En gång i tiden hade hon kanske brytt sig om det dystra i Nenyes röst och försökt trösta henne, men som det var nu så ryckte hon bara lite på axlarna åt det hela.

“Om jag känner min far rätt så kommer han inte skicka iväg dig. Vi hedrar allianser, men det kan ta längre tid än du kanske skulle önska, och dessutom placerar det dig mitt i hjärtat…[Read more]

Nå, det var väl kanske sant ändå, att det var hennes egen röra. Isra borde, som drottning, inte lägga sig i, men Vesvía var värdefull för henne och att Wreax valt att ta hennes man som gisslan för information gnagde henne, även om det också symboliserade hur långt Wreax verkligen var villig att gå för att få den information hon bett honom skaf…[Read more]

Nej, givetvis kunde inte flickan slåss. Om det var något hon hade lärt sig under sina resor så var det att kvinnor, och särskilt adliga sådana, absolut inte slogs. Det hela hade förvirrat henne till en början, ty hur skulle de om möjligt kunna försvara sig då? Det var så hon hade lärt sig begreppet livvakt.

Med en liten suck såg hon upp på Ar…[Read more]

Hon verkade ha skingrat en del av Vesvías oro genom den enkla meningen, och det gladde henne, trots att hon inte kunde påstå att hon förstod riktigt hur. Den andra kvinnans man var fortfarande en gisslan och risken fanns att det var något som skulle fortgå om hon nu inte gav Wreax tillräckligt med värdefull information.

”Nej, Vesvía, inte i dag…[Read more]

Hon gillade det inte alls. Gillade inte hur hennes bror bjöd med mörkeralven, hur hon satt bakom honom på hans häst, och framförallt ogillade hon den där gnagande känslan i djupet av sitt innersta väsen. Hon ville egentligen gå fram till sin bror, slå honom på käften och be honom ta sitt förnuft till fånga och kasta av mörkeralven från hästrygge…[Read more]

Han hade kanske satt för mycket tro till den pakt som fanns mellan Mahadwen och Nela’thaënas. Kanske var han dumdristig på det viset. Han hade aldrig trott att alvernas hat sträckte sig så långt att de var villiga att bryta en fred som varat i hundratals år, en fred och en allians som köpt dem säkerhet när resten av världen verkade dra sig allt…[Read more]

Hans ord kanske inte var förlöjligande, men de fick henne likväl att känna sig lite löjlig, och åter hettade hennes kinder. En drottning, en härskare, tänkte hon, som om det var ett litet mantra som hon kunde samla sig själv kring. Men sanningen var förstås att hon hade tänkt igenom det. Ända sedan tanken slagit henne så hade hon vetat att det…[Read more]

Det var knappt att hon hörde mörkeralvens ord om män som omslöt Frostheim, följt av hennes brors dumdristiga inbjudan, och Arands svar nådde henne som i en dimma. Hon mådde samtidigt illa som hon brottades med en känsla av okontrollerbar vrede. Hon bet då och då ihop tänderna så hårt att hela käken spändes och fick ärret i hennes ansikte att str…[Read more]

Saskia kändes liten och nätt i hans armar, men blev plötsligt betydligt tyngre när hon tuppade av. Inte ens han kunde undgå att notera blodet och det stora såret i hennes ben, och han svor högljutt över det hela. Hur skulle han förklara det här för sin herre?

”Du är full av skitsnack, alvkräk. Jag vet både hur det luktar och ser ut, ni har lekt…[Read more]

Hans skratt och blicken han gav henne fick hennes kinder att hetta till en aning och för en gångs skull var hon tacksam över sin mörka hy, ty den dolde det väl. Hon fick påminna sig själv, ännu en gång, om att hon var Me’erisias härskarinna och drottning. Trots det så fann hon inte tanken på att sitta där på bänken med honom resten av dagen…[Read more]

Sättet på vilket han berättade för henne om sitt förflutna gjorde henne något förvånad, men hon fann att hon uppskattade hans uppriktighet. Det var något hon inte kände till, och om han inte valt att berätta det för henne så hade hon nog aldrig fått reda på det heller. Det gav henne lite mer insikt i vem han var, vilka hans motivationer v…[Read more]

Hon nickade bara som svar på Eiriks ord, ovillig att ta blicken från mörkeralven som stod framför dem. Även hon kände visst obehag inför hennes röda blick, men hon såg inte undan när den mötte hennes. Det var först när hon nämnde att det skulle finnas en mörkeralv i Frostheim som hon ryckte till en aning och lät blicken falla till den blodstänkta…[Read more]

Hon mötte hans bruna blick med sin egen grå och log. Hon gillade när han tilltalade henne på det där viset och trots att hand nyheter hade förstört hennes goda humör till en början så kände hon sig kanske bättre till mods nu än innan. Nu visste hon vad Wreax höll på med, i alla fall till viss del, och att Fëani befann sig i Kaldrland och f…[Read more]

Hans skratt fick hennes leende att bli lite bredare och hon kände sig, för första gången på länge, tillfreds med livet. Visst, det var inte som att alla hennes problem var ur världen, men det var skönt att ha någon att prata med, någon att öppet kunna planera inför framtiden med, som inte ryggade undan för hennes åsikter och metoder. Hon kände, oc…[Read more]

För ett litet ögonblick tyckte hon nästan synd om Vesvía som så uppenbart led under pressen från både sin drottning och från Wreax som hade hennes make i sitt våld. Kanske hade hon kunnat skicka med några av sina män och så hade de kunnat göra slut på Wreax en gång för alla… Men hon kunde fortfarande ha nytta av honom. Nej, Vesvía var kapabe…[Read more]

Hade det inte varit för flickan i deras sällskap och den nu främmande kvinnan med svärden så hade hon antagligen flinat och himlat med ögonen åt Arands ord, men nu drog hon bara på munnen i ett något ursäktande leende innan hon såg tillbaka mot kvinnan som kallade sig Ziy… Det var helt ärligt inte särskilt lätt att uttala det heller, och pre…[Read more]

Hans ord om att han skulle överväga Fëanis erbjudande för en resonlig summa pengar fick henne att se på honom med spelad förfäran, innan hon brast ut i ett kort, klingande skratt. Den dagen hennes syster hade ansamlat tillräckligt mycket guld för att rivalisera hela Me’erisias skattkammare var samma dag som hon frivilligt skulle kliva ned från t…[Read more]

Hans ord fick henne underligt nog att må lite bättre, och hon fnyste till av ett kort skratt när han talade om hennes syster så. Det förvånade henne dessutom att han faktiskt verkade bry sig om hur hon kände inför dessa nyheter, men det kanske bara var hon som inbillade sig. Han hade alltid gjort väldigt tydligt att pengar var hans främsta…[Read more]

De sista av Hrafns män flydde med svansen mellan benen när de insåg att de förlorat, och Maeve spottade på marken i ogillande över deras feghet. Det var ingen mening att jaga efter dem nu, skogen kryllade säkert av dem, men hon skulle se till att be Eirik flyga några extra varv över dem innan mörkret helt föll på.

Med en låg svordom anvä…[Read more]

Ett litet leende, eller kanske var det ett flin, spred sig över Isras läppar när Vesvía talade om att få fram information om Fëani, men kanske mest på grund av hur hon sade det. Det var lite ironiskt, trots allt, hur Vesvía varit den som smugglat ut Fëani ur landet och sen ångrat sig, av någon anledning. Var det så här hela hennes styre skulle…[Read more]