Innom kort var Turin och Jorunn täkta i runor som resten i cirkeln.
under gudarna började tid flyta samman men innom kort var alla på fötter och dansade rymiskt runt i cirkeln. Ursas röst började låta mer och mer distant altmed att han försvann in i massan av kroppar.
tillockmed för Jorunn som var betydligt längre än männen och kvinnorna i cirkeln smallt folk ihop.
Det tog inte länge fören båda sjöng med i en sång de alldrig hört eller ens förstod, men de kändes så naturligt och rätt.
“ODEN! vi tilltalar nu dina söner.” hördes Ursas röst över hela området, som om han var överallt samtidit.
Luften var stinn av gudarnas närvaro, dimman kändes ogenomtränglig bort om cirkeln, för tillfället kändes ritualen och gudarna som hela världen.
“THOR giv oss din kraft och styrka i den uppkommande resan!” Ursa lyfte armarna och uppenbarade sig vid elden i mitten av cirkeln. han höll något i händerna som han snabbt slängde ner i elden. För en sekund blev allt vitt samtidigt som alla blev slagna till marken. sen hördes vad som lät som rullande åska.
“Thor samtycker!” ubrast Ursa medan han steg up vid elden.
“Forseti rätvisans och sanningens gud, se oss och säg oss är Turin och Jorunn värdiga att rådfråga er direkt?” en en gång slängde han något i elden. Denna gång började det spraka och elden brann grönt för några sekunder.
Ursa såg rådfrågande i elden för ett utdraget ögonblick. När han väl började tala igen tystnade hundarna.
“Forseti godkänner er!” När ursa sa detta vrålade hundarna i smatycke.
“Nu kvarstår endast en sak. Gudarna skall välja er en motståndare som ni själva skall möta” När ursa sagt detta tog han fram en näve ben och åter igen tre lerskålar. Denna gång märkta med En björn, en varg och en orm. Alla skålar var fyllda med en svart vätska. Han kastade benen emellan dem.
“åt Turin valde gudarna BJörnen!” han kastade igen
“åt Jorunn vargen!” han räkte fram skålarna i fråga till dem. Runtomkring hade hundarna återigen tystnat och såg nu intensivt på Turin och Jorunn.
Hundarna hade slutat up med sitt och stirrade på mannen som kommit in i salen.
Uxa var så förvirrad att han för en gångs skull inte visste vad han skulle göra men han och samtliga av hans män höll i sina vapen. han ogillade deras fiender i norden men kozaky hade varken ära eller rätt att vistas i deras salar.
“VAD I ODENS NAMN GÖR DEHÄR OHYRAN I VÅRA SALAR?!” Röt Uxa hela hans ansikte rött av ilska.
hundarna följde upp med liknande förbannade rop. Bera ställde sig bredvid Turin beräd att skydda honnom med sit liv om det skulle behövas.
Ursa slösade ingen tid med att påbörja ritualen när de satt sig, han plaserade tre lerskålar framför Jorunn och Turin var och ett märkta för gudarna Ve, Oden och Vili.
I skålen för Ve hällde han en gulbrun vätska.
“Ve broder av Oden, han som gav oss våra röster. Vi tackar dig för möjligheten att be om eran hjälp” ursas ögon sköt upp mot himlarna när han talade. Varvid han tände eld på vätskan och lade i vad som såg ut som en sten som började avge ett skrikande ljud när de kom i kontakt med den brinnande vätskan.
“berätta vem ni är” fortsatte Ursa medan han höll skålen framför Turin och Jorunn. Hundarna började sjunga runt dem med låga röster till asarna. När både Turin och Jorunn sagt sina fulla namn lade Ursa ner skålen och klappade i ögonhöjd ovanför skålen en gång.
i skålen för Oden lade han två svarta fjädrar.
“oden gudarnas konung, Han som ser allt och är mäktigast av gudarna. Vi tackar dig för vår värld och ber om din tillåtelse att be dina söner om beskydd.” han tog en kniv ur bältet och lyfte undan björnskinnet han bar från sin högra axel och drog kniven över sin överarm tills en liten ström blod rann ner till hans fingrar. efter att han täkt bottnen av skålen och fjädrarna med blod lade han fram dem mot sina två deltagare.
