Jökel stod först alldeles stilla, blicken hård och vaksam. Det tog ett ögonblick innan hennes ord riktigt nådde honom.

Hans hals spändes, men han försökte andas lugnt, djupt.

“Inte… nu,” upprepade han tyst, nästan för sig själv, innan han skakade på huvudet och försökte rätta till hållningen, som om han försökte minnas hur stor han borde se u…[Read more]

Jökel såg på henne länge, stilla. Hennes skratt fick honom att röra på huvudet som om han försökte förstå ett språk han glömt.

“Du trodde att jag var… föda?” frågade han slutligen, med en svag, nästan förbryllad rynkning över nosryggen. “En måltid.”

Det kom inget väsande, ingen ilska, bara ett långsamt, djupt andetag som fick en frusen lu…[Read more]

Jökel satt tyst, blicklös, medan regnet piskade mot taket och vinden viskade. Hans fjäll lystes inte längre upp av blixten, de låg mer som skuggor.

“Min stam… vi följde inte döpta år, månader, inte dagar. Det fanns några som lyssnade på isens rörelse.”

Ett suck kunde höras. “Detta betyder antagligen att mitt berg inte blir så lätt att finna ..…[Read more]

Det låg något sjudande i frågan Eili ställde. Som när glöd i kallt kol som blossar till liv. I ett andetag kom mycket att säga tillbaka från en evighet som ett ägg. Otänkandes och kall.

Han låg stilla en stund, och isen i hans fjäll knäppte svagt som när ett fruset hav rör sig under månen. När han till sist talade, så reste han sig till alla fyr…[Read more]

Drakungen tog glädjeligen emot bitarna och började att mätta sig på dem. Han tänkte över Eilis ord och det tog inte lång tid innan han sa “Jo, det blir bäst..”

Han trivdes i både vått, kalt, mörkt och ruskigt väder. Men det var snarare ett mål inom honom som var problemet. Han var liten och nykläckt, sårbar och dödlig. Just nu var han inte olik n…[Read more]

En lättnad flöt omkring honom när de orden nådde öronen på honom. Gott! Då slapp han nu att tänka ut vägen och kunde i stället komma till mötes med hur han ens kom ifrån sitt berg till att börja med. Allt han minns är en djup och rik röst,  likt växtligt rött vin. Var detta hans väktare? Var var hon nu? Mycket att tänka på men inga svar, det kansk…[Read more]

Det tog inte långt förrän ynglingen kröp in i värmen medans han tänkte över sitt svar. Utanför gluggen fortsatte det att regna och blåsa å fullo, men något mysigare nu än för några ögonblick sedan. Spillerhamn? Detta sa honom inget.. han visste endast att han skulle till ett berg. Täckt med snö och is, där det var kallt.

“Jag vet inte var det…[Read more]

Jökel stirrade rakt tillbaka mot Eili. Oblinkandes och tystlåten. Han hade inte väntat sig ett sådant svar.. utan motstånd och var redo att ta i tu med det. Slutligen blinkade han ett par gånger lite nervöst. Han kunde inte låta henne veta att han valde henne eftersom han hade varit lite panikslagen. Han tog helt enkelt första bästa val och hade…[Read more]

Drakungen låg på golvet ett litet tag för att återhämta sig från trolldomen. Till slut lyckades han vakna till lite tack vare lukten av mer kött. Regnet höll fram med att ösa ned och varje droppe slog mot husets tak likt grus.

“Du skall ta mig till bergen.” kom rösten fram igen, men klarare denna gång.

“Du skall. Vi delar nu liv, ljuter döden…[Read more]

Blå ögon tittade stint in i kvinnan egna en lång trång stund tills den lille skiftade synen över till den usträckta köttbiten i hennes händer.
Drakungen for långsamt fram nosandes och efter en sista blick mot kvinnan godtog han köttet.

Tuggandes sträckte krabaten på sig. Alldeles snövit fjäll och hud med lena drag täckte det mesta av kroppen.
Ma…[Read more]