunde inte de acceptera hennes önskan utan att fråga vidare. Hur svårt kunde det vara? Hon gjorde en gest över sin uppenbarelse.
“För all del. Jag har redan levt länge och att en alv blir en vampyr. Bara det är fel.” svarade hon och fnös för att sedan ta fram en nål. Hon gick fram till Jezeral och gjorde en gest åt honom att sätta fram sitt finger. Hon kunde se hur han tvekade men gav honom bara en blick som sa åt honom att lita på henne. Sedan stack hon som hastigast ett hål i hans finger så att några få blod droppar syntes. Hon drog sitt finger över den och sedan över sin mun.
Blodsmaken fyllde henne och fick hennes hörntänder att synas mer medan hon tycktes vara lite borta. Hon kunde känna den där… gnistan som hennes forna elev hade känt. Ögonen spärrades upp exalterat och hon log lite större.
“Intressant.Det är inte en människas energi.” påpekade hon och smackade lite med munnen.
“Men det har du väl redan känt?” frågade hon vidare och sedan såg hon på Triskian.
“Och du, vad har du att säga med allt detta? Vad har du hört?”
-
Jezeral såg något vaksamt på sin forna mästare då hon tog hans blod, osäker på hur det kunde påverka henne eller förändra henne. Än så länge verkade hon ha kontroll över sig själv, och han släppte sitt garde något och gestikulerade åt Triskian att göra detsamma. Likväl var han ivrig att hålla konversationen kring deras mål, snarare än hennes önskemål.
‘Ja, ingen människa skulle kunna ge ifrån sig den mängd energi jag kände igår.’ svarade han henne.
‘Och jag tvivlar på att någon alv heller skulle kunna göra det.’ sa han, och gav Triskian en blick. På deras tidigare möte lät det som om aspectorn inte hade märkt något, men det skadade så klart inte att fråga igen. -
Triskian såg på medan Eldrinn fick av Jezerals blod, varpå hon tydligen fått en avsmak av det han känt tidigare. Han var inte bekant med vampyrer och deras talanger, men var inte direkt heller intresserad i att ge henne ett smakprov för att se vad som han sett.
“Hörseln min är tyvärr sämre än min synförmåga.” Sade han, och var igen ensam i att tycka att denna vits var roande. Han fortsätter med mer allvarlig ton.
“Jag kände inte mycket då det skedde. Men jag har sett att magiker omkring oss har börjat röra sig mera. Och vissa späckar av ljus har slocknat. Men jag har märkt att omgivningen i det arkana har blivit mer… ljust. Allmänt. Det har nog gjort det svårare att arbeta med att hitta detaljer i helheten-” Triskian insåg plötsligt att han svamlar som om han givit en rapport om sina omständigheter till aspectorer som skulle förstå hans sett att se och hans sätt att arbeta.
“-Ja… öhh.. behöver du av mitt blod också eller?…”
-
“Varken alv eller människa… men jag känner igen auran, den påminner nästan lite om slaget vid Iserion. Fast att en drake skulle få liv…” ett skratt lämnade hennes läppar. Bara tanken var galen. Det visste väl alla att de var utdöda sen länge? Förutom draksläktena, men de var en annan typ av. Hon skrattade igen och skakade på huvudet så att hennes hår blev ett virrvarr runt omkring henne. Dåraktigt.
Triskians ord fick henne att rynka lite på ögonbrynen. Han förstod en del. Tiden som fumulus hade gjort att hon tvunget hade behövt lära sig att kommunicera på andra sätt också. Även fast hon föredrog tystnaden framför en konversation. Hon nickade lätt och hummade lite.
“Jag tror jag förstår vad du menar, men tänker du att det är i samband med detta? Att det är organiserat?”
-
Jezeral rynkade på sina ögonbryn skeptiskt till Eldrinns kommentar och insinuation. Drakar var myter, legender, sagor, inget mer.
‘Du kan väl inte allvarligt tro att en drake kläckts i Celeras hjärta?’ frågade han skeptiskt, och gav Triskian en blick. I andra omständigheter hade aspectorns obekvämlighet varit lite roande, men just nu var det för mycket annat att tänka på. Det han nämnde var dock oroväckande.
‘Vi måste hitta källan till detta, och snarast.’ påpekade Jezeral.
‘Det finns inte tid att vänta på bekräftelse från ovan.’ och med det syftade han på den komplexa organisation som Tredje ögat var. Men han och Eldrinn var inte nya med att bända och vrida på regelverket. Resultat var det som var viktigast, trots allt.
‘Vi kan inte tillåta sådan kraft röra sig fritt här.’ -
“D…Drake?”
Triskian såg väldigt fundersam ut. Han hade svårt att bearbeta informationen som han fått. All denna ny aktivitet i det arkana… Och ifall det fanns en drakunge skulle alla med minsta magiska talang vara efter denna.
“Ja… få saker kunde förklara hur det arkana blivit svårare att bearbeta så snabbt… Men en drake?…”
Triskian såg sig runt, och såg en flaska sprit bland Eldrinns ägodelar som han korkade och drack en stor klunk ur. Han hade dock hällt från ett avstånd som orsakade att en hel del sprit också rann längs hans ansikte, som han snabbt torkade med ärmen.
