Galather såg långsamt upp från maten, såg sedan länge på främlingen framför sig utan ett ord. Hade resan varit tung? Det kunde man väl säga, men det tyngsta var inte resan i sig, det var vampyren han stött ihop med innan han gav sig iväg. Den som fått honom på resande fot trots allt, för vem ville vara någonstans där en sådan sadist härjade? F…[Read more]

En djup suck lämnade honom när den andre försvann iväg och han studerade hur Bizz sprang runt på bordet, liten som hon var så kunde hon springa några varv innan hon blev less. Han förstod verkligen inte hur hon kunde ha energi till det med tanke på att de varit utomhus på resande fot så länge.
När Brenn kom tillbaka så studerade han maten, nickad…[Read more]

Bizz började hoppa på stället när främlingen sade det om mjölk med honung medan han själv bara satt där, studerade den andre som såg betydligt yngre ut än han själv, men fasaden kunde dölja mycket.
Galather nickade lite vid frågan, övervägde sin valmöjligheter men insåg att han egentligen inte hade någon aning om vad som egentligen fanns…[Read more]

Han slöt ögonen, bara njöt av att slippa undan det irriterande regnet, men han fick inte sitta så länge innan han hörde en röst nära honom och han öppnade ena ögat en springa för att se någon sätta sig framför honom. Ett nästan gurglande morrande lämnade Galather och han öppnade båda ögonen med en kraftansträngning han inte visste att han behö…[Read more]

Genom det lilla hålet mellan läpparna stack tungan fram, fladdrade genom luften innan den försvann tillbaka in i munnen igen. Det var trots allt så reptiler luktade på omgivningen. De röda ögonen studerade allting diskret omkring honom också. Han var den enda av sitt slag, det hade han sett på en gång men även att de såg ut som han kände sig.…[Read more]

Praasox rörde inte en min vid bordsskicket, det var inte som att han hade förväntat sig något där. Det var bara ett äpple trots allt.
Eftersom den andre inte verkade ha resten av äpplena så stoppade han undan dom och granskade den andre några sekunder innan han suckade tungt.
“Nå, hamna i mer problem nu” sade han med en bestämd blick, tog några…[Read more]

Praasox såg på dom två äpplena, tillsammans på det som mannen kastat innan. Nej, det var inte alla. Han var skarpsynt och kunde räkna, men skulle han se mellan fingrarna eller ej? Mannen var halvt ärlig mot honom i alla fall. Kanske lite mer eftersom han fått tillbaka tre i alla fall.
Lejonmannen övervägde hur han skulle göra, att låta någon gå hu…[Read more]

Den stora lejonliknande mannen fångade äpplet med den stora näven, men han hade inga planer på att låta mannen gå så enkelt. Istället höll han enkelt fram den andra näven med de långa klorna och vinkade lite med fingrarna som ett ‘ge mig’.
“Allihop, min herre”
Han visste att många gick i svälttider, men han kunde inte göra undantag för alla. Han…[Read more]

Praasox log snett åt mannen som talade till honom och han skakade lite lätt på huvudet.
“Det tvivlar jag på, seså, hur vill du ha det?” frågade han med sin mullrande stämma men försökte låta vänlig. Svansen svängde smått irriterat bakom honom men öronen var riktade framfåt för att kunna höra allting främlingen sade åt honom. Han tänkte inte bara s…[Read more]

Yralissa log svagt där hon stod när Faegrim berättade vem han var och varför han skulle följa med dem. Jezeral var så sur av sig, hon behövde verkligen någon rolig som Faegrim att umgås med. Den mörkhårige alven verkade dock inte tycka detta var alltför roligt men det struntade hon i, för ärligt talat ville hon inte mer än att bara ge sig av och…[Read more]

Yralissa gav Faegrim ett stort leende då han gick med på att följa med och då han frågade angående Jezeral så viftade hon lite med handen åt hans håll.
“Nå, han får finna sig i det” svarade hon enkelt och sträckte fram handen, rörde lite lätt vid halvlingens handrygg.
“Tack” hon reste sig sedan upp, tog upp en liten vattenpung från sitt bälte och…[Read more]

En sorgsen blick fick hon allt när han sade att han sparat sin ljusbomb för rätt tillfälle, detta var ett slöseri egentligen. Stackaren, hon fick helt enkelt återgälda honom på något sätt. Vid hans fråga så suckade hon lågt, sänkte blicken och händerna. Hon ville inte berätta vad hon var, men om Faegrim skulle vilja följa med så borde han veta ex…[Read more]

Yralissa fnittrade där hon stod, men försökte hålla sig för skratt.
“Nej, långt ifrån” svarade hon på frågan om de var kompisar. Det lockade verkligen att bara lämna Jezeral där och fortsätta med livet, men mannen skulle knappast låta henne vara ifred utan skulle nog försöka jaga rätt på henne med eller utan vänner som följde med.
Hon höll sig…[Read more]

Yralissa lyssnade bara med ett halvt öra på det Jezeral sade, det var ju egentligen ingen idé att resonera med honom. Han var för fast i sin egen bubbla för att ens försöka förstå sig på någon annan. Hon suckade bara uppgivet där hon satt, mer fokuserad på sig själv än mannen, men hon hörde ändå hans ord och såg upp. Men hon hann inte göra så…[Read more]

Blicken följde en yngling som på något sätt fått hans uppmärksamhet och fastän det var mycket folk så såg han mycket väl vad denne höll på med. Äpplena som åkte ner, undangömda, för att inte betalas. Praasox suckade djupt innan han började röra sig, följde efter mannen en stund innan han ökade på stegen så att han kom ikapp. Den stora handen lade…[Read more]

Vid sista frågan så gav hon honom en lång blick. Vad trodde han? Att folk skulle välkomna henne med öppna armar?
“Bli välkomnad med facklor och högafflar? Nej tack, det var lättare att bara försvinna. Förbli anonym ett tag, sköta mig själv och slippa alla andra” behövde hon sällskap så pratade hon med någon förbipasserande några ögonblick eller f…[Read more]

Vem de väntade på? Den långe Vargas såg mot Arand innan han svarade med mullrande stämma.
“Det får du se” lite hemlig kunde han vara, eller hur? Men att de väntade på allas överhuvud kunde väl inte undå honom? Vid nästkommande ord fnös han ogillande.
“Det är inte upp till mig om ni får stanna eller ej, var glad att jag släppte in dig överhuvudta…[Read more]

Yralissa gav mannen en tom blick med sina mjölkvita ögon. Vad var det för fel med att sova uppe där det var säkrare än nere på marken där alla kunde se en? Men hon skulle nog inte förstå sig på honom någonsin, så varför försöka? Då han sedan talade igen genom att kalla henne ‘nekromant’ så korsade hon armarna över bröstet och gav honom en ogilla…[Read more]