Hon fnyser åt vad hon gjorde. -“Du.. jag kommer håra ner dig om du inte skärper dig.” Hon skakade på huvudet. Men nog är det att hon prövade gränser, mycket för att se vad Kyr’ah är kapabel till ännu. Så inte åldern tagit ut sin rätt.
Fast vem visste med hennes sort, de var alltid så märkliga. I mångt och mycket. -“Jag kan först behöva lite information.. och där efter se vad de där händerna kan göra.” Visst kastar hon en retsam, men ändå så forskande blick åt händerna som vilade där.
-“Jag behöver hitta..” Hon rotade i klädseln och kastade fram det som hon trodde kommit från Kyr’ah. -“Misstänker den är av din sort.. bilden är väl sådär..” ja den som ritats där på. För visst måste det vara en ung skönhet av Kyr’ahs sort.
Nawe, hon var ingen som var rädd för något egentligen! För att hon hade inte tänkt sig att det kunde finnas någon sorts terror i världen som kunde bita sig in i henne psyke.
Hon gav ifrån sig en liten suck, märkte inte av hur Ailonwy tittade på henne. Men hon gav ifrån sig ett roat läte när hon plockades upp av kvinnan med sådan lätthet att hon inte förstod det hela som händer. Men hon gjorde då Bjässe och kvinnan sällskap i gången mot rummet.
Visst gick hon med grace och en smidighet men så var det kanske att hon efterapade Ailonwys steg och märkte då hur hon själv är en aning kort nog nära ett huvud kortare än kvinnan intill och mannen såg ju jättelik ut!
Studerade hans ryggtavla på väg mot rummet och smög en arm om kroppen på Ailonwy. Gav ifrån sig ett nöjt ljud, svansen svajade bakom henne ovanligt att den visades upp och inte gömde i klädseln, så halva baken syntes ju just nu!
-“Är han inte.. väldigt stor..?” Viskade hon fram till sällskapet intill. Lyfte hakan lite och nosade henne där på halsen, retsamt under örat.
Nawe kunde inte låta bli att le brett vid Brands ord om att hon inte behövde bli försvarad. Nog behövde hon säkert inte det, hon själv visste inte vad dem var och även om de försökte förklara skulle hon säkert inte tro sina öron.
Öron som blev anfallna av en hand som får henne att sneglade på Brand men hon gjorde inget som för att slå bort hans hand utan hon ger ifrån sig ett spinnande. Verkade inte som om att hon verkade ens bry sig om att folk glor på henne då hon var sällan en som fick sådan här god uppmärksamhet.
-“Jag.. kan tänka mig.. gå in privat om ni önskar det..” För hon var inte rädd, nej inte det minsta! Och instängd kunde man bli även om man var utomhus. Så nu satt hon där och kom att känna hur handen lämnade huvudet hennes och hon tippade huvudet åt andra hållet som fick det att vila mot Ailonwys axel.
-“Jag vill veta vad ni är..” Viskar hon fram, och vilade huvudet mot hennes axel. Och visst var det menat till de tu, speciellt som hennes ton var låg.
Hennes hand vilade alldeles på Ailonwys lår så länge som den inte togs bort därifrån. Hon höjde hakan, nosade på henne och försökte väl bli klokare på alla dofter som omgav Ailonwy, för Brand luktade mer byracka än något annat!
-“Absolut ingen valp, en kattunge.. så liten är jag inte..” Hon ger ifrån sig en road fnysning.
Nawe såg storögt på Brand, som när det är att hela hans uppenbarelse förändras på sätt och vis. Det var nära som hans doft också gjorde en volt och plötsligt kändes så mycket mer annorlunda än innan. Hon klipper med ögonen, men ändå är det svårt för henne att låta bli att le.
För skrämd var hon inte, övermodig och alldeles mer så än för sitt egna bästa. Hon rös vid den djupa tonen av honom som om att hon inte kunde låta bli att flina åt det som han säger.
-“En valp.. jag är ingen byracka.” Hon skakade på huvudet, och visst kände hon sig nästan lite mer modig där just Ailonwy slagit armarna om henne så bekyddande. Hon höjde hakan och såg upp på henne där hon satt intill, en liten suck full av välbehag lämnar henne som om att hon plötsligt hamnat mellan två som hon säkert aldrig trodde skulle existera.
