Elden var så varm och skön. Hon ville bara krypa in i den. Använda dess kol som bädd och lågorna som varmaste täcke. En inre syn tog form av hur hon kunde omsluta sig av elden, som en skön mantel, eller filt. Det kändes som om dess lågor gav den mjukaste smekning och en bekant tröst. Som en mors varma omfamning. Hon stirrade in i elden en…[Read more]

Hon gav Asgeir en triumferande omfamning och stod så kanske ett par sekunder längre än vanligt. Om det var av lättnad och lycka eller hans underbara värme, trots sin stelfrusna kropp, var svårt att säga.
Men hon släppte honom tillslut och nickade skakande samtidigt som hon hjälpte honom att rätta till tunikan och skjorteln och dess snörning.…[Read more]

Hon visste att Eira skulle tala, tillslut. Om hon bara väntade ut henne. Och hennes kunskap om sin vän gjorde henne inte besviken. Hon stod intill Eira och lyssnade på vad hon sa. Men några ord skar djupare än andra och hon rynkade pannan något. Något i blicken blev något mörk och en ilska tände till. Hon drog några djupa andetag, lät inte i…[Read more]

Hon kände vattnet kring dem och såg hur Eira tog sig närmare och strök henne över pannan. Hon mötte hennes blick och ville säga så mycket mer men orden kom inte till henne. Varför kände hon sig plötsligt nervös? Hon hade aldrig kunnat dölja något från Eira. Det var som om kvinnan kunde se sanningen i allt. Se bortom ord och uttryck.
” Int…[Read more]

Hon gick hand i hand med Eira genom skogen. Fåglarna började stilla vakna och deras sång fyllde tystnaden som uppstått. Inte en obekväm tystnad, men tystnad likväl. Så bröt Eira den med sitt konstaterande, eller fråga. Det var någon av en blandning. Hon undvek hennes blick och hennes brist på svar var väl talande för sig själv.
Hon s…[Read more]

Hon väntade otåligt utanför långhuset. Än låg dimman tät över marken, som en ljus och våt filt över världen.
Solen hade inte hunnit titta över horisonten än men den var ack så nära. Nattens mörker var inte fullt lika djup och tryckande. Eller så var det Eira som skingrat hennes mörkaste tankar som gjorde att världen såg lite ljusare ut?

“…[Read more]

Hon såg hur han såg ut som en dränkt björn framför henne och hon kunde inte låta bli att skratta till. “Hmm jo det har du väl rätt i..” svarade hon honom och huttrade märkbart i kylan. Hon svalde något och tog tag om hans axlar då han kupade sina händer för henne att sätta foten i. ” Och jag som inte trodde att det kunde bli kallare än He…[Read more]

Hon märkte hur Eira tvekade något. Hur hon redan funderade över hennes syner. Hon kanske borde väntat med att säga något om det? Kanske hade Eira låtit sin tankeverksamhet vandra till lite trevligare tankar än… förändring. Sådant kunde vara skrämmande och hon ville inte så några skrämmande frön hos Eira. Hennes Eira.
Så märkte…[Read more]

Hon skrattade åt hans svar angående sin egna överlevnad och njöt av värmen i vattnet. Så lät hon sin blick följa hans upp mot hålet och hästarna. Hur han hade tänkt få ner hästarna hade hon ingen aning om, djuren som skrämdes av sin egen skugga och knappast hade någon som helst talang för att klättra.
” Vi är verkligen i ett trångmål…”…[Read more]

Hon drog på munnen i ett litet leende då han sträckte på sig och skämtade med henne med det där leendet som var så smittsamt.

” Åhhh lite återhållsamhet har jag ändå sett hos dig. Du har inte pillat på mig en enda gång. Så någon överlevnadsinstinkt finns nog hos dig också”

Retade hon honom och flinade brett. Hon mötte hans blick och kän…[Read more]

Hon mötte Villis blick och såg hur han retsamt såg ned på henne. Hon flinade stort och skrattade till.

” Ge mig en anledning att inte vara så allvarlig så lovar jag att både dansa och sjunga. Men sist jag undersökte saken så sitter vi fortfarande fast i något som bäst kan beskrivas som Hel med mat som vi använt som sadelvä…[Read more]

Det var som om avgrunden själv skapades framför deras ögon. Så mycket död och lidande. Hon sprang efter alven som tagit tag i hennes arm. Hon kände väl igen honom, hennes vän som Caspian tidigare träffat också. Hon visste att han hade haft ett gott öga till henne och han hade mer än en gång räddat henne ur trångmål eller fångat henne nä…[Read more]

Hon höll tillbaka skrattet, fnissade lågt då hon inte ville väcka någon av de andra som fortfarande sov djupt.
Hon höll sig kvar, klamrade sig fast vid Eira tills hon gav upp och hon drog täcket mer över dem som för att skyla dem från världen. Hon kysste henne på kinden roat.
” Världens hjul är i rullning. Jag hörde den kna…[Read more]

