Han verkade nöjd, och det gladde henne. Om hon kunde vinna hans lojalitet och tillgivenhet på mer än ett sätt så skulle hennes liv bli mycket enklare, och framförallt betydligt behagligare. Så hon besvarade hans leende med ett eget, fastän hennes kanske var en aning lurigt, särskilt när han påminde henne om att också hon hade en tjänst inne…[Read more]

Flickans sätt att stå upp för sig själv även inför deras grupp med beväpnade krigare, fullkomliga främlingar för henne, var uppfriskande. Hon försökte hålla fast vid den känslan, ovillig att låta svårmodet ta över igen. Så hon nickade till svar på Asgeirs presentation av dem, som för att bekräfta att det stämde.

”Är det första gången du är uta…[Read more]

Han ignorerade alvens ord om att de skulle ha bjudit in en fiende till alverna, för även om det låg viss sanning i det hela, och det var exakt därför som Belsante blivit inbjudna, så var det inget han kunde diskutera här. Han hade helt enkelt inget bra svar att ge alven.

Han hade dock ett och annat att säga om hur hon nu påstod sig ha Saskia B…[Read more]

Flickan hade skinn på näsan, så mycket var klart, och även om hon uppenbart ljög om sitt namn, och dessutom valde att inte sitta bakom Maeve på hennes häst så kunde hon inte låta bli att le. Särskilt mycket log hon, eller snarare flinade, när flickan satt upp bakom Arand. Att han var obekväm var en underdrift, och en liten del av henne tyckte fakt…[Read more]

Maeve kastade en hastig blick upp mot himlen, mot falken som cirkulerade där ovanför dem, helt säkert hennes bror som höll utkik, precis som han lovat. Tanken fick ett litet leende att sprida sig över hennes läppar innan hon såg bort mot Arand med ett höjt ögonbryn.

”Adel säger du… och helt klart Me’er.” Hon vände tillbaka blicken mot flicka…[Read more]

Daermonds nick och sättet på vilket han rörde sig lite närmre henne fick henne att känna sig bättre till mods, men stämningen var likväl spänd. Om hon inte sett uppriktigheten i Vesvías ögon när hon tilltalade henne så hade hon antagligen givit in för paranoian, men nu lät hon istället en del av irritationen rinna av henne med en liten suck.

”D…[Read more]

Med ett leende betraktade hon sina bröder, glad över att de var samlade igen, även om det också påminde henne om att en av dem saknades. Tanken fick en gammal ilska att blossa upp i hennes bröst, men hon sköt undan den och riktade istället sin uppmärksamhet mot de väntande männen och kvinnorna som skickats från Frostheim för att möta upp dem. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att se tillbaka på honom med spelad förfäran.
”Mer kvicktänkt än mig?! Ni förolämpar mig”, utbrast hon roat, men leendet som följde falnade snart, dock utan att helt försvinna.

”Men nej, det är ett dilemma. Jag har sänt ut folk för att finna henne, men ännu har hon undgått mina jägare. Om ni skulle vara mig behjälplig i den…[Read more]

Ett roat, frustande läte lämnade hennes läppar när han talade om att finna andra metoder, men hon kunde inte låta bli att känna sig lite fånigt varm i kroppen på samma gång. Hon visste att det säkert bara var för att hon var full, men den lilla ömhetsgesten från Arands sida fick henne att le lite fånigt. Det var dock inte utan ett stygn av sorg…[Read more]

Ilska blixtrade till i hennes ögon när Vesvía kläckte ur sig svaret på den fråga hon så många gånger ställt sig. Vart var Fëani? Hur länge hade hon vetat det? Hur länge hade hon hållit den hemligheten från henne?

Tystnaden som föll var obekväm, och blicken som Isra höll riktad mot den andra kvinnan var stenhård och iskall.

”Hur läng…[Read more]

Irritationen över att något så litet som en vänskaplig käftsmäll hade urartat till en duell till döden, och kanske mest det faktum att hon blivit kallad för vek, stod som ett bolmande moln kring henne. Som svar på furstens ord knyckte hon bara bistert på huvudet innan hon samlade sitt tidigare utsläppta hår i en slarvig fläta för att hålla det ur…[Read more]

Förvirringen i Vesvías blick var tydlig och Isra kunde knappast klandra henne. Inte heller sade hon något när hon plockade fram en plunta från innanför sin väst och tog en djup klunk. Det var uppenbart att kvinnan var desperat, sliten mellan lojaliteten till sin drottning och kärleken till sin make, ett val som ingen skulle behöva göra.

”…[Read more]

Broderns iver var en frisk fläkt, och i sanning kunde hon inte förneka att blotta åsynen av hennes hemland fick hennes ögon att tåras en aning, även om hon troligen skulle skylla på vinden.

Hur länge hade hon egentligen varit borta? Var det verkligen över ett år sedan som hon lämnat Kaldrland? Det kändes som en evighet sen, och omständighe…[Read more]

De grå ögonen som betraktade Vesvía var till en början likgiltigt avvaktande, till dess att hon avslöjade vad det hela handlade om. Orden som lämnade hennes läppar fick Isras ögon att mörkna och hon sträckte impulsivt ut en hand för att greppa tag om den som Vesvía använt för att försöka vifta bort samtalsämnet.

Hennes grepp var förvånansvär…[Read more]

Isra följde hans exempel och slog sig ned intill honom på bänken. För en stund slöt hon ögonen och riktade ansiktet mot den värmande solen innan hans ord fick henne att öppna dem igen och se tillbaka på honom.

”Ah, det är där problemet ligger”, sade hon med ett litet bistert leende och strök en slinga av det vita håret bakom ena örat.

”Heder är…[Read more]

Den dåliga förloraren i henne ville egentligen hålla kvar honom där han var under henne och fortsätta att plåga honom, men natten var sen och hon var full. Så hon lät honom få övertaget utan allt för mycket motstånd, särskilt som hon fann sig själv något förvånad över att han faktiskt var kittlig.

Inte heller var det helt väntat att han sk…[Read more]

Hon kunde inte undgå att notera att Vesvía verkade något nervös och det oroade henne en aning. Hon kunde känna hur taggarna liksom reste sig och för en sekund undrade hon om hon borde göra något åt Vesvía redan nu, innan hon förrådde henne… Men nej, varför skulle hon ha kommit hit då? Det var något annat, men än var hon inte säker på vad det…[Read more]

Flera av alverna verkade inte måna om att sluta slåss, trots att deras ledare gett signal för detta. Med en handgest fick han några av de andra ryttarna att placera sig och sina hästar mellan de stridande parterna, innan han själv satt av från sin häst.

Hans fötter slog i marken med en dov duns, innan han stegade fram till Aenya. Han hade vis…[Read more]

Det respektfulla bemötandet gjorde hennes humör ännu bättre och hon nickade lite gillande, även om hon kanske inte riktigt var medveten om det.

”Givetvis. Särskilt sedan ni uppförde uppdraget jag gav er. Kom, låt oss gå iväg en bit. Jag har ordnat med lite mat och vin. Vi har mycket att diskutera”, sade hon och gjorde en gest för att bjuda Vesv…[Read more]

Hans nöjda skratt och hans ord fick henne att le och hon fick stå emot impulsen att luta sig mot honom där de gick sida vid sida. Hon var drottning, en härskare, påminde hon sig själv, men leendet över hennes läppar bestod.

”Ni har förstås rätt. Med allt som pågår har jag kanske försummat den uppgiften… Hur föreslår ni att jag skulle gå till väga…[Read more]