Hon följde med honom. Det tog emot att lämna staden men vad kunde de annars göra? Hon vågade inte stanna, för hon vågade inte att han skulle ta beslutet att stanna med henne. Hon kunde inte förklara det band de hade till varandra. Varför det kändes så viktigt att vara med honom, se till att han var säker men nu var det så.
Hon följde med…[Read more]

Hennes kyssar var varma, heta och hon smekte honom där hon kom åt. Deras intima plats vid elden verkade krympa, världen krympa till bara de två och hon visste inte hur men hon fann sig snart i hans famn. Hade hon klättrat upp där eller han dragit upp henne i sin famn? Hon la benen om honom där han satt med ryggen lutad mot stocken de dragit…[Read more]

Eiras hälsning för henne att dra på munnen. Kanske var hon road, kanske var det bara att hon kommit för nära sanningen? Hon var blåslagen, sönderslagen, trasig i själen och allt hon ägde hade hon med sig här. Vem var hon  ens? Hon hade hoppats att komma hit skulle kännas som att komma hem, men hon kände sig som en främling. En ulv bland får…[Read more]

Hon mötte hans blick och nickade bestämt. Hon var rädd, men så var rädsla en känsla som hon levt med hela livet. Dagligen och något hon lärt sig att pressa sig förbi. Låta kroppen arbeta, sinnet inte stelna till av rädslan. Det var något som de flesta av dem lärt sig redan i unga år. Hon följde med honom, ljudlöst och skulle precis ut genom…[Read more]

Hans kyssar blev lite varmare, lite djupare och hela hon kände sig varm. Kände sig… det var så mycket som kändes på samma gång. Förvirrad, rädd…glad. Upphetsad. Hon kände kinderna bli rödare och hon var helt säker på att det inte bara hade att göra med den där lilla flaskan han så klyftigt nog packat ner inför den här resan.
” Jag…j…[Read more]

Hon manade på hästen men vinden drog tag i hennes mantel. En ilsken, virvlande vind och med den, en röst. Hon saktade av, höll in hästen efter ett par meter. Hon vågade knappt vända sig om. Hon vred ansiktet litet åt sidan, som om att snegla mot stigen och kvinnan som klivit ut på den. Hon visste utan att ens se henne. Kände det i hela krop…[Read more]

Så många år. Så många livstider sedan. Men hon hade alltid vetat, alltid att hon skulle återse den här platsen. Hon höll in den lilla hästen. Knappast en ärorik återkomst det här. Slagen, ärrad, skadad, utblottad. ”Men inte bruten” sa hon högt för sig själv innan hon klappade den lilla raggiga hästen på halsen. Hon hade kommit att älska det…[Read more]

Hennes hjärta värkte då hon såg hur plågad han var över det som skett. Över vad de tillsammans startat. Endast framtiden skulle utvisa om de kom ur det här som hjältar eller ondskefulla monster. Hennes erfarenhet sa henne att hon skulle utmålas som det monstruösaste av monster, som förvred en mänsklig paladin att starta ett sådant blodi…[Read more]

Säg något! Gör något! Vad som helst nu. Du kan inte bara sitta här och göra ingenting!

Hennes inre skrek åt henne att agera men hon kunde inte. Hon hade aldrig känt en sådan kluven känsla, en sådan rädsla och sådan iver på samma gång. Det var som om alla tankar och känslor var som en enda stor myrstack där alla myrorna övermannade vara…[Read more]

Hon mötte Asgeirs blick först när hon kom fram då han hälsade på henne med sina varma ord. Hon kunde se där ett leende spela precis under ytan. Den fanns där i hans blick även om den aldrig riktigt nådde läpparna. Det här var en allvarsam stund alltså och hon kände hur hon skärpte sina sinnen och lyssnade till det som sas.
Magiska f…[Read more]

Hon kände hur hjärtat mjuknade igen. Det fanns ingen som kunde få sten att smälta så som Eira. Hon hade den egenskapen och även de häftigaste gräl och stormar kunde hon stilla. Det var bland de egenskaper hon värderade högst hos sin vän. Hennes lugn och hennes inverkan på andra. Men att se henne så förkrossad…det krossade henne själv i…[Read more]

Hon märkte att Asgeir satt stilla, blick stilla som om han var rädd att röra sig till en början. Var han rädd för henne? Eller hennes ord kanske snarare än henne. Det slog henne plötsligt att han kanske var rädd att bli förskjuten. Men så kunde det väl ändå inte vara? Han hade ju haft så många chanser att säga vad han kände, att han k…[Read more]