Hennes öron rycker till, försökte väl som finna vad det är som de talar om utan att kunna sätta fingret på det. Hennes kropp reagera väl så på det som gömde sig i Brand för det pirrade behagligt och speciellt i kombination med det betryggande från Ailonwy.
-“Vem är du.. som bits, mer än Brand..?” Varför talade han så.
-“Vart bör vi gå.. för att platsen och stunden ska bli bäst..?” Hon blickade så nyfiket mellan just Brand och Ailonwy om än frågan var mer riktad mot Brand, hans andra hälft.
-“Jag godtar godsaker.. om du önskar be om ursäkt.. du har redan ställt det här på bordet så.” Hon flinade stolt där hon satt och sträckte sig lite efter maten på bordet igen som för att äta frisk, medan ena handen hamnade på Ailonwys lår för att kunna krama om det, som tack? Kan tänkas men mer känna på den lena, svala huden. Varför var hon.. hjärtslagslös, för hon tycks ha hjärta?
Nawe lät då placera handen på svansen, och hon rös då direkt. För att det var något som hon inte tillät alldeles för många att göra, men nu kändes det som hon kunde känna hur kvinnan där intill sig verkligen hade någon förkärlek till något som var fluffigt och mjut. Hon klippte med ögonen och hon lät sig sträcka sig efter maten, och visst lät hon sig äta med god aptit medan hon lyssnar på dem.
-“Herrn är.. mycket underlig.. folk brukar sällan va gästliga, de vill alltid ha.. saker för det som de ger..” Hon ser skeptiskt på honom. Och där handen snart vilade ovanför hennes huvud så kikade hon upp hastigt och hon satte nästan maten i halsen när hon hörde kvinnans fråga i samband med handen som började klappa henne.
-“Adoptera mig..? Jag.. är inte för adoption..” Hon hostade till lite, men hon flinade något åt henne för att då luta sig in mot handen något så mer som hon tillät henne att klappa på henne. Lockade fram låga spinnande läten.
-“Så han bits, men vem mer bits..?” Hon sneglade över på Ailonwy om det var henne som han eventuellt menade. För att hon hade inte kopplat vad de två är för något mer än att om hon skulle höra namnet så var de för hennes sagoväsen, likt drakar var!
Hon hann nog med nöd och näppe se vad som hände hos mannen, vad var det där för magi? Så blev hon distraherad igen!
-“Varför har du så.. svala händer.. Ailonwy?” Hon ville inte påstå att de var kalla, men det var något behagligt med det. -“Vill du adoptera.. Herr Brand med?” Hon visste inte, kanske hon samlade på varelser? Hon hoppade som nästan lite närmare på bänken så hennes egna lår vilade mot Ailonwys. Gör det lättare för henne att klappa på henne om det var hennes önskan, för inte kröp hon upp i något knä då fick hon lyfta dit henne.
-“Herrn.. maten.. är jag tacksam över.. nästan lika mycket som svala händer..” Nog egentligen mer just nu! För magen var mer hungrig än kroppen var kelig!
Nawe hon verkade som kunna se mycket väl vad Ailonwy tittade på när hon vände blicken ditåt, men samtidigt också hur hennes humör hade förändrats som hastigast. Var det för att hon frågade om hennes hemby, att den blivit uppbäten av vampyrer? Var inte det något som tillhörde sagorna?
Hon visste ju att det fanns monster där ute, inte för att hon såg sig själv som ett! Inte ens på långa vägar utan hon var normalast i hela rummet enligt henne trots sitt hetsiga humör.
Tungan smekte ut mellan läpparna, strök sig snart lite genom håret med ena handen. Mat placerades framför dem som får henne att lysa upp som om att Brand gjort ett utomordentligt bra val att se till att mata henne!
-“Tack.. Herrn.. Brand, du vet då hur man får en flicka på fall.” Hon retades nog så med honom, lite som om att det fanns något så att bara le över. Det lockade fram ett spinnande fniss hos henne.
Hon sträckte ut ena handen mot Ailonwys som för att försöka fånga in den, tänkte sig då fånga den och placera den på svansen eller så när som då det var en märklig vinkel. -“Varsågod.” Ja, hittills hade hon inte visat något agg mot henne. Och hur hon såg på kvinnan som placerat maten på bordet hade ju tacksamt nog gått henne förbi.
-“Brand. Jag har inte hört talas om något.. Nattsilver, varför heter de så?” Nyfiken tillbaka, mest för att hon hört talas om silver men inte något relaterat till natten med det.
