Joij var en som avvaktade nu, lyssnade till vad han hade att berätta. Ständig strid i den egna kroppen och att avväpna henne själv var inte lätt. Försökte hon bryta ner alla dörrar istället för att öppna dem? Kunde det ens stämma, hennes lilla kropp var väl inte tillräckligt för att ha sönder någon dörr förrän hon visade en annan sida. Nej, Fier var den som beskyddade och tog han en dörr med sig så gjorde han!
Hon blickade ut över landskapet, blicken vass, en skärpa som sällan dog ut men ibland visade sig allt mer. -“Skulle vi inte behöva komma med våld, ni såg ju vad den redan gjort.. hon är skrämd, och verkar inte lyssna.. så vi kan hålla henne nere medan hon kanske lyssnar..” Det var väl en överhängande tanke och smaka på drakeld var inget hon såg framemot i den mån att hon inte mött den tidigare. Skulle den ens skada henne illa nog? Den skulle ju skada henne, det var hon säker på och bara tankarna nu fick henne att flina.
Så föll blicken mellan de två, orden om att ta dem dit fick henne att fundera men så snart nickar hon. -“Det är vad ni föredrar.. till fots.. eller med vingar?” Hon hade ett grenverk av saker att välja på när det gäller båda men formen av en drake skulle bli kortvarig, så allt mindre än så som skulle klara tyngden av en som Jez och en liten som Llwyd. Det kunde hon hålla långt mycket längre, säkert inte ens en utmaning.
Runorna började som dansa åter där hon hittade kraften som kändes som den rymt henne en stund på grund av Jez, hon skakade undan en tanke som kom från andra sidan. Långsamt började som kroppen anta en mer av ett riddjur som taget ur en mardröm om den skulle komma med vingar eller ej var upp till resekamraterna. Andra sidan slöjan hade många vidunder och monster att välja på, som skulle sätta skräck i mer än en mänsklig by på denna sidan.
Meoa verkade som försöka lyssna på det som hon kläcker ur sig. Hon visste ärligt inte om hon skulle anse någon av hennes sort som vän, bekant ja så klart men inte mer än så. Det handlade om att hon behövde ett ständigt flöde av information även om hon själv kunde ta reda på den så var det lättare när man inte alltid behövde dra den ur någon. Så det var väl lite av en frisk vind det.
Däremot så rynkar hon på nosen åt hennes ord. -“Mina händer är aldrig kletiga, det är vidrigt.. så de behöver du inte tänka på.” En så där bestämd fnysning blev det som svar! Ja, hon kunde betala för sig med information av lika värde eller exempelvis i de där konstiga mineraler som folk verkade förtjusta i. Nej ville man ha något kunde man lika väl ta det, nu var det ju mer problematiskt i det här fallet!
-“Så.. vad är de tre sakerna..?” Hon klippte med ögonen, som om att hon inte förstått vad hon sagt innan. Eller retades hon bara med henne, eller syftade hon på att två av sakerna var hennes händer och resterande betalning för information i form av mineraler eller information.
Svansen viftade till, eventuellt irriterad av situationen.
Hon blickade på honom, om nu det var att besten insisterade så skulle hon inte säga nej. Hon behövde verkligen just nu att bli ren från allt som de ställt till med. Skulle hon inställa sig till någon från templet, så behövde hon ju se ut likt vanligt och Isla var ju någon som annars var något så när proper trots den annorlunda klädseln som aldrig verkat ha gjort sig förståene förrän nu. Hon förstod mycket väl vad valet av klädsel kom ifrån nu, och det var från den här sidan av henne.
-“Jag skulle bli missnöjd om de tar min byracka ifrån mig, underskatta inte deras klyftighet. För de har snärjt många av vår sort.” Fångat in och faktiskt också dödat för den sakens skull, hon var delvis en av orsakerna till att många av deras egna hade då försvinner ur denna värld.
