Arlin skakade på huvudet, kanske var han lite bekymrad men han lät det inte visa sig. Inte för henne i alla fall.
‘Då vi väl är i Kaldrland kommer vi vara säkra.’ lovade han henne och kramade hennes händer med sina, försäkrande och stödande. Det var nästan lite nervöst att sitta där ensam med henne, trots allt hade de alltid varit i sällskap med…[Read more]

Samlingen av figurer såg med blandade reaktioner och känslor på Axel och hans hälsning, som verkade nästan för lättsam för sammanhanget. Ithilwyn steg lite åt sidan, för att låta kattmannen stiga fram då fokuset låg på honom. Rådet var tysta en stund, verkade fundera på hur de skulle hantera denna nya varelse som kommit in i kärnan av deras…[Read more]

Drottning Nearena var som vanligt belägen i det stora trädet Eldanan som låg i hjärtat av huvudstaden Dal’elath. Trädet som var det alviska folkets inspiration och hopp, som sträckte sig långt över havet av träd som gick i alla riktningar i deras skogsrike. Denna dag satt hon inte i hovet med sina rådgivare och representanter för olika hus…[Read more]

Arlin hade känt en spänd nervositet över hur hon skulle reagera. Trots allt kände han inte henne väl nog för att veta hur hon skulle ta all omställning. Och Kaldrland var inte direkt känd för sin bekvämlighet. Men hon verkade ta det med ro, vilket fick honom att slappna av något – trots allt hade han sett adelsdamer i Kaelred reagera väldigt ne…[Read more]

Kvällen blev en samling för Ulfhednafamiljen med blandad stämning. Melankoli för förlusten av Kettil, men kanske även acceptans över att han nu faktiskt var borta. Men vad som hade tagit honom dit förblev oklart, ett mysterium som lutade mot Runes agerande, och mörkeralven som anlänt. Men kvällen hade blivit lång, och det fanns inte riktigt någ…[Read more]

Ejvald ser lite förvånad ut och sen ser han mot Biorn med ett frågande uttryck. “Biorn ser det ut som att jag skojar? Eller har Loke tagit min plats och skrattar åt ett skämt jag inte sagt?” Biorn bara skakar på huvudet innan han ser på Ragnhildr igen och ler lätt.

“Nej Ragnhildr du för nu befälet på det skeppet och ni tar täten som jag sa. Du…[Read more]

Ejvald antog att spjutet gått igenom brynjan och slitit sönder ringarna innan det tog sig igenom gambesonen. Hur djupt in i sidan det hade gått var osäkert men ganska djupt skulle han gissa på. Han slängde en blick på Ragnhildr och det var mer liv i hans blick än på länge. Dock var hans rörelser inte alls som de varit i yngre dagar, de var lika s…[Read more]

“Jag må vara en tjockskallig gubbe nu men jag har aldrig varit lika tjockskallig som dessa män!” Han stötte skölden framåt för att slå sköldbucklan mot armbågen mot en man som just höjt en yxa. Den träffar armbågen med ett tillfredställande krasch och mannens skrik klipps av när svärdets spets sjunker in strax under mannens haka. Ejvald drar sn…[Read more]

Ejvald hade i det ögonblick Ragnhildr slungat sin yxor styrt hästen med benen åt höger, runt elden, ena foten far ut och träffar en man rakt på näsan och slår mannen till marken med ett dämpat skrik. Ejvald hade  placerat sig mellan  familjen och de säkert femton män som befann sig där. Han svingade sig ner från hästen som sen galopperade ivä…[Read more]

Det är ett äkta och varmt skratt som kommer från honom efter Ragnhildrs ord om Sif, för mer sanna än så kunde de nästan inte bli. Han hade inte sett den saknad som speglats i hennes blick en stund. Han var för upptagen med sitt eget drömmande och minnen där de red. “Sif skulle slå mig gul och blå men dig skulle hon lägga över knät för smisk som…[Read more]

