Ayperos gav Isra sitt mest charmiga leende, och böjde huvudet artigt för hennes givmildhet.
‘Så klart, ers höghet. Jag skulle inte fråga om det var nödvändigt. Jag är rädd att Loradon huserade ovanligt besvärliga fiender.’ sa han och viftade bort det hela med en handgest. Det var inte ett intressant samtalsämne. De gick några steg till.
‘Så v…[Read more]

Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]

Sandor lyssnade på hans ord och gav honom en nickning. Det fanns inte mycket mer att diskutera vid det ögonblicket.
‘Om jag känner er rätt så skulle ert folk också uppfatta det som svaghet om jag lämnade krigar eller paladiner för att bistå dig.’ sa han.

‘Så jag kan inte annat än att önska er lycka till.’ sa han, och höll fram sin hand i en vä…[Read more]

Sinya himlade med ögonen åt druidens tal om eldar och hur han överkomplicerade hela ämnet. Det krävdes ingen historisk expert för att kunna gissa varifrån Iserion fått träden till sitt bränsle. De visste ju alla att de inte hade någon hänsyn, och hon hade tänkt säga något barskt till svar innan hennes uppmärksamhet fångades av kaptenen och vak…[Read more]

“På vad som detta handlar om!” Trollkarlen lät lite närmre paniken än han tänkt sig, men detta var så oerhört orimligt. Skogar borde inte röra på sig! Inte träd eller rötter häller för den delen!
Han kände en kall rot runt ankeln men lyckades trampa ner den ungefär samtidigt som hans vän föll ner under dimman. Vart tog hon vägen? Han såg verkligen…[Read more]

Tharalion suckade tyst över druidens många frågor, han höll nog med den rödhåriga unga damen i detta ‘VEM bryr sig’. Men som oftast sade han inget alls. Han var riktigt tacksam över att de kom fram till de massiva portarna och nu stod öga mot öga mot människorna.

Flertal vakter vid porten och än fler ovanför misstänkte han. Förvisso inget konstig…[Read more]

Sinya hade tänkt svara något men blev avbruten av sällskapets ledare, och även om hennes ord var milda var det som en piska. Så hon kunde inte annat än att böja huvudet åt Eiirë respektfyllt.
‘Givetvis, min dam.’ sa hon något tillrättavisat, och elden i ögonen som varit där blev något mildare. Men den skulle nog flamma till snart igen.

Då dru…[Read more]

Ayperos kunde känna att Nenya nästan kläckt ur sig någon opassande kommentar, och hon kunde säkert känna hans stränga aura över henne även om han var svag. Den pressade på henne och uppmanade henne till tålamod. Men den tyngden som pressades över Nenya försvann lika snabbt som den dykt upp. De becksvarta ögonen som helt saknade ögonvita betr…[Read more]

Kvithera nickade och hummade lätt åt det som sades. Strid påverkade alla olika, själv hade hon hittat någon slags inre best i gatustriderna hon hamnat i då hon bodde i Celeras. Något rått som endast gick på instinkt, något man antingen hade eller inte. Men det var inte något hon tänkte dela med de andra.
‘Man behöver inte vara i stridens het…[Read more]

Tharalion lyssnade med ett halvt öra på diplomaten hade att säga, han var verkligen inte intresserad av muren eller portarna han var där som livvakt inget annat. Och just det behövde han nog inte bry sig om precis just nu även om han blick vaket tittade på omgivningarna även om han såg uttråkad och ointresserad ut. Det vart länge sedan han lärt s…[Read more]

Sällskapets yngsta medlem Sinya var en ung alv, även för alviska mått. Knappt mer än en ung tonåring. Den officiella förklaringen var att hon var diplomatens assistent, men i sanning var hon där för att hålla ögonen och öronen öppna för allt som kunde vara värdefullt för alverna. Och allt som kunde vara värdefullt för gruppen. Hon hade mycket a…[Read more]

När han först fått meddelandet av sin drottning frågade han sig hur hon ens kände till honom. Men likväl Tharalion var inte sen att ändå ta uppdraget att skydda diplomaten som hon skulle sända till människorna. Visst för han hellre gick runt och stillade gravar nu men ändå. Det kunde bli intressant att hjälpa alverna på ett annat vis denna gång…[Read more]

Smärtan pulserade hårt i Gharfs arm, men han ignorerade det och gav hastigt en blick på Feylin och hennes oväntade komplimang. Inte för att han behövde den, men han nickade lätt till henne och hade en allvarlig och bestämd uppsyn. Så de pressade vidare, och då portarna och facklorna äntligen kom i åsyn kände han en strimla hopp. Det var kaos, oc…[Read more]

Sandor lyssnade noggrant på vad Vasilij hade att säga, och även om de religiösa anspelningarna gav honom en lätt känsla av obehag visade han det inte utåt. Men han visste att det så enkelt kunde spåra ut då saker skedde i namnet på den ena gudomligheten eller den andra. Och talet om blod och heder hade sällan mycket att göra med rationalitet…[Read more]

Några dagar passerade, och till sist hade drottning Nearena bestämt att det var dags att ta emot diplomaten som anlänt till staden. Saryenna gick med honom längs med den enorma esplanaden som täcktes av löv och trädrötter till den centrala delen av staden där det enorma trädet som var drottningens palats stod beläget.
‘Lycka till.’ sa hon då de…[Read more]

Sandor betraktade Araniel något bekymrat då hon fick eskort, och skakade långsamt på huvudet. Saker var uppenbarligen inte som de skulle, och i denna kris hade Karm inte råd med en religiös kris med om det visade sig Araniel inte längre var passande för att leda – vad än nu hänt henne. Eller i värsta fall, om hon fått något för sig här på slagfä…[Read more]

Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]

Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]