Hon kunde inte hjälpa sig att kura ihop sig där i hans knä, mycket nöjd med situationen. Hans värme var ju en som hon uppskattade, fann den behaglig och han var inte så vidare läskig alls även om han tycktes säkert försöka tro det och visa hur stor och farlig han var. I hennes ögon så var han, en byracka om än mer lydig nu än innan så!
-“Först bli ren.. och efter det, fortsätta likt vanligt.. jaga ner vår sort och andra ohyggligheter som Templet önskar av mig.” Men vad hon skulle göra med deras sort var nog att mer samla på dem än att faktiskt oskadliggöra dem!
Hennes kropp rös av hans närhet, och speciellt de varma andetagen där mot örat.
Hon blickade upp på honom, tänkte över hans ord om ifall han fick erbjuda henne något som ett bad. Hon ser garanterat ut som att hon funderade på saken, längre än hon borde men hon kom att skänka honom ett leende och en nick. -“Om byrackan erbjuder.” Sa hon medan hon lät det som lite hänga så i luften.
Hon märkte tydligt av hur droskan kom i rörelse och misstänkte att de var på väg mot sagda mål där det ska eventuellt finnas husrum och bad.
-“Jag tänker inte göra något åt templet, ännu.” Hon ger honom en tydligt bestämd blick, mest för att templet samtidigt rensade bort en hel del andra varelser som kan komma att störa hennes tillvaro, allt hon behövde göra var att fortsätta som vanligt tills det att hon var stark nog att tampas med dem, eller slå sig fri från dem.
Hon reste sig något från sin plats för att sätta sig i hans knä där han satt, handen skulle smeka hans kind. -“Så va nu duktig och låt de vara.. för hittar dem dig, kan du komma att få bekymmer byrackan, och det behöver vi inte just nu.” Rösten mjuk, sensuell och hon lutade sig lite mot honom.
Jiko gjorde alldeles vad hen kunde för att göra sig till nytta, och sitta kvar på skeppet gjorde sällan någon nytta då det fanns en skyldighet att hjälpa till och hen hade inga färdigheter i att snickra ihop skeppet, så det var antagligen det här eller att ge sig på att bära saker på skeppet.
Det dröjde inte länge innan det var tillräckligt med besättning där under däck som gjorde sitt för att skydda repen för att deras skepp skulle ligga kvar. Hen hörde kanske inte men visste nog hur de skulle förankra sig bättre med det här skeppet tills det skulle vara lugnt nog att förflytta saker för att hen förstod ju att seglen på skeppet här skulle sänkas så fort man fick tillfälle så skeppet inte drog med deras egna till Ran.
Hen tog sig över de kroppar som Kaptenen lämnat och manade på fler av de som tagit sig in genom hålet att följa med. Det dröjde inte länge innan man tagit sig till att veta att trappan var fri, att ingen stridsduglig tycks gömma sig under dem.
Hen tog sig upp på däck för att se hur Kaptenen var i vild kamp, vad som hänt innan med eventuella pistoler hade missats. Hen dröjde, väntade och ser och känner hur besättningen knuffar förbi för att ta sig mot Kapten och övriga för att hjälpa till där det ser ut som det kan gå illa.
Själv stod Jiko, kände vågornas rullning och lät sig se ut över havet. -“HÅLL!” Skriker hen plötsligt ut och var inte sen med att förankra sig när en av vågorna skulle slå in, tack och lov inte från Stormfruns sida utan andra, men den är tillräckligt hög för att det ska kunna spola folk av däck.
Där vattnet rasar ner över däck, så kan hen bara hinna se hur livlösa kroppar spolas av och rasade ner mot Stormfrun. Vattnets åverkan är tillräckligt för att få en av masterna att brista, som fick Jiko att dra sig tillbaka in under däck när den plötsligt dundrar ner över aktern på skeppet. Vattnet slog kring midjan och fötterna innan det spolas ut.
