När han kom tillbaka så var det där tillfälligt mjuka borta från hennes blick och hennes ögon var lika strålgrå som vanligt. Hon verkade dock betydligt mer irriterad nu än hon vart när han först trätt in i rummet, men hon glömde ändå inte att tacka honom när han räckte henne brevet.

Hon läste igenom det under tystnad, allt medan en liten be…[Read more]

Hästfursten, Éomund, hade satt efter Saskia redan innan någon av alverna hade hunnit stoppa honom, men hans folk stod kvar bland de beväpnade alverna, alltjämt på sina hästar och somliga med en blick som lovade att detta tilltag inte skulle komma att glömmas.

Så försvann Saskia och den alv som jagade henne ned i marken. Eller det var i alla fa…[Read more]

Hans närvaro var uppfriskande som vanligt, han var inte den som fjäskade och förvrängde sina ord för att de skulle passa henne. Dessutom gillade hon sättet på vilket han kallade henne ”min drottning”, och blickarna han gav henne smekte hennes ego medhårs. Så hon fortsatte att le, fram till dess att han avslöjade vad det var han hade på hjärtat.…[Read more]

Liksom sina bröder kunde hon inte påstå att bakhållet var helt oväntat, men hon hann ändå bli förvånad över hur snabbt de funnit dem. Dock trodde hon inte att de hade väntat sig att finna alla tre syskon tillsammans, då borde Hrafn skickat fler män. Hon bedömde som hastigast att de var ett dussin av dem, troligen några fler, men det var inget som…[Read more]

Översteprästinnans röst fick Ismat att rysa lite där hon stod, något oroad över hennes närvaro trots att hon redan sett den. Det var helt enkelt något med den där kvinnan som fick hennes skinn att krypa, men hon försökte ignorera den känslan och istället lyssna på konversationen där utanför. Hade de redan upptäckt deras flykt? Hur var det möjligt?…[Read more]

Flickans sista ord om den förlorade kärleken fick hennes hjärta att smärta en aning, men utåt så log hon bara beklagande och nickade medhållande åt sin brors ord. Flickan var dessutom ung, hon skulle finna någon annan, även om det just nu säkerligen kändes som om hon hade förlorat den enda hon någonsin skulle kunna älska. Det var så livet var,…[Read more]

Hans ord om hur han inte var insatt i etiketten kring ett sådant evenemang fick henne att skratta, men kanske hade hon varit lite väl rättfram i sina spekulationer.

”Ah, men är det verkligen en fest om inte lite blod spills?” Frågade hon retsamt, men ryckte sedan på axlarna åt det hela.

”Men för att vara helt seriös, nej, det är nog inte lämpat…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía ifrågasatte sina livsval just då, men misstänksamheten kunde inte bli ogjord, och inte heller önskade hon det. Hon fick inte bli för bekväm med någon, även om hon delvis hade hoppats på att Vesvía skulle kunna vara ett undantag. En dum förhoppning.

”Och ni har blivit bjuden..?” Frågade hon efter en kort blick på br…[Read more]

Trots allt som skedde omkring henne så var hon på förvånansvärt bra humör. Mötet mellan henne och Vesvía hade kanske inte börjat särskilt bra, men det hade slutat med positiva nyheter för hennes del. Dessutom fortgick hennes allians med Ayperos precis som hon hade hoppats, och läget i hennes vidsträckta land hade blivit tillräckligt stabilt för a…[Read more]

Hans tilltag förvånade henne en aning, men det fick också de där dystra tankarna att försvinna, som om de aldrig hade varit där från första början. Varför grubbla på det som varit, eller skulle komma att vara? Så vitt hon visste så skulle detta kunna vara den sista gången hon fick vara fullkomligt bekymmersfri på väldigt länge, så varför inte n…[Read more]

Han verkade nöjd, och det gladde henne. Om hon kunde vinna hans lojalitet och tillgivenhet på mer än ett sätt så skulle hennes liv bli mycket enklare, och framförallt betydligt behagligare. Så hon besvarade hans leende med ett eget, fastän hennes kanske var en aning lurigt, särskilt när han påminde henne om att också hon hade en tjänst inne…[Read more]

Flickans sätt att stå upp för sig själv även inför deras grupp med beväpnade krigare, fullkomliga främlingar för henne, var uppfriskande. Hon försökte hålla fast vid den känslan, ovillig att låta svårmodet ta över igen. Så hon nickade till svar på Asgeirs presentation av dem, som för att bekräfta att det stämde.

”Är det första gången du är uta…[Read more]

Han ignorerade alvens ord om att de skulle ha bjudit in en fiende till alverna, för även om det låg viss sanning i det hela, och det var exakt därför som Belsante blivit inbjudna, så var det inget han kunde diskutera här. Han hade helt enkelt inget bra svar att ge alven.

Han hade dock ett och annat att säga om hur hon nu påstod sig ha Saskia B…[Read more]

Flickan hade skinn på näsan, så mycket var klart, och även om hon uppenbart ljög om sitt namn, och dessutom valde att inte sitta bakom Maeve på hennes häst så kunde hon inte låta bli att le. Särskilt mycket log hon, eller snarare flinade, när flickan satt upp bakom Arand. Att han var obekväm var en underdrift, och en liten del av henne tyckte fakt…[Read more]

Maeve kastade en hastig blick upp mot himlen, mot falken som cirkulerade där ovanför dem, helt säkert hennes bror som höll utkik, precis som han lovat. Tanken fick ett litet leende att sprida sig över hennes läppar innan hon såg bort mot Arand med ett höjt ögonbryn.

”Adel säger du… och helt klart Me’er.” Hon vände tillbaka blicken mot flicka…[Read more]

Daermonds nick och sättet på vilket han rörde sig lite närmre henne fick henne att känna sig bättre till mods, men stämningen var likväl spänd. Om hon inte sett uppriktigheten i Vesvías ögon när hon tilltalade henne så hade hon antagligen givit in för paranoian, men nu lät hon istället en del av irritationen rinna av henne med en liten suck.

”D…[Read more]

Med ett leende betraktade hon sina bröder, glad över att de var samlade igen, även om det också påminde henne om att en av dem saknades. Tanken fick en gammal ilska att blossa upp i hennes bröst, men hon sköt undan den och riktade istället sin uppmärksamhet mot de väntande männen och kvinnorna som skickats från Frostheim för att möta upp dem. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att se tillbaka på honom med spelad förfäran.
”Mer kvicktänkt än mig?! Ni förolämpar mig”, utbrast hon roat, men leendet som följde falnade snart, dock utan att helt försvinna.

”Men nej, det är ett dilemma. Jag har sänt ut folk för att finna henne, men ännu har hon undgått mina jägare. Om ni skulle vara mig behjälplig i den…[Read more]

Ett roat, frustande läte lämnade hennes läppar när han talade om att finna andra metoder, men hon kunde inte låta bli att känna sig lite fånigt varm i kroppen på samma gång. Hon visste att det säkert bara var för att hon var full, men den lilla ömhetsgesten från Arands sida fick henne att le lite fånigt. Det var dock inte utan ett stygn av sorg…[Read more]

Ilska blixtrade till i hennes ögon när Vesvía kläckte ur sig svaret på den fråga hon så många gånger ställt sig. Vart var Fëani? Hur länge hade hon vetat det? Hur länge hade hon hållit den hemligheten från henne?

Tystnaden som föll var obekväm, och blicken som Isra höll riktad mot den andra kvinnan var stenhård och iskall.

”Hur läng…[Read more]