Hon nådde precis botten med huvudet ovanför vattenyta. Asgeir hade inga problem med djupet då han var betydligt längre än henne. Hon hoppades bara att det inte skulle bli djupare någonstans, eller att källan skulle vara knuten till någon annan vattenreservoar som kunde fylla på vattnet. Kläderna tyngde ner och gjorde det svårt…[Read more]

Han ställde sig upp med sin hand fortfarande i hennes. Eller hennes i hans kanske var en bättre beskrivning. Hans enorma labbe hade lätt kunnat krossa hennes. Men han hade ett förvånansvärt mjukt handtag om det då han såg ned på henne.
Kylan påverkade henne inte alls längre, vinden kunde vina och yla bäst den ville. Såhä…[Read more]

“En smed och en prins? Och här trodde jag att vi var en kung och en drottning… jaja… enkelt tillkommet enkelt tappat” svarade hon med ett skratt samtidigt som hon lättsamt ryckte på axlarna och tuggade på det sega köttstycke han delat med sig av.
Hon la huvudet lite på sned och lyssnade på hans skämtsamma berätte…[Read more]

Vintern hade övergått till vår som hade övergått till den tidiga sommaren. Den där tiden på årstiden när solen mitt på dagen lyser varm och klar medan mornarna är kyliga och dimmorna täta. Hon älskade den här tiden på året, allt kom till liv och det kändes som om folk och väsen av alla dess slag var närmare varandra.
Hon hade…[Read more]

Hon såg att Caspian sett henne. Om det var med blicken han upptäckt henne eller med någon annan förnimmelse visste hon inte men för ett kort ögonblick mötte deras blickar. Hon hoppades att han i hennes såg hennes oro och tillgivenhet för honom. Men det var svårt att förmedla något annat än ren skräck inför situationen. Han hade insistera…[Read more]

Hon skrattade lätt, roat åt hennes syster. Hon verkade på gott humör om hon nu orkade och ville ge sig in i diskussionen med henne men så ställde sig Lyreth plötsligt upp och rev sönder sin klänning. Hon hann höja en hand i gest för att hejda henne men sänkte den igen med en suck. På något vis skulle deras mor lägga skulden på henne, hon…[Read more]

Då han återigen talade om att det var hans bror som ville straffa honom, den här gången med sadeln, skrattade hon igen. ” Du tror då allt att Eirik är ute efter dig. Vad har du gjort för att förtjäna en sådan plågsam behandling av bakdelen och varför drog du in oss andra i din bestraffning?” frågade hon retsamt och skämtsam…[Read more]

Hon såg på honom då han greppade tag om hennes haka. Hans blick var allt annat än vänlig, inte ens uppvärmd och hon räknade inte med ett väl mött svar. Synd..då natten var kall och avsaknaden av fylla gjort sig påmind.  Hans väsande ord och ilskna uppsyn kom henne inte som någon överraskning. Hon hade sett den där blicken allt fö…[Read more]

Det tog en stund men tillslut verkade hennes systers dystra stämning lätta lite och hon dolde ett triumferande leende genom att dricka en klunk av drycken. Hon lät hennes syster fortsätta i sin egen takt och snart verkade ett leende spridas även på Lyreths ansikte. Även om det var på hennes bekostnad så var det ändå ett billigt pris för a…[Read more]

Hon smakade på sin dryck och väntade i tystnad. Hon visste att hennes syster till slut skulle prata, knäckt av tystnaden och förväntan att hon skulle prata och Lara hade inget emot att leka den leken. Hon fick som hon ville tillslut, förr eller senare. För var det någon i familjen som var envist tålmodig så var det hon. Deras far kallade he…[Read more]

Hon kände hans närvaro andlingen innan hon kände hans fysiska närvaro. Det var som om han tog upp plats även när han inte var där och hans ord fick henne att dra på munnen något. Hon stod stilla med ryggen mot honom då han slöt sin hand om hennes då hon höll i Odens figurin. Hans hand dröjde sig kvar innan han med en mjukhet ho…[Read more]

Hon såg hur Asgeir såg mot henne och Villi men återgäldade inte leendet hon skickat hans väg och snart återupptog Villi deras samtal och hon vände huvudet mot honom istället.
Han försökte förklara för henne hur han brukade sin magi, hur har gjorde detta märkliga ting. Hon tänkte på hur hon varit skräckslagen för honom först…[Read more]

Hon stirrade på mannen som satt sig ned intill henne. Hon visste inte om hon skulle klå upp honom för frågan, fnysa åt det hela eller faktiskt sjunga något. Så hon satt tyst stilla istället och bara stirrade på honom. Hon skulle precis öppna munnen för att säga något då en av Hallgrims män gjorde sitt utrop. Genast vände hon sin…[Read more]

