Ingenting som Xarnir sysslade med, så klart. Hon kastade en liten road blick mot Djan, som om det fanns ett internt skämt dem emellan dem. Mörk magi hade en god bitter smak som fall henne i smaken som en delikat kaffe till dessert. Hon skrattade tills hon lät drog sitt finger över halsen där såret som skapades av henne innan läktes. För att seda…[Read more]

Hon höll sin blick fäst på honom, ovillig att vända undan den utifall han skulle få för sig att blossa upp igen. Han var stilig, bredaxlad och muskulös, kanske hade hon funnit honom attraktiv om det inte var för att han var så labil, så arrogant… Fast just för stunden verkade han inte vara helt sig själv. Han började helt plötsligt tala och hon vi…[Read more]

Det tog inte många ögonblick innan Angran själv sjönk ned i vattnet, naken som den dag han var född, och med en suck satte sig ned och lutade sig tillbaka. Trots att han oskadd förutom ett antal blåmärken så var han minst lika skitig som alla de andra, och en annan dag hade uppskattat att bli fri från väg- och stridsdammet… men i stunden kä…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle slå henne för det uttalandet, sluta sina händer kring hennes hals och långsamt pressa luften ur hennes lungor, och hon var redo för det. Hela kroppen var spänd som en bågsträng, men slaget kom aldrig. Handen som hotat henne var inte längre där, hon såg den falla till hans sida och kort därefter försvann ocks…[Read more]

Nej. Så enkelt. Nej. Det hade inte varit värt det – inte för någon av dem. Han hade trott på henne, och han visste inte vad dom var värst. Att han hade följt med Maeve frivilligt, att Anga alltid följde där han gick, hur dumdristigt det än var. Att han inte visste om han skulle beskylla sig själv för sin systers död, eller kvinnan framför hono…[Read more]

Han kom så nära att hon kunde känna hans andetag mot sin hud, hans blick var arg, vild och kall och hon hade inget val annat än att möta den nu när han var så nära. Hon hade ställt sig upp, vilket var tur, men hon var fortfarande tvungen att böja på nacken för att kunna se upp på honom. För en sekund hade han sett nästintill tveksam ut, som om han…[Read more]

Då Maeves blick passerade över honom så knöt Angran sina nävar, hårt nog för att knogarna skulle bli vita. Skulle det kännas lättande att sträcka ut sina armar och greppa tag kring hennes huvud, vrida runt hennes nacke och låta henne falla död till golvet? Eller kasta henne i vattnet och dränka henne där? Han var så arg, så besviken, så… O…[Read more]

Hon såg inte upp på honom när han svarade, det behövdes inte, hon kunde känna hans blick, hur den liksom borrade in sig i hennes innersta och sökte att förstöra, riva och slita. Han var mer än arg, han klandrade henne för sin systers död och han tänkte göra något åt det, så mycket var klart. Antagligen skulle han redan ha gjort något om det in…[Read more]

Hennes blick var arg. Som att det var han som hade gjort något – som att det var han, och inte hon, som fått dem dödade. Angran bet ihop och hans ögon flackade åt sidan ett ögonblick, och det var som att spänningen gick ur honom… sedan borrade hans den sig i henne igen, med arg glöd dansandes bakom den blåa irisen.

“Jag kände inte för att supa,…[Read more]

Stöveln slog i väggen i samma stund som han klev in. Han, Angran. Vem som helst utom honom, varför hade det tvunget behövt vara han som bestämt sig för att ta ett bad trots allt. Det värsta var att hon alltid kommit väl överens med hans syster, hon hade stridit tappert och alltid varit där för att hålla sin hätska bror lugn och nu var hon död, giv…[Read more]

Angrans humör hade gjort utspel åt än det ena, än det andra hållet sedan deras så kallade “krigarband” hade “återvänt” från Loradon, och vilket band de nu var, och vilken återkomst det hade blivit. Nästan hälften av dem hade stupat, hans syster Anga bland dem, och för vad? För att ge hövdinga dottern Maeve en chans för ära och hjältemod bland gent…[Read more]

Det var inget fel på tystnaden dem emellan och hon lät den gro ett litet tag till dess att han frågade henne om vad hon skulle göra nu. Det var en fråga hon själv ställt sig mer än en gång sedan slaget avslutats och nu var hon ganska säker på vad hennes nästa steg skulle bli, även om det beslutet fortfarande fick delar av hennes hjärta att v…[Read more]

Hon var medveten om att detta antagligen var just en sådan situation för honom också, en allierad av nöd och brist på andra alternativ, men hon hoppades ändå att hon skulle kunna vända det till något mer ändå. Själv var det förstås också ett maktspel för henne, men Ayperos hade inte direkt varit på botten av hennes lista, tvärt om så kändes det…[Read more]

Resan tillbaka till Hannadon borde ha känts bättre, det borde ha känts som en vinst, men allt hon kunde tänka på var att hon misslyckats med det som Sandor ålagt henne och Arand. De hade skadat Ayperos men inte dödat honom och staden hade alltjämt fallit medan fienden flydde. Att hon och Arand överlevt var bara tack vare halsbandet hon bar om s…[Read more]

Vad som fick henne att tro det? Vem skulle inte vilja ta hennes plats. Äga det bästa riket i Talanrien och hennes makt… Hon skakade nätt på huvudet och försökte att förtränga de paranoida tankarna som smög sig på henne. Andas. Försökte hon åtminstone att påminna sig själv, hon log bara snett.

“För all del, det var ett skämt. Om jag trodde at…[Read more]

Genomresa? Precis som Djan fann hon det lite skrattretande men till skillnad från sin rådgivare höll hon en god min. Ett litet flin fanns på hennes läppar och hon tog en klunk till.

“Se så, Xarnir. Vad har du för anledning tt dölja sanningen från oss? Så länge du inte tänkt störta oss… vill säga, men det vore väl för tråkigt, Djan?” sa hon me…[Read more]

Han försvarade henne, men vad annat val hade han? Att tala illa om henne inför Isra skulle vara detsamma som att erkänna att han höll ovärdigt sällskap, men hon kunde ändå inte låta bli att känna sig något missnöjd över det hela. Deras överenskommelse var ännu i sin linda, men det Nenya sagt var mer än bara impulsivitet, och att kalla det ärlig…[Read more]

Fokusera på dina andetag. Ett… två… Ett… tv… Vad kom efter två? Tankarna verkade alldelles för röriga och hon rörde sitt huvud lite lojt och skakade på det.

“Vad… vad kommer efter två?” frågade hon samtidigt som hon försökte att hålla sig vaken, men det var som om något gjorde henne sliten och trött.

Akila smackade med sin mun, lite som om hon smakade på namnet. Det var en obekant smak, lite äldre… vanilj? Nästan som ett vällagrat vin. Hon drog sin tunga lite över sina läppar och skrockade till lite över Djans presentation åt dem båda och klappade honom lite hårt men samtidigt ömt på kinden.

“Och vad gör du här, Xarnir?” frågade hon o…[Read more]