Djans lite slöa blick gick mellan drottningen och mannen då hon saktade in och red mellan dem. Han blinkade till, medvetet och höjde glaset en aning åt hennes ord till honom.
“Inte –hick- all törst” han hällde i sig det sista av vinet och släppte sedan helt sonika ned glaset från kamelens rygg. Det landade i sanden och Djan sträckte på sig med en gäspning.

“Väck mig när när vi är framme. Eller senare” Han drog ned sin sjal över ögonen och hasade ned mot kamelens hals så han kunde lägga sig ned mot dess puckel.

Xarnir var riktigt glad när färden äntligen var över, han hasade sig ner för hästen långt ifrån elegant. men så fort han kom ned på marken såg han ut som innan stolt, lugn och majestätisk.
Han svepte tyst bredvid drottningen och hade det inte vart för det lite klickandet ljudet av hans stav hade man kunnat undra om han var ett spöke. Trappan tycktes inte ens bekomma honom, men han var ju van med trapporna i sitt torn.
“Det blir bra det ers majestät” han såg fram emot maten för nu var han riktigt hungrig. “Vi ses lite senare då.” Xar såg mot tjänaren och nickade lite och följde efter denne till rummet. För att väl där tacka vänligt då han inte gjorde skillnad på folk.

Några ‘minuter’ senare så satt han i matsalen och väntade på drottningen

Tur att han var en tålmodig typ, den gamle trollkarlen, för han fick vänta ganska länge innan drottningen kom ned. Men hon kom ju till sist och han reste sig stelt gjorde en väldigt kort mekanisk liten bugning innan han satte sig igen. Det märktes nog att han ogillade det hela men ändå gjorde sitt bästa.
Xar tog hungrigt för sig av lite av allt på bordet åt några tuggor och smuttade på vinet medan han funderade på ett bra svar, för han hade nästan sagt att hennes palats inte var olikt något annat han vart i. Dessutom hade det en känsla av att något var ‘fel’ med det; det fick han nog se sig om, senare för han var mycket nyfiken även om han väl borde vara försiktig.

Han höjde glaset i skålen och drack lite mer vin.
“Skål för en ny bekantskap”
“Ert palats är mycket vackert, jag kan knappt bärga mig från att se mig omkring i det ers majestät.” Svarade Xarnir till sist “Har ni haft det i er ätt länge?”

Allt han smakade på smakade mycket bra, men han hade väl inte riktigt förväntat sig något annat vid ett hov. Xarnir passade helt enkelt på att äta ordentligt, man visste aldrig vad som väntade runt hörnet. Vid något tillfälle så dök en servett upp i hans hand utan synbar anledning, tur han hade haft med den och det roade honom att ‘trolla’ fram den.

“Inte illa alls.”
Så det var inte krig så ofta i just det land han hamnat i eller? Hennes svar tydde åtminstone på det.
“Så klart, det vore nästan märkligt om ni alltid haft det ers majestät. Ni skulle inte kunde tala lite om den historien?”
Palatset hade varit deras länge undra hur mycket historia om det drottningen kunde dock? Det brukade ju vara rätt olika mellan härskare, en del visste allt, medan andra inte brydde sig eller bara kunde en bråkdel.

Trollkarlen såg ytterst intresserad ut, han älskade historia speciellt nu om en för honom helt okänd plats. Han nickade då och då och såg rätt allvarsam ut. En prästinna va? Han svalde sin dumma fråga om till vilka gudar, som om det var en bra fråga. Troligtvis inte. Lite fick han väl ändå försöka styra sin nyfikenhet.
“Jag förstår, mycket intressant ers majestät.”

Han log ett långsamt litet leende.
“Jag är bara en trollkarl på villovägar, inte särskilt intressant alls.” svarades lite undvikande ett med bara ett korn av den där rösten han brukade ta fram då han ville få andra att lyssna. Inte för mycket dock han visste mycket väl vilken makt hans röst hade om han verkligen la manken till.

Hon fortsatte vist historien och Xarnir rynkade lite på ögonbrynet, jo han visste vad en demon var det var nog inte därför han bara undrade hur mycket sanning det låg i det.
“Jag förstår precis”
Så om de nu kunnat se vilka som var demoner eller inte borde hon väl ändå redan sett vad han var? Även om han nu knappast var en demon då, inte ens i närheten.

Han var inte van att vanliga dödliga motstod hans röst, kanske borde han ta i mer? Det var lockande att göra det, men han motstod lockelsen. Hans blick smalnade dock lite även om han nu var mest irriterad på sig själv. Trollkarlen suckade:
“Därför att sanningen inte är så lätt att förstå.” han tystnade ett tag, nåväl han kunde lika bra ge henne lite av sanningen.
“Ni har säkert redan räknat ut att jag inte är från den här världen drottning Akila. Inte för jag vet hur jag hamnade här nu.”
Kanske var det gudarna som satte honom på prov något han trott de inte var kapabla till.

Xarnir suckade lite, jaha nu ville hon så klart veta mera. Men han hade förståelse för det. Han var nyfiken själv så han försökte svara utan att ändå säga för mycket.
“Den är inte så olik er, skulle jag tro. Det jag sett hittills tyder på att de är mycket lika.”  Det fanns säkert skillnader, och han undrade vilka, men det skulle han säkert kunna ta reda på förr eller senare.

Trollkarlen log sakta och skrattade kort men roat.
“DET har jag nog hört förr drottning Akila. Jag gillar att ha mina hemligheter för mig själv, tack.”

Vilken tur då att ingen tänkte tvinga honom att yttra några hemligheter. Xarnir  såg fortfarande road ut även om han nog såg att hennes skratt aldrig nåde ögonen. Antingen var hon inte så lättroad eller så var det något annat, troligen något annat.

Han tog för sig av lite mer mat medan han funderade över hennes förslag. Drottning eller ej hon hade nog inget han var så intresserad av, och han kände på att han borde vara försiktig.
“Vem vet kanske kan vi hjälpa varandra” DET tvivlade han starkt på, även om han inte lät det synas.
“Kanske har ni det. Men för närvarande nöjer jag med ert sällskap och en titt på ert bibliotek drottning Akila.”

Han borde kanske sluta underskatta de dödliga, men han gjorde nog inget bättre hemmavid med att ta hem en drottning som inte hörde hemma där och som han inte visste vad hon kunde få för sig. Däremot fick han väl försöka göra något där han var nu, men vad? Det visade sig nog.

Trollkarlen skrockade lätt, så det var ett stort bibliotek? Verkligen? Det skulle bli mer än intressant i så fall. Han älskade böcker ju fler desto bättre.
“Det säger ni ers majestät, som ni vill då en stor titt då?”

Xarnir var glad åt att han hade all tid i världen just nu, för han misstänkte det skulle vara ytterst ohövligt att lämna bordet före en drottning. Även om han nu inte var säker på det så gick han efter magkänslan och satt tålmodigt kvar och smuttade tankspritt på vinet och lät helt enkelt henne ta initiativet. Troligen skulle väl hon be en tjänare visa honom vägen till biblioteket men nog hade det vart trevligare om hon gjorde det själv.

Han nickade lite medhållande och väntade helt enkelt.