Spelas av: Shaperinn
Namn: Dha’hun Ghnothach Beadarach
Kallas: Dhrach – ger sällan ut sitt fullständiga namn utan det räcker kort och gott med Dhrach.
Folkslag: Kentaur
Kön: Man
Ålder: ~ runt 40 år (medelålder).
Längd: 273 cm (193 cm i mankhöjd).
Tyngd: ~ 910 kg
Ögonfärg: Grön-blå
Hårfärg: Mörk/träkolsvart
Hudfärg: Ljusbrun/sandfärgad
Födelseort: Ard, Kaldrland
Lojalitet: Ingen, högst betalande.
Civilstånd: Singel/ogift
Bakgrund
Söder om Den bortglömda Skogen i Ard, nedanför dryadernas stad Berelon lever en flock kentaurer som kallar sig Ékthesi (grekiska för lojal). Kentaurerna hade i flera år levt i samklang med de fria dryaderna i Berelon som länge kämpat mot magikern Anduin. Ékthesi klanen och dryaderna hjälpte varandra både med föda, krigsmakt och handel. Dryaderna lärde kentaurerna mycket om naturen, odling och läkekonst, medan kentaurerna hjälpte till att skydda och kämpa för båda folkslagens överlevnad i området.
Så kom det sig mitt under solnedgången en höstkväll att en bjässe till kentaurföl föddes. En pojke vars ovanliga storlek hade gjort det svårt för hans moder under hennes havandeskap samt under födseln, som båda överlevde tack och lov. Fölet var rätt klumpig i början innan han kom underfund med hur han skulle hantera sina stora hovar, och redan under sina första levnadsår följde han i sin fars hovspår och ville bli en stark krigare som familjen och klanen kunde se upp till. Han övade svärdskonst dagligen med fadern och andra jämnåriga pojkar – en hel del brottningsmatcher blev också av på både gott och ont men med sin växande robusta kropp förlorade han sällan. Han blev lite av en ledare bland sina vänner, trots sin fåordhet men mest troligen pga sin omtänksamma sinnelag och att han aldrig skröt eller gjorde sig till. Liksom sin far såg han till att saker blev gjort och gick rätt till och han ställde sig alltid skyddande framför sin klan och de mer utsatta – där av fick han namnet Dha’hun Ghnothach (hängiven).
Han växte upp och blev skicklig på att ta sig an både skyddade och oskyddade rörliga eller fasta mål och kunde ta emot eller parera mycket skada under sin träning. Trots flera skador fortsatte han alltid och återhämtade sig snabbt. Klanen Ékthesi såg fördelen med att använda honom till att skydda andra i stammen samt en tillgång till deras allians med dryaderna, och deras gemensamma territorium. Namnet Beadarach tilldelades honom.
Av den orsaken tjänstgjorde han i sin ungdom som krigaren, och steg snabbt i rang tack vare sin råa styrka och snabba beslut som både stärkte klanens auktoritet men också ökade deras territorium i området runt Den bortglömda skogen i söder. Han blev en fältherre av högre rang, men olyckligtvis varade inte äran länge. En ödestigen dag förvisades Dha’hun Ghnothach Beadarach från Ékthesi klanen och Ard…
Klanens territorium anfölls av ett stort anhang förbrytare, ovanligt fler än vad som någonsin inträffat i området tidigare hos klanen Ékthesi – troligen skickade av magikern Anduin. Dha’hun ledde omedelbart sina krigare i strid, jagade invaderarna ur klanen och dryadernas terretorium men av misstag undkom förbrytarna och tog sig in i en mer isolerad del av Den bortglömda skogen. Förbrytarna trodde att de inte skulle bli attackeras av kentaurkrigarna då de antog att skogen var helig för dem, men Dha’hun beordrade sina krigare att attackera ändock. Förbrytarna var ett hot mot både klanen Ékthesi och dryaderna. De lyckades fånga förbrytarna, men samtidigt förstördes skogen i slaget då någon tänt eld på naturen i en förhoppning om att gäckta och komma undan ketaurkrigarna. En eldsvåda uppstod och många dryader och kentaurer satte livet till för att släcka elden, och ett stort parti av skogen samt en helgad och andlig del av skogsområdet total förstördes under processen – något Dha’hun inte räknat med eller var stolt över.
Trots att förövarna var tillfångna tagna så ansågs inte längre Dha’hun lämpad som krigare och då han fört befäl när skogsområdet omintetgjordes samt orsakade flera dryader och deras hem skada. De äldsta i klanen i samvaro med dryaderna fann att kentauren Dha’hun Ghnothach Beadarach inte längre var förtjänt att leva bland dem. Han ansågs bära skulden och vara orsaken till all förstörelse och sorg samt en ständig påminnelse och skulle för alltid föra olycka med sig om han stannade kvar bland dem. Därav blev krigaren Dha’hun bannlyst från Den bortglömda skogen samt hela Ard, aldrig att få återvända…
Vanärad, skamsen och nedbruten gav sig Dha’hun av, och valde att inte någonsin mer använda det namn som hans klan en gång gett honom. Istället valde han att kalla sig Dhrach (överflöd). Utan ett syfte eller mening med sin existens längre, vandrade den ärrade och knäckta kentauren ut i världen där han tog tillfälliga flyktiga jobb för att överleva dagen, allt från legosoldat, slagkämpe, våldsverkare, gladiator, brottare, livvakt till enklare mindre våldsamma saker som budbärare, snickare, träsnidare, vagnmakare m.m. Han hade förutom som krigare även en skicklighet för att skapa saker utav trä.
