‘Åh, se så Marcin, du smickrar mig så jag nästan rodnad.’ sa han skämtsamt men ändå med en gnutta sanning över vännens varma ord. Men för att vara ärlig var det skönt att veta att han hade två män som stod vid hans sida, tappert och trofast – Marcin och Gahm. Han nickade över vad som berättades om Oksana, det mesta bekant men det var bra att Marcin verkade ha så bra koll på läget.
‘En utmärkt plan, min gode vän. Låt oss samla vårt sällskap och vårt pack!’ sa han och reste sig, men drog sin vän nära sig.
‘Men inget ord till min far om… du vet.’ sa han och gjorde en gest på sitt huvud som för att peka på en osynlig krona.
‘För tillfället är det bäst att detta stannar… i en nära krets, om du förstår min mening?’ hummade han, och klappade sedan Marcin på ryggen, ivrig att komma bort från Eltram. Äventyr, spänning och kanske en ny morgondag! Allt tycktes möjligt just då.
‘Vi reser imorgon!’ sa han beslutsamt.