“Jag är skyldig dig en sup, påminn mig om det…”
Han vänder sig mot en av väggarna, och gör det likt ett magiskt fönster som alla i gruppen kan se. I fönstret var det främst en tjock dimma av ljus, men små utbrott av ljus vandrade omkring i havet av ljus som svävade omkring, och i vissa ställen var det tydligt att andra ljusfläckar slocknade.
“Det här är min syn från morgonen… och de här ljusen som slocknade lade jag märke till. De tog en tid att upptäcka. Organiserat? Nej… Jag tror att vad det än är som har skett så finns det magiker som redan lätar efter det… möjligtvis i en blodig kamp. Kaos är min gissning.”
-
Lite roat höjde Eldrinn sitt ena ögonbryn när hennes sprit blev uppdrucken av den forna främlingen. Hon skrockade till, hon skulle själv behövt en sup nu. Fast å andra sidan var det väl bättre att hålla alla sinnen på hel spänn nu. Lite fundersamt betraktade hon vad som visades framför dem.
“Kaos…” hummade hon lätt. Det lät inte allt för lovande det. Hon suckade tyst och såg på sin forna uniform som låg på stolen för att gå fram till den och lägga den på sängen istället. Fortfarande välputsad, för hon hade svårt att lämna den på ett annat sätt. Hon synade de båda och tog upp sitt finger för att göra en cirkel i luften.
“Se så, vänd er om. Lite mer passande kläder.”
-
Även om Jezeral inte sa det högt delade han Triskians oro för faktumet att Eldrinn gissade på att det de hade att göra med kunde vara en drake.
‘Drakar har inte funnits här på hundratals år…’ började han, men samtidigt kunde det förklara varför det hela var så obekant och nytt för dem. Eldrinn däremot var han osäker på hur gammal hon ens var. Ett något okaraktäristiskt leende dök upp på halvalvens ansikte över Triskians sup, men hans ödesmättade ord var något bekymrande.‘Magi per definition är kaos. Om det faktiskt är en drake som kläckts här i staden kommer det inte bara vara vi som söker efter den. Magiker och… vem vet vad kommer söka efter den kraften.’ Han skakade på huvudet, och gjorde en gest åt Triskian.
‘Vi väntar där nere, Eldrinn.’ sa han, och gjorde ingen ansats att använda titlar, så som saker varit mellan dem förr. Det var fascinerande hur snabbt det kom tillbaka.Väl på vägen ned såg Jezeral något studerande på Triskian, och stannade upp i trappan innan de skulle ha för många öron i sin närvaro.
‘Har du haft en vision om detta?’ undrade han. ‘Vad mer har du sett?’ -
Fortfarande lite disorienterad, och fundersam, svarar Triskian som tidigare varit väldigt formell i betydligt mera familjär stil, och med lugnare ton.
“Jezeral… Jag ser mycket, och gör mitt bästa att tolka på basen av vad jag ser. Men mina tolkningar är inte konkreta visioner. Det är genom er som det jag ser får form.”
Triskian blir fundersam en stund, men fortsätter.
“Ja… Däremot har jag sett ett antal saker som jag försökt ta reda på mera om här i Celeras. Jag är orolig över allmänna mängden magiska ingredienser, speciellt på den olagliga sidan som jag hittat spår av. Jag har hört talas om inre organ eller lämmar från levande döda, blod från diverse raser…”
Triskian ryser tydligt. “Jag hörde även om att magikers blod är eftertraktat. Jag blir mer orolig ju längre jag är här i denna stad.”
-
“Magiskt blod har en annan smak.” påpekade Eldrinn när hon dök upp bakom dem och hennes röda ögon var nästan elektriska medan hon betraktade båda två framför henne. Hon hade tagit på sig sin gamla uniform från tredje ögat. Det svarta lädret glimrade fortfarande i ljuset och hon hade satt upp sitt hår i en knut så inte håret skulle vara ivägen för henne.
“Och andra egenskaper än vad vanligt blod har. Fast det vet du så klart redan.” fortsatte Eldrinn
-
Halvalven studerade Triskian medan han lyssnade på hans ord, och även om de inte direkt förvånade honom kunde han inte hindra en min av avsmak. Jezeral fnös lite åt Triskians ord, och vände blicken över axeln mot Eldrinn då hon kom för att förena sig med dem.
‘Denna stad är verkligen världens skithåla.’ muttrade han, som kommentar åt deras påståenden.
‘Ju snabbare vi avslutar detta, desto snabbare kan vi lämna denna plats. Låt oss ge oss av.’ sa han och gick ned för att ta sig ut på gatorna igen. -
Triskian såg på Eldrinn med äcklad min och säger “Ja och förmodligen finns det något en blodmagiker kan använda vampyrblod för!”
Sen såg han på Jezeral och instämde “Javisst. Kan knappt vänta tills jag får åka hem via Aldiea. Det enda som är bra med Celeras är att det är nära hem!”
-
“Så klart det gör, jag har en hel del recept själv. Vill du veta dem?” frågade hon, som om hon inte tog påhoppet som något hot eller illa. Det var så som verkligheten var, det fanns väl egentligen ett utbud för allt nu för tiden. Fast de hade inte tid för sånt här löjligt pratande. Hon sträckte på sig och började vandra vid hennes forna lärlings sida igen.
You must be logged in to reply to this topic.