Jiko var med på noterna, det som händer där på det egna skeppet som det andra. Hen var inte lika kvick att ta sig över repen som Kaptenen, speciellt inte då lusten och viljan att slåss inte var i samma benämning stor som den hos många andra. Nej, hen tog sig strategiskt över efter att flis och övrigt blåst förbi.
Hade gömt sig från att bli träffad av eventuellt splitter och trots den vilda stormen så sjunger det något i öronen efter kanonen som öppnat eld så plötsligt utan att ta med sig någon.
Jiko valde att följa deras Kapten, och var smidig över när sidan på skeppet öppnat upp sig efter vad hon gjort mot det. Livsfarlig precision på deras kapten fick hen tänkt sig. Ville se vad mer som fick Kaptenen att brinna så hett hela tiden, och snart tagit sig över för att hålla koll på repet. Ljuden av metall som möter varandra, det missnöjda ljudet av trä som vred sig i stormen. Knakande och knarrande över de dova ljuden av rop och skrik.
Hen kunde se Kaptenen i det dunkla ljuset, hen erbjöd en hand snabbt till en ur besättningen för att få den in genom hålet. -“Hjälp till hålla den säker.” Syftade på repet som övriga redan försökte närma sig. Hen såg yxan höjas men gav ifrån sig ett lite överraskat läte när den plötsligt föll i golvet efter att personen som hållit i den dimper i golvet, halsen uppskuren av den hen hjälpt över precis.
Ett tacksamt leende spred sig över läpparna, och en knuff i sidan fick hen att komma till liv och skulle följa exemplet. Dolkar drogs och utbyter så snart hugg som pareringar för att skydda repet. Kunde se fler lemmar och kroppar ta sig in genom hålet.
Hon kunde inte dölja sitt nöje med att komma så här långt i att försöka binda honom till sig, visst det kom nog inte med allt hon önskat men det är inte heller som om att det skulle hindra henne från att försöka med tiden. Att det nu blev att hon kunde känna sin egna energi i honom där han tagit del av hennes blod i syftet att binda honom får henne att le.
Hon märkte då hur han kom i rörelse, och hon skulle försöka sätta sig upp till slut, hennes kropp kändes nog öm men tacksamt nog inte mer än så. Hon kände hur det nästan bubblade i henne, en känsla väl behaglig ändå. Hon klippte med ögonen och sträckte ut handen som för att vidröra honom, smeka över hans bröstkorg.
-“Jag är mer än nöjd.. min byracka och best..” För hur kunde hon inte, det här skulle ge henne så mycket mer än hon förlorade på det hela.
Det dröjde en stund, men hon skulle resa sig upp för vad som kändes för första gången på evigheter sedan de klev in där i droskan. Hon sträckte lite på sig och handen skulle smeka honom över kinden om han tillät.
-“Byrackan, jag tror minsann.. jag behöver tvättas av.” Hon kände då hur hela kroppen kändes allt mer än kladdig, och då av diverse vätskor. Hon behövde ju dessutom återgå till den där mer mänskliga uppenbarelsen och inte stanna kvar i den här demoniska formen.
Jiko stod där ute på däck, otroligt god balans trots vädret och av någon anledning så stod hen där och nynnade på en sång, som om att det var något som hände var gång som vädret stormade, eller var på väg att göra det. Som om att hen kände det på sig när vädret skulle skifta och nog hade det varit olika melodier beroende på väder. Något som hen sällan tänkte på utan mer andra som undrade vart sångerna kom ifrån utan att hen kunnat svara på det.
Där Kaptenen kom att uppenbara sig intill hen, så var hen en som trots sin maskulina sida en som inte såg så bastant ut som kvinnan som uppenbara sig. Hen vände de mörka ögonen mot hen, de hade inte ont av vattnet och var som de bar på som en extra hinna för att skydda dem från vattnet. Leendet växte fram på läpparna, och som svar blev det en nick.