Blicken glider över till Ailonwy. -“Jag lovar att inte bitas om du rör vid mig.. om du inte önskar det, så som Brand sa innan.” Hon flinade så där nöjt!
-“Krig går inte undvika.. folk vill ha för mycket.. oavsett, sort..” Hon försökte ju tänka närmare på det, inte lätt när de kalla händerna började att utforska hennes öron. Det var något behagligt över det svalare händerna och hon kunde inte mer än att försöka hålla sig från att bli trollbunden av de mjuka rörelserna.
Hon försökte verkligen! Det lockade fram som ett spinnande ur henne och hon lutade sig närmare. Nej, hon var sällan någon som lät andra röra vid henne så här och hon låter ju sig nu bara svepas med. Nyfikna varelser i hennes närhet, var sällan de var genuina och hon vågade inte lita på att de var oskyldiga och så vänliga som deras utspel just nu visar sig vara så nog är hon ännu vaksam.
Hennes blick vilar hela tiden på Brand, som han kallas. -“Så inte herre.. men det är något hos dig.. som gör dig.. ovanlig.” För visst kittlade det lite i kroppen av att höra hans röst förändras så!
Vågar ju bara slappna av lite! Hon ruskade på huvudet efteråt, när händerna lämnade hennes huvud och hon klippte med ögonen. Slickade sig på överläppen och försökte hämta sig. Öronen klipper lätt, fast hon verkade som lyssna på vad som sägs. -“Nöjd?” Spinner hon fram där hon tilltalar Ailonwy.
-“Mat vore.. uppskattat, jag föredrar kött.” Mumlar hon som fram.
-“En okänd by..?” Hon vred lite på huvudet, studerade Ailonwy en längre stund. -“Varför blev byn.. öde?” Sa hon undrande.
-“Jag äger en svans..” Viskade hon fram, men hon valde ju sällan ha den framme av många orsaker, speciellt som här inne i staden. Hon justerar sina kläder lite som för att släppa ut den som gömt sig under klädseln men fick byxorna att hänga lägre.
En lång, yvig tingest när den väl kom ut i det fria med den var då i mångt och mycket vit, men likt håret bar på den där svarta randen.
Vred sig om, och pekade snart mot den västliga väggen. -“Därifrån.. Harvadar, inget namn på plats.. då vi.. reste.” Speciellt som de var likt ett nomad folk hennes egna!
Hon flinade. -“Luktar som ditt, arbete.” Hon skulle säkert kunna rota fram något där ur sin klädsel och hon släppte henne inte som för att hon just nu visste hur de retade henne något infernaliskt.
-“Hur kan du ha så enorma öron, utan att de tycks fungera.. eller är det det som gömmer sig mellan som är trasigt..?” Hon nosade på henne och visst är det att hon släppte loss henne, motvilligt. Mest för att hon visste hur det skulle kunna komma att något vasst flög ut och skadade henne om hon inte var på sin vakt.
-“Så inte du som postat, om arbete.. ingen som lyssnar här.. så var ärlig.. Kyr’ah..? Om inte annat.. så kan jag tänka mig behöva dig för jobb.. du är inte helt dålig på det du kan..” Spinner hon fram, lite som en sådär undermålig komplimang.
Enligt henne själv så bar inte namn någon kraft alls, det var knappt så att hon hade det mer än att hon bara visste om andra ville tala med henne, hon var inget som helst intresse i namn annars då hon inte hade något personligt band till det mer än att hon visste att de just talade med henne.
Så Ailonwy och Brand, hon såg skeptiskt på den där mannen. Det är ju så det kryper i kroppen på henne fast hon visste att det var något som kände som hon satt bland rovdjur trots att de inte ser sådana ut.
Hon låter blicken vandra ner över sig själv, visst hon hade former men hon hade inte längden eller muskelbyggnaden som hos en herre. -“I jämförelse med mig, är du bjässelik.” Hon kunde inte annat än att le lite tillbaka och blotta någon av de vassa hörntänderna. I ögonvrån ser hon den där finlemmade handen som närmade sig och hon såg snart skeptiskt på henne. Övervägde länge och såg ner på glaset, sedan tillbaka på kvinnan och nickade som godkännande. Kan tänkas som tack för det drickbara i glaset.
-“Är han så givmild.. och nyfiken, är det lätt att någon biter av honom handen om han inte är försiktig.” Speciellt i en stad som den här. Där alla gjorde sitt för att tjäna en hacka och sedan med största sannolikhet försvinna till havs.
