Det hördes ett metalliskt klonk från bakre delen av smedjan, följt av ett dovt muttrande. Steg närmade sig, tunga och klapprande mot det sotiga golvet. Kort därpå visade sig en bredaxlad äldre man i öppningen mellan verkstad och butik, med förkläde på magen och sot på kinden. Håret, grånat och tunt, var stripigt av svett, och händerna var…[Read more]

Tamas drog ett djupt andetag och gnuggade sina trötta ögon med baksidan av handen, medan han började ställa i ordning bakom disken.

“Bara så ni vet,” ropade han med sin mörka, raspiga röst över rummet, “jag stänger om en liten stund. Hämta det sista ni vill ha, eller drick ur.”

Han torkade av disken med en fuktig trasa, och kastade en blick…[Read more]

Tamas skrattade till, ett dovt, bullrande ljud som fick hans mustasch att darra när kvinnan skämtade om badet.

“Då är det avgjort då,” sa han nöjt, och svepte till sig mynten i en mjuk rörelse. “Lina!”

Han höjde rösten över den lågmälda sorlen i värdshuset, och strax efter dök en flicka i tonåren upp bakom ett draperi. Hon hade ärmarna uppkavlad…[Read more]

Tamas torkade sina stora händer på en linneservett som sett bättre dagar, medan han synade kvinnan framför sig. Hon var genomblöt av regnet, med lera stänkt upp på kappan och kring skorna. Hennes närvaro drog blickar, även om folket försökte dölja det. Men Tamas var van vid resande – och vid att känna igen när någon letade efter mer än bara en v…[Read more]

Garion lät ett långsamt, tyst skratt bubbla upp ur bröstet – inte hånfullt, utan sådär varmt och jordnära som bara någon som hört samma historia hundra gånger kan skratta. Han lutade sig lite fram över bordet och dunkade med två fingrar mot träet som för att sätta punkt på hennes fråga.

– “Fader Theonill? Jo, honom känner jag till i alla fall.…[Read more]

Garion lyssnade, som han brukade – inte bara på orden, utan på tonen, på pauserna. Det där lilla skrattet, fnysningen, det ironiska i hennes röst. Han tyckte om det. Inte som män kanske brukar mena när de säger så, utan för att det lät som nån som fortfarande orkade känna humor, trots att världen lärt henne att stå med ryggen rak och handen på svä…[Read more]

Garion såg henne innan hon steg in, på samma sätt som han märkte stormar innan himlen mörknade – inte för att han var rädd för dem, utan för att han visste när något starkt och svårt kom gående. Han satt som vanligt nära väggen, med ryggen tryggt mot något orubbligt och blicken vänd ut mot rummet, där han kunde läsa folk som glöd i en härd. De a…[Read more]