Hon såg på honom lite då han verkade fundera över det hon sagt. Två överhuvuden, det var inte vanligt men inte heller så att det inte hade hörts om det förut. Och även om Oden själv var allfader så var det väl ändå Gudarna tillsammans som härskade över Asgård. Hon trodde nog ändå att han och Eirik tillsammans skulle utgöra ett bra par…[Read more]

Hon försökte att inte tänka på det, att inte spela upp det som just skett för hennes inre. Hon visste ju att hon önskade något, ville ha något av Eira som hennes vän helt enkelt inte kunde ge. Hon kunde inte vara arg på henne för att hon inte ville samma sak, inte kände samma sak som hon själv gjorde. Men just nu var hon sårad och kniven so…[Read more]

Hon satt där med honom på den enkla bädden under gatorna i de hemliga tunnlar som vimlade sig fram som en labyrint, eller en stad inuti en stad. Det var knappast första gången hon varit här men det var första gången hon var här och inte hade planer på att återvända till Garnisonen innan någon märkte att hon saknades. Hon tänkte på Gar…[Read more]

Hon satt tyst och lyssnade på honom. Lät honom fundera vad han ville säga och lät honom tala till punkt. Hon hade inte bråttom och tålamod var en dygd och utan det skulle ett svärd aldrig kunna smidas. Hon slickade sig om läpparna en stund och drog på munnen i ett snett leende. ” Men vem säger att du måste leda själv? Frostheim kan väl ha…[Read more]

Hon lyssnade till eldens sprakande. Låg det något i det Asgeir sa? Villi verkade också tycka att hon var något mer än hon själv såg. Hade hon en relation till elden som inte alla hade? Men borde hon inte ha känt något, förstått det då? Nej.. hon var en smed. Smed, syster, sköldmö.. magiker …eller vad det annars kunde vara kunde hon int…[Read more]

Hans ord om att bara vara Caspian gjorde att hon rynkade pannan lite. Hon förstod inte vad han menade riktigt. Hur kunde man hata honomlägn? Hon hade inte sett något annat än en man med heder, samvete och empati. Så många stunder hade hon glömt att han var en människa, hon hade sett bortom det. Hon lyssnade till hans varma, starka hjärtsl…[Read more]

Hon hade sagt orden med den största övertygelse hon känt på länge. Ett löfte kanske till honom lika mycket som till sig själv. Hon skulle inte låta den här mannen som gjort så mycket för henne, som offrat så mycket för hennes skull dö här. Det skulle inte vara någon rättvisa i livet då, och i en sådan värld skulle hon själv inte vilja le…[Read more]

Hon hade inte väntat på Eira utan med stadiga steg gått tillbaka. Vad fanns där att vänta på? Eira hade med all tydlighet svarat att det skulle vara dumt av henne att vänta eller att förvänta sig något av henne. Så varför då vänta i stegen?
Hon hörde snart hur Eira slöt upp vid hennes sida och försökte sig på ett samtal.
“Mmm… “…[Read more]

Det kändes som om kylan inte var lika brutal nu, lika dödlig. Men utanför den varma ringen så lurade den där, som en hungrig varg som cirkulerade kring dem. Mörkret började snart lägga sig och hon, precis som Asgeir förstod nog att de skulle få spendera natten ensamma här ute. Solen satt hastigt här i Utgård, nästan onaturligt fort. Men så…[Read more]

Hon fortsatte att ordna med vatten och hästarna och gjorde sitt bästa att inte se åt prinsarna och Villis håll. Hon gjorde också sitt bästa att inte se åt någon annans håll för hon hade märkt att de övriga med på den här färden hade börjat ge henne det ena underliga ögonkastet efter det andra. Hon höll sig på sin kant om det inte var för a…[Read more]

Hon väntade på Eira. På att hon skulle simma ikapp, på att hon skulle komma upp på land på att hon skulle se på henne. Hon hade aldrig känt sig så öppen, så rå och oskyddad. Så…allvarlig. Hon förvånade sig själv att hon kunnat hålla sig så allvarlig så länge och så ärlig. Men inget svar kom, inte på en lång stund. Och den tystnaden som a…[Read more]

De sprang, stapplade och snubblade sig framm. Överallt omkring dem var det kaos och staden själv höll på att utplåna sig självt. Det var så det kändes där de drog fram.
Hon försökte tränga ute det som hände, det hemska och fruktansvärda hon såg. Hon hade sett mycket elände i sitt liv men hon hade ännu inte upplevt sådant brutalt kaos och…[Read more]

Elden var så varm och skön. Hon ville bara krypa in i den. Använda dess kol som bädd och lågorna som varmaste täcke. En inre syn tog form av hur hon kunde omsluta sig av elden, som en skön mantel, eller filt. Det kändes som om dess lågor gav den mjukaste smekning och en bekant tröst. Som en mors varma omfamning. Hon stirrade in i elden en…[Read more]