Hon hoppade lite närmare kvinnan på bänken, så att hon kunde nå hennes öron trots att hon är vaksam.
-“Tycker då om när en herre är bestämd.. och tar vad han vill ha.” Hon ger honom ett lekfullt leende.
Samtidigt så lät hon blicken vandra iväg, som för att se om hon kunde finna en av tjänstefolket då hon hörde sin egna mage kurra.
Hon själv var ingen som nämner något om dofter, men det är ju tydligt att hon inte är mänsklig med sitt utseende. De andra kan tänkas se så ut, men de var nog inte några vanliga dödliga enligt hennes egna sinnen.
Fångade duktigt upp glaset som det erbjöds henne, nosade på innehållet och lät tungan sträckas ner som för att låta tungspetsen precis nå vätskan för att se vad det kunde tänkas vara. Det fick henne att rysa, speciellt som det brände på tungan.
Det var inget som hon ogillade, mer att hon blev förvånad över kvinnans smakpalett.
När Bjässen kom att tilltala dem så vred hon på huvudet, ungefär i samma veva som hon ser den som kallades för Ailonwy svansa iväg bort mot mannen.
-“En herre bör ta det som han önskar, inte vara nyfiken och fråga.” Rättar hon honom lite, som en viss utmaning. Fast så hon är villig till att närma sig honom, fram till bordet och gled så smidigt upp på den bänk som stod längst ena sidan som för att inte sätta sig för nära honom, eller henne men inte heller för långt ifrån.
Glaset ställde hon ner efter att ha smuttat på innehållet som fick henne att rysa åter igen, hela den lilla kroppen darrade.
-“Nawe.” Svarade hon kort, denna gången utan att hon morrade.
-“Ni ser båda ut som något som ni inte är.. era nosar ska inte vara så känsliga.” Skeptisk var hon, hon själv såg väl ut mer som något kattdjur om man skulle sätta fingret på det även om det inte var riktigt så! Men öronen gled upp ur de svartvita håret för att vifta lite som för att vifta bort det kittlande håret.
Hon verkade som blänga på mannen som satt där borta, det handlade om att hon inte exakt visste vad hon hade att göra med. Det fanns mycket därtill. Att någon svansar omkring inne på krogen hörde ju till vanligheten men att hon missar att den kommer så nära var inte.
Hon kunde höra hur någon drog efter andan i hennes närhet och hon följer dess blick upp till kvinnan som uppenbarade sig så nära. Orädd möter hon blicken, tungan strök ut och slickade lite på överläppen.
-“Allt har sin tid..” Morrade hon fram lågt. Kroppen spänner sig, som den var redo att anfalla den intill eftersom hon inte visste vad det var för en. Dofterna var många, men något förvirrade hennes sinne.
Hon höjde sin hand tydligt som hon tänkte plocka glaset ur handen på kvinnan. Som hon ville smaka på det utan att faktiskt fråga! Hon själv stod inte mer än en och en halvmeter, men styrkan fanns inte i hennes längd.
-“Jag kan tänka mig, att du.. kan behövas kastas i famnen på den bjässen.” Hon menade då på den stora herren som om att hon själv nog var orädd i att möta någon av dem här inne. Och hennes sega kropp hade ju inte svikit henne hittills då hon slogs för alla mynt hon tjänat hittills.
Nawe Den
Hon hade vädrat konstiga ting hela dagen, nu var hon en som inte arbetade och krogen hade blivit en perfekt tillflykt. Hon hade mer än ofta blickarna åt sitt håll, speciellt som klädseln var sparsam men den korta mörka pälsen som täcker kroppen var enligt henne tillräcklig.
Hon stod inte högt, som hon enbart var runt en och en halvmeter. Kroppen kvinnlig, trots de där musklerna som var synliga där klädseln var sparsam som sagt. De kortare slitna byxorna, tunikan som sett bättre dagar. Bältet i midjan med få ting, fiskade upp ett mynt för att placera det framför en av herrarna innan hon rörde sig vidare där inne. Det djuriska fanns tydligt hos henne och den smidiga gången talade sitt.
De djuriska öronen vred vid ljud som var höga, gömde sig i det vitsvarta håret när det blev för intensivt. De nötbruna ögonen vreds mot herren, den som enligt henne stod enorm i jämförelse med övriga där inne, en som stod ut och passade sig inte in i jämförelse med övriga klientel.
