Frågan om ålder var inte alltid en allt för angenäm fråga att svara på. Trots allt så kunde han i vissa sammanhang anses vara för gammal, och i vissa för ung. Hade han varit ensam m ed den äldre dottern hade han kanske kunnat ljuga lite, men i Tristians sällskap hade han ju inget val än att vara artig.

‘Sjutton, min dam.’ svarade han så neutralt…[Read more]

Arlin som varit djupt inne i sin egna tankevärld ryckte till något då han plötsligt blev tilltalad. Trots allt var han van att vara en osedd skugga i något hörn, och inte bli tilltalad av kungen i offentligheten.

‘Ja, ers höghet.’ svarade han instinktivt, och var vid kungens sida på bara ett kort ögonblick, som om han varit där hela tiden. Ma…[Read more]

Ayperos betedde sig som vanligt elegant och lyssnade intresserat på vad Isra hade att berätta. Att hon hade Lloths korruption i sig var inte optimalt, nej han avskydde verkligen spindeldemonen. Trots allt hade de varit rivaler långt innan allt detta började. Därför vore det en utmärkt nagel i ögat mot Lloth om han allierade sig med Isra och de…[Read more]

Lutad mot en vägg stod en mörkt klädd ung man, med lika mörkt hår och mörka ögon. Hans skarpa drag tydde på att han inte var från Kaelred själv. Det var inte ovanligt att man mellan de olika adelsfamiljerna i världen skickade iväg sina yngsta söner eller döttrar för att tjänstgöra eller skolas hos andra familjer. Delvis blev man av med sina barn…[Read more]

Xarnir var riktigt glad när färden äntligen var över, han hasade sig ner för hästen långt ifrån elegant. men så fort han kom ned på marken såg han ut som innan stolt, lugn och majestätisk.
Han svepte tyst bredvid drottningen och hade det inte vart för det lite klickandet ljudet av hans stav hade man kunnat undra om han var ett spöke. Trappan tyckt…[Read more]

Xar kunde nog känna blicken och kikade upp på Djan lite kort, märkligt riddjur det där. Nog för att han sett liknade varelser hemma vid på sina resor men aldrig varit nära dem. Nej, bäst att konserterar sig på att hålla sig kvar på hästryggen.

De saktade ner något och han kunde titta upp lite men det syntes nog att han var en mycket ovan ryttare…[Read more]

Sloan grimaserade något åt blodet som träffade hans ansikte, och sedan flinade han lätt åt Vingas torkande. Den lilla gesten visade honom på något vis ändå att allt skulle ordna sig, och han klappade Vinga lätt på kinden innan han reste sig och hjälpte henne upp.
‘Frukost låter bra.’ höll Sloan med om, och skrattade sedan ett muntert skratt åt hel…[Read more]

Sandor samlade sig något, trots allt var han fortfarande tvungen att framträda som en konung – men vem kunde klandra honom för att vara lite emotionell då han återförenades med sin hustru efter slaget vid Loradon? Sandor gav även en nickning åt Arand och Maeve, som för att bekräfta vad drottningen sade. De hade saker att diskutera sinsemell…[Read more]

Sloan gjorde en grimas igen, för det var nästan som om Vingas smärta var hans egen. Lite stolt kunde han känna sig över att Vinga faktiskt hittat sig till de mer direkta formerna de övat på, och till och med träffat Lucas med sitt slag. Men hans skallning var ett ganska definitivt avslut av duellen, och det var nog bäst att avsluta den här inna…[Read more]

Sloan suckade lätt, det var uppenbart att Lucas tagit striden ut ur Vinga. Lite väl snabbt kanske, men förhoppningsvis hade hon fått något att fundera på. Han gav det en ny chans.
‘Vinga, res dig.’ sa han. ‘Du kan inte ge upp, även mot en starkare motståndare.’

Sloan såg att det höll på att gå för långt, och tog några förvånansvärt snabba språng för hans ålder och ställde sig mellan Lucas och Vinga.
‘Jag tror det räcker för tillfället, Lucas!’ sa han, inte ilsket utan bara med styrka för att få mannen att komma ut ur sin blodlust och stridens hetta. Istället satte sig Sloan ned på huk vid Vingas sida,…[Read more]

Sloan stod bara tyst och beslutsamt medan han betraktade striden. Det var inte lätt att se på då Vinga blev utklassad av Lucas, och blodet som sprutade ur hennes näsa fick honom att grimasera lätt. Han hoppades bara att det hela inte skulle gå för långt, men faktum var att det var dags för henne att börja respektera faran i en strid.

A…[Read more]

Sloan drog ett djupt besviket andetag över prinsessans ord. Men hennes sätt att tala förvånade honom inte direkt länge, trots allt hade hon bara blivit värre ju närmare tonåren hon kommit. Denna läxa hade nog behövs flera år innan, men han kunde inte vara den som gjorde detta. För ifall han gav henne denna läxa skulle hon inte ta honom för ha…[Read more]

Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]

Han log blekt, och fortsatte stötta henne fast knappt någon av dem kunde gå. Det skulle nog gå bara lite till. han såg sig om hela tiden och ja kullen han sett hade kommit lite närmre. Det var dit han tänkt sig, så de skulle ha bra utsikt över området och skogen.

Xharin misstänkte hon frågade sig själv mer än honom men svarade ändå
“Om jag…[Read more]

Nu gick det snabbt, lite väl snabbt kanske.
Xar stirrade lite på hästen som läts fram till honom; han svor lite tyst för sig själv. Rida var inget han var bra på och vissa hästar brukade ha viss ovilja mot honom dessutom.
Men just nu hade han uppenbart inget val. Hans stav hängdes på något vis upp på hans rygg, för nu behövde han båda händerna…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen konfunderat åt det hela. Det måste vara en stor skuld dem två emellan för att han inte skulle rapportera om Kheezai till myndigheterna. Men av hans accent att döma kom han från Celerashållet, och då kanske han hade lite mindre fördomar mot mörkeralver än de flesta.

Ithia själv la upp sitt hår i en knut och började kl…[Read more]

“Låter trevligt”
Han kunde inte låta bli ett litet leenden han äskade bibliotek och böcker över lag, det var inte ett oävet erbjudande alls även om han visste han skulle behöva bjuda tillbaka vid tillfälle då.
“Man tackar, ers majestät.” Xarnir gillade inte alls att behöva säga såna ord; han var en mycket stolt person och ansåg sig vara lika myck…[Read more]