Hon följde med de andra och slog sig ned vid bordet med de andra männen. De skålade, sjöng och berättade historier men hon precis som Njeld förblev tyst. Hon åt, drack och iakttog och hon märkte nog hur Hallgrims humör vändes till det sämre ju längre in på kvällen de kom. Hon sa inget om saken och det gjorde ingen annan heller.…[Read more]

Hon kunde se en blixt av irritation i systerns blick innan hon maskerade den. Hon stod lugnt intill henne med samma sneda, smått roade leende som hon haft när hon hälsat. Hon visste att bara hennes blotta närvaro kröp under skinnet på hennes syster i den här stunden men det kunde inte hjälpas. Det var ofta så..Lyreth fastnade i sitt eget huv…[Read more]

Så kom de fram till gården. Hallgrim hade tagit täten och skidade på som för att ta igen förlorad tid. Han hade inte sagt något om hennes tempo men hon kunde riktigt känna alla deras irritation över den långsamma takten. Där en del kanske skulle finna detta obekvämt och stressande kände hon bara ett visst mått av tillfredställ…[Read more]

Hon såg hur männen vände blickarna till henne. Några vänligare än andra men alla med en något förvånad uppsyn att hon ens tagit till orda. Men hon tänkte inte hålla tand för tunga när det kanske gällde livet. Och hon hade ändå en känsla av att Hallgrim inte heller var en komplett dåre och ändå överlevt så länge han gjort på an…[Read more]

Hon drog den tjocka manteln om sig och rättade till vantarna och den varma mössan hon fått till låns. Eller ja fått till låns och låns.. Vad hon förstått av kvinnorna på gården så förväntade de sig inte att återse sina plagg igen men det tog också emot att få några allmosor så ett lån lät ju bättre än en gåva av medömkan. Kläd…[Read more]

Hon mötte stadigt hans blick där de red och lät den då och då vandra ut över landskapet. Trots allt var det båda två tvungna att vara uppmärksamma på annat än bara varandra också i det här landskapet. Han verkade nervös, eller inte nervös riktigt men som om han hade svårt att fokusera på deras samtal. Kanske tråkade hon ut h…[Read more]

Gårdagen hade varit en spektakulär händelse av pinsamheter och klumpighet. Inte från hennes sida, aldrig från hennes sida utan som vanligt från hennes tvilling. Så hade det alltid varit och hon hade mer än en gång funderat över om det allvarligt rådde en klumpedunsförbannelse över hennes tvillingsyster. Men gårdagen måste ändå tagit någo…[Read more]

Då han skämtade om sin bror drog hon bara större på munnen. Hon hade också märkt att ljuset ständigt var tänt hos Eirik och inget verkade gå honom förbi. Hon skulle inte bli förvånad om han så drömde och planerade strategier och planer i sömnen. Han var allvarlig nästan hela tiden men ibland tyckte hon att hon kunde se någon…[Read more]

De hade kommit till ett vägskäl, eller ja något som kunde liknas vid ett vägskäl om man skulle tro Eirik. För henne var det midjedjup snö oavsett var hon såg. Hon kunde inte se några vägar, stigar eller något som kunde liknas vid något medvetet bygge eller ett medvetet  val av förändringar i omgivningen. Det var längesedan hon…[Read more]

“Jag hörde att Garnisonsmästaren nästan tagit död på henne.. inte m…[Read more]

Hon såg på Villi då han tog hennes händer i sina. Hon studerade hans ansikte närmare innan blicken vandrade ner till hans händer som kupade hennes. Värmen spred sig från hans händer till hennes och vandrade upp längs armarna. Hon kunde inte låta bli att le förundrat över det hela och hennes ansikte sken upp som ett barn som just fått den fin…[Read more]

Han var snabbt framme vid hennes bädd och den lilla pall som stod intill. Han var lång och fyllde hennes hem med sin närvaro men det var inte bara hans fysiska storlek som plötsligt fick hennes hus att kännas som en hundkoja.
” Sen när börjar du lyssna på skvaller Zana?” Frågade hon honom nästan retsamt och fnös. Hon skakade på huvudet och…[Read more]

Halva huset, ja om man nu kunde kalla det lilla skjul hon bodde i för ett hur, skakade då alven bankade på dörren.
Hon visste direkt, bara på sättet han bankade på hennes dörr att det var Zana. Inte för att han använt den ilskna bankningen på hennes dörr förut men för att han klev in utan att vänta på svar.

Hon hade hållit låg profil. Ja h…[Read more]

Det var ett kargt landskap de red igenom och hon hade inte förväntat sig något annat ändå svor hon tyst för sig själv säkert hundra gånger om dagen över att hon valt att följa med på uppdraget. Inte för att hon var rädd för vad Utgård skulle bjuda på utan för att den iskalla, virvlande snön letade sig in under alla de varma lager kläder…[Read more]