Leendet mild, lite lurigt och visade upp en vass hörn tand. Hon var en som folk visste var bitsk.
Meoa flinar, så där road av situationen som inte verkade göra henne det minsta i att stå där med någon som hon imponerades av, men samtidigt hade en viss avsky till. Deras arbete var alldeles för lika och hon ogillade att dela!
Smaken vilade kvar på tungan, hon inte minsta oroad och tog för sig av det hon ville ha, men Kyr’ah var ingen som hon önskade sig. Nej, inte om hon fick bestämma själv men så lockade väl något ibland som det var något djuriskt och vansinnigt som hon inte kunde sätta fingret på.
-“Tror du inte jag känner doften, och smaken av rädsla när jag möter den.. hmm.. skall du smita iväg som en mus.. hmm?” Retades med henne, orädd, dumdristigt och utmanande kunde hon vara.
Snart uppe bakom Kyr’ah och lägger armarna över hennes axlar för att nästan klänga på henne som en packväska. Nosade i håret på henne. -“Det är ditt sigill, på det som postats.. är det inte.. låt mig hitta det..” Hon skulle leta efter den efterlysning som postats och hon funnit sittande på en obskyr taverna.
-“Klumparsle, du är mer klumpig än mig fröken.” Hon fräser henne mer eller mindre rakt i ansiktet när hon kom hennes så nära. Handleden fast, var inte rädd att försvara sig om det kom så långt.
-“Jag begär inte mer betalt än vad som är sagt.. använd de där mastodont öronen till annat än prydnad.” Kan höra hennes irritation. Ögonen stirrade in i hennes på det extremt korta avståndet som de stod på.
-“Mitt jobb är att sköta det som erbjuds mig.. och du har jobb ute som jag kan tänkas ta.. om du är för rädd att göra dem själv.” Hon satte handen om hennes hår, greppade det hårt och varnande om hon skada hennes handled.
Stirrade på henne, utmanande, värmen steg från henne men ändå strök tungan ut av bara farten och utan att tänka sig för slicka på Kyr’ahs läppar medan de stod som de gjorde.
-“Kyr’ah.” Hon kom att ge henne ett flin, något som växte till sig för att hur kunde hon inte när det var som evigheter sedan de setts senast och sällan som de ens såg varandra. Men hon var absolut ingen favorit men ibland så kom deras vägar att mötas.
Hon ryckte lite på axlarna. -“Oskadd, i den mån som gick när jag behövde få ut den. Men efter.. inga nya skador.” Det fick hon erkänna men hon nickade, så där som om att det inte vore något konstigt att innehållet blev lite kantstött på vägen ut från där hon nu så duktigt fritagit den ifrån.
Hon sträckte ut en hand, som om att hon önskade betalning. -“Det var värre än vad som var sagt.. men jag nöjer mig med betalningen som är satt. Men det finns mer arbete att stå i, och du är väl ändå perfekt för det.”
Hennes hand gled uppåt och smekte över den mörka kinden hos Kyr’ah. Ena klon som så rispade kinden lite som för att mena allvar.
Meoa gjorde då inget som för att förhindra vad som händer, att hon pressas upp mot väggen fick henne att nästan se road ut. Inte för att hon inte var rädd för vad alven skulle kunna göra, utan mer för att hon fann det hela exalterande.
Hon höjde ena handen, lägger den om hennes handled och kramade om den lätt men med klorna riktade mot handleden som om att hon var beredd att skada henne om hon fortsätter.
-“Du vet vem jag är..” En fnysning lämnade hennes läppar. Hon möter hennes ilskna jag med att fräsa likt hon gjorde, visade de månvita tänderna.
-“Verkar som du ännu.. har en fallenhet.. för våld, innan du talar..” Hon tryckte ner hennes armveck så att hon trycks mot henne och hon klippte med ögonen där de stod med nos mot näsa.
-“Var det inte du.. Kyr’ah som behöver hjälp.. hmm.. så här du tackar för den?” Hon pekar bort mot en av lådorna, en som garanterat hade något levande i sig och hon var inte sen med att se att trollet hade dragit någon form av vapen men med Kyr’ah i sin närhet var hon inte oroad att bli skadad av det där åbäket.
Hon hörde den välbekanta rösten, och visst är det så att hon då tumlar in i henne när dörren slits upp. Den vithåriga drägget som hon helst inte ville se eller höra av. Men här var hon, och visst inte så diskret och hennes grace kändes ju som försvunnen när Kyr’ah slet upp dörren som hon gjorde.
