Vakten verkade lite obekväm med att ta den långe mannen till drottningen och Akila. En enkel gest och vakten försvann, men en tjänare hade genast fyllt på glaset till den okände mannen. Drottningen sträckte på sig lite.

“Ja, välkommen till öknens pärla.” påpekade Akila, även om de var lite utanför Thel Shaen kunde man se den glimma i bakgrunden.…[Read more]

Akila kunde också känna den, en gammal känsla. Som en gammal dammig bok. Hon grimaserade lite, fast det fanns samtidigt något lockande med det hela som en eld i ett kallt snöoväder. Fast eld hade en dålig tendens att blossa upp och ut ur kontroll. Hon hummade lätt lite fundersamt.

“Ett samtal kan inte skada, eller vad tror du Djan?” frågade…[Read more]

Drottningen hade tänkt svara på det som Djan pratade om. Adeln, arvtagare… Allt det där som länge hade funnits i hennes tankar men när han ställde frågan om echer. Var hon nästan säker på att det skulle vara Vendrik… Men nej. Denna person var en helt ny människa. Hon rynkade på ögonbrynet och hummade lätt.

“Han verkar han ett tycke i vin”…[Read more]

Skrattet rev i hennes öron, men hon tycktes finna det roande och ett bredare leende fanns på hennes läppar medan hon dolde det bakom sitt glas.

“Jag är ett geni” svarade hon, simpelt, som om det vore uppenbart. Hon sträckte på sig och tog en klunk av vinet för att sedan sätta tillbaka kronan på sin hjässa igen.

“För att ge folket det de vill ha…[Read more]

De första kommentarena fick henne att fnysa. Kul? De oljudet och idioterna som med lite tur hade hittat i mål. Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår och tog tag i kronan för att ta bort den från sitt huvud. Hon såg på kronan och hur den blänkte framför henne.

“Ja, Vendrik Belsante.” sa hon, lite avvaktande. Det var inte så att hon v…[Read more]

En kort blick mot vakten, lite besviken att Djans kind inte rörde vid marken. Han lade märke till mannens bleka upsyn och gav till en djup suck och lade en hand på sin panna som hade några oroliga vek synliga där.

“Inte han också. Det är svårt att få bra vakter nu för tiden. Så beniga… sköra…” klagade hon och tog obekymrat en klunk av si…[Read more]

Hans ord var inte allt för tydliga för henne, som om någon mumlade till henne. Solen värmde skönt och det var som om hon inte riktigt hörde något annat än vindens sus. Att skogen var nära dem och kom närmre verkade inte alls finnas på hennes tankar. De hade ju klarat sig?

Dessutom var det svårt att hålla borta illamåendet och hon använde all s…[Read more]

Lika fort som orden lämnade hennes läppar svor hon över sin egna dumhet. Varför hade hon yttrat orden? Ilskan i Ayperos ögon var inte nådig, men hon mötte hans blick utan att vika. Hon stod sitt kast, trots allt, vad fanns det mer att göra? Hon tänkte inte gå på knän och be för förlåtelse. Det hon sa var trots allt rätt.

Egentli…[Read more]

Ett tag hade hon enbart fokus på hästen och äpplet som försvann i ett nafs. Hennes hand blev täckt av hästens spott och hon torkade bort det på hästens man med en liten suck och skrattade.

“Glupske jävel” muttrade hon för att sedan vända huvudet mot den lilla flickan. Vad var det hon hade sagt igen? Ja just det. Hon mötte blicken med flickan, ka…[Read more]

Alven torkade av sig den kladdiga saften på sina byxor och smackade lite med sina läppar. Smaken var god och ringde fortfarande i hans mun. Hans hand klamrade sig fast kring flaskan och ett tag verkade som om han inte riktitg kunde bestämma sig för om han skulle ta en klunk eller inte. Till slut tog han ett hårdare tag om flaskan och en stor klun…[Read more]

En liten gnista, om det bara hade varit en glimt av den gamla Djan kvar men när det var som om hon stirrade sig blint i mörkret. Som om hon höll på att drunkna i hans ögan. Kyssen var förbryllande, samtidigt som hon kände den bittra smaken av den mörka magin fanns det något lockande. Något som blossade upp, likt en liten gnista som satt fyr på nå…[Read more]

Allt för länge hade hon stått stilla och lyssnat. Det kliade i hennes fingrar och allt tjat som de båda pratade om. Politik. Etikett. Allt fick henne att vilja grimasera eller spy. Hon hade förstås fösökt att inte lyssna på deras ord, trots allt var det onödigt prat. Inte något som hon ville lägga sin näsa i blöt i. Dock kunde hon inte rå för a…[Read more]

Som om någon någonsin skulle säga nej till mat. Speciellt när de hade en sådan väg framför dem. Enbart en dåre skulle göra det. I för sig var väl Gormkäft lite fundersam om inte Lucas var en dåre ibland. Fast det hade han ju aldrig påpekat, inte än i alla fall. I slutändan hade han gjort det kloka valet att ta äran att bära runt honom. Det var al…[Read more]

Lämna honom? Tanken gjorde ont och det var som om hon inte kunde röra några muskler. Vart skulle hon ens röra sig? De var instängda på en båt tillsammans. Det var inte som om hon kunde dyka rakt ner i vattnet? De var förmodligen inte något land i närheten och hennes magi var stark… Men inte så stark. Smaken av blodet över hennes läppar gav…[Read more]

Som om en bitter smak hade spridit sig i Akilas mun, gjorde hon en grimars. Vad var det för pojkvasker som trodde att han hade något val efter sådana välplacerade ord. De hade delat allt för många tankar och idéer för att hon skulle kunna låta honom gå nu. Utan att behöva teckna åt vakterna hade de spärrat av utgången med sina spjut. Det fanns ing…[Read more]

Ziyaté kunde se hur tårarna skavde i den unga flickan. Tecken på svaghet, kunde hon inte lyssna? Hon ville inte lägga märke till den  ursäktande minen och strök en öm tumme över hennes kind för att lägga sin panna mot hennes. De röda ögonen var moderliga och hon log svagt.

“Lita på mig. Du är stark.” sa hon, med en lite mildare ton, det var vä…[Read more]

Lite för skönt att ligga kvar med händerna och knäna i det mjuka gräset var det. Väldigt lockande att lägga sig ner… Hon drog en djup suck och lade sig ner, för att sedan rulla över på rygg. Hon blickade upp mot skyn som inte hade ett moln att sikta. Solen stod fortfarande högt och värmde henne. Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag. Fort…[Read more]

Mitt i allt som skedde omkring henne. Allt mörker kändes den bekanta rösten som en värmande eld i all kyla. Orden sårade henne. Djan förlorad i Lloths spindelnät. Tanken fick henne att rysa, den oskyldiga Djan. Eller åtminstone god hjärtad. Ett skrik lämnade hennes läppar när hennes forna vän skar upp magen på Sasha. Sasha som alltid varit hans nä…[Read more]

Ett kort tag försvann den bittra smaken. Smaken av förfall. Ögonen och orden fick en lättnad att stiga inuti Sera. Allt skulle bli bra.  Djan var stark. Hon suckade lätt, det var enbart tillfälligt. Säkert den idiotiska myten som kapten hade pratat om. Det hade gått till Djans huvud. Eller ett dåligt skämt?

Ett lätt skrik av förfäran hör…[Read more]