Hon kunde inte låta bli att le lite åt hans ord, följde hans tafatta fingrande med svärdet. Situationen var så absurd. Men någonting hade slagit om, nu när de var så nära att faktiskt ta sig ut kändes det som att ingenting spelade någon roll längre. Lika bra att försöka göra någonting av denna enda möjlighet så att den inte rann dem ur händerna.…[Read more]

Hon stod tvekande kvar i dörröppningen och iakttog Kiel som ganska snart tycktes få syn på det han saknade. Tack och lov. Hon lät blicken svepa över de saker som låg utspridda på bordet, på golvet och lutade mot väggarna.  Hur många fångar satt just nu inlåsta i den här  hålan? Att döma av alla dessa persedlar var det inget litet fängelse. Hon kän…[Read more]

Det var ett vansinnigt upptåg. Hon hastade efter honom ned längs korridoren, fram och uppför trapporna. Blicken flackande över de fuktiga välvda fängelseväggarna på jakt efter något som vända oddsen. Hon övervägde för en kort stund att plocka ned en av facklorna för att ha någonting att försvara sig med i en eventuell – och förmodligen tro…[Read more]

Hämta sin luta? Hon himlade med ögonen och öppnade munnen för att säga något mer på det där underliga språket, men den här gången förekom hon sig själv och stängde den igen. Den här mannen skulle bli hennes död. Utan ett ljud sköt hon försiktigt igen den tunga dörren till deras cell, stod stilla ett ögonblick och såg ner genom korridoren bort mot…[Read more]

Ett irriterat, vasst, flerstavigt väsande ord, möjligtvis en fras på ett främmande språk, undslapp hennes läppar som ett svar på mannens trotsiga handlande. En kort osäkerhet – förvåning? – drog över henne blick innan hon återfick fattningen.  Det metalliska ljudet av nycklar som klirrade mot varandra skar i hennes öron. Han hade ju rätt, hon bef…[Read more]

“Vänta” sa hon långsamt med blicken fastnaglad på varelsen utanför fängelsegallret. Sättet den rörde sig, hur den höll huvudet och de målmedvetna stegen – någonting var fel. Nycklarna som skramlade mellan de grova tänderna och ögonen som glimmade i mörkret. Det varma i den bruna blicken var borta. En kall kåre drog längs hennes rygg och hon ville…[Read more]

Hon såg tyst på honom utan att besvara frågan. Vid det här laget hade han nog förstått att hon inte var av den pratsamma typen. Men även om hon hade velat ge honom ett svar, vad skulle hon ha svarat – ja? Nej? Det var långt ifrån så enkelt. Hon drog sig tillbaka in i skuggorna i cellen och vände sig mot väggen.

Dörren längst bort i den mörka kor…[Read more]

”Det största problemet är nog att få upp den där dörren”

Hon stod plötsligt någon meter ifrån honom intill gallret. Det enda ljudet som hördes var några vattendroppar som föll från fållen på hennes genomvåta mantel. Trots de spetsiga öronen var hon inte så lång, inte med alvers mått åtminstone.

”Det finns gott om skuggor att gömma sig i d…[Read more]

”Någonting liknande” sa hon lite avvaktande och iakttog honom när han mödosamt reste sig från golvet, beredd på att han skulle tappa balansen eller att hans ben inte skulle bära honom. Han hade verkligen fått en brysk behandling, kanske gjorde hon bäst i att lämna honom till sitt öde. I sitt nuvarande skick var han helt klart en belastning.…[Read more]

Så det var hans historia. Sa han åtminstone. Hon tyckte nog att den stämde bra in på den första känsla hon fått för mannen, han kändes inte som en råbarkad buse men möjligheten fanns förstås att sanningen var en helt annan eller att detaljerna var tillputsade för att passa sammanhanget. Hon var i en alltför utsatt position för att plötsligt börja…[Read more]

Den ofrånkomliga frågan, där var den. Vad skulle hon svara? Sitt yttre till trots så kändes inte mannen ondsint, men någonting hade han ju gjort för att hamna på den här platsen och det fanns säkerligen en anledning till att han såg ut som han gjorde. En fängelsehåla var knappast den rätta platsen för att vara godtrogen och naiv, hon hade inte…[Read more]

Instinktivt drog hon sig undan vid den plötsliga rörelsen i hörnet och kravlade ännu längre åt sidan. Stenarna var hala under hennes händer och fick henne att slinta till och halka ned på golvet. Hon tryckte sig mot väggen och skärskådade figuren som talade med henne. Ett närmande från någon i den här hålan kunde knappast föra något gott med s…[Read more]