Nosen rakt mot hennes näsa, händerna klamrade sig fast vid henne för hon hade inga planer på ramla eller snubbla mer än hon gjort och det var ju pinsamt, nog för hon säkert skulle landa på fötterna likt katter skulle göra! Men det här var inte i planerna. Tur att hon hade kontroll på klorna så de inte rev allt för illa i sin så där.. legitimt icke-vän som hon nu klamrat sig fast vid.
-“Så klart.. det är du..” Fnyser hon till med nosen mot näsa, där hon klängde fast vid mörkeralven, eller vad hon nu är. Hon stank ju från platsen där inne och hon kände blickarna kom deras väg men ännu inga planer på att släppa henne. Hon såg lika förvånad ut som hon var generad över sin klumpighet som hon var förbannad som att se henne! Ögonen förmedlade de många känslorna som en storm!
Hon verkade då se över på dem, lite som om att hon inte själv visste exakt vad hon skulle svara på det som de hade att säga. Däremot så gick tankarna genom huvudet, vad hade hon egentligen sett som var att kunna använda som en svaghet hos en drake. Hon satte sig ner lite som för att då låta blicken glida över de tu.
-“Hon blir ilsk om man säger något fel.. som prinsessa.. istället för ers höghet..” För visst hade det väl varit så. Som om att nog var det väl att hon gått från prinsessa till något högre då antog hon? Hon visste väl inte exakt.
-“Lite ostabil.. men drakar är så?” Hon hade inte mött någon innan, fast vem var hon att tala när hon själv är minst lika tokig om man säger så.
-“Människan verkar.. vän, doften av henne är tät kring prinsessan.. kanske mer än vän.” Det fick hon väl erkänna, det handlade om att hon inte kunde svara säkert. Men hon verkade så noga med att ta hand om henne och skydda henne så att något var det ju. Väldigt så att hon betyder mer än vänskaplig varelse.
-“Draken verkar kunna se genom min magi.. Fier kan tänkas göra mer än jag, men hennes magi är jag bekant med inom.. snart.” Speciellt som hon kände smaken av den på sin tunga ännu och ville så gärna ha mer av den. Den bubblade där under huden hennes!
-“Så.. får vi ännu inte skada den.. henne?” Huvudet tippas, hon reste sig långsamt innan det är att hon borstar av sin bak lite.
-“Hur vill ni förfölja henne, mark, i skyn..?”
Leendet går nästan upp till öronen på Tegwen när det är att Sylmir låter sig lita på att hon skulle ta hand om boken. För att nog var det något stolt där i henne som fick henne att tänka så!
-“Diverse brygder, vad kan de tänkas göra?” Hon ser undrande ut, det var ju inte som det var mer än fjäll. Fjäll växte ju tillbaka, i varje fall i den utsträckning som hon visste. För de blev ju fler när hon växt så de borde växa tillbaka.
Hon märkte inte av de olämpliga leendet, hon var fullt upptagen med att studera böckerna hon höll i, men hon trampade närmare Sylmir då hon av någon anledning tänkte hon behövde det. -“Mhmm..” Fick hon ur sig, lite nervös att hon skulle bli så illamående, men det var ändå att hon ville veta hur det skulle kännas!
Tegwen ser fascinerad ut när det plötsligt blev så mycket mer liv i alven, vad hände där. Hade hon sagt något som lockade fram något hos henne, men så är det böcker som kommer i rörelse, vad är det hon gjorde. Det var märklig magi? Fast hade hon inte kunnat förflytta sig över lång distans, var det samma som fick böckerna att komma till liv.
Hon hade ju säkert tusen frågor där i huvudet, men dammig bok gömde sig medan en färggrann kom till liv om än full av stenar.
-“Vad är det här..” Sa hon nyfiket och lät orden från Sylmir sjunka in. Hon lägger boken ovanpå den som var med spindeldemonen i, synade den länge utan att öppna den.
-“Den verkar ömtålig, säkert.. vi kan ta den med oss? Vill inte att det händer den något.. men vill gärna titta i den.” För det ville hon verkligen, ögonen var ju alldeles glittriga av nyfikenhet.
Men vad hade hon egentligen sagt, hur man använder delar av bestar inom alkemi?
-“Därför.. ni visste vad man kan göra med drakfjäll..?” Hon ser undrande ut, vad kunde man göra med drakfjäll.