“Då är Sif väldigt givmild just nu och har inte sänt några tjockare grener på oss. Men jag är rätt säker på att du har rätt i att detta är hennes sätt att tala om för oss hur fåniga vi är egentligen.” Han dukar för ett par grenar och lägger sig mer fram över hästens hals för att undvika ett helt fång av grenar som lätt kunde slagit honom ur sadeln…[Read more]

Han kan inte mer än att skratta kort åt hennes ord om hästarna, han visste mycket väl om hennes ovilja att rida eller ens vara nära djuren. Han höll väl kanske inte helt med henne om att de var klumpiga djur, ibland var det sant medan andra gånger så var de smidigare än människor. Framför allt så kunde de på instinkt ta sig fram i mörkret bättr…[Read more]

Yazfein hade studerat  falken redan innan den landade och hans blick låg länge på Eirik, lite som om han försökte lista ut vad hans mål var med att dyka upp här. Så klart var det nog till viss del så han säkert ville försöka stoppa sin mor men Yazfein kunde inte utesluta att det låg mer bakom. Men han skakar det av sig när Maeve återigen ber h…[Read more]

“Ju mindre tid man ger slynglar att agera ju bättre kan man hantera dem har jag fått erfara.” Säger han lite retsamt innan han börjar sadla och sätta på det andra stoet träns. Sen suckar han lätt och ser på henne med ett leende innan han gör klart det sista för att sitta upp på hästen.

“Led vägen sköldmö så ska jag följa er vart vägen än tar oss.…[Read more]

Han skrattar gott åt hennes ord innan han skakar på huvudet, spänner på sig svärdet och ser till skölden som står vid dörren. “Jag har ingen tanke på att dö nu innan vi ens försökt med din plan.” Dock vacklade han till lite vid hennes hand på sin axel, hans styrka var verkligen inte alls vad den engång hade varit. Han ser också mot fönstret innan…[Read more]

Arand som stått spänd, redo att dra sina vapen, gav ifrån sig en nästan lättad utandning. Trots allt fanns det få väsen som var svårare att strida mot än andar. Långsamt rättade han till sig själv, slappnade av, och vände sig om för att möta Maeves blick. Han såg från henne till konungen och drottningen.
‘Jag beklagar sorgen…’ sa han, och börj…[Read more]

“Stanna? Och missa vad som nog blir det största äventyret någonsin för min del? Nej du dotter min. Mig blir du inte av med så lätt. Varken här eller när vi ses i Valhall.” Det finns en glimt i hans ögon som inte varit där på många år. Glimten han alltid hade när de seglade mot något okänt. Men sen rycker han på axlarna för att ta sin skål och äter…[Read more]

Ejvald hade varit vaken ett tag och gjorde som bäst iordning en lagom måltid att få i sig innan det var dags att ge sig  av. Vid Ragnhildrs ord så ler han mjukt och vänder sig mot henne. “Vem säger att jag kommer försvinna? Och vi kommer ju ses igen eller hur?”

Han öser upp gröt och lägger fram bröd så de inte ska färdas på tom mage. Sen suck…[Read more]

Åt Yazfeins ord hade hon bara skakat på huvudet. Hennes mor hade knappast planerat i sådan detalj, det var något hon var säker på, och om Ejvald var med så skulle de knappast kunna hålla ett så högt tempo. Hade hon läst spåren fel? Det kändes osannolikt, särskilt som hon fortfarande kunde se dem så tydligt nu när de saktat in.

”Kan du or…[Read more]

Han suckar lättat när Maeve håller in sin häst lite för att sakta ner med honom och han märker hur hon vaknar till ur den första paniken som gripit henne. Han andas ut och börjar se sig om då han inte riktigt kan placera var de är eller hur långt de faktiskt ridit i det halsbrytande tempo som hon satt först. Mjukt klappar han hästen över halsen…[Read more]