Hade redan kommit att ordna med rep, för det var kan tänkas en gång tidigare som Jiko gått ombord på ett skepp i samband med första mötet, skulle bli andra gången nu.
Hen var inte en som verkade så stridsduglig som många av de övriga, fast hen hade sina vapen hängande vid sidan och dolkarna passade hen bättre än svärd och yxa, knivar fanns på plats där i bältet.
-“Jag.. följer.. idag.” Rösten förvånansvärt djup, försökte överrösta stormen som slet i kläderna. Gjorde sig redo att kliva över relingen för att kunna klättra upp på skeppet som Kapten valt ut och var alldeles begeistrad i dess storlek.
Leendet fanns hos hen, men det var inte lika stort och modigt som hos många av de andra i besättningen som såg rent utsagt hungriga ut på att få ge sig in i den här leken, där katten äntligen lyckades komma ikapp den tjocka råttan.
Hon var fräck, var inte alls rädd för honom av anledningar som nog är ännu okända. Det handlade om att hon då fann det givande. Stillsamt var det ändå hon höll sig på plats för att då inte försöka ta sig undan från honom, speciellt inte då hon njöt av vad han gjorde med henne och den där tungan skulle hon komma att låta behandla henne fler gånger. Intressant kändes den mot de känsliga brösten. -“Jag skulle inte kunna hålla mig.. enbart till dig, din best.” Hon skakade på huvudet och såg så där lurig ut, för hur skulle hon.
Att han mullrar så där fick det att pirra behagligt i kroppen, hon tänkte inte låta honom dra sig undan för långt då hon sträckte ut benen något för att slå dem mer om honom. Hon suckade till då hon ville ha honom nära, det var ljuvligt med känslan av honom i sig. Hon sträckte upp handen för att då smeka honom över vad som hon ville påstå kalla kind.
-“Är det inte klokt.. att märka dig..?” Hon ler så där finurligt.
-“En dam, kan behöva en stor.. best som beskyddar henne.” Hon försökte hålla tillbaka sitt flin, men det är nära på omöjligt.
Hon hörde hans ord som resonerade så väl med henne och hon fångade hans horn med sina händer för att tvinga ner honom. Händerna höll villigt i honom, tvingade hans mun mot sina läppar för att kyssa hans hud. -“Om det är din önskan..” Hon skulle se till att märka honom om det är hans önskan. Bet sig lätt i den egna läppen för att få blodet att rinna från den och locka honom att smaka på det som början på att försöka märka honom. Vart det skulle uppenbara sig på hans kropp var nog omöjligt att säga på en fysiologi som hans. Vanligtvis skulle det uppenbara sig strax ovanför könet hos en människa men här, hos honom visste hon ärligt inte.
Hon såg honom djupt i de där märkliga ögonen, hennes egna som blossade upp i en form av rosarött, glödande och försökte trollbinda besten över sig.
Hon slöt ögonen lite först när tungan började smeka hennes hud, mer av att han plötsligt kom så nära men hon fann honom inte minsta obehaglig. Var det här varför som hon jagade deras sort vanligtvis, för att förhindra att hon skulle fått visa upp sitt rätta jag, då det kan tänkas behövas en av dem för att locka fram henne. Hon njöt av att ligga där under honom och att hennes ben då släpptes ner och fick slappna av lite trots att hon låg kvar bredbent för att ge honom plats.
Hon gav ifrån sig ett roat, nöjt skratt och visst nickade hon. -“Du slickar mig ren.. som en byracka.. jag vågar säga att du är min.” Hon suckade då nöjt där hon låg och sträckte på sig i den mån som går. Hon kände då hur bysten höjdes och sänktes vid de tunga andetagen. Hon bet sig i en fyllig underläpp och tippade huvudet lätt där hon ligger under honom.
-“Du är förtjusande.. Arzin.. låt mig märka dig..” Säger hon lite retsamt, som om att det inte skulle hända automatiskt om han inte var försiktig, lämna sin märke på honom visa att han verkligen är hennes.
