Kael blundade något uppgivet över vinet han fick i sitt ansikte, det hela var så likt hans klumpeduns till syster. Han suckade djupt på det hela, men sedan skrattade han då hon torkade hans ansikte. Det var länge sedan han känt sig så lätt om hjärtat, och han insåg att han saknat sin syster mer än han trodde.
‘En make som enligt ryktena int…[Read more]

Kael suckade lite dramatiskt åt det hela.
‘Tristian oroar sig för Iselems expansion västerut in i Harvadar. Jag förstår honom, så klart, men jag skulle hellre se en militär allians mellan våra trupper och alverna, eventuellt Celeras, än att blanda in ett band legosoldater.’ sa han lite eftertänksamt. Och det sa ju sig själv att han inte heller upp…[Read more]

Kael gav henne en blick som sade att den saken inte var slutdiskuterad, men det fick gå för tillfället. Hennes fråga var nästan mer frustrerande än det faktum att hon återvänt tillsammans med Lucas J’lothain.
‘Du också?’ muttrade han frustrerat och steg lite åt sidan med Vinga för att se sig omkring så ingen tjuvlyssnade.
‘Tristian försöker ko…[Read more]

De hade äntligen nått kullen och han satte sig ned även om det mer såg ut som gubben ramlade ihop. Xharin suckade trött.
“Ja det kan man ju hoppas, vore intressant med något svar för träd borde inte röra sig!”
Han såg lite fundersam ut.
“Bra fråga, vi behöver nog vila först och främst.” så fick han lite mer tid att fundera ut en lösning.

Allt han smakade på smakade mycket bra, men han hade väl inte riktigt förväntat sig något annat vid ett hov. Xarnir passade helt enkelt på att äta ordentligt, man visste aldrig vad som väntade runt hörnet. Vid något tillfälle så dök en servett upp i hans hand utan synbar anledning, tur han hade haft med den och det roade honom att ‘trolla’ fra…[Read more]

‘Din… vad?!’ frågade han och kunde inte hålla sig, med en något mer vassare ton än innan. Han kunde knappt tro vad han hörde. Hade hans syster nedgraderat sig så hårt att hon inte bara arbetade tillsammans med smuts som Lucas, utan faktiskt lät sig själv vara under honom?
‘Din general, den där lorten?’ väste han ilsket och vände sig mot Vinga.…[Read more]

Kael betraktade sin bror och hans spel för massorna, och var så klart tvungen att applådera som svar till sin brors uttalande och därefter var det bara ögonblick innan hela salen följde Kaels exempel och snart var salen fylld av applåder i Vingas ära. Det fortsatte en god stund, och Kael la en hand på sin systers rygg.
‘Du har mycket att berätta…[Read more]

Arlins blick for mot Nilla och Alma då de återförenades med sin far, innan han återvände sin uppmärksamhet till Tirrin. Han strök henne lite uppmuntrande över håret och blickade mot konungen.
‘Ja, jag tror inte att han uppskattar att hon dyker upp oväntat…’ hummade han.

Även om Kael hade skämts mycket då Vinga besegrade honom och så gott som…[Read more]

Arlin vände sitt huvud något nyfiket mot vad som stod på, och både mannen och kvinnan som stod där var inga han kände men snarare hört rykten om. Medan han inte alls visste vem mannen var så löste sig det mysteriet snabbt då han kramade om sin hustru, och eftersom han inte var någon kunglighet som fanfaren banat väg för så kunde kvinnan inte…[Read more]

Till sist övertygade de Tirrin att komma ut ur buskarna, och spenderade en god stund i varandras sällskap där Arlin berättade Kaldrländska berättelser om gudarnas äventyr och om Midgårds hjältar som slogs mot jättar, troll och andra ondskefulla varelser. Men till sist var det dags för dem att återvända till balen för att delta i danser, minge…[Read more]

Arlin hade tänkt svara flickorna, men deras prat var mindre viktigt just då. Trots allt hade han ett ömt hjärta för den lilla prinsessan, och han satte sig ned på huk för att dra undan en till kvist så han kunde se henne där inne.

‘Tirrin?’ frågade han lugnt den lilla sjuåringen.
‘Jag försökte hitta dig men du hade gömt dig för väl.’ han log…[Read more]

‘Jag förväntar mig så klart en viss diskretion, på er heder, mina damer.’ sa han med ett roat leende. Han såg inte någon större fara i det. Trots allt var det bara en damm, och vem som helst kunde hitta hit egentligen om man tog fel vända i häckarna. Dessutom var det skönare här än i folkvimlet uppe i slottet. Men han nickade lätt vid hennes ord,…[Read more]

Arlin tog dem och nickade här och där för att visa att han lyssnade på deras ord. Lite längre in i trädgården och tog några svängar genom häckarna som var svåra att se om man inte visste var de var, tills de kom till en liten konstgjord damm. Den var omgiven av vackra blommor och buskar. Här var de helt ensamma från andra gästers ögon.
‘Här br…[Read more]

Arlin funderade lite över hennes fråga, men det var ett rätt enkelt val.
‘Drakarna, men jag har inte sett någon själv. Det sägs att de flesta har dött eller flyttat till andra sidan bergen.’ hummade han, en innan han hann förklara mer hade de gått över till nästa sak. Hans blick for från Nilla till Alma, och han var lite förvånad över hur insi…[Read more]

Kael och Tristian fortsatte argumentera en stund huruvida Lucas styrkor var något att lita på, eller som de behövde i den troligen annalkande striden mot Iselem, innan de var tvungna att avbryta det hela. Trots allt hade de plikter och yttre framförhållningar att tänka på, här på balen inför Kaelreds adel. Kael gav sin bror en sista mörk blic…[Read more]

Arlin var inte riktigt säker på hur han skulle hantera detta fnittrande flickorna emellan, trots allt var han van med en annan typ av social etikett i Kaldrland där man så väl som man eller kvinna visade sin styrka i strid, snarare än att försöka vara så nätt, elegant och socialt acceptabel som möjligt. Tirrin var det närmaste han hade till vän hä…[Read more]

Kael gav sin bror en lika mörk blick tillbaka.
‘Och jag är Drakriddaren!’ sa han, trots allt var det titeln direkt efter kungen, inte för att han skulle använda armén eller sin makt mot konungen, för han var trots allt trogen sitt land och sin familj.
‘Du kan åtminstone låta mig påverka vem du tänker para mig med!’ sa han frustrera…[Read more]

Kael som precis avslutat sin dans med Nilla och sett de två döttrarna springa iväg kom med lätta steg vandrandes till Katarina och Tristian, och än en gång böjde han sitt huvud lätt för Katarina av artighet och med en glimt i ögonen, innan han vände sin blick till Tristian.
‘Bror, ett ord om jag får be?’ frågade han, och la en hand på sin brors…[Read more]

Kael lyssnade på hennes fantiserande och prat om sagor och väsen. Så klart kunde man inte neka att sådana existerade, trots allt var de grannar till alvernas märkliga rike, men samtidigt var det inte riktigt verkliga bekymmer. Snarare något… väldigt långt borta. De hade verkliga problem att hantera, och då fanns det inte så mycket plats för…[Read more]

Kael hummade lite nyfiket över det, och gav henne ett charmigt leende. Hon hade en positiv utstrålning och ett fint ansikte, annat kunde man ju inte säga. Men att Tristian igen försökte para ihop honom med någon som var nästan tio år yngre än han själv… Nå det var som det var. Hon var förvånansvärt lång, det kunde man åtminstone påpeka.

‘Det l…[Read more]