Me’erisia

Me’erisias och släkten Sarrancenias vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Me’erisias flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Nordöst om alvernas fagra rike Nela’thaenas ligger Mer’isia som i folkmun kallas Korallrevet, vars huvudstad Antrophelia ligger i mitten av de tre öarna som representerar deras två gudinnor – modern Nenna och dottern Vanra – samt den dominerande guden Neuron. Riket ligger under vattnet och sträcker sig från Elidens kust till Silverbergens sydliga spets. Antrophelia, huvudstaden är den enda staden med en magisk sköld kring vars funktion är att hålla vattnet borta, sig så att andra folkslag ska kunna ta sig ner till deras rike.

Därav är Antrophelia mer eller mindre det enda som övriga Talanriens befolkning vet om Me’er folkets land, förutom de som besökt någon av de tre öarna dedikerade till Me’erernas gudar. Det forna ryktet om att de är ett sjöfolk som lurar ner sjömän i fördärv försvann delvis då drottning Thalia Sarrancenia sökte allians med Kaldrland och Barastar för att få ett slut på inbördeskriget i Me’erisia några år sedan. Därefter har Antrophelias enda handelsbolag, Bläck, rest världen om och spridit ett gott ord om folket.

Me’ererna är i synnerhet ett fredligt folk, däremot har de ett rykte om att deras krigföring är väldigt effektivt när den väl behövs. Har fram tills Thalias styre hållt sig gömda för markfolket, eller Marke’et, som de kallas av Me’er folket. Landet hade alltid styrts av släktet Sarracenia, även idag då Thalias ena dotter Isra Sarracenia styr landet med en järnhand efter att det nästa igen bröt ut ett inbördeskrig efter Isras tvillingbror mördade deras mor Thalia.

En me’erkvinna mittemellan sin vatten och landskepnad
Illustration av Maeve

Me’erisias regenter drottning Isra Sarrancenya,
konung Ayperos och deras rådgivare, älskare och vakt Nenya Saelorian.
Illustration av Maeve

Historia

Ingen vet den exakta tidpunkten när Me’erisia började att existera, det finns artefakter som tyder på att det var en civilisation redan innan dvärgarnas rike började sprida sig. Släkten Sarracenia har alltid styrt Korallrevet, och myterna om hur Tillitos Sarracenia hade enat landet är många och fyllda med mystik. Kanske det egentligen handlade om att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt? Den första nedskrivna anteckningen finns från år mitten av första tidsåldern, när drottning Ferenna, som byggde staden Antrophelia, vid sin kröning.

Antrophelia var en av demonernas sista utposter innan de förvisades från Talanrien. Genom årtusendena hade kunskapen om deras forskning och deras förbindelse med människornas utveckling och energier gått förlorad. Tack vare de energierna demonerna en gång forskat och frigjort hade de primitiva varelserna på havets botten utvecklats till det högkulturella samhälle som Me’erfolket utvecklades till och är idag, och som gjorde Antrophelia till sitt hem som de anser vara en gåva från deras tre gudomligheter.

I många århundraden höll sig Me’erfolket till sig själva och ingen ovanjord var medvetna om deras existens. Det fanns en rädsla för att närma sig de tre öarna, då krigarna utsedda att skydda öarnas tempel dödade de sjömän som kommit i närheten, och till sist slutade sjöfarare att närma sig öarna i rädsla om att själv råka ut för samma öde. Samtidigt kunde någon sjöman föra med sig berättelser om nyfikna sjömänniskor som kommit nära deras skepp och många sagor om sjöjungfrur och havsmän eller vattenandar. Inte förrän den nyfikne kungen Dacorus Sarrancenia inledde diplomatiska förhandlingar och handel med Nela’thaënas, Kaldrland och Karm några år sedan, blev de officiellt bekräftade som något mer än sagor. Detta ifrågasattes kraftigt av folket och kungens rådgivare och ett långt tag hördes inget från Me’erisia.

Då Dacorus dog och lämnade kronan till sin dotter Thalia, som hade samma liberala ställning som sin far. Vid kröningsdagen utförde tvillingsystern Fëonia en militär kupp där hon tog över tronen och hennes agerande ledde till ett inbördeskrig. Med stöd av Nennas kompanjoner, elitstyrkan på Nennas ö, och en allians med Kaldrlands konung Audgisil, samt Barastars ledare Gharf tog Thalia tillbaka kronan ifrån från sin syster. Samma år mördas Fëaonia av generalen Arastopos, ledaren för Nennas kompanjoner, vars älskade dog i striderna.