Hon blickade ner lite mellan dem, såg hans bröstkorg som då bar på en viss värme med den glöd som fanns där innanför. Hon själv villigt utlämnad just nu åt hans massiva jag. Inte rädd att skadas av honom men hon smekte in handen mellan dem och strök sig lite över den annars platta magen som nu buktade utåt en hel del på grund av honom.
-“Fyll mig med.. din säd.. var dag, min byracka.. och best.” Hon gav efter och vågade kalla honom det där med. Hon låg likt en katta och spinner nära på förtjust av det här.
Hon gav ifrån sig läten konstant vid det här laget, njutningen var total. Det var att det nära på snurrade i huvudet av allt som händer. Hon hade inte märkt av hans förändring, hon var upptagen och hungrade där hon åt av det som fick hela kroppen att rusa och huvudet att kännas så tomt på det där som inte var relevant just nu. Smaken var något utan dess like. Lockad att fortsätta då hans ord når hennes jag, men hon höll sig fast vid honom.
Det dröjde en stund, trots att hans grepp om hennes huvud så verkade hon inte släppa efter. Redo att slåss för det som nog ansåg var hennes nu, byrackan var hennes men det är väl en glimt där i huvudet av vad som inte är vansinne som fick henne att släppa och hon var inte sen att flämta efter andan. Blodet rann från hennes läppar, ner över hakan och färgade den nära vita hyn röd.
Hon darrade ännu av den nästan konstanta extas som hon försatts i, och ögonen klipper när hon ser upp på besten som hägrade där över henne. Leendet är ett av lyriskt vansinne, men hon låg kvar där på rygg utan någon panik i blicken och lät sina händer släppa hans horn och gled så ner över hans förvrängda ansikte och strök hans kinder. Nej, det var inget mänskligt kvar hos honom vilket fick henne att le. -“Så.. du är en.. best..” flämtar hon fram. Hennes kropp borde göra ont med tanke på hur hon tvingades ligga, men nu var det inget som gjorde hennes speciellt brydd utan fascinerades av vad som fanns över henne, och i henne.
-“Du.. är.. redan min..” viskar hon fram och skulle stryka med tummen över vad man nog kunde kalla mungipa. Hon tänkte inte släppa ut honom som hennes inre inte tänkte tillåta det förrän hans säd brann av åter i henne.
Hon visste att det här handlade om en maktkamp, men hon ville inte ge med sig. Det var tydligt att hon gillar det här och att han då erbjudet henne att smaka på honom så var inte huggtänderna långt borta, inte första eller andra gången. De tog för sig och den långa tungan smekte hans hud. Det fick tungan att pirra, som det brände på den kort efteråt och hon drog häftigt efter andan som om att hela hennes uppenbarelse bubblade av den vilda kraft som fanns där.
Hon glömde sig nästan, men en ruskning på huvudet lagom till att se hans egna uppenbarelse förändras och hon önskade nästan slå händerna för öronen när han vrålade som han gjorde. Det hade inte hjälpt, men hon ser upp på honom där blodet, hans säd och närvaro fick henne att le större. Hon låg där som ett paket under honom, hans säd flödade och hon skulle inte låta spilla en droppe av den!
Händerna sträcktes upp mer som för att fånga hans horn, dra honom till sig för att slicka på hans hud och kyssa den.
Hennes hud i sådana kontrast till hans, men hon sökte hans hals och nog skulle tänderna sjunka in i den igen, våldsamt, girigt och skulle inte dra sig undan förrän hon var nöjd eller hans knuffade undan henne.
Hennes kropp darrade våldsamt, extasen sköljer över henne och hon kände då klorna växa sig längre, hornen större. Håret blev alldeles mycket längre och vildare på något vis. Taggarna växte med säkerhet ut längst delar av hennes kropp i samma mörka skuggor som resten av henne. Hon såg nog plötsligt säkert fylligare ut och brösten läckte okontrollerat, så väl som hennes sköte nu mjölkade demonen som befann sig över henne.