Hon gav Asgeir en triumferande omfamning och stod så kanske ett par sekunder längre än vanligt. Om det var av lättnad och lycka eller hans underbara värme, trots sin stelfrusna kropp, var svårt att säga.
Men hon släppte honom tillslut och nickade skakande samtidigt som hon hjälpte honom att rätta till tunikan och skjorteln och dess snörning.…[Read more]

Hon visste att Eira skulle tala, tillslut. Om hon bara väntade ut henne. Och hennes kunskap om sin vän gjorde henne inte besviken. Hon stod intill Eira och lyssnade på vad hon sa. Men några ord skar djupare än andra och hon rynkade pannan något. Något i blicken blev något mörk och en ilska tände till. Hon drog några djupa andetag, lät inte i…[Read more]

Hon kände vattnet kring dem och såg hur Eira tog sig närmare och strök henne över pannan. Hon mötte hennes blick och ville säga så mycket mer men orden kom inte till henne. Varför kände hon sig plötsligt nervös? Hon hade aldrig kunnat dölja något från Eira. Det var som om kvinnan kunde se sanningen i allt. Se bortom ord och uttryck.
” Int…[Read more]

Hon gick hand i hand med Eira genom skogen. Fåglarna började stilla vakna och deras sång fyllde tystnaden som uppstått. Inte en obekväm tystnad, men tystnad likväl. Så bröt Eira den med sitt konstaterande, eller fråga. Det var någon av en blandning. Hon undvek hennes blick och hennes brist på svar var väl talande för sig själv.
Hon s…[Read more]

Hon väntade otåligt utanför långhuset. Än låg dimman tät över marken, som en ljus och våt filt över världen.
Solen hade inte hunnit titta över horisonten än men den var ack så nära. Nattens mörker var inte fullt lika djup och tryckande. Eller så var det Eira som skingrat hennes mörkaste tankar som gjorde att världen såg lite ljusare ut?

“…[Read more]

Hon såg hur han såg ut som en dränkt björn framför henne och hon kunde inte låta bli att skratta till. “Hmm jo det har du väl rätt i..” svarade hon honom och huttrade märkbart i kylan. Hon svalde något och tog tag om hans axlar då han kupade sina händer för henne att sätta foten i. ” Och jag som inte trodde att det kunde bli kallare än He…[Read more]

Hon märkte hur Eira tvekade något. Hur hon redan funderade över hennes syner. Hon kanske borde väntat med att säga något om det? Kanske hade Eira låtit sin tankeverksamhet vandra till lite trevligare tankar än… förändring. Sådant kunde vara skrämmande och hon ville inte så några skrämmande frön hos Eira. Hennes Eira.
Så märkte…[Read more]

Hon skrattade åt hans svar angående sin egna överlevnad och njöt av värmen i vattnet. Så lät hon sin blick följa hans upp mot hålet och hästarna. Hur han hade tänkt få ner hästarna hade hon ingen aning om, djuren som skrämdes av sin egen skugga och knappast hade någon som helst talang för att klättra.
” Vi är verkligen i ett trångmål…”…[Read more]

Hon drog på munnen i ett litet leende då han sträckte på sig och skämtade med henne med det där leendet som var så smittsamt.

” Åhhh lite återhållsamhet har jag ändå sett hos dig. Du har inte pillat på mig en enda gång. Så någon överlevnadsinstinkt finns nog hos dig också”

Retade hon honom och flinade brett. Hon mötte hans blick och kän…[Read more]

Hon mötte Villis blick och såg hur han retsamt såg ned på henne. Hon flinade stort och skrattade till.

” Ge mig en anledning att inte vara så allvarlig så lovar jag att både dansa och sjunga. Men sist jag undersökte saken så sitter vi fortfarande fast i något som bäst kan beskrivas som Hel med mat som vi använt som sadelvä…[Read more]

Det var som om avgrunden själv skapades framför deras ögon. Så mycket död och lidande. Hon sprang efter alven som tagit tag i hennes arm. Hon kände väl igen honom, hennes vän som Caspian tidigare träffat också. Hon visste att han hade haft ett gott öga till henne och han hade mer än en gång räddat henne ur trångmål eller fångat henne nä…[Read more]

Hon höll tillbaka skrattet, fnissade lågt då hon inte ville väcka någon av de andra som fortfarande sov djupt.
Hon höll sig kvar, klamrade sig fast vid Eira tills hon gav upp och hon drog täcket mer över dem som för att skyla dem från världen. Hon kysste henne på kinden roat.
” Världens hjul är i rullning. Jag hörde den kna…[Read more]