Thalia regerade tillsammans med ledaren från Neurons ö, övermagikern Onastia, Nennas kompanjoners ledare – general Esestofos, samt Vanras överprästinna Ystana. Efter inbördeskriget var en mörkeralv vid namn Izotar, som hjälpt till under inbördeskriget, Thalias närmsta rådgivare samtidigt som att de ryktades att de var älskare. Efter många rykten att Izotar var en spion för spindeldemonen Lloth var mörkeralven till sist tvungen att lämna sin post som rådgivare och försvann från Antrophelia. Bara någon månad efter att Izotar lämnade posten som rådgivare gifte sig Thalia för att stärka bandet med en av de starkare adelsfamiljerna i Me’erisia.

Året efter besannades ryktena om Thalia och Izotar kärleksromans då hon födde ett tvillingpar som tydligt inte var hennes makes barn då de bar Izotars mörka hud och vita hår. Snart fick Thalia ännu en dotter, med sin äkta make. Sedan dess har det varit en spänd stämning inom landet, fortfarande präglat sedan inbördeskriget. Fastän detta försökte Thalia styra landet på ett liberalt och rättvist sätt.

Nyligen togs tronen över av hennes oäkta dotter Isra, som nu styr över Me’erisia med järnhand.  

Isra Sarrancenia, Me’erisias regent som är halv Me’er och halv mörkeralv
Illustrerad av Denise Roos

Utseende

Me’er folket har den unika förmågan att vara en slags skepnadsskiftare, och har två skepnader: en mer mänsklig landskepnad och en vattenskepnad. Me’erernas vattenskepnad pryder deras hud helt i fjäll från huvud till midja, och från midjan neråt bär de istället för ben oftast någon slags vattenvarelses underkropp – vilket varierar från individ till individ. Det vanligaste är bläckfiskarmar och fiskstjärtar.

Överkroppens längd, bredd och utseende kan variera väldigt mycket och till en större del liknar de en blandning mellan människor och alver som är formade för att leva under vatten. Öronen har små spetsiga fenors utseende och växer uppåt och utåt, medan olika delar av kroppen är täckta av fjäll.

Vanligtvis brukar vissa partier av kroppen prydas av fjäll formade i mönster som tatueringar. På vilket vis man bär fjällen och i vilken mängd kan vara en form av status, när folket som lever i havet utanför Antrophelia är tvungna att konstant vara i sin vattenskepnad. Medan de i högre position i Antrophelia eller på öarna väljer att bära så lite av sin vattenskepnad som de behöver, för att markera att de inte behöver leva i havet.

Ett tag var dragen av vattenskepnaderna något som inte användes i huvudstaden, men drottning Thalia arbetade under sin regeringstid att inkludera resterande av landet utanför med genom att bära drag från sin vattenskepnad med stolthet. Många följde drottningens trend som blev mode i Antrophelia, där många bär en blandning av båda skepnaderna.

Religion

Religionen i Korallrevet kallas Trithani och Me’ererna tillber en gud och två gudinnor. Även om man respekterar dem alla väljer man oftast bara en – och vilken av de man ber till är något som ofta går i arv i familjerna och som påverkas av var man är född och vad ens status i samhället är. Ibland kan livsomvändande händelser som visioner eller budskap från gudarna leda en att tillbe någon av de andra gudarna mer troget. Alla tre har tempel på var sin ö.

På Neurons ö, där templet heter Neurotar, tillbeds Neuron som representerar havet och är lika stor mäktig, stormig och oförutsägbar. Neurons följare och präster är vanligtvis magiker och för sin krigsföring därefter. Under inbördeskriget valde de att inte lägga sig i, utan stod utanför som en neutral part.

Neurons fru Nenna är mer mild och lugn som sjöarna, givmild och söt. På hennes ö där templet kallas Nentia, tillbeds hon av Nennas kompanjoner som består av prästinnor och rikets skickligaste krigare. Nennas kompanjoner stod på drottning Thalias sida under inbördeskriget.

Dottern Vanra är som bäckarna och floderna har ärvt drag från både sina föräldrar, en blandning mellan det oförväntade och stormiga och det lugna samt givmilda. På Vanras ö där templet kallas Vanratar, som är den minsta av de tre öarna, finns en fristad för de som är utstötta och de är kunniga inom läkekonst och tar hand om de sjuka. Där finns även en akademi som lär ut krigsföring, läkekonst och magi men även mer vetenskapliga och artistiska kunskaper.

