Ännu en gång snyftade Ranghildr till och torkade bort tårarna från de glansiga kinderna. Hon försökte verkligen att hålla tillbaka sina tårar – speciellt när Kettil bad henne. Ett svagt, prövande leende fanns på hennes läppar och hon nickade sedan lite. Hon verkade inte bry sig om något annat som skedde omkring henne.

Fast en liten lättnad fann…[Read more]

“De värnar om sin position på marknaden. Enbart det faktumet skulle gå emot Wreax.” sa hon simpelt och nickade lite lätt åt det hela. Sen förstås, hade säkert det tioende fingret en annan orsak med. Fast det var ingenting hon hade tänkt dela med sig av, det viktigaste var att kunna styra den jävla bläckfisken.

Hon drog en hand genom sitt hår m…[Read more]

Hur Isra reagerade förvånade Vésiva och hon klämde hennes hand tillbaka lätt för att sedan nicka lätt åt hennes ord. Hon tog förtsås inga onödiga risker – men att helt sluta, det skulle skada hennes familj likaväl som landet och hennes drottning.

“Det var inte min mening att dölja det för er, min drottning. Men som ni säger. Ju mindre som vet…[Read more]

Ännu en gång hettade det till i hennes kinder och hon kunde inte rå för att le lite bredare innan hon suckade lite lätt och gjorde en gest framför sig.

“Ingenting undkommer er, min drottning.” sa hon med en blinkning och drog nästan lite nervöst handen genom sitt hår för att sedan fundera lite på hur hon skulle formulera sig men höll ner huvudet…[Read more]

Förstås var det svårt att tänka ett liv utan honom. Han hade varit där så många år nu. Fast hon kunde inte förneka honom detta. Inte överhuvudtaget. Även om hon ville skrika och förbjuda honom, kasta skålar och allt.

“Som du önskar, far.” viskade hon till slut, motvilligt och korsade sina armar igen och skakade på huvudet åt det hela. För hon v…[Read more]

Att få fokus på sig själv, var inte riktigt något som Vésiva var allt för glad över och rodnaden blev allt rödare och hon harklade sig lite grann.

“Med mig? Ni är alldelles för ödmjuk, det är bra med mig. Lite trött efter alla händelserna, men ingenting som skulle ändra något.” sa hon, inte helt säker på vad hon sa och satte undan ett par hår…[Read more]

Vad? Orden fick henne att stanna upp i sitt steg och ilskan var som bortblåst. Förstås var hon orolig – bara den mödan som det tog honom att resa sig upp. Hon bet sig lite i underläppen och korsade sina armar lite ilsket.

“Du är lika envis som jag. Det kommer bli din död.” sa hon, rakt ut och granskade honom med ett sorgset och ilsket öga för…[Read more]

Hennes ord fick henne att skratta ännu ett glatt skratt och behålla leendet på sina läppar. En liten nickning, som för att instämma i Isras retsamhet för att sedan vid hennes ord nästan rodna lite och se ner på sin tumme för att genast bli lite mer medveten om gesten.

“Min make mår bättre för var dag som går, tack för omtanken, min drottning.” sa…[Read more]

Det var förstås inte svårt att läsa vad Ejvald hade i sina tankar och hon suckade tungt och reste sig upp. Som om hon var trött på att behöva försvara sig själv och sin egna idé. Hon suckade tungt och svepte sin mjöd för att göra en gest framför sig.

“Jag tänker inte avslöja något, om du ska frsöka stoppa mig på samma sätt som min son redan plane…[Read more]

“Ja…” sa hon, lite tystare för hon mindes att det kanske inte slutade så väl som hon hade hoppats på men hon log lite svagt över tanken på den resan trots allt. Den gången som han hade accepterat henne in i sin hird.

Det tog emot att säga ja, åtminstone till hans senare fråga. För det skulle skapa mycket problem i hennes familj. En av hennes…[Read more]

Även om orden som Ejvald var menade att lugna henne att få henne att inte vara fäst vid sitt oroande. Fast det gjorde det inte, speciellt tyckte hon inte om att han sa att hans tid var nära. Hon kunde inte förlora honom, hennes ögon smalnade och hon skakade på huvudet. Nästan desperat.

“Nej…! Jag kan inte förlora dig med, far.” sa hon och mött…[Read more]

Skrattet fick henne att instämma i ett glatt och nästan flickaktigt skratt och det fanns ett charmigt och säljande leende på hennes läppar samtidigt som hon nickade åt drottningens ord.

“Många vänner.” erkände hon med en glimt i ögonen, som avslöjade att bara tanken på att sätta mer press på Wreax gjorde henne upprymd. Hon strök undan några av…[Read more]

Svaret som hon fick var inte något hon var nöjd med och grimaserade lite över det för att resa sig upp och gå mot tunnan för att hälla upp två bägare med mjöd åt dem båda. Oroligt satte hon sig ner framför honom och höll fram hans stop mot honom.

“Det har blivit värre – eller hur? Och jag har varit för fokuserad på mig själv och allt omkring mig…[Read more]

Orden som han sa, verkade inte riktigt fastna hos henne men hon nickade tyst åt något att dricka. Kanske det kunde fylla tomheten inom henne? Ett ögonblick senare rynkade hon på ögonbrynen, hade Ejvald darrat till? Hon såg oroligt på honom och svalde något.

“Hur mår du, far? Ärligt nu…” sa hon och reste sig upp för att lägga sin kalla hand…[Read more]

Ett tag satt hon enbart där, tyst och grämde sig över sina egna sorger. Hon hörde hans ord, men samtidigt var det som om hon inte trodde på det. Dessutom hörde hon fortfarande sin sons ord och ropande efter henne. Hon svalde tyst och mötte hans blick tyst för att skaka på huvudet.

“Jag… är trött, far.” sa hon till slut, ärligt och besvarade i…[Read more]

Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]