Hon nådde precis botten med huvudet ovanför vattenyta. Asgeir hade inga problem med djupet då han var betydligt längre än henne. Hon hoppades bara att det inte skulle bli djupare någonstans, eller att källan skulle vara knuten till någon annan vattenreservoar som kunde fylla på vattnet. Kläderna tyngde ner och gjorde det svårt…[Read more]

Han ställde sig upp med sin hand fortfarande i hennes. Eller hennes i hans kanske var en bättre beskrivning. Hans enorma labbe hade lätt kunnat krossa hennes. Men han hade ett förvånansvärt mjukt handtag om det då han såg ned på henne.
Kylan påverkade henne inte alls längre, vinden kunde vina och yla bäst den ville. Såhä…[Read more]

“En smed och en prins? Och här trodde jag att vi var en kung och en drottning… jaja… enkelt tillkommet enkelt tappat” svarade hon med ett skratt samtidigt som hon lättsamt ryckte på axlarna och tuggade på det sega köttstycke han delat med sig av.
Hon la huvudet lite på sned och lyssnade på hans skämtsamma berätte…[Read more]

Vintern hade övergått till vår som hade övergått till den tidiga sommaren. Den där tiden på årstiden när solen mitt på dagen lyser varm och klar medan mornarna är kyliga och dimmorna täta. Hon älskade den här tiden på året, allt kom till liv och det kändes som om folk och väsen av alla dess slag var närmare varandra.
Hon hade…[Read more]

Hon såg att Caspian sett henne. Om det var med blicken han upptäckt henne eller med någon annan förnimmelse visste hon inte men för ett kort ögonblick mötte deras blickar. Hon hoppades att han i hennes såg hennes oro och tillgivenhet för honom. Men det var svårt att förmedla något annat än ren skräck inför situationen. Han hade insistera…[Read more]

Hon skrattade lätt, roat åt hennes syster. Hon verkade på gott humör om hon nu orkade och ville ge sig in i diskussionen med henne men så ställde sig Lyreth plötsligt upp och rev sönder sin klänning. Hon hann höja en hand i gest för att hejda henne men sänkte den igen med en suck. På något vis skulle deras mor lägga skulden på henne, hon…[Read more]

Då han återigen talade om att det var hans bror som ville straffa honom, den här gången med sadeln, skrattade hon igen. ” Du tror då allt att Eirik är ute efter dig. Vad har du gjort för att förtjäna en sådan plågsam behandling av bakdelen och varför drog du in oss andra i din bestraffning?” frågade hon retsamt och skämtsam…[Read more]

Hon såg på honom då han greppade tag om hennes haka. Hans blick var allt annat än vänlig, inte ens uppvärmd och hon räknade inte med ett väl mött svar. Synd..då natten var kall och avsaknaden av fylla gjort sig påmind.  Hans väsande ord och ilskna uppsyn kom henne inte som någon överraskning. Hon hade sett den där blicken allt fö…[Read more]

Det tog en stund men tillslut verkade hennes systers dystra stämning lätta lite och hon dolde ett triumferande leende genom att dricka en klunk av drycken. Hon lät hennes syster fortsätta i sin egen takt och snart verkade ett leende spridas även på Lyreths ansikte. Även om det var på hennes bekostnad så var det ändå ett billigt pris för a…[Read more]

Hon smakade på sin dryck och väntade i tystnad. Hon visste att hennes syster till slut skulle prata, knäckt av tystnaden och förväntan att hon skulle prata och Lara hade inget emot att leka den leken. Hon fick som hon ville tillslut, förr eller senare. För var det någon i familjen som var envist tålmodig så var det hon. Deras far kallade he…[Read more]

Hon kände hans närvaro andlingen innan hon kände hans fysiska närvaro. Det var som om han tog upp plats även när han inte var där och hans ord fick henne att dra på munnen något. Hon stod stilla med ryggen mot honom då han slöt sin hand om hennes då hon höll i Odens figurin. Hans hand dröjde sig kvar innan han med en mjukhet ho…[Read more]

Hon såg hur Asgeir såg mot henne och Villi men återgäldade inte leendet hon skickat hans väg och snart återupptog Villi deras samtal och hon vände huvudet mot honom istället.
Han försökte förklara för henne hur han brukade sin magi, hur har gjorde detta märkliga ting. Hon tänkte på hur hon varit skräckslagen för honom först…[Read more]

Hon stirrade på mannen som satt sig ned intill henne. Hon visste inte om hon skulle klå upp honom för frågan, fnysa åt det hela eller faktiskt sjunga något. Så hon satt tyst stilla istället och bara stirrade på honom. Hon skulle precis öppna munnen för att säga något då en av Hallgrims män gjorde sitt utrop. Genast vände hon sin…[Read more]