Hon stönade djupt när det är att han kom att leka med hennes bröst, det är inte som om att hon kunde hindra honom när han tog för sig av hennes bröst. Hon lägger händerna lite på hans huvud efter ett tag, kramade om hans lockar och klöste honom vilt där i hårbotten. Hon stönade ljudligare för var stund som han då tog för sig hårdare av henne. Kände hur hela hennes inre blev nära så omsorgsfullt behandlat av honom!
-“Mhmm.. mer.. Arzin.. min duktiga byracka.” Gnyr hon fram och flämtade högt nu. Hon slöt ögonen för att då njuta än mer av det som händer. Då han erbjuder något som att få bita honom så verkade hon förvånad.
Hon stönade högt när han suger på bröstet, kände hur han nästan drack från dem. Hon klöste honom mer, men skulle slita undan hans läppar från sig efter en stund.
Hon sökte speciellt att söka hans hals, hon ville bita honom för att få smaka på blodet hans. Vad fick henne ens att tänka så långt att göra det där. Hon ville ha mer av honom! Skulle sänka tänderna i honom och sprida mer av sitt jag, ville nästan smitta honom med sitt jag för att få honom mer besatt av henne.
-“Ge mig.. din säd.. byracka..” Viskar hon fram så där sensuellt nära hans öra.
Hon flinade åt att han då kastade ut herrarna som hade då kommit att uppskatta hennes kropp. Hon sträckte upp händerna mot honom när han fångade in henne och hon svarade på hans kyss som kom hennes väg för att hon var inte ens rädd att dela de alla smakerna som kommit hennes väg redan med honom.
Hon klippte lite med ögonen, gav ifrån sig ett väldigt förvånat läte när han fick ner henne på bänken. Ögonen så där glittriga, förtjusta av hans styrka. Hon kom att villigt ha sina ben så där mot hans axlar och hon gav ifrån sig ett lustfyllt stön som då ekar mellan droskans väggar.
Hon andades tungt där under honom och kände hur han så snart fyllde upp henne med sin kraftiga lem och hon var nu någon som bara ville ha mer av det här! Leendet är så där mjukt, nöjt.
-“Jag.. kan inte lova något.. de är så.. utsökta.” Viskar hon fram och följde med i hans rörelser. Händerna höll fast i bänken och hon stönade ljudligt var gång som han drev sig djupt i henne. Hennes ögon glöder av upphetsning!
Hennes kropp kunde inte hålla sig längre, skuggorna växte fram på hennes hud, färgade hennes händer, underarmar, tillika fötter och underben. Likt det vore handskar och strumpor, klorna växte åter fram på henne och tänderna så snart började få de där vassa hörntänderna. Tungan slingrade sig lång ut mellan hennes läppar och hornen växte sig likt en bocks där på hennes huvud, mycket större än innan. Svansen växte fram där under henne och slog lite mellan hans ben där han stod över henne som han gjorde.
Brösten svällde och läckte villigt av vätskan som de tycks producera och så snar som det händer slöt sig hennes sköte om hans kraftiga lem för att börja som stimulera den, mjölka den som hon vore omättlig.
Hon blickade upp på honom, hon verkade inte bry sig märkvärdigt om att han sparkade på en av männen som satt där hos henne. Inte som om att den betyder mer än att den var något som för henne att nyttja och ta tillvara på för att bygga upp sin egna styrka. Nej, de fick då hållas som det var. Hon njöt av deras lekfulla lekar med brösten.
Mannen som blivit sparkad på hade inte reagerat mer nämnvärt än att han flyttat på sig lite vid sparken. Hon gav då honom ett brett leende där hon sitter, sträckte ut sina händer för att fånga in hans lem mellan dem för att villigt smeka den medan hon tänkte på vad han sagt.