“tre droppar. inte mer inte mindre. en för Oden, en för Hugin och en för Munin.” Sade han medan han täkte över sin arm igen. det syntes att han utfört liknande ritualer hundratals gånger. När allt blod tillförts började ritualen kännas av, varesig det var nånting i vätskan eller gudarnas närvaro var svårt att säga men när ursa en en gång klappade kunde man svära på att två korpar flög över cirkeln.
I skålen för Vili lade Ursa örter av olika slag och färger.
“Vili vi tackar dig för vad som gör oss till vem vi är. Våra känslor och tankar. Vi tackar dig för alla vi känner och älskar” när han sagt sitt tände han örterna och lade ner skålen mellan dem.
“Andas, Njut, tänk… Kän gudarnas närvaro. Kän Oden och hans bröder.” Ursa ropade för full hals vid det här laget. sången runt sirkeln hade också blivit öronbedövande vid det här laget men vid det här laget kunde gudarnas närvaro kännas till fullt och ingenting kunde överrösta deras närvaro.
“Vi har tillkallat bröderna nu ska vi visa dem vår värdighet. Genom song, dans och demonstration av kraft” Ursa sade det medan han steg upp och öppnade en påse med blå färg som han gav åt två hundar en kvinlig som närmade sig Jorunn och en manlig som närmade sig Turin.
Ursa vände blicken mot Turin.
“gudarna går före våra mänskliga tidsplaner. Jarl…” cirkeln tystnade.
“Jorunn kom sitt ner med oss här” Ursa visade på en plats i hundarna gjorde rum medan han började plocka med lerkärl och örter.
Uxa sitter på sin plats och flinar. Han finner det alltid lika roligt när nån stiger Ursa på tårna.
Uxa och hundarna protesterade inte och anslöt sig till festen. innom kort började två av hundarna brottas sinsemellan och de andra började vadslå om vinnaren.
“så säg mig Turin har du någonting som jag kan sätta hundarna på snart? de börjar bli rastlösa.” frågade Uxa mellan skratten.
trots att frågan ställdes i skämtsam ton syntes det på Uxa och Bera att det fans spår av allvar, Ursa hade redan get sig in i brottningen.
Ursa slog runt och fäste ögonen i Jorunn, hans ögon blodsprängda men fyllda av glädje
“ah Jorunn, sömn är obehövligt i gudarnas närvaro” svarade Ursa.
man kunde nästan känna atmosfären i cirkeln på bar hud. nära mitten av gruppen satt Uxa som lyfte sin blick mot Jorunn när hon ankom.
“varför deltar du inte för gudarnas beskydd? att utföra riten för en person tar inte mer en en halv timme.” Utbröt Ursa utan att för en sekund bryta ögonkontakt.
Allas blickar vändes mot henne i väntan på svar. Hundarna värkade vara i en kollektiv trans, alla utom Uxa som såg mot Jorunn med sitt senvanliga flin.
I gryningens ringa timmar befann sig Uxa och hans mannar i utkanten av staden i väntan på Turin och Jorunn.
Hundarna var en bisarr syn i morgondimman, samtliga satt i bar överkropp trots kylan täkta i målade runor.
I mitten av dem stod shamanen Ursa med händerna fulla av örter och mynt som han periodiskt slängde i elden i offer till gudarna.
Trotts Ursas bakgrund som en klansman från de norra bergen var han en Uxa’s mest respekterade hundar.
Ursa hade insisterat på att hundarna skulle utföra en skydsritual för expeditionen, för i hans ord “Man beger sig inte till gudarna utan att knacka på dörren först”. Han beskådade området med sin sedvanligt stirriga blick och fortsatte att mumla ohörbara meningar medan han sirkulerade området.
Utifrån salen kunde ett tumult höras just innan dörrarna till salen slogs upp med ett brak.
Uxa Och hans mannar välde in hurrande med stop i händerna fyllda till brädden med mjöd, när de insåg att nånting pågick i salen stannade de upp.
“vafalls Torin! vad i Balders Balle händer här?” vällde Uxa ur sig med ett pådrucket flin.