En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

Det är en förvånansvärt lugn lugn och samlad man som står framför Audgisil men med rusande tankar. Att avslöja eller försöka avslöja Istilwys skulle bli en viljornas kamp och han var osäker på om han skulle vinna den. Han var säker I sin kunskap och magi men aningen splittrad i sin fokus just nu. Men sammanbitet nickar han för att sucka. “För m…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Det skulle vara dåraktigt att säga något i det tillfället. Istället höll sig Ziyaté tyst och drog en hand igenom sitt hår för att göra en gest med sin hand som var riktad åt Yazefin. Ingen annan skulle lägga märka till det. Det såg ut som vilken gest som helst, men var nästan ett hot åt Yazefin. Att minnas vad hon sagt och inte tro sig något.

.…[Read more]

Sahara hade säkert ett finger i spelet när en av tjänarna som skulle ta maten till drottningen inte hade kommit i tid och Yanara fick själv ta fatet met uppskuren frukt till den heliga drottningen och de som var i hennes sällskap. En ofrivillig rysning gick ner längst hennes ryggrad, trots allt hade hennes drottning inte varit sig själv de sista…[Read more]

Skillnaden i temperatur när Kettil tog till orda var märkbar, och för Maeve skar den nästan hela vägen in i själen. Det här var verkligen inte hur hon hade föreställt sig sin återkomst till Frostheim, och kanske blev det helt enkelt för mycket när hennes far dessutom talade till Yazfein som han gjorde. Hade Yazfein sagt för mycket? Och vad pågi…[Read more]

Yazfeins blick ligger lugnt kvar på Audgisil innan han ser mot Kettil kort som för att fundera lite, sen rycker han på axlarna och ser på Audgisil igen. Han visste inte vad Audgisil verkade tro att han kunde göra eller vad han menade riktigt. “Jag vet faktiskt inte om jag har den förmågan att bekräfta vad hon säger. Jag kan dock nog ge det ett…[Read more]

Han nickar och det är ganska lätt att se hur fundersam hon var egentligen men ändå dolde hon det bra. Hade han inte haft många års erfarenhet av detta själv så hade han nog inte sett det.  Han nickar kort mot henne och vänder sig sedan mot Biorn samt resten av männen som börjat samlas. “Nå! Dags att vakna och se till att få i er käk fort! Vi har C…[Read more]

“Står du ändå inte här och ändå faktiskt ifrågasätter mig?” Han ler roat mot henne och sträcker på sig så att hans leder knakar lite. Sen kliver han bort för att packa iordning det sista av sina saker han skulle kunna behöva ha med sig om de skulle ge sig av för att gör hennes plan. Han var redo för vad som än skulle komma om de gjorde det, han…[Read more]

Vart var Arand? Kunde han inte skynda sig? Nog för att Kettil såg lugn ut där han satt på golvet, men det kunde förändras när som helst, om nu det där verkligen var Kettil…

Nästan obemärkt drog hon sig lite närmre sin far när mörkeralven tog till orda, och när hennes misstankar så simpelt bekräftades av kvinnan så kunde hon inte låta bli att…[Read more]

Jag ska börja passet med dem. Orden gjorde Yanara orolig, det var trots allt inte allt för ovanligt att många av dem… försvann spårlöst efteråt. Så spårlöst en avrättning av en tjänare skulle vara. Trots allt var de inte värdiga ett stort spektakel som adelsmännen och allt man kunde hoppas på var väl en snabb död?

Tanken på ett liv utan Sahir…[Read more]

Lite förvånat höjde Ziyaté på sitt ena smala ögonbryn för att låta blicken vandra mellan de som stod där. Låta sig ta in scenen och samla så mycket information som möjligt. Det var inte svårt att se familjens ilska, sorg och… nästan desperata sätt att få det hela i ordning igen. Det var nästan patetiskt. Fast vad gjorde man inte för kärlek och..…[Read more]

Åt det som han sa skakade Ranghildr på huvudet och korsade sina armar med ett snett leende. För han hade alltid haft så många lektioner och tankar även om det flesta av dem ekade i hennes huvud ofrivilligt inbultade i henne… ville hon inte riktigt ge honom det hela och fnös.

“Som om du lät mig ifrågasätta dig.” sa hon med ett skrockand…[Read more]

Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Eftersom hon visste att hon skulle tacka ja… Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk som henne, de som visste mer än de borde, som alltid hade ett ess i den bildliga rockärmen. Men, de betalade henne ofta väl, och hon hade en känsla av att detta skulle bli ett särskilt lönsamt samarbete, även om det också kom med löftet om att det knappast…[Read more]

Skrattet som lämnade alvens läppar passade väl in i bilden som hon försökte upprätthålla utåt, den där oskyldigheten, men Moira misstänkte att denna kvinna nog hade mer blod på sina händer än hon skulle vilja medge. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att flina roat åt förklaringen.

”Nå, underligare saker har skett förr, inte san…[Read more]

Precis som sin syster bytte han från resetunika till den nya han låtit göra i Frostheim, när han dragit bältet runt midjan och klivit ut ur tältet stod Torfi kvar vid lagbänken med edsringen i handen. Det var än bara Erngissles lagman som hade tagit plats på lagbänken, Brand misstänkte att Hrafn’s lagkunnige och Ulfhedna’s, om de sände någon, skul…[Read more]

Hon såg ned på kuvertet och synade sigillet. Hon kände genast igen det, och med det så bekräftades hennes misstankar. För några år sedan hade hon aldrig trott att hon skulle jobba för Tionde fingret, kanske hade hon inte ens anat att de fanns på riktigt, men hon rörde sig i tillräckligt skumma kretsar vid det här laget för att veta om att de var…[Read more]