-“Byrackan.. du borde veta vid det här laget.. att jag vill att du fyller mitt inre.. med din heta, lustfyllda säd..” Hon tippade huvudet och tungan strök åter ut mellan läpparna. Hon lutade sig fram och skulle kyssa toppen av hans lem om han tillät henne att göra det. Som att spilla över sin energi till den, få den att reagera mer på hennes närhet.
-“Jag önskar.. dig, och sedan fler män och kvinnor..” Hon ville få sin kropp dyrkad av människorna och byrackan som stod där framför henne. Skulle han tillåta skulle hon lekfullt smeka honom tillsammans med att låta kyssa hans mandom, visa sin uppskattning till det don som hon önskade få i sig som då var allt mer njutfullt än det som hon hade i sig fortfarande.
Hon försökte väl att koncentrera sig, men det är inte så lätt. Hennes jag är ännu så där ungt i världen här ute då hon inte fått sträcka på länge och hon bet sig lite i läppen när hon då såg upp på honom där han kom nära men inte nära nog. Gnyr högt, kände vad männen gjorde.
-“Inte rättvist.. min byracka..” Hon ler snett, men hon skulle inte låta hans hand komma undan när han smekte henne på det där viset med tummen utan hon lät då fånga den och sög in den mellan de allt fylliga läpparna som hon inte kunde få nog av herrarna. Hon är följsam där han styr henne och visst var det en härlig upplevelse.
Hennes öppningar snart fyllda av säd, hon rös och darrade i sin kropp som om att hon inte kunde låta bli det hela. Hennes kropp girigt tog emot varje droppe som de har att ge, nästan dränerar männen helt på liv som det såg ut just nu.
Hon släppte ut hans tumme mellan sina läppar och hon slog sig ner på mannen som låg under henne, hon satt där ovanpå den allt lyriska individen som flinade som en tok. Tippade huvudet och klippte med ögonen åt Arzin.
-“Min byracka.. jag vill ha mer.. de här räcker inte..” Hon kände då deras ivriga händer på sin kropp, visst var det så att herrarna som inte längre va i henne gled ner framför henne så att hon fångade deras huvuden, styr dem mot brösten som läckte av vätskan.
-“Se så lydiga.. de bli direkt..”
Hon gjorde inget mer än att va följsam när de alla tog för sig av henne, hennes blick kom att fästa vid Arzin, men det är inte mycket mer än så hon kunde göra för att nära hon särade på sina läppar för att svara på hans ord så var herren snabbt framme som stod där med hennes hår i sina händer. Hon gav ifrån sig ett gurglande ljud där han pressade sig djupt in direkt och hon kom att då slappna av för att ge honom mer utrymme.
Det fanns en obeskrivlig hunger i hennes ögon och byrackan retades med henne. Hon dansade nästan över de där lemmar som tog för sig av hennes kropp och visst hörde hon deras gemensamma njutning.
Dröjde inte länge innan hon kom att svälja ner den första av herrarnas njutning och glupskt var det. Kunde nästan se skuggorna som spred sig över hennes hud innan de försvinner i tomma intet igen.
Tungan strök över läpparna, smakade allt mer av det salta där och hon kastar en blick på Arzin som säkert hade ett finger i spelet med tanke på hur herrarna höll på. -“Kom byrackan.. jag vill.. ha dig..” Hon kastade en blick på honom, full av hunger och lust där hon försökte sträcka ut ena handen för att i hopp fånga in hans mandom för att dra honom till sig, för hon visste nog hur han skulle tåla det.
Hon försökte som så vrida lite på huvudet, hon kände hur han gav efter med håret och hon vred på huvudet för att kunna kyssa honom där på ena kinden. Hon kom inte åt så mycket mer från den position som han tvingade henne att sitta i, men hon uppskattade närheten från de alla herrarna.