Samhälle

Samhället är i stort sett uppdelat i två kategorier: Antrophel’ier och Un’Antrophel’ier. De som bor i Antrophelia, vilket kan jämföras med adel och de som bor utanför Antrophelia. De som har ett val gällande sin skepnad, och de som inte har något val.

Antrophel’ier skapades när Antrophelia grundades när nästan alla adelsfamiljer flyttade till staden. Även om majoriteten i staden inte härstammar från dessa adelsfamiljer längre, finns en högre status för de som bor i staden. De som har ett val att välja sin skepnad. Vanligtvis är nivån av kunskap högre i staden och de är även närmare kungafamiljen och de heliga öarna ovanför. Själva staden i sig är i en stor luftbubbla som formats med hjälp av magi, som gör att de kan andas utan sin vattenskepnad. Staden i sig är en väldig färgrik stad, med husen gjorda i olika koraller och stenar hämtade från havet. Husen är vanligtvis små, förutom det stora palatset som reser sig över staden. Eftersom det enda ljuset som finns är från gatlyktornas eld, växer det inte mycket i staden utöver kungahusets magiska trädgårdar och en park i mitten av staden med stadens fruktträd. Så klart finns det även de som inte tillhör adeln i Antrophelia, som bor längre i utkanterna av staden, eller som arbetar som tjänstefolk eller andra arbetare som i slutändan gör staden funktionsduglig.

Un’Antrophel’ier är nästan hela landet, de av me’ererna som tvingas ha sin vattenskepnad konstant. Landet utanför Antrophelia kan nästan ses som lite grönare med mer alger, sjögräs och andra sjöväxter som växer under vattnet. Vanligtvis är det snarare många byar runt omkring korallreven och havsbottnen än större städer.

De tre största förutom Antrophelia heter Neurotar, Vanratar och Nentia som är uppkallade efter deras gud och gudinnor, och är byggda på öarna ovan havsytan. De är städer dedikerade helt kring de olika templen som finns på öarna.

I allmänhet är Me’erfolket ett utbildat folk, väldigt få kan inte läsa eller räkna. Män och kvinnor kan ha samma roller i samhället och det är sällan som någon nekas något på grund av kön, utan snarare varifrån i landet de kommer. I regel finns stor fientlighet och rädsla mot folken som bor ovanjord. Marke’et som de kallar dem som också används som ett skällsord. Det är en av orsakerna till varför många är skeptiska mot deras nya regent Isra, som är hälften mörkeralv.

Me’erisias härskare

Hus Sarrancenia

Handelsgillet Bläck

Handelsgillet Bläck grundades efter inbördeskriget som placerade Thalia Sarrancenia på tronen. Drottningens önskan om att öka samarbete med Me’erisia och andra länder gjorde att hon investerade mycket i bolagets start, och därefter blev det ett av de mest förmögna handelsgillena i världen. Deras exotiska varor från havsriket tog hem stora inkomster, vilket var väldigt gynnsamt för Me’erisia. Det grundades i stort sätt som ett samarbete mellan Me’erisia och Barastar, men i dagsläget är medlemmarna från hela världen, med handel i alla stora städer i Talanrien. Handelsgillet leds av en me’erkvinna vid namn Vesíva, och hennes make från Barastar – Neyir.

Handelsgillet Bläcks emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Militär styrka

Regenten har full kontroll över armén – en styrka på kring 10 000, medan adelsfamiljerna ofta har mindre garden som skyddar dem och deras hem. Förutom det har de tre gudarnas tempel sina egna garden som i teorin ska vara politiskt obundna, även om det inte alltid varit så.

Senaste händelser

Se tidslinjen

Allianser

De forna allianserna med Kaldrland och Barastar är brutna i och med maktbytet.

Rollspelstips  

De som rollar Me’erfolk och vill utforska världen har många möjligheter i och med att de kan röra sig i världen i sin landskepnad. Exempelvis kan de tillhöra handelskompaniet Bläck, eller annars bara vara ute för att finna ett nytt liv bortom sitt hemland. Andra har en väldigt negativ syn på livet ovan havet, och stannar hellre hemma. Som det nämnts i texten så tillber folket tre olika gudar, men väljer ofta en de är mer lojala till. Man kan fundera lite kring sin karaktärs relation till gudarna, och vilken syn de har på deras regent Isra och mordet på den tidigare drottningen.

Bilder:

https://as07.deviantart.com/art/Atlantis-cover-book-project-299635308

https://www.deviantart.com/loish/art/bella-156985390