Varför han fortsatte sin existens var honom över huvudet, troligen likt många andra brutna eller långlivade krigare sökte han det andra soldater sökte: ett värdigt sätt att få dö.
Utseende
Drach mänskliga överkropp är en robust bredaxlad mans med muskulös bringa och armar samt bastanta stora nävar – muskelknutte kort sagt. Han har mörkt träkolsvart hår/man ner till skuldrorna och som sträcker sig neråt mot hans manke där hästkroppen tar över. Några ljusare gråvita hårstrån finns i manen samt runt hans tinningar. Hans öron är något hästliknande och längre än människors eller alvers. Man ser honom sällan slätrakad, utan alltid med ett mörkt grovt skägg som han brukar samla i en tofs under hakan.
Han har ett stort ärr som sträcker sig från hans panna över höger ögat ner till vänstra kinden, samt ett mindre tvärs över vänstra ögonbrynet ner mot kindbenet. Ytterligare en tredje över underläppen. Hans bröstkorg, rygg och armar har sin beskärda del avv ärr också efter flera strider och slagsmål. Bättre är det med hans hästkropp men den har sina skråmor den med efter tidigare skador.
Hans hästunderdel/kropp är hög och extremt muskulösa byggd, kraftig benstomme och bred, kort rygg med kraftfull bakkropp, vilket ger honom väldig styrka i bakåt sparkar eller lämpad för att dra tunga lass (vilket han inte drar sig för om det ger honom mat för dagen). Hans päls är sandfärgad ner till benen där de går över till svarta markeringar innan pälsen blir vit ner till hovarna. Han har till skillnad mot andra kentaurer oftast en kort svans vars färg är samma träkolsvart som hans hår och man, med en det gråvita strån i sig.
Dhrach sträcker sig från cirka 193 cm från de stora hovarna till mankhöjd och väger närmare 910 kg. Hans mänskliga överdel är ca 80 cm från hjässa till midja/höft.
Endast människors kraftiga draghästar (shire) kan oftast mäta sig med hans längd eller kroppsbyggnad. Få eller knappt några människor eller alver har någonsin varit i ögonhöjd med honom och det gör att han ständigt får titta ner på folk, förutom individer från hans eget folkslag, men till och med då är det få som når upp i hans höjd. Endast troll eller jättar har kunnat se honom i ögonen utan att behöva se upp på honom.
Personlighet
Dhrach var en gång en omtänksam man samt god lyssnare som många i klanen kom för att tala med eller rådfråga, men efter flera strider och främst efter att han blev bannlyst har han blivit mer inåtvänd och bitter. Han var en fåordig och lojal man i sin ungdom, men är nu mera tyst som en sten och erbjuder sina tjänster till den som kan betala. Han lägger sig inte i andras problem men ser till att ett jobb blir gjort om det är avtalat. Oavsett om det är lantarbete eller i form av krigare. Han räds inte blod eller våld och kan ibland vara en gnutta för hårdhänt med sina nävar, men han har alltid ett kontrollerat temperament som tyvärr kan få honom att värka känslolös eller kylig.
Efter flera år som legosoldat (och packåsna) har Dhrach fått utstå flera nedlåtande blickar och kommentarer som kan tycktes rinna av honom oberört likt vatten, och hans väldiga ärrade gestalt kan tyckas skrämmande men innerst inne finns fortfarande den omtänksamme mannen som ibland i skymundan kan bistå en ovetande bonde med att laga dennes staket så att boskapen inte rymmer.
Förmågor och egenskaper
- Extremt fysiskt stark – har inga problem med att använda sina robusta nävar för att försvara sig om han mot förmodan skulle mista sitt vapen.
- Skicklig med vapen, särskilt svärd och yxa.
- Han har alltid ett kontrollerat humör och få saker kan reta honom eller distrahera honom från sitt mål.
- Förutom krigare har han en fallenhet för att skapa saker av trä, allt från vagnar, möbler till små leksaker.
Svagheter
- Hans kraftiga men tunga ben samt stora hovar är inte gjorda för att klara av att springa långa sträckor, utan är mer anlagd till att klara av att försvara sig.
- Hans enorma kropp är inte lämpad att röra sig på trånga ytor eller terränger utan kräver öppna stora platser. Han rör sig sällan inom städer då han ogillar trånga gator och stora folkmängder där han kan råka trampa ner någon.
- Att han blivit bannlyst från sin klan, flock och familj är något som gnager i honom.
- Trots att han tål att ta mycket skada skulle ett benbrott vara ett dråpslag för honom och hans kroppstyngd.
(Bild kommer förhoppningsvis, skissar ännu på honom).
Länkar till rollspelstrådar:
Ett möte vid havet