-“Mhmm.. tror inte de kan.. de önskar nog.. ta er plats, byrackan..” Hon njöt verkligen av situationen. Rörde sig i hans knä för att visa att hon menade att hon redan satt fast med honom i sig. De övriga herrarna såg ju säkert minst lika lystna ut som om att de önskade ta för sig på samma vis. Hon gnydde till ibland och kände den där bubblande känslan i kroppen av att hon önskade mer.
Vred sig av njutningen där i han knä, rörde sig för att kunna röra sig ovanpå hans lem medan tungor och händer utforskade henne än mer. Hon drog snart armarna till sig för att då fånga håret på ena herren för att pressa honom in mellan sina ben. Hon ville känna mer av den ivriga tungan.
-“Snart.. mina byrackor..” Viskade hon fram, speciellt som hon nära på höra vad de önskade. Hon lät dem suga hungrigt på hennes bröst, och hon hade svårt att va stilla nu.
-“Fyll mig med.. er säd.. jag vill ha mer..” Hon skulle försöka ta sig loss från de alla, just så att hon skulle kunna ta emot alla på en gång, så hennes demoniska byracka fick titta på när herrarna fyllde hennes öppningar.
Hon kunde inte hjälpa det, men hon gjorde inget att förhindra händelsen som kom att vara just nu, hon kände då hur hon åter hamnade i hans knä och hon lutade huvudet lite bakåt. Hon ger ifrån sig ett mjukt skratt och ett förtjust läte som följer. -“Byrackan då.” viskar hon fram.
Dröjde inte länge hur hon kände de alla händerna som började utforska hennes kropp, oblygt och nyfiket. Hon ryckte till ibland när de var så omilda mot hennes kropp, men hon kunde inte riktigt slå undan några händer när det är att hon satt fast och huvudet böjt bakåt med handen om håret. Hon flämtade, kunde ju inte se dem så här men allt mer kände hon de ivriga männen som smekte och drog i hennes nu allt mer ömma bröst.
-“Mer.. byrackan.. jag vill ha mer.” Kvider hon fram.
Hon kände hur snart läppar tog för sig av brösten framförallt. Och en tunga som slickade där nere mellan låren. Hon gnydde, förtjust av situationen och deras lustar som matade henne nu. Hon satt bredbent och visade allt riktigt upp sig för dem trots den där lem som nu var begravd i hennes inre. Varför önskade hon sig mig? Hon hade ju aldrig gjort något liknande innan om hon skulle lyssna på den kropp som hon då hade tagit i beslag nu mer.
Hon blickade plötsligt ut där på världen utanför, det var ännu så ljust och hon log över det. Hade hon inte blivit så överraskad av honom nu där han placerat hennes nakna uppenbarelse i dörren så hade hon nog insupit situationen allt mer. Hon gjorde inget för att förhindra hans framfart.
Hon kunde se de ljuvliga blickarna där ute, de som såg lystna ut och hon njöt av det att få visa upp sig. Hon gav ifrån sig ett högt lustfyllt läte när hon kände honom driva sig in igen. Hon ger ifrån sig ännu ett njutfullt läte när han kom att nafsa på henne och hans ord lockade henne.
Däremot så böjer hon sig villigt framåt, så att hon ställde sig så att han kunde ta henne bättre, hennes inre drog ihop sig kring honom och villigt svankade hon för att ge honom chansen att driva sig längre in.
-“Kom.. kom och visa hur mycket.. ni alla önskar mig.. kom mina små byrackor, ta för er..” Viskar hon först fram, innan rösten blir villigt högre och manade på dem.
Hennes bröst tunga, gungade med varje rörelse som han tog för sig av henne, hon höll något i karmen till dörrarna för att stå kvar där på display inför de alla.
Hon kunde se några villiga närma sig, herrar som damer. Ja, hennes doft spred sig utåt och lockade till sig folket, hon kunde se de lystna ögonen och snart så fort som de första händerna når hennes så var det som hela hennes jag rister till och doften från henne blir allt mer intensiv. Sötman spred sig, lockar